... med Ulvus västgötaspetsar!
Ja, den lilla familjen mår prima - Gerda är en fantastisk mamma; lika lugn och utan åthävor som hon var vid förlossningen - ingen flämt, ingen oro eller krafsande, valpar kom som tvålar och blev promt omhändertagna på bästa sätt - lika säker har hon varit med fortsättningen. Man hör aldrig minsta ljud... Gerda presiderar i soffan bredvid valplådan. Där har hon perfekt utsikt över allt som händer såväl ute som inne samt över valparna. När hon tycker det behövs hoppar hon ner till bebisarna och gör punktinsatser, städar upp och utspisar. Och valparna är ju inte direkt smala...
Det är väldigt spännande att följa den här kullen för den är den första med en helt ny tiklinje. Jag köpte Gerda för att jag gillade temperamentet och modersegenskaperna hos hennes mamma Ella-Bella. Och si! dessa har gått i arv...
Dessutom är de här valparna annorlunda på något vis, ivf om man ska jämföra med vad vi sett tidigare. De är - ja, vad ska man säga - mer coola... Det här är otroligt intressant! För det första är det alltid tyst i valprummet; inget gnissel, skrän eller pip. Jag får gå dit titt som oftast och kolla att allt är som det ska. Valparna ligger mest på rygg och sover... De har börjat intressera sig för leksaker och för varandra, morrar lite tyst och tar grepp, har upptäckt sina egna tassar som man kan bita i, de har fått tänder och äter köttfärs och även smakat på annat. Men bäst än så länge är mammas mat!

Mr Ronnie Irving, Chairman of the Kennel Club. Foto: Kennel Gazette

Med benäget tillstånd från upphovspersonerna kopieras här ett inlägg på http://www.stoltaebbas.se/stnws.htm Aktuell ras är dansk-svensk gårdshund - men går att översätta till flertalet raser!
Säg inte att jag ska länka till inlägget - vilket kanske hade varit enklare - men det fixar jag inte... Så det blir den gamla hederliga klipp och klistra. Tänkvärt hur som helst:

"Jag var på utbildningskväll med Lars Fält igår. Han berättade bl a om en hundras, Africanis, en ras där Pretoria University, Sydafrika, speciellt vårdar sig om att bevara som den är/var/har varit. Lantbruksuniversitetet där har tagit fram ett speciellt avelsprogram just för att försäkra sig om att behålla differensen, dvs olikheterna inom rastypen...

Är inte just detta signifikansen & charmen med VÅR ras?



Den diskussion och de tankar denna kväll väckte kopplade jag märkligt nog till det som pågår just nu med vår ras.



Vad händer med rasen om vi likriktar, selekterar urvalet och snävar in avelsbasen än mer?



Detta i en ras som redan har en hög (men för uppfödarna!) "dold" inavelskoefficient?



Dansk/Svensk gårdshund är en ras där avelsbasen är så mycket snävare än vad SKK:s offentliga Hunddata visar vid beräkning av inavelskoefficient.

Med utgångspunkt från att dessa "dolda" uppgifter om hundarnas släktförhållanden är uppgifter som stadigvarande & kontinuerligt fortlöpande används när klubben ger avelsråd till de som efterfrågar detta ställer jag mig frågan:

- VAD är skälet till & VARFÖR är inte dessa släktskapsuppgifter inom rasen offentliggjorda så att vi uppfödare själva kan använda dessa vid beräkning av inavelskoefficient?

- Varför är vi inte betrodda att hantera detta själva!

- Varför hemlighålls dessa uppgifter - uppgifter som AKTIVT används i klubbens avelsrådsarbete?

Inavelskoefficient är ju en av faktorerna som är av största signifikans för oss uppfödare vid planering av parningar. Detta för att undvika inavelsrelaterade genetiska skador som visar sig i olika dysfunktioner som t ex autoimmuna, njursjukdomar m fl. Sjukdomar som kan vara långt mer allvarliga för hunden, rasen och som skapar ett långt större lidande än vad s k HD-fel gör. Men, kanske även det ligger i en långsiktig planering att beröva oss denna "uppfödardiktatur" som det målande betecknats av en laptop-bloggerska. Kanske det även finns långt gångna planer på att låta parningsplanerande övergå från uppfödarna till någon annan - i likhet med rasens systerland?



I militanta tongångar har det agiterats & propagerats för att "seriösa" uppfödare röntgar sina hundar minsann! Punktstatistik ur en viss för målet fördelaktig synvinkel tas fram som propaganda för att HÄLSOPROGRAM MÅSTE införas som en UTVÄG OCH RÄDDNING för rasen. Detta späds på genom BBC:s skräckfilm om extremaveln (!) inför klubbens årsmöte. Ett möte dit många nyborna hundägare var inkallade - naturligtvis blir dessa FÖRFÄRADE av agitationen om en framtida HORISONT AV ICKERÖNTGADE HUNDAR! USCH OCH FY, HÄLSOPROGRAM måste ju vara det ultimata medlet i kampen för en FRISK & SUND GÅRDSHUND!

...men en stabil mentalitet då - behövs inte den i en sund hund?

...feta hundar & förekomsten av hjärtproblem i rasen - lider inte hundarna ENORMT &

    är inte det ett större problem?

...allergier - påverkar & ökar inte det lidande & kostnader i högre grad än HD/AD?



För att återvända till HD-problematiken;

- LIDER gårdshundar med avläst HD-fel av sin HD?

- Hur många hundar avlivas varje år pga avläst HD-fel i vår ras?

- Hur många opereras för HD varje år?

- Hur många gårdshundar har påvisbar och begränsad rörelseförmåga p g a avläst HD?



En fråga till er som har hundar med avläst HD-fel/eller känner hundar med avläst HD-fel

- LIDER era/dessa hundar och vägrar de att gå eller röra sig?

- Eller är det hundar som FRIVILLIGT & glatt går, springer & tävlar i olika aktiviteter som t ex Agility, rally-lydnad, spårning...?

- Är det någon som känner till/har vetskap om några gårdshundar med avläst gravt HD-fel som tävlar (FRIVILLIGT) upp i hög ålder?

- Finns det någon av er som har kunnat locka en hund med rörelsesmärta från dysfunktion i leder/skelett ATT LEKA, TÄVLA I T EX AGILITY, TRÄNA eller överhuvudtaget RÖRA SIG?



Är s k höftledsfel verkligen ett PROBLEM i vår ras?



De som hävdar att HÄLSOPROGRAM ÄR DEN RÄTTA VÄGEN att utrota gener som bär på HD-skador måst ju tro sig SÄKERT veta att nedärvningen är högre än miljöpåverkan, eller hur?

Men, om man då ställer sig frågorna;

- Vad är ursprunget till HD?

- Vilken faktor är störst - Arv eller Miljö?

- Är metoden säkerställd?

- Dvs, KAN det vara så att avläsningsresultat påverkas av olika faktorer?

  - Som t ex röntgenmetod?

  - Passar ALLA hundraser för avläsningsMETODEN?

  - Passar någon hundtyp avläsningsMETODEN sämre eller bättre sett till avläsningsresultat?

  - Påverkas röntgenresultatet av röntgenpersonalens utbildning?

  - Påverkas röntgen eller avläsning via personalens praktiska erfarenhet?

  - Finns det påverkan berorende på vilken röntgenutrustning som används,

     t ex apparat, bänk, vagga etc?

  - Sederingspreparat?

  - VEM som avläser?

  - Avläsningsmetod?

  - Veckodag?



Kan då METODEN & DIAGNOSEN för HD anses vara VETENSKAPLIGT SÄKERSTÄLLD?



OM metoden med HD/AD-röntgen kan anses vara vetenskaplig & därmed säkerställd;

- Hur kan då det finnas t ex avläsningsresultat från SKK med HD C och AD 3, resultat som efter överklagan förvandlats till ett avläsningsresultat av HD B och AD 0...??? Trollas beteckningen avläst HD-fel bort när vissa faktorer ändras?



Den FÖRSTA FRÅGA I ALL AVEL man som uppfödare måste ställa sig är;

SKAPAR DET ETT LIDANDE HOS DJURET?

...ELLER ÄR DET/KAN DET VARA själva begreppet vara ett chimärt lidande, dvs är det vår teknik & våra mätmetoder som "skapar" en falsk bild i en avläst dysfunktion?



Håkan Karsström, HD/AD-avläsare på SKK & expert/forskare vid SLU, har i en forskningsrapport från studie visat att det är ca 1/3 av som kan härröras till ärftliga faktorer, och 2/3 som kan härröras till miljöfaktorer (uppfödning, foder, hantering) när det gäller HD/AD:



- Varför agiteras & hävdas det så hårt & i enkelriktad O-kommunikation om införande av HÄLSOPROGRAM? Ett hälsoprogram som kommer att medföra en selektion och utslagning av SÅ MÅNGA gårdshundar & hela avelslinjer på grund av en metod & diagnos som uppvisar så många osäkra påverkansfaktorer?



...OCH detta i en ras som enbart har varit godkänt som ras i ca 20 år?



HAR vi RÅD med det?



Är det inte så att RAS har sitt ursprung i RIO-konventet om bevarande av biologisk mångfald, och, är inte grundsyftet med RAS att det ska vara ett program för bevarande av rasernas egenskaper mer än bara ett bekämpningsprogram?"Inlägget avslutas med ett numera bevingat citat: ”Breeding dogs, like judging, is an art – not a science. The art should be supported by science, not dominated by it”. KC:s ordförandes ord vid SKK:s generella domarkonferens om den tradition som skapat våra hundraser: