Alla inlägg under januari 2009

Av Lisbeth - 31 januari 2009 09:25

1:a-nyhet i dagens DN är att Försäkringskassans IT-haveri kostar 155 miljoner. Enligt tidningens källor är Försäkringskassans nya IT-satsning ett affärssystem som dåligt lämpar sig för offentlig verksamhet. JO har nyligen kritiserat F-kassan för att inte följa förvaltningslagen. Det av konsulter tillskyndade systemet är vare sig lämplig eller kostnadseffektivt. Vidare; de anställda anser att konsulterna levt i sin egen värld, utan förståelse för F-kassans uppgifter eller de anställdas invändningar. Den praktiska innebörden är att hundratals miljoner är kastade i sjön... Den mänskliga innebörden är att de sjukförsäkrade inte får sin (lagstadgade) ersättning. Folk får gå från hus och hem... Människors liv slås i spillror! Det hela är så eländigt så man borde hålla sig för skratt!

Sist det begav sig - alltså "förra gången" det skulle sparas - då tittade chefer och likställda på Marknaden dvs affärsvärlden och hämtade inspiration från näringslivets slogan som hette - heter! - Mean and Lean - uttytt skära ner, i propagandan Effektivisera. I praktiken innebär det att färre ska göra mer jobb på kortare tid. Med andra ord sparka folk, köra de resterande arma satarna i botten. Att jobben ska göras och att de ska bli rätt utförda kom liksom i efterhand. Instrument för detta är Målstyrning, ej regelstyrning, alltså efterlevnad av lagar och förordningar. Dessa får en underordnad betydelse. Till nyordningens hjälp inkallas (dyra) konsulter, vilka via sin power-point ritar nya djärva mål för cheferna, som får lära sig att visa musklerna... Hahaha... ursäkta ett elakt hånskratt! Men det här har man varit med om förr...

Vad vet lilla ja om sådant? Jo massor! Ingen har suttit på så många konferenser och styrgruppsmöten (känns det som) som undertecknad... Det är en svår plåga vill jag lova. Blir något bättre? Nej, de dumma cheferna fortsätter att vara lika dumma (samt uppbära sina feta löner), verksamheten går i stå... Ingen ifrågasätter konsulternas rapporter. Instrumenten för organisationsförändringen blev huvudsak, verksamheten bisak. Och nu har man fått soppan i knät. Det vore rätt åt de ansvariga, om det inte är så fiffigt (för dem) att de vanligtvis sitter i orubbat bo. Det är vi andra; skattebetalare och de sjuka och andra ersättningsberättigade som får ta smällen. Det är inte ett dugg synd om de chefer som (nu) kritiseras. De har gått Chefskurser och lärt sig Ledarskap, vilket betyder Mediaträning, mao bemöta kritik utan att bryta ihop. Pro forma ska ju också menigheten Informeras, alltså Strategisk information. Uttytt på konsultspråk; de (anställda, medlemmar, skattebetalare, m.fl drabbade) ska känna sig informerade, utan att få veta ett dugg. O heliga enfald! Gud, vad jag hatar denna svenska flathet! I Frankrike hade arga medborgare vält ut några lass dynga framför beslutfattarnas pörten. Då brukar det bli lite fart och huvuden kan rulla (symboliskt nuförtiden). I Sverige knyter vi näven i fickan och betalar snällt...

Av Lisbeth - 30 januari 2009 15:03

Ch Svedala Solveig Solros har nedkommit med valpar e. Ch Fennican Ottmar Obelix (foto från kennel Fennicans hemsida).Av bilden på de nyfödda småttingarna att döma är det sex förhoppningsfulla. Mer info och bilder är utlovade på kennel Svedalas hemsida. Grattis matte Anita Whitmarsh!

Av Lisbeth - 30 januari 2009 07:50

Zvante fan club har fått lite senaste nytt från stolt matte Ewa, samt foto på stjärnskottet: "Skottar i all ära , problemet är att dom ser lika ut allihop med undantag för färgen, det är säkert som att svära i kyrkan men ok ....... jag tar den smällen. Kolla grabben - litet huvud och massor med päls kvar sedan barnsben, han anser nog inte att han fortfarande är en valp ( lyfter på benet sedan en månad) jag tror dock att allt rasar av honom vid (o)-lämpligt tillfälle och att huvudet kommer att se ganska normalt ut! Rör sig som en gud och massor med resning! Höll på att glömma - massor med gaddar i käften - komplett! PS snart kommer jag att landa!" Tack Ewa! Heja Zvante!

Av Lisbeth - 27 januari 2009 18:21

Det här inlägget hade Stor-Skrävlo på skottebloggen för ett par dagar sedan. Uppenbart har det lästs OCH kommenterats av icke-skotteägare: I senaste numret av Gods & Gårdar sitter redaktören med en skotsk terrier i knät och säger: "Det ska vara en skotte i år!" Då tänkte jag att skotteskrytet platsar även här! Håll till godo:










"Nu ska jag berätta varför skottar är så underbara hundar, ja, det är nästan så man skulle vilja ta till överord! För en gångs skull... Som nyfrälst har man skymtat ljuset i tunneln. It was not an oncoming train, it´s a Scottie!












* Temperamentet - den speciella Karaktären som bara skottar har; trofast, lojal, värdig, nyfiken, lekfull - modig! Å vad det är härligt med hundar som är på detta viset! Har också noterat att skottar är minneskonstnärer; kommer ihåg en person som ses som vän, glömmer aldrig en oförrätt... En skotte växer av berömd och uppskattning, sluter sig inom sig av tjat och åthutningar. Klokt!












* Utseendet - lagom stor för att vara behändig, robust och hänger med överallt. En vacker skotte i toppform syns verkligen och väcker rop av beundran. Ändå är det inget överdrivet eller förkonstlat över skotten. Det ska vara balans i varenda del av en skotsk terrier, som här illustreras av Per Undéns fina foto av en av hundhistoriens stora, Ch Raglan Royal Commander, Årets Skotte & Årets terrier 1984 och 1985, uppfödare & ägare Dan Ericsson, som så väl har tagit tillvara arvet efter de stora i Sverige och England.



* Allt-som-är-runt-omkring... Skotten är ingen moderas, den attraherar inte The Awkward People, alltså det nya frälset som tränger sig på i hundvärlden överallt - the cheapest way to get on the stage - den är inget tillbehör till ägaren. Skotten är heller ingen andra-ras som försörjer kennelns mer knepiga objekt... Skotten är sedan mer än 100 år i kärleksfulla händer, många av de skotteägare jag träffat har ägt och fött upp skottar i 30-40 år. Quality! Det finns en angenäm Tradition i skottevärlden - hur man föder upp, beter sig, ser på hundsporten, förhållningssätt, etc. Allt detta motsvarar min egen uppfattning om sakernas ordning. I love it!"


--


Den nya bloggtiteln har Yours Truly inte hittat på själv, men väl hittat i klassiska "Mordet i prästgården" (1930) av Agatha Christie. Funderade ett ögonblick och fann att citatet väl stämmer överens med egna erfarenheter!

Av Lisbeth - 27 januari 2009 06:58

Svenska Kennelklubbens hedersledamot, förre ordföranden Karl-Gustav Fredricson har avlidit i en ålder av 83 år. Jag minns K-G, som han gemenligen kallades, som en praktiskt orienterad man. Han höll hästar och hundar på sin skånegård, Nämdemannagården i Velling, och drev sitt företag med trävaruimport. K-G var mycket hästintresserad, red och dömde dressyr. Han var som ordförande i Skånska Kennelklubben tidigt engagerad även i hundsporten, och blev så småningom invald i SKK-centralstyrelsen. K-G var de små enkla lösningarnas man, alltid praktisk och samförståndsinriktad. Han ledde otaliga arbetsgrupper och kommittéer, exempelvis den fredricsonska kommittén för utställningsregler, där undertecknad ingick. 1985 valdes K-G Fredricson till ordförande i Kennelklubben. Han fick omgående mycket att stå i, bl.a det storståtliga 100-årsjubiléet, men även en hel del intern strid. Han fick försvara SKK:s kritiserade kontorsbygge Möllan och initierade ordförandegrälet med SBK om hundägarutbildning och lokala kennelklubbar, vilket kan tyckas vara småttigt att dra upp nu, men som på tiden var en jättegrej. K-G deltog med liv och lust i verksamheten, dömde hund, debatterade och pratade gärna med folk på alla nivåer. Trots sin bakgrund och framtoning; direktör i ädelträ, skorrande ädelskånska och smällande hängslen, blev K-G det närmast folkliga som tänkas kan. Han var tillgänglig och gav journalister mycket att skriva. Jag blev lite ledsen att höra att K-G gått bort. Frid över hans minne.

Av Lisbeth - 23 januari 2009 09:33

Det här är en bild av kärlek, foto Gerwyn Gibbs: BIS Pemyn Call Me Madam & res-BIS Eirlyn Fly Cimcer, South Wales Pekingese Club Show 1988, resultatet av Yours Truly dömande av 88 pekar och inte en enda osund! En stor ära att bli inbjuden och ett nöje att gå igenom dessa fina hundar, så uppenbart i kärleksfulla och kunniga händer! Då - var det ingen som ifrågasatte att britterna hade världens finaste pekingeser. Nu - ska denna kulturras inte ens få finnas till, ivf inte visas på prestigeutställningen Cruft´s om någon månad. En aggressiv lobby av militanta djurrättsaktivister, media, veterinärer och politiker vill förbjuda vissa raser, ja, t.o.m avskaffa rasavel, stamtavlor, standards, utställningar - hela hundsporten är i gungning... BBC har villkorat sin medverkan på Cruft´s med att 12 utpekade raser ska bort, sponsorerna Pedigree & Trust har dragit tillbaka sitt stöd... The Kennel Club utkämpar ett trefrontskrig!






Hur ska det gå för hundsporten?






I vår del av världen är det lite bättre, ja, jag skriver lite, ty mycket är det inte.






För att undvika ett spektakel liknande det i England förlitar sig SKK på SRD-listan på 47 raser, som nu utställningsdomare ska lära sig att se med nya ögon. Hela listan med tillämpningsanvisningar kan ses på SKK:s Webbsida www.skk.se -länkar – verksamhet – funktionärer – domare.




Som stöd för dessa åtgärder har SKK beslutat ta itu med det grasserande ofoget från utställningsarrangörer som agerar resebyråer. Alltså i ökad utsträckning byter tjänster och gentjänster med domare från öststater och mer exotiska hörn av världen, om vilka man inte ens vet att det finns hundsport över huvud taget. "Okända" storheter ska nu kunna dokumentera adekvat erfarenhet av aktuell ras för att det ska bli tal om något domaruppdrag. Det här senaste har helt naturligt väckt ont blod bland de som profiterar på verksamheten. Speciellt som de nordiska kennelklubbarna samtidigt öppnat för brittiska domare från B-listan, vilka är kvalificerade men ännu inte delat ut cert. SKK känner sig tvingad och nödd att utsträcka en olivkvist samt sända en enmandelegation till nästkommande FCI-möte för att tala de upprörda tillrätta...




Bråk och skrik överallt i världen! Man känner nästan agg till människor...



Huru mycket bättre är det då inte att låta tankarna löpa i mer angenäma riktningar, som nu detta med kärlek, som kan drabba blint och slå ner som en blixt!



Paulus har beskrivit detta i 1:a Korinthiebrevet: Kärleken är tålig och mild. Den avundas inte, söker inte sitt, hyser inte agg... Den fördrager allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt.



För visst känns det så, den här andlösa känslan som uppfyller kropp och själ, man uthärdar allt... Som när Yours Truly var jätte-jättekär i våra barns far... Ack vad allt kunde man inte företa sig för att få träffa föremålet för den ömma lågan! Minns hur jag, mot kära mors förmaningar, i mitten på 60-talet, satte mig i min gamla dåliga Opel med slitna sommardäck och slirade 10 mil på isiga vägar. Någonstans i höjd med Roslagskulla förlorades greppet om vägbanan och fordonet snurrade ett helt varv. Gav Yours Truly då upp och kröp hem till tryggheten? O nej, modigt körde jag vidare, buren på kärlekens vingar! Och så blev det ju bra också...



Inga jämförelser i övrigt, men något liknande upplevs just nu. Härligt, härligt, härligt... och kanske farligt? I alla fall kunde jag till min stora glädje konstatera att känslorna äro besvarade! Han kände igen mig! Satt vid min sida och vek ej därifrån en hel ljuv timme...



Är fullt medveten om att det helt realistiskt kanske inte blir vi två, för husfridens skull, relationers bevarande eller annat. Men jag orkar inte tänka på det - inte nu. Är lycklig och uppfylld av detta under. Så får det vara.



Ser på bilden min utställningsoutfit; överdelen är skattad till förgängligheten, men kjol och läderstövlar finns kvar och passar precis! T.o.m frisyr och örhängen är lika... A good sign? Dessa ska jag iaf ha på morgondagens konferens. Så får det bli!09-01.24 Yours Truly störtade upp i ottan och raskt iväg mot Staden, slirandes i hemskt väder och väglag. Väl i trakten av Sollentuna C befanns svåra och förfulande ombyggnationer; knepigt att hitta, alla skyltar översnöade, tidsnöd... Här gällde det att ha tungan rätt i mun! Via en gnutta flax blev det rätt, gjorde mig av med bilen, vacklade in, fann aktuell våning och konferensrum, rystade vätan av minken och inträdde just in time for upprop. Därstädes noterades 80-talet välbekanta nyllen - mitt arbetsmaterial!









Alltså förbundsstyrelse, utskott, representanter för rasklubbar & distrikt, samt kanslipersonal hos Svenska Brukshundklubben (SBK), en organisation med 75.000 medlemmar, 290 lokalklubbar och 15 rikstäckande rasklubbar, frivillig försvarsorganisation, specialklubb inom Svenska Kennelklubben (SKK). SBK-loggan ser ut som ett stiliserat hundhuvud med tungan uppåt och det ska den ha, ity det är ett heraldiskt djur som ska föra tungan på detta vis. Så nu vet ni det!









En obevandrad person hade nog inte uppfattat att det var folk från en hundförening, snarare en kick off för Granngårdens butikschefer... Programmet handlade mest om strategier, målstyrning, varumärkesarbete och slikt.









Efter en utdragen evighet var så första dagens konfererande slut för min del och man kunde halka norrut. Home Sweet Home!









Hemma hade husfadern haft en lugn dag - sa han. I köket var det förändringar å det väldiga... Halva köket hade fått ny golvmatta! Ja!







Någon västgötaspetskulls halvstora valpar hade rispat upp golvet, vilket blivit provisoriskt lagat med lösa bitar - inte direkt trés chic! Dessutom ovanligt svårstädat. Men nu var det fixat. Så bra! Bravo och applåder!






--






Underbart husligt drama å blogg ingrid http://igurt.bloggagratis.se/






Not to be missed...








--
Psst... Nytt på skottebloggen http://skotte.bloggagratis.se/
Nu handlar det om Livet!













Av Lisbeth - 22 januari 2009 14:53

Den Onde, dvs Chefen, ringde - ondare än någonsin.



- Jag ska be att få tacka för den här tiden...



Va! Nej... I en förbiilande sekund öppnades avgrunden.... Visst har det hänt att tidningen varit ifrågasatt innehållsmässigt och annat. Det är många som sliter och drar - räknenissar, sponsorer, intressegrupper, s k redaktionsråd och så alla som vill ha en trutförlängare - en tidigare luttrad redaktörs favorituttryck. Så fort det blir mupp med budget och underskott så är det tidningen man är och tafsar på. Minska sidantalet? Minska två nummer/år? Och så vill tyckarna göra tidning "för den vanlige medlemmen". Hur ser den ut? Jag har massor av "vanliga medlemmar" som ringer praktiskt taget varje dag. Det är farbröder, någon tant, i min ålder, alltså 60+ och de har varit medlemmar i SBK i 40 år. De vill känna igen sig i tidningen. De ömmar för bruks och brukshundar och vill ha mera sånt. "Tyckarna" vill ha mindre bruks - med argumentet att bruksintressenterna är bara 15 procent. Det ska vara mer allmängods. Men kan man ha fler artiklar på temat Hunden Behövs? Alltså "Min hund räddade mig när jag var deprimerad/utbränd/sjuk-på-annat-vis". Korsord? Veterinärspalt? Frågespalt om problemhundar? Kändis med hund? "Min hund hjälpte mig att få ut min nya platta..." Men tidningen har bara 11 sidor/nr för så kallat redaktionellt material, när annonser och fast material är borträknade. Det blir inte mycket över att göra tidning "för den vanlige medlemmen". Genomströmmande medlemmar som hundägareutbildningen genererar, dvs kursarna, de stannar kvar i begränsad utsträckning... Är det inte kärntruppen av medlemskåren som bör respekteras? Jag tänker då särskilt på en hedersman, som brukar höra av sig med synpunkter, vi kan kalla honom Evert . Senast nu var "evert" mer bekymrad än vanligt; brukset är SBK:s ryggrad, sa han. "Vi måste värna och bruks och brukshundar! Det måste märkas i tidningen. Man blir rent ut sagt förbannad... ", etc. Det är bara att hålla med.

Men var ska man ta´t? Har nu SBK öppnat en diversebutik, så får man väl ta ansvar för den! För tidningen ska spegla organisationens verksamhet och det är inte nådigt; hundägarutbildning, lokalklubbar, brukshundsraser, frivilligverksamhet, försvarsinformation, mentalitet, vetenskap och forskning, bruksprov och tävlingar, hundhälsa, nyhetsmaterial, ungdomsverksamhet, agility, lydnad, etc. Vissa begivenheter måste vara med, som t.ex Kongressen och SM. Var och en begriper att detta låter sig inte klämmas in på elva sidor + - några uppslag...



Nu är det här inte vilken liten blaska som helst; "min" tidning trycks i över 70.000 ex, har rikstäckande spridning samt är Nordens näst största hundtidning - i vart fall har den varit det de senaste decennierna.



Jaha, så skulle det sluta så snöpligt... efter 25 år (för min del) och närmare 20 (för redaktör´n)... jaja, jag gråter inte för min sjuka mor, men är det en flams och tramstidningen som folk vill läsa så finns ju Allas...

Jag har alltid varit noga med att skilja på jobb och privat bloggande. Men eftersom detta gäller något vida viktigare än mitt eventuella arbete eller redaktör´ns fortsatta uppdrag, dvs en medlemstidning för 70.000 hundägare, så läggs alla hänsyn åt sidan...


Så förstod jag att det var ett Skämt från Chefens sida! Fast med lite allvar i botten... Frågorna kvarstår: Vilken tidning ska vi ha? Före helgens organisationskonferens kom meddelande om Prognos för året 2008; resultatet ser inte så bra ut som man hade förutsatt, förbundet redovisar en förlust för helåret på 1.7 miljoner, minskade intäkter, förlagsförsäljning, medlemssiffror, etc. Exakt detta frågades om vid höstens intervjuer (i oktober när det börjat röra på sig på världens börser), men då var allt så bra så! Måste man vara född i Hagalund för att ha lite katastrofberedskap?


Intressant att SBK-Info, som skickades ut idag, nämner inte med ett ord något av detta...


Av Lisbeth - 22 januari 2009 07:11

I hela mitt liv har Yours Truly lidit av ett slags snällhetssyndrom - ja, lidit och lidit... men iaf av sviterna av att inte kunna säga ifrån... Klara allt, hinna allt, vill inte göra folk besvikna. Alltså säger man ja till saker och ting... Trots att att ett avvärjande vore det enda sunda: There´s already too much on my plate... Till helgen ska en annan åka på konferens! Uppgift: oklar... Men i samband med propån sas: "Det är bra om du är där..." Alltså ska jag på lördag, istället för att vara hemma i hemtrevligheten, göra nyttiga saker, etc. uppstiga i ottan, jäkta som en galning, halka iväg i dåligt väglag, hitta rätt, hälsa på folk, trycka händer, leva på konferensmat, samt lyss till ledningsgruppens surprise om brister i budgeten på 1.4 miljoner. Jag öppnar munnen och hör mig själv säga: "Javisst, jag kommer..."



Jaha, men jag är myndig, vit och fri - varför klaga? Det är väl trevligt att vara efterfrågad? Jo, man har ju hört detta med kvinnliga chefer, de måste vara mer duktiga än manliga kollgor och får aldrig göra fel. En annan har tredubbel kappsäck; proletärbarn, kvinna samt (numera) gamling. Det där har hängt med hela livet och inte blir det bättre - ja, man blir ju inte yngre. Alltså måste Yours Truly med nödvändighet, åtminstone i egna ögon, fixa allt, ha blykoll, vara bäst i klassen, alltid! - samt helst kursetta. Det är upp till bevis varenda dag! Dessutom måste man vara snäll och duktig, ety att lärare, chefer och andra som satt sin heder på spel och satsat på min ovärdiga person icke må svikas. Det är därför som man inte kan säga nej...



Illustreras med det snällaste jag vet, nämligen min fina Dolly. Hon gör alltid sitt bästa och finner sig tålmodigt i människors dumma påhitt med en överseende glimt i sina kloka ponnyögon. Dolly ställde trofast upp och ledde paraden från Humlegården till Kungsan, trots att hon säkert hellre varit hemma med kompisarna på grönbetet.--PS Spännande updates på skotten-bloggen! se länk till höger...



Presentation


SC Ormeryds Clint Eastwood DSM
& Yours Truly

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13
14
15 16 17
18
19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Ulvus - gäst hos verkligheten

senaste kommentarerna


Skapa flashcards