Outi

22 februari 2008 17:16

I Avelsdata det står när ma gör provparningar att inavelsgrad borde inte överstiga 6.25% Men man har gjort kombinationer där inavelsgraden är över 13%.... Jag förtstår inte inavel. Inavelsgrad borde vara så nära 0% som möjligt.

Britta

22 februari 2008 21:43

Funderingar, kanske en saga - om den lilla specialklubbens vedermödor – och hur människor totalt kan spåra ur.

När en person som är intelligent och väl (om än i alltför många ord) kan uttrycka sig i tal och skrift – plötsligt övergår från att var intelligent och informativ, till att bli fullständigt besatt, tappa all social kompetens, får tunnelseende och tillgriper vilka medel som helst för att driva igenom sin vilja, då undrar man vad som hänt?

Ett exempel!
En människa som ägnat många år åt att - nästintill – dyrka en viss hundras. Till slut tycker denna människa att rasen tillhör henne/honom – det är bara hon/han, som vet,kan och förstår något om denna ras, om dåtid, nutid och framtid för rasen – alla andra är scharlataner, idioter, de kommer att driva rasen i fördärvet!
Vad göra?
Jo! Här kommer en gåva från ovan – en person som utger sig för att värna om denna ras, som uppmuntrar, stöder, eggar vår ”värnare om rasen” – som ger henne/honom fria tyglar att skriva, tycka, och med alla medel slå samtliga övriga medlemmar i denna rasklubb i huvudet med, ”JAG är den ENDA som kan och vet något om denna ras – ni är idioter, kräk, ligg på knä och lyssna till min allsmäktiga vishet och kunskap!

Och personen som gett ”värnaren om denna ras” fria tyglar – vilken bevekelsegrund har han/hon?
Elementärt , min gode Watson – MAKT! Total MAKT!
Genom att styra och censurera i klubbtidningen, genom att hota och smickra funktionärer och övriga medlemmar – och samtidigt ha full koll på ”rasens värnare”, så skaffar sig denna person mer och mer MAKT!

Och så fortsatte den tragiska sagan , mot sitt oundvikliga slut – de två ”topp -figurerna” körde på i allt högre hastighet och med allt otrevligare metoder,
Rasklubbens tidning användes enbart som propagandamaskin och ”hatspruta”,
Åldriga medlemmar förleddes att sätta sitt namn under artiklar vars innehåll de inte hade en aning om. Viktiga dokument, pärmar och mail försvann på de mest mystiska och oförklarliga sätt.

Och till slut – det hela gick så att säga ”i väggen” – folk fick nog! Efter otaliga mail, samtal etc så uppenbarades det för den stora moderorganisationen vad som egentligen pågick – inget litet ”tantgräl” i en rasklubb – här skedde riktigt otrevliga oegentligheter – moderorganisationen ingrep, ”huvudet” avsattes och moderorganisationen tog hand om den lilla sargade specialklubben intill stundande årsmöte.

Vad lära vi oss av detta?
Jo! Att följa vår ras/specialklubbs göranden och låtanden noggrant, att ställa frågor till styrelse och kommittéer när något är oklart – inte köpa allt som sägs eller skrivs på hemsidor eller i klubbtidningar – ifrågasätt! Be om förklaringar och information om du inte förstår eller tycker att given info är för torftig eller luddig!

DU är medlem/uppfödare – KRÄV av din ras/specialkubb att den arbetar för rasen och för dig – inte för styrelsemedlemmarna/kommittéerna !
Ajö!

lisbeth

22 februari 2008 23:07

Oj! Så mycket det blev!
Så bra...

Först och främst; jag ämnar inte be om ursäkt för att debatten om vad som händer/hänt/kommer-att-hända med den lilla föreningen har svämmat över åt alla håll.

Någon/några har på andra bloggar klagat över detta ensidiga intresse/grävande-i-gammal/dynga/bearbetande-av-känslor etc och framhållit att ev synpunkter borde framförts i föreningens tidskrift. Just det!

Men si det har inte gått för sig... Tro mig, att försöka diskutera klubbens göranden & låtanden eller ens vad som händer med vovvarna som ska föreställas omhuldas är som skaka hand med en strumpa fylld med kall gröt; något halt och formlöst som bara glider undan...

Detta bl.a har medfört att " när katten kom ur påsen", när det plötsligt var tillåtet att prata ur skägget och inte bara humma några halvkvävda visor, då var det ingen hejd.
Dessutom, när det stora spektaklet än gång började då fanns inte privata bloggar som säkerhetsventil.