Hurdana är svenskar? Jo svenskar är ordentliga, duktiga och gillar konsensus. Konsensus betyder att en grupp är överens om något, även om det föreligger betydande åsiktsskillnader. Men så har man eminensen, alltså icke officiella rådgivare som har ett betydande inflytande. Evidensen - som borde råda - är ovedersägliga bevis.



Vill man raljera så skiljer sig evidensbaserad vetenskap från eminensbaserad just genom att processen för att ta fram evidensen är strukturerad och inte baserad på konsensus. Konsensus får man ta till när evidensen saknas.



Blir det för krångligt? Häng med bara, det här är viktigt!



Det enda som är bra med nationella kriser är att det plötsligt borde gå att diskuterar och tom överge gamla tillkorkade frågor, där konsensus råder. Som t ex vissa regler för registrering och vissa hälsoprogram för hundavel. Som t.ex HD. Här har man sedan långliga tider stöttat sig på mycken tro och lite vetenskap, fast det borde vara tvärt om, så många miljontals hundar som röntgats under ett halvt sekel. De tvingande reglerna ang höftledsröntgen är eminensbaserade - alltså tillkomna på rekommendation av SKK:s rådgivare.



Om vi tar t.ex schäfer, som är den mest genomröntgade hundras som finns, då trodde man så här för ett halvt sekel sedan:



Svenska Kennelklubbens tidskrift Hundsport 8-9/65 återger Dr Sachs´ artikel: ”Den snabbaste och säkraste vägen att befria schäferrasen från höftledsfel är naturligtvis att utvälja, dvs. till avel rekommendera, enbart sådana hundar som är röntgenologiskt fria från höftledsdysplasi. Vilka åtgärder som nu än tillgripes, blir det smärtsamt för många ägare av värdefulla hanhundar. Och dock är det nödvändigt.”---”Ingreppet måste en gång äga rum och om några år är allt övervunnet.”



Så såg man på saken för 45 år sedan. Nu är HD-bekämpning något som omfattar flertalet raser och en vida mer komplicerad fråga än enbart selektiva avelsåtgärder. 1968 röntgades 33,5% av alla schäfrar, av dessa var 57% ua. 1985 röntgades 54,2%, av dessa var 77% ua. 1992 röntgades 58,4%, av dessa var 80% ua. 1995 röntgades 45,9 , av dessa var 78% ua.



I Sverige krävs friröntgade föräldrar för att registrera en kull valpar av brukshundras, vilken schäfern tillhör. Har något blivit bättre? HD-statistiken under de fem senaste åren har pendlat mellan 26 – 33% schäfrar med HD-anmärkning.



Sug på det; var fjärde till var tredje schäfer faller ur aveln bort per automatik och detta varje år. Resultatet är en årlig utarmning av avelsbasen. I förlängningen ökar antalet sjukdomar, främst brister i immunförsvaret. Schäfer är en av de sjukaste raser som finns.



Har man då inte tagit till sig nyare tiders forskning och kunskap om orsakssammanhangen till HD? Uppenbarligen inte. För sådan saknas ej. På flera avelskonferenser har skelettprofessorn Jorunn Gröndalen från Norge redogjort för senaste forskningsrön:



Orsaksfaktorer till HD



Polygenetiskt 10-50 %



Kön, anatomi, muskelvolym, hormoner, växt, beteende, sjukdomar med mera är möjliga disponerade faktorer som är genetiskt betingade.



Miljöfaktorer är 50-90 %, såsom skador, sjukdomar, aktivitet, beteende, utfodring, vikt, växttakt.



Ändå fortsätter rasklubbar, avelskommittéer, avelsråd och i slutänden uppfödare att klamra sig fast vid föreställningar som har femtio år på nacken; man framhärdar med att se ledfel som uteslutande ett genetiskt betingat fel som eliminieras genom selektiv avel.



Huvudsaken är att konsensus får råda.