Häxornas spådom i Macbeth gick i uppfyllelse:
Thrice to thine, and thrice to mine,
And thrice again, to make up nine.
Vi har alltså plötslig NIO hundar!
Vad jag i mina mest pessimistiska ögonblick under 2008 trodde aldrig mer skulle bli, nämligen nya småttingar här hos oss, har nu blivit verklighet. Ja!
Trillingarna är väl över de kritiska och ångestladdade första veckorna, alla är välskapta, mor och barn frodas och mår bra. Ingen har drabbats av big H, vilket blåste ut hela förra kullen...
Respektive "mor- och farmor" är personligen informerade och välsignelse inhämtad. Så nu kan man väl blåsa faran över och presentera Gerdas och Jacks valpar. Mer detaljer på hemsidan...
Vi är otroligt lyckliga över våra små valpar! Det är inte klokt vad de gjort för livsmodet!

I syfte att driva utvecklingen i önskad riktning - dvs i enlighet med vetenskapliga spekulationer - letar kenneladministratörerna allt djupare i verktygslådan. Det senaste instrumentet är en ny standardformulering - med åtföljande fy-brev - till uppfödare som vill registrera valpkull med "anstötlig" släktskapsavel. Hur detta ska gå till är än så länge höljt i dunkel ety all rasavel är släktskapsavel vilket ligger i sakens natur. Det hela ska dock beivras genom att resultatet av det otillbörliga icke ska få valphänvisning. Man kan förstå att folk skolade i näringslivet ser valpförsäljning som det yttersta målet för hunduppfödning...



Man blir smått brydd...



Det som tidigare renderade uppfödare Hamilton-plaketten och andra utmärkelser ska nu orsaka centraldirigerad förföljelse. Ja, gångna tiders storheter fick ju inte H-plaketten för att föräldrarna till deras valpar var släkt, utan fastmer för resultatet av avelsplaneringen var en god och befäst rastyp, vilket förutsätter en förståndig linjeavel.



Om nu det ska införas en dylik avelsspärr - vilket det ska - då får SKK banne mig se till att uppfödarna har en sportslig chans att leva upp till kraven. Det har inte Mac-användare... Uträkning av inavelskoefficient kräver dator - vilket inte alla uppfödare har - och dessutom dator av särskild sort, alltså inte Mac (som jag och c:a 5 procent av datorägarna har). Mac är inte längre kompatibelt med SKK:s webbtjänster.



För några år sedan uppmärksammades att det ej gick att Internetanmäla till SKK-utställningar om användaren har Mac.



Hur kunde det komma sig?



Så här svarade SKK: "Skälet till att vi utvecklar allt i Windows miljö är kostnadsskäl då det skulle bli för dyrt att väldigt tidskrävande att skapa program i flera olika tekniska miljöer. Rent krasst är Windows-användare avsevärt flera än Mac-användarna, därav valet."



Kan SKK lägga en kvarts miljon - vilket är en betydande summa pengar - på att låta konstruktörerna av MH utvärdera befintligt MH samt vidareutveckla mentalbeskrivningen till MH för Alla Raser, jag då kan man väl pytsa upp medel så att även Mac-användare kan använda sig av webbens avelstjänster.

Någon efterlyste Anticimex mot alla bloggar - annars tar råttorna över skeppet. Andra efterlyste inlägget 426 vilket av misstag redigerades bort....
Siffran 426 står för ärendevolymen i uppfödar och kennelkonsulentkommittén. UKK protokoll 09/1:
"UKK:s ärendestatistik. 2008 behandlade kommittén 426 ärenden, där uppfödare brutit mot SKK:s regelverk." En förfärande och deprimerande läsning. Med tanke på aktuell debatt och såväl gamla som nya och kommande instrument för att hålla efter uppfödarna, så är det ingen djärv gissning att Slaget om Hundsporten kommer att handla om just detta. Det är som att se Apokalypsens ryttare komma stormande...
Ang råttor så är det en felaktig uppfattning att det är något osunt med skeppet om rådisar söker sig dit. Tvärtom, det är när skutan är verkligt rutten som råttorna lämnar skeppet...
Om man är missnöjd med något i en organisation, borde den förfördelade då inte använda sig av de demokratiska medel som står till buds; skriva insändare i föreningsorganet, författa motioner, ta upp frågan på medlemsmöten, försvara förslaget på årsmötet, etc.?
Ja, det beror ju på...
Bland annat - vad det är för förening/organisation. Ibland är den vägen helt enkelt inte framkomlig. Demokratins spelregler kan ju som bekant tänjas till det yttersta...
Kommer inte människor till tals den ena vägen, så söker man sig nya. Bloggen är ett tidstecken, rätt använt kan bloggen vara en betydande utomparlamentarisk kraft. En skicklig och väl insatt bloggare kan skapa en medvetenhet om maktbalansens spel och om dess risker som inte har funnits förr. Den kan väcka opinion, så tvivel, framkalla en ny uppmärksamhet kring styrelsernas arbeten. Hur många collieägare är nu inte medvetna om att det finns något som heter CS som höll ett för rasen viktigt möte nyligen? Bloggen kan spela en roll i utvecklingen helt enkelt för att andra vägar är stängda i en organisation som har faktiskt monopol på den verksamhet som bedrivs.

Dök upp igen... I söndags visade TV den omtalade BBC-filmen om exteriöra överdrifter hos hundar. Det kommer att bli ett liv... Filmen nästan knäckte The Kennel Club i England.









Vår svenska kennelklubb är bättre förberedd... SKK pekar på sitt hälsoarbete med treenigheten RAS, SRD och nu också MH. En kvarts miljon - alltså en betydande summa pengar - har avsatts till MH-konstruktörerna för utvärdering och/eller utveckling av MH för alla raser, alltså rasanpassad MH.









SKK håller också efter uppfödarna. I mitt jobb ingår bl.a att studera protokoll. I UKK:s protokoll 1/2009 kan man se följande:









"UKK:s ärendestatistik. 2008 behandlade kommittén 426 ärenden där uppfödare brutit mot SKK:s regelverk."









426!!! Tanken svindlar... UKK konstaterade vidare "att procentuellt sett (426) ändå är en godtagbar siffra".









Procent av vadå???









Den myrstack av bestämmelser som är SKK:s regelverk - och då inte minst gällande hundavel - har goda och välmotiverade intentioner. Ändå har de lett till helt orimliga volymer av kontroll- och åthutningsverksamhet. Den delen av kommitténs arbete inom uppfödar- och kennelkonsulenteri kan knappast - ens med en tänjning av begreppet - ses som stöd för uppfödarna och absolut inte som gynnande av positiv anda i organisationen.








Tittar man vidare på vad det rör sig om för ärenden är det i flertalet fall fråga om brott mot bestämmelserna för registrering.








Sitter det då 400 samvetslösa ondingar ute i landet och skamligen missbrukar och utnyttjar sina stackars hundar på mobjudande sätt?








Mest verkar det dock vara typ "tagit del men ej förstått". Ett standardfall är jägargubbe med valpkull efter sin utmärkt fina jakthund, parad med motsvarande partner, valpar föds och allt borde vara frid och fröjd. Det är det också, ända till valparna ska förses med "papper" - alltså registreras. Det är då det skiter sig...








SKK uppdagar tämligen omgående att uppfödaren inte följt hälsoprogrammet, ofta är det då fråga om röntgen av leder. Uppfödaren kan inte förstå nyttan med det hela, vilket vederbörande inte är ensam om. Speciellt som hunden (hundarna) aldrig haltat, är aktiva, hårt arbetande nyttohundar och mår prima. Dessutom dränerar röntgandet ekonomin, är inte helt ofarligt, visar sig mest vara en massa krångel (omröntgen, rätt sedering, rätt klinik, personal som "kan lägga rätt", etc). En hel vetenskap. Och alltid föder det någon...



Sen blir man statistik.








Vilket kostar och kostar på.






Det borde inte vara tillåtet att införa avelsspärrande krav via vetenskapliga spekulationer och icke-evaluerade undersökningar, men uppenbart går det utmärkt. Vetenskap och beprövad erfarenhet gäller inte här, i ett monopol gives inga alternativ. Tvingande krav har påverkat och kommer i hög grad att påverka avelsbredden  för samtliga involverade raser.






Efter oss syndafloden.






Ledröntgen av hundar har nått industriella former, verksamheten försörjer horder av folk och omsätter många miljoner årligen.






Går det att peta i det här?






Driv månglarna ur templet!





***





Yours Truly ogillar fanatism och bokstavstroende i alla dess former; det må vara bekännade kommunister, frälsningsaktiva eller andra terrorister, alltså alla dessa som lätt drar på sig vardagsmänniskans irritation och som inte har svårt att hata tillbaka. En modern variant är ledarskapskonsulter. Dessa smyger in sin lära överallt i samhället där folk ska hjärntvättas. Läste nyligen verksamhetsplanen för en aktuell och vanligtvis trevlig organisation. Nu var det andra bullar! En sammanslutning för inbördes beundran - som i sina mest upprymda ögonblick kan titulera sig styrelse - har pekat ut en inriktning som påminner om en totalitär regims; spadarna mot skyn, traktorerna rullar in... Alla medlemmar i organisationen ska genomsyras av en och samma värdegrund!


I Nazi-Tyskland hette det: Der Führer befehl - wir folgen! Alltså Führern befaller - vi följer! Berlinarna som inte var så imponerade av skämtfiguren från Österrike hittade på ett annat uttryck: Führern befaller - vi tar följderna...

To cause a diversion from all doggy affairs and mysterious feuds we continue the study of Macbeth or The Scottish Play:
The theme of the play, according to G.R Elliot is that a "wicked intention must in the end produce wicked action unless it is not merely revoked by the protagonist's better feelings, but entirely eradicated by his inmost will, aided by Divine grace." This is seen most clearly in Act V, Scene 1, where the Doctor says, "More needs she the divine than the physician." It also seen throughout the play in Macbeth's murderous plots.

Also rampant through the play is the idea of "Fair is foul, foul is fair." Basically, this means that appearances can be deceiving. What appears to be good can be bad, and this is seen in such things as the deceptive facade of Lady Macbeth and in the predictions of the witches.

The play as a variety of underlying motifs, such as the supernatural, the temptation of evil.
...whereof, as saith Ecclesiastes, "It is your portion under the sun"

Västegötevän i Göteborg grattas!Må Du ha en riktigt fin födelsedag, Pernilla!40 är en härlig ålder...Bilden är från västgötaspetsmontern på World Dog Show 2008 i Stockholm.

Läsekretsen må ha noterat att Yours Truly uppmärksammat collieklubbens göranden och låtanden. Det finns inga dolska avsikter i detta enträgna intresse, att gå någons ärenden eller annat dumt; bevekelsgrunderna är "half by interest, half on duty ".




Collieklubben har många ekvivalenter i hundklubbar med liknande utvecklingsmönster. Det är spännande med denna klubbs historia som historia; det är inte sagt att jag tycker om eller tycker illa om någon eller något. Den som påstår sådant är en gnällblåsa och en smulgråt.




Det här handlar om något vida mer betydelsefullt än subjektivt tyckande. Nämligen - vad är nyttan med hundrasföreningar?




En ras- eller specialklubbs uppgifter är väl beskrivna i stadgan, ska alltså inte uppehålla mig vid den. Sedan är det en annan sak hur klubben tar itu med sin verksamhet.




Enligt SKK:s ursprungliga portalparagraf skulle organisationen "främja den ädla hundavfeln". Nutida motsvarighet finns i rasklubbarna. Dessa har ett betydande behov av att autonomt sköta sina angelägenheter. Det viktiga är att få medlemmarna - och då inte minst uppfödarna - att sträva mot samma mål. Ett av den mest verkningsfulla instrumenten är valphänvisning. I vår pengafixerade tid har valphänvisning blivit mer än vad tanken var från början.



Förr i tiden - kära unga generation - satt rara damer på SKK:s kansli och bläddrade i kartotek för att plocka fram uppgifter på uppfödare som hade anmält valpkullar för registrering. På så vis kunde den hugade spekulanten få kontakt med uppfödare av aktuell ras.




Nuförtiden är valphänvisningen delegerad till rasklubbarna. Där används den - i värsta fall - som morot och piska för att styra aveln i rasklubbsstyrelsens för dagen önskade riktning. Aveln är mer eller mindre i händerna på en liten klick. Man kan förstå att uppfödarna känner sig omyndigförklarade.
Tanken är att valphänvisaren ska vara väl insatt i rasen, kunna svara på frågor, informera om hälsoprogram och annat. Samt hänvisa till uppfödare med valpar, även till omplaceringshundar. Själv skulle jag aldrig drömma om att kontakta en valphänvisare... Ska jag köpa ny hund är det alldeles för viktigt för att läggas i händerna på andra! Dessutom är det roligt att leta sig fram på egen hand; att hitta en uppfödare vars hundar jag är tilltalad av. Förhoppningsvis stämmer personkemin fint; vi ska ju ha med varandra att göra i åratal framöver!



Jag tycker att valphänvisning är ett otyg, trots att jag själv är hänvisare i en mindre ras och inbillar mig ibland faktiskt göra en viss nytta. Men valphänvisning har blivit så mycket mer än vad den goda avsikten var från början.




Att kunna rasklubbens krav - det räcker alltså inte med att följa SKK:s grundregler - är nödvändigare än att kunna något annat. Specialiseringen kan gå hur långt som helst.




Nedanstående gäller i collieklubben:




Föräldradjuren ska uppfylla nedanstående krav:




·         Officiellt höftledsröntgade u.a alt. A eller B




·         För att erhålla valphänvisning får hund som är armbågsröntgad ej vara behäftad med armbågsdysplasi (ED)









      ·         Ögonspeglade både som valpar och efter 1 års ålder med resultat u.a alt. crd.




·         Utställda med lägst 2:a pris i officiell klass och/eller godkänd exteriörbeskrivning   på korning




·        Genomgången mentalbeskrivning (MH) med kryss i ruta 2,3,4 eller 5 avseende moment 1a,1b,1c (kontakt) kryss i ruta 1,2,3,eller 4 avseende moment 6d och 7c (kvarstående rädsla) samt kryss i ruta 1,2 eller 3 avseende moment 10 (skottprov) (eller godkänt karaktärsprov) alternativt vara godkänd vid korning




·         För att erhålla valphänvisning får blue merle färgad collie endast användas      tillsammans med trefärgad.




·     Valphänvisning erhålles ej i de fall kombinationen bryter mot SKK:s grundregler




 Svenska Collieklubben förmedlar inte omplaceringshundar.




Man kan notera att bara 44 procent av alla colliekullar uppfyller kraven. Kan någon slutsats dras av detta?

... he is trampling out the vintage
where the grapes of wrath are stored;
he hath loosed the fateful lightning
of his terrible swift sword;
his truth is marching on.
The Battle Hymn of the Republic (American Civil War 1861)