Det är mycket i världen att upptäcka för små valpar. Odetta med den långa svansen, Sister Rosetta med stubbsvans i bakgrunden.

Bror Gunvald tar aktiv del i valparnas liv och lek.

Sonny 6,5 vecka och Gunvald 2,5 år.

Det har varit ovanligt lugnt och tyst på alla fronter. Vilsamt!




Tänk så mycket man får gjort...



Ungefär som Penkin i romanen "Oblomov". Där får hjälten Oblomov besök av journalisten Penkin, en ovårdad och ivrig figur som försöker få med sig Oblomov ut på ett evenemang. Det ska han skriva om, ty journalister har till uppgift att skriva om evenemang.



Oblomov kan inte tänka sig något förfärligare än att gå upp (ur sin obäddade säng) och vara med om någonting och ser med en rysning efter Penkin som störtar vidare:



"... att skriva i ett kör, splittra sig på bagateller, ljuga oförskämt, gå ifrån sin övertygelse, göra våld på sin natur, elda upp sig, storma, stå i ljusan låga, inget lugn, ingen trevnad, ständigt på språng... och alltjämt skriva, i morgon, i övermorgon - ferierna kommer, det blir sommar, men han måste skriva... Den olycklige!"



Har lagt märke till att en militant grupp i colliedebatten - och andra tanter - har ändrat strategi och anlagt martyrminen, detta gamla tanttrick! Nu kör man med gråtvalsen... Än är det hälsan som tryter, än är det egna hundar som är klena eller avdöda och ack så synd det är om dessa arma; ständigt missförstådda/felciterade/feltryckta etc.



Grejen är att gråtvalsen biter inte på Yours Truly, är absolut immun mot allt snyft -ivf i detta sammanhang. I min dagliga gärning har man understundom att ge läsarna tolkningsförslag av beslutsfattares mer dunkla tankar. Ibland känner sig dessa helt förståligt hårdhänt hanterade. De som är professionella i jobbet uthärdar dock med jämnmod. De vet att det måste finnas balans i massmedianyheterna; för varje dyster nyhet måste man plocka fram minst en positiv sådan. Samma sak borde råda på bloggarna. En styvt regisserad blogg bör kvitta varje dystert inlägg mot minst ett muntert.



Tacka vet jag SKK:s fd vice ordförande, fd FS-ordförande, "Lydnadspappan" etc Bo Jonsson. Han kunde kritiseras för en viss bufflighet men tålde också närgången granskning och höll god min. Ingen gråtvals här!



En gång på KF för många år sedan kom BJ galopperade och trumpetade upprört:



- Tjena Lisbeth! Du skriver en massa skit!



Jag: Det har jag bra betalt för att göra...



BJ: De e bra! Kör hårt!



Det är inte utan att Jonsson är saknad mellan varven!



Men mest är jag nog Penkin som springer vidare...