Ch Whitchcraft Of Rokeby född 1963, en av de mest betydelsefulla tikarna i världen, mor till 15 championbarn varav 5 i samma kull! Sonen Ch Royal Ace of Rokeby lämnade 27 champions!

Jag visste det! Jag skulle få skit för Dr. Mengele, men jag kunde inte låta bli... Jämförelsen och frestelsen var för stor! Nu står jag för texten och har tittat på den igen; den håller... som ett resonemang, jämförande sheltiens utveckling i Sverige contra collien, det germanska synsättet angående avel och motsvarande i den engelskspråkiga världen. etc. Det som är så tråkigt är att en ordblind psykopat tagit sig före att anmäla en i collievärlden känd person till CS /SKK-centralstyrelsen) med krav att CS ska be vederbörande säga om h*n sympatiserar med vad som står i bloggen eller inte (den med germanska/engelska synsätt, avelsvakter mm). Vad är det för trams!!!Liknande mail har kommit till mig närstående person(er?). Det innehåller en massa lögner och är inget att göra åt, kan ej hjälpa att folk har grava problem med läsförståelse. Dessutom har vi ingen totalitär regim och SKK/CS har viktigare saker att göra än att snoka efter människors åsikter och vad man "sympatiserar med".

Kopierar här det famösa inlägget, så kan var och en avgöra om jag sätter likhetstecken mellan Mengele och MH - hur nu det skulle gå till? Vilket jag bl.a anklagats för att göra.
Ulvusbloggen 1 mars 2009) "Detta till skillnad mot collie, som har en liknande ursprungsbakgrund. Efter 1900-talet första hälft skulle en brittisk fårvallare - den skotska collien - inlemmas i en specialklubb vilken rasmässigt helt dominerades av tyska skydds- och vakthundar. Det germanska synsättet på exteriörbedömning och avel är helt väsenskilt från motsvarande i den engelskspråkiga världen. Alltså mer tandräkning och mätning och kryss i protokoll samt s.k avelsvakter, vilka bestämmer hur du ska bedriva din avel och vilka valpar som ska få leva... Ursäkta, men är det någon mer som tänker på Dr. Mengele? Förlåt, jag är en gräslig människa...












Grovt förenklat uttryckt: enligt brittisk tradition är det fint "to be a stock-man", man ser på helheten, den enskilde har stor frihet och som uppfödare lika stort ansvar .













I Sverige, där vi i själ och hjärta egentligen är ett slags nordtyskar, har vi alltid vacklat mellan det "germanska" och det "brittiska". När det kommer till kritan sitter vi ängsligt och sätter kryss i rutor och känner oss ansvarsfulla..."