Alla inlägg under april 2007

Av Lisbeth - 30 april 2007 20:29

Nu ska jag berätta om mitt första och troligtvis enda 1:a maj-tåg.















Förhistorien är denna:







I juli 1973 låg jag några dagar på Norrtälje sjukhus. På sjukhuset befann sig även den store författaren Vilhelm Moberg. Ingen av oss såg speciellt sjuk ut, så vi möttes här och där, vid kaffevagnen eller ute i sjukhusparken. Moberg tittade varje gång mycket forskande och eftertänksamt på min enkla person. Ville han mig något? Jag var för tafatt och blyg för att ta något initiativ. Det var inte direkt läge för att knalla fram till Sveriges mest berömda författare och fråga: "Är det något som önskas?"







Vi lämnade sjukhuset. Någon vecka senare var Moberg död . Han hade simmat ut i havet vid Väddö och drunknat.















Åren gick och jag tänkte ibland på Den Store och hans tunga blick. Vad tänkte han då? Fanns däri något dolt budskap?







I början på 90-talet stod jag och bläddrade i en loppiskatong med böcker. Bland Kitty-böcker och gamla Maria Lang-deckare stack det fram en liten bok:






Vilhelm Moberg - Därför är jag REPUBLIKAN.






Boken var signerad och vissa partier var förstreckande, uppenbarligen av författaren själv. Boken var tillägnad "republikanen Hjalmar Branting". Moberg påpekar den vidskeplighet som genom historien vidlåder monarkin. Han citerar ironiskt Lloyd George: "Statschefen ska utses genom avel och icke genom val" och Strindberg: "Monarkin demoraliserar överallt där den finns".







Ett parti hade särskilt tjocka pennstreck:






"Ordet "Republik!" har åter blivit synligt på fanorna den 1 maj."







Det gick en stöt genom mig! Aha, detta var vad Ville ville! Jag köpte så klart boken och drog mig tillbaka med denna uppbyggliga litteratur. Nu gällde det att tänka ut en plan.














Inget politiskt parti var intresserat av att realisera mitt (dvs Mobergs) förslag. Alltså fick jag göra det själv. Febril verksamhet utbröt. Jag hade gjort Ung Vänster några små tjänster. Nu var pay-back-time! På mitt uppdrag målade snälla v-ungdomar en banderoll, vit text "Republik!" på röd botten i samma stil som Solidaritets-fanan. Föreberedelserna var gjorda. Jag var mycket nöjd.















I:a majs morgon randades. Jag åkte ensam till Medborgarplatsen i Stockholm med banderollen ihoprullad under armen. Vänsterpartiet var där samlat för sitt demonstrationståg. Ingen ville kännas vid mig och min röda banderoll. Så jag placerades först, på behörigt avstånd från de övriga. Banderollen var jättestor, befanns ha två pinnar och måste bäras av två personer. Jag bad ödmjukt om assistans. Det ropades och snart stod en volontär och höll i ena pinnen. Det var en ung man, låt oss kalla honom Morgan.















Musiken spelade och tåget började röra sig ner mot Götgatsbacken. När jag vant mig vid denna nya situation, att gå först i ett 1:a maj-tåg, gjordes ett par upptäckter. Morgan var svårt låghalt, vilket gjorde det problematiskt att gå i takt. Morgan var dessutom utvecklingsstörd och inte helt på det klara med att pinnen i hans ända på skulle hållas lodrät.















Vi marscherade och sjöng:







-Upp, trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå... Det dånar uti rättens krater, snart skall utbrottets timma slå...







Jag: Morgan, sträck pinnen!















- Båd´stat och lagar oss förtrycka...







vi under skatter dignar ner...














Jag: Morgan! Pinnen!!!















Vi tågade stolt förbi kungliga slottet. Trummorna dundrade, fanorna fladdrade, sången dånade:







- Upp till kamp emot kvaa-len...







Sista strii-den det äär...







Morgan började tappa stilen totalt. Banderollen var slakare än någonsin!







Jag (desperat): Pinnen!!!















-Ty Internationaa-alen







till alla lycka bäär...















Så svängde vi in på Kungsträdgården, ungvänstrarna från min stad gömde sig bakom träden. Jag tackade Morgan för väl genomfört maj-tåg, rullade ihop min banderoll och tog bussen hem. Mission completed!















Av Lisbeth - 30 april 2007 10:16

... gårdagens inlägg igen. Det är viktigt! Har ändrat det flera gånger och gjort många tillägg innan jag blev nöjd. Inga kommentarer? Absolut inga kommentarer! Är det bara Yours Truly som bryr sig om sånt? Ledsen att sluta april (som i övrigt var rätt lyckad) i denna tråkiga stämning, men så blir det ibland.Lovar att vara snäll, glad, rolig, underhållande, vad-som-helst i nästa betraktelse. Må vi gå ut i solskenet på 1:a maj och lämna detta hemska bakom oss!

Av Lisbeth - 29 april 2007 16:29

Den som läser de senaste dagarnas inlägg kan lätt bibringas den uppfattningen att Yours Truly är en cynisk misantrop och inte gillar sina medvandrare något vidare...











Tyvärr är detta i stort sett riktigt. Grunden är det förhållningssätt som rådde på 40-talet i min barndom (kåkstaden Gamla Hagalund) - sköt-dig-själv-och-skit-i-andra - präglade folk intill beröringsskräck. Vill fortfarande helst ha armbågsluckas avstånd (även i andligt avseende) och inga närgångenheter eller annat trams.







Tycker inte utvecklingen har gått till det bättre. Var är medkänslan, omsorgen om "dessa våra minsta små"? Det må vara barn, gamlingar, djur eller sjuklingar. Hur kan man ge sig på dem som inte kan försvara sig??? Gud så arg jag är, såna kräk!!!







Därtill är människor missundsamma, småsinta, elaka mot sina djur och allmänt tarvliga. Det viktigaste är att smälla av bostadsområdets största bombpaket - för att visa att man har råd? För att det är "kul"? - utan en tanke på allt lidande som det för med sig.


Jag äcklas av dagens pryl- och statusjakt; shop til you drop. Gläder mig i min syndiga själ åt den aktuella "väskdebatten" som ifrågasätter konsumtionshysterin. Försöker bemöta andra såsom man vill själv bli bemött. Ens viktigaste uppgift är att vara en hygglig människa*, som Leopold Bloom i Ulysses (världens bästa bok). Läs den! Fast det klarar väl inte dagens kretiner av, ha ha... Ursäkta denna genompiskade elakhet!











Träffar man en normalt artig, hjälpsam, hygglig, ärlig, snäll och helt enkelt genomreko person, så blir man alldeles vindögd av förtjusning!





Men...






de som blivit ens verkliga polare, dem gillar jag desto mer!

Och jag lovar, de Verkliga Polarna, dem gör man allt för!


---




* Man kan ju då grubbla sig krokig på vad en Hygglig Människa INTE är. Se dig om i din värld, se dig om i vrede! Hur många människor känner du, som skulle kunna offra något av sin egen bekvämlighet, riskera sin så kallade position för någon annan? Vilka mänskliga egenskaper är det som RÄKNAS i dagens samhälle? DET kan man ängsligt fråga sig???

--

Ledsen, men kände att jag måste få detta ur mig. Tankarna på den stackars schäfervalpen har förföljt mig hela helgen. Gick igång på alla åtta, så då får övriga dummingar en snyting de också!

Av Lisbeth - 29 april 2007 09:54

...en länk med något särdeles upprörande. Jag stod inte ut med att ta mig igen hela artikeln, men anar ändå vad det är fråga om. Mår dåligt!





Förstå mig när jag numera ALDRIG säljer en valp till folk som vi inte känner! Detta gäller även andra djur, föl och inte minst marsvin. Vi tar alltid tillbaka djur som folk inte kan ha kvar hellre än att de hamnar på Blocket. Där riskerar de nämligen att bli träningsobjekt för kamphundar.





Människor är vidriga!!!



---

Betänk att all forskning visar att vid flertalet övergrepp/misshandel/mord på kvinnor/barn har förövaren en bakgrund med djurmisshandel.

Av Lisbeth - 28 april 2007 12:51

Ett par personer (ej släktingar) har telefonledes hört av sig. De misstänker på goda grunder att deras liv och leverne kommer att figurera i minnesanteckningar såsom förutskickats. Aktuella personer dyker visserligen upp längre fram i historien, men bad så innerligt att få förbli bortglömda. Hmm... Ska fundera på saken.























Lefnadsbeskrivningen skjuts på framtiden, för ögonblicket i vart fall. Har tillräckligt att göra ändå.























F ö är det full sula; städar och fejar, betalar räkningar, jobbar en del, har fått min första pension!, + anmält till en massa utställningar. Obs kausalitetsförhållandet, ha ha... Är man en glad pensionär så är man!







Var på morgonen hos fru Reis och vaktade en förstagångsföderska. (Författaren återupptar här berättelsens tråd). Hon hann få en valp, en stor fin particolour pojke, medans jag var kvar. Väntar med spänning på rapport om resten.









Radion var på hos Reis, program typ Ring så spelar vi; folk skulle svara på en fråga och vinna CD-skivor. Häpnade över den avgrundslika bildningsnivån. Alltså, det var så pinsamt, man satt och vred sig. En kvinna visste ej att Marseljäsen är Frankrikes nationsång, en snubbe kände inte till kolossen på Rhodos, en annan hade inte en susning om Guernica, staden som bombades för 70 år sedan, om vilken Picasso målade en världsberömd tavla. En annan kunde inte att engelska sjömanssånger heter "shanties" - kanske lite svårt. Men i alla fall... Ärligt och uppriktigt; man blir ledsen! Hur ska det gå för Sverige? Alla kan väl inte bli programledare eller 25-åriga börsmäklare? Vad KAN folk egentligen? Läser man aldrig en bok? Tidningar? Löser man ens korsord? Ser på TV annat än "Så ska det låta", "Idol" och "Schlagerfestivalen"? Det här är absolut inget bildningssnobberi eller högbrynt mallighet (över vadå?). Min mor Lisa f. 1913, med enbart sex-årig folkskola, var oändligt mycket mer allmänbildad än dagens medelsvensson. Folk är inte så dumma som man tror, de är mycket dummare... Hur har det blivit så här? Man blir mörkrädd!!!









Gunvald är fulltandad! Alla träd och buskar har halvutspruckna knoppar, hela gården går i skirt ljusgrönt. Dolly galopperar just nu förbi fönstret, kastar med huvudet och sprallar. Voice är väldigt rund om magen - snart har vi en fölunge! Håll tummarna att allt går bra!













---






BEBISAR!













Mrs Hamilton, dvs fru Reis, har tillkännagivit att valpningen är lyckligen överstånden. Det blev hela fem småttingar; dels den fina particolour hane som jag "var med på", en lika fint tecknad tik, samt tre sobel 1+2. Pappa är hennes Am Ch "Tigger". Vilken önskekull! Det är bara att gratulera!











Av Lisbeth - 27 april 2007 23:00

Nära Drottningholm ligger Kungshatt. Yours Truly kom dit på 60-talet, åkandes i egen båt. Förklaringen varför ön heter som den gör hittar man på en skylt om man tar sig upp till “hatten”.

Dikten om Kungshatt, av Karl August Nicander 1824, fick jag lära i skolan och grät när jag läste. Visst är den fin, om kungen och hans trogna häst:

En konung i Sverige han flyr icke gärna,
står stilla i spetsen som himmelens stjärna
och lyster och strider för hela sin här.
Ty håller ock Sverige sin konung kär.

Men är han allén i förvillande skogen,
Och svärdet är brustet, och hästen är trogen,
och fienden efter i hamn och i häl.
Då rider han undan. Däri gör han väl.

Den mordiska hopen med glimmande spetsar
ren drager sitt notvarp i tätaste kretsar
och ropar: “Rid undan till havsuddens kant!
Vi taga dig väl uppå klippans brant.”

På klippan är kungen och havet inunder,
och bakom är döden och trummornas dunder,
han hör, hur hon nalkas, den brusande jakt.
Guldsporren han frestar med väldig makt.

Men gångaren reser sig - djupet förskräcker -
så rak som en karl, och sitt betsel han bräcker.
Han stryker tillbaka. Den modige kung
nedfäller sin hatt uppå blommande ljung.

Allt högre det trummar, och sköldarna klinga.
Men konungen klappar på rykande bringa
Sin fåle och säger: “Förråder du mig?
Det gjorde du aldrig i storm och i krig.”

Och hästen förminner den vänliga handen,
Ser tvärt över viken den grönskande stranden,
hör dånet bakom sig. Han störtar sig då
så modig och snövit i böljorna blå.

O ve! Det är konungens yttersta timma.
Nej! Konungen lever, och hästen kan simma.
Han simmar så väl och stolt som en svan,
och vågorna leka med fladdrande man.

De kungliga fiskare, alla de hundra,
stå skamliga kvar uppå berget och undra.
De tänkte så säkert få konungen fatt,
men fingo ej mera än konungens hatt.

På klippan syns hatten i viken sig spegla,
och alla ännu, som på Mälaren segla,
de hälsa Kungshatt, och det säges med rätt,
att svears konung ej gripes så lätt.



Av Lisbeth - 27 april 2007 11:37

FÖRETAL





Yours Truly är rätt gammal. Allting är ju relativt, men jag har sett och erfarit en hel del. Mitt liv har fört mig tillsammans med åtskilliga intressanta personer, till och med många av samhällets främsta. Visserligen ser man ju helst framåt, ej tillbaka. "Nur die Dunkelmänner blicken zurück", som Nietzsche så träffande fick till det.









Att vid 61 och 1/2 års ålder plita på sin lefnadsbeskrivning för med ens tanken på livet efter detta. Plötsligt kan en tegelpanna lossna från det gamla huset och slå en i huvudet, en knäppis på stan få för sig något och ta fram stiletten eller en förfärligt stor skuld förfalla - och man ligger där i en kartong med svenska folkets kransar över sig. Man kan undra vad som är meningen med det hela? Låtom oss ge fullständigt fan i att resonera om livets mening! Istället ska jag skynda mig att kratta ihop vad som går att rekonstruera av de senaste 60 åren. Your Truly anser sig böra förutskicka dessa anmärkningar på det att världen ska få någon aning om mina synpunkter på tillvaron.









Som ju alltid när man skriver böcker så ska det först till ett synopsis. Har tänkt mig det ungefär så här:









40-talet: Blir född, barndom




50-talet: skolgång




60-talet: arbetsliv




70-talet: familj




& C, & C...









Det här låter ju inte ett dugg spännande! You haven´t seen nothing yet....









Så vänta bara... Vi startar imorgon!



















---
Sticker mellan med liten dikt om DEXIPPOS, hävdatecknarn, som börjar med de kända raderna:

Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren
knappt en dagsled, ve oss, ve oss! knappt en dagsled från Athen!

... och sen får man lite snurr på motståndets estetik:

Ständigt, ständigt nya eldar, och se där i moln av damm
gnägga redan gotens hästar, glimma gotens vapen fram.
Än en blick ut över fältet, och till häst Dexippos sprang,
och hans stämma, följd av ekon, mäktig över hären klang!

Så här fint skaldade man i Athen år 267 efter Kristus.

Av Lisbeth - 25 april 2007 20:20

Allt är bra med mig och oss, men... just nu råder... största... möjliga.... t y s t n a d...
Var är alla? Ho ho---- worstward ho! Känner mig som rospiggen som Gud glömde.

Får roa mig själv så gott det går.


På Gerda-Thyras Galleri http://gerda-thyra.bloggagratis.se/ finns ett underbart textilcollage. Är det inte lysande?:





"Tänk fel om du vill, men tänk själv"


Doris Lessing











Presentation


SC Ormeryds Clint Eastwood DSM
& Yours Truly

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18 19 20 21 22
23
24 25
26
27 28 29
30
<<< April 2007 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Ulvus - gäst hos verkligheten

senaste kommentarerna


Skapa flashcards