Bloggen collieforever - se länk Ann-Sofie - beskriver under rubriken Kvällslektyr 09-04-15 en modell som kallas "De 9 eskalationsstegen" från 1999 skriven av Friedrich Glasl. Det är colliedebatten - och motsvarande i andra klubbar - hur skall detta sluta??? - som är absolut klockrent. ALLT känns igen, inklusive polariseringen, klischéer angående vetande och kunnande och fackkkompetens, demoniseringen av meningsmotståndare, härskartekniker, skrivelser, anmälningar och hot...

Läs den!

Författare: Glasl, F. (1999): Konfliktmanagement (6. upplagan). Bern/Stuttgart. Översättning från tyska av Monika Ringström.

Foto: Jasna Bohlin idé & design: Pernilla Wester


Se här colliens ursprungsfunktion dvs fårvallning med duktiga långhårscollien Asta, som fint håller ihop sin flock.


Asta heter egentligen Gatefields My Goldmine (Gatefields Gaytime-Gatefields Midget Madonna) ägare & uppfödare Marianne Hansson i Sala. Asta är alltså 2:a generation egenuppfödning (på pappans sida är det faktiskt 4 generationer Gatefield-hundar) med ursprung i S BCH S LCH SUCH Speedlines Black Pepper, så här finns att brås på!


Sköna Asta tål även att titta på - är utställd med 7 CERT i 4 olika länder. Bilden är vacker i sig, men den fick bli lite "romantiserad" för att påminna om colliens "pastorala" - (herde) - förflutna. I England går ju collie numera i Pastoral Group.

Konflikter om collie och rasens grupptillhörighet är av gammalt märke. I Kennelklubbens protokoll framträder bilden av ett evigt krig. Mot bakgrund av vad som framkommer i SKK:s 100-årskrönika blir det alltmer begripligt varför konflikterna i och runt collie är så djupa och outrotliga.




Associationen med Svenska Sällskapshundklubben, som sedan 1912 utgjort en sektion av SKK och under vilken collieägarna en tid sorterade, upphörde 1925. Dessförinnan hade Collieklubben framlagt ett reviderat förslag till standard, vilket år 1925 godkändes av SKK. När det gällde rasklubb för collie rådde länge ett säreget förhållande. En utanför kennelassociationen stående förening, ”Collievännerna”, anordnade år 1924 en utställning i Stockholms Cirkus med uppvisning av inte mindre än 60 collie. I samband därmed bildades Svenska Collieklubben, som sökte association med SKK, vilket dock erhölls först år 1931. Associationen upphävdes redan året därpå på grund av konflikter. Trots att klubben existerade i många år därefter blev den aldrig på nytt associerad med SKK. Det är den officiella versionen... Historiska fakta är uppenbarligen plågsamma! Under en tid däremellan var collieklubben förvisso SKK-associerad men den hävdes 1927, men kan ana svåra turbulenser... En av collieklubbens medlemmar fick ett disciplinärt straff för ”smädligt skrivsätt mot SKK:s styrelse.”




Vid utställningen i Stockholm samma år deltog kung Gustaf V med sin collie Dick som fick första pris och hederspris. SKK:s krönikör skriver: "Det är att förmoda att kungen icke var medlem i collieklubben, ty i så fall hade en verkligt delikat situation kunnat uppstå."




SKK gjorde ett nytt försök med collie 1942, då det beslöts att rasen officiellt hörde till nybildade specialklubben SBK. Collien fick status som brukshund medan airedaleterrier överfördes till Terrierklubben.




Intet nytt under solen, som det heter...

Ja, vad säger man? Visst är det lätt att bli besviken på folk...I sådana ögonblick av vemod, då hjälper bara Ferlin:"I livets villervallavi gå på skilda håll.Vi mötas och vi spelavår roll - Vi dölja våra tankar,Vi dölja våra såroch vårt hjärta som bankaroch slår - Vi haka våra skyltarvar morgon på vår grindoch prata om väderoch vind - I livets villervallaså nära vi gåmen så fjärran från varandraändå."