Å äntligen! Klar med alla texter - fem feta artiklar med vidhängande smånoter. Hurra! Vore det nysnö skulle Yours Truly springa ut i snön och göra änglar... Nu får jag nöja mig med en imagniär klackspark ...




Vilken vecka detta varit! Jobba, jobba - i princip utan sömn och med oändliga strul. Först kom det in fel underlag, så fel person blev intervjuad, sånt som bara inte får ske. Plus en hel värdelöst dags arbete till ingen nytta... Tvingades att göra en pudel, ja en hel storpudel, be om ursäkt, etc. Den underbara människan i andra änden sa tröstande: Ja, men vi hade ju i alla fall ett väldigt trevligt samtal...




Nästa intervjuperson befanns vara i USA! Grubbel, forskning...




Telefonkontakerna fick nekros... Panik!




Nå det löste sig via mail. Puh!




Nu ska jag städa, städa, städa! Far kom hem från staden medförande blommor som inspiration för hemmets pynt, samt wienerbröd. Vi har fikat och han är ute på hundpromenad. Solen skiner!




Och så ska man väl tänka på en trevlig och näringsriktig middag, det har inte blivit så mycket bevänt med sådant den senaste tiden. Kanske far bjuder på liten virre, det skulle sitta bra. Och sen vill jag sova, sova...



Apropos whiskey så kom jag att tänka på en händelse som förmodligen är berättad tidigare: Lärde mig visdomsord i Dublin en sen vinterkväll. Yours Truly stod ensam vid en taxistolpe när en rånare dök upp. Rånaren hade lite dåligt med tänder, så jag hörde inte vad han sa. Dessutom nådde rånaren mig till axeln. Böjde mig artigt fram och sporde vad som kunde hjälpas till med? Det hela slutade med att rånare och jag gick på lokal och redde ut saken. Där blev vi bästisar!








Rånaren: Love, you´re one in a million. Jayses, I could fuckin well marry you anyday!








Yours Truly (to cause a diversion): What do you drink?








Rånaren: Anything yellow!








Det tycker jag var höjden av visdom, så denna kloka levnadsregel har jag levt efter sen dess.







Vi går mot ljusare tider (förhoppningsvis!) Snart är det vår!




Bilden visar Ulvus västgötaspetsar vallandes ston med fölungar på Liljegårdens stuteri. Så våra vovvar är duktiga på mångahanda vis!


***


Slutar med slutorden i Macbeth, vilket jag tycker är passande:


Duncan:


That calls upon us, by the grace of Grace





We will perform in measure, time, and place.





So thanks to all at once and to each one,





Whom we invite to see us crown'd at Scone.

Det kom ett mail:
Hej!


Roligt att tala med dig vid WDS i somras. På uppmaning av vännerna XX och NN läser jag din blogg ibland med god behållning. Det är uppfriskande när någon annan ventilerar frågor som man själv funderat på.


Vid en hastig titt på Dog Worlds sida hittade jag i en rasspalt vad jag tyckte var vettiga synpunkter som jag lika gärna kunde ha skrivit själv. Vi är tydligen flera i denna värld som har svårt att förlika oss med alla nymodigheter!


Konstaterade vid samma tillfälle att den fantastiska BIS-sealyhamen från WDS och nu även Cruft´s har en intressant stamtavla.


Jag vet inte din åsikt i dessa frågor men tänkte att du kanske kunde vara road av att läsa detta korta inlägg.


Hoppas vi ses någon gång igen!





From Dog World Irish Soft Coated Wheaten breed notes


I CANNOT help but be glad that my days of dog breeding and showing are coming to an end rather than just beginning. With all the regulations that are likely to be imposed it will no longer be the hobby it once was although I would say it has not been that for some time.


The dictates that will no longer allow close matings would have meant that most breeds would not have been established. In Wheatens we don’t have to go back many generations to see the matings of father to daughter, mother to son and brother to sister.


I must say when I bought my first wheaten and looked at the pedigree I thought there must have been a mistake when I saw the close matings that had taken place. However that is how the breed as we know it was established and for many years we all practised fairly close breeding due to the limits of the gene pool available and the preference for the type which had developed in this country.


We are all influenced by our own experiences and I have to say the only time I out crossed I had a litter with three bad mouths in it and a dog with an undescended testicle. Ironic as I had used the particular dog as I thought he had a lovely head with great big teeth.


I know one of the early imports was brought in to help with a perceived problem only to find that in many of his progeny the problem turned out to be much worse – much to the disappointment of the importer. So out crossing is not the answer to everything as we all know. Let’s hope common sense prevails and although it is understandable that father/daughter, brother/sister matings may not be registered let’s hope breeders will still have the option to produce the pups they want.


However whatever happens in our little world is really of little significance when one considers that the vast majority of people breeding dogs have no interest in breed Standards or shows and the public have no interest in pedigrees other than saying that their dog has one.


EILEEN BOAK





I could have written this piece myself.


Another interesting fact:


The Winning Sealyham has one dog, Am Ch Torset Touch of Class (imp UK) seven times in his 5 generation pedigree.

Siv