Foto: Göran Staaf
När jag svängde in med den lilla röda forden genom grinden - efter två dagars Kennelfullmäkige, det var förresten ett utmärkt KF, utförlig rapport utlovas under morgondagen! - och parkerade på den vanliga platsen utanför vårt hus, då kändes ett ögonblick av fullkomlig LYCKA som jag kommer att komma ihåg under resten av livet...

Tänk att vi har klarat av allt, ja det har varit en kamp med tiden!

När man med lite försiktig optimism kikade ut mot år 2009, så blev man ju lite ängslig; hur skulle man orka och hinna med? Hur skulle det gå med jobben, ekonomin, bilarna, huset, djuren?

Jo, kneg har funnits - Yours Truly har hittills producerat 25 texter, artiklar, referat, etc. Det kanske inte låter så mycket på fem månader, men det är ett slit och så ska det vara rätt och i tid!

Huset har hankat sig fram, det mesta är nu riktigt prydligt och iaf överskådligt, har investerar i 10 l inomhusfärg... En underbar valpkull blev född, toppenhem till dem som lämnat boet och kanske en liten drömvovve till mig...

Hälsoläget är också åt rätt håll, Yours Truly är numera riktigt duktig på att vackla omkring utan att behöva hålla sig i något... Under de senaste åren har en annan smitit från alla doktorer och tandatleter - har inte haft tid och lust och kanske inte heller råd, men så tvingade en avbiten gadd till bot och bättring. Tandläkarräkningen kostade multum, bilreparationen likaså, men det gick... köpt bil till husse så nästan all kosing gick åt, men det gick!

Har avverkat SBK:s organisationskonferens, dito kongress och nu också KF. Sista veckan var en sekundstrid - jobba, jobba, jobba, ordna bete till hästarna, besök hos revisorn, deklarera - stöön!

Med ett par timmar tillgodo blev allt klart och den utsände menige reportern kunde med en suck av lättnad slå igen butiken, packa sin lilla ränsel och styra kosan mot Staden.

God - we did it!

Ser hunden på bilden bekant ut? Javisst, det är sealyhamterriern "Charmin", BIS-vinnare för Dan Ericsson i USA 2007, alltså före BIS WDS Stockholm och Cruft´s i år.


Ulvusbloggen har fått förmånen att publicera ett dokument av vår internationellt ansedde allrounddomaren Dan Ericsson, tillika en av Sveriges mest framgångsrika uppfödare, Raglan skotsk terrier och labrador. Det här är högaktuella och viktiga frågeställningar, inte minst nu inför Kennelfullmäktige, då mycket av detta ska diskuteras. Läs och begrunda!









***




"Möjligheter och begränsningar - några tankar kring modern hundavel









Det talas så mycket om hur viktigt det är att våra olika hundraser har en stor genpool. Det är nödvändigt för att hålla raserna friska och sunda och för att den genetiska variationen inte skall urholkas. Rätt och riktigt förstås, men inte fullt så enkelt heller! Vad menas egentligen med genetisk variation? Ja, om det betyder att hundar av samma ras ser ungefär likadana ut trots varierande genetisk bakgrund, ja då är det rätt – det benämner vi oftast rastyp och den vill vi ha så enhetlig som möjligt, allt för att möjliggöra uppdelningen i skilda raser. Finns det något annat sätt att definiera genetisk variation på då? Ja, på sistone tycker jag mig ha märkt att modern avel med denna variation som huvudsyfte ofta resulterar i hundar som ser så olika ut att rastillhörigheten ibland kan ifrågasättas. Då har man misslyckats i sin avel och använt begreppet genetisk variation felaktigt. Det måste finnas utrymme för variation inom en och samma ras, men om strävan efter vidgning av genpoolen blir så stor att rasgränserna går förlorade, ja då är det dags att dra i nödbromsen. Titta er runt på våra hundutställningar – det finns sådana raser, dessvärre!!









Egentligen lever vi i en tid som på alla sätt borde vara avundsvärd för hunduppfödare. Det är ju numera möjligt att importera såväl hundar som säd från praktiskt taget jordens alla länder och därigenom borde möjligheterna att lyckas med avelsverksamheten vara större än någonsin. För oss som började med uppfödning för länge sedan var dagens möjligheter till samarbete över gränserna något som vi endast kunde drömma om!









Hur har det då blivit? Har de utländska hundarna hjälpt till att öka den genetiska variationen och kvaliteten inom såväl mentalitet, exteriör som funktion? Svaren är inte entydiga: genetisk variation ja, det övriga nja och ibland rentav ett tydligt NEJ! En del skulle säkert hävda att den genetiska variationen har blivit ett syfte i sig och att hundar som avlas enbart utifrån den principen bara bidrar till utspädning av goda gener, som skickliga uppfödare lyckats kondensera under lång tid i strävan att få fram bra individer. Varför har då inte den andra delen av frågeställningen resulterat i ett positivt svar? Kan det rentav vara så att vi är alltför kritiska? Det tror jag!









Låt mig utveckla detta ytterligare: I ett enastående läge med praktiskt taget världens alla hundar tillgängliga för svenska uppfödare, skapar vi nya barriärer som i praktiken krånglar till och ibland omöjliggör det avelsutbyte vi drömt om och som våra hundraser så väl behöver. Förutom de rent praktiska hindren med frakt (dyrare än någonsin med flygfrakt!), krånglig pappersdokumentation, svindyra veterinärkostnader för ex vis insemination och annat smått och gott som tär på tålamodet och plånboken, så kräver vi nu oftast att hundarna skall vara så gediget testade för allehanda sjukdomar och funktioner att den efterläntade möjligheten till avelsutbyte, rentav går om intet. Vansinne förstås, men kanske en spegling av vårt svenska samhälle där allt skall dokumenteras, garanteras och ersättas om något anses ha gått galet– inte minst hundar. Med den här sortens syn på avelsutbyte, ja då blir det inte mycket kvar av det som kallades för utökade möjligheter, snarare flera begränsningar! Värt att fundera på!









Resultatet av aveln då, vem skall utvärdera det? Man skulle ju kunna tro att den som sysslat med hundar länge och framgångsrikt är den som är bäst satt att göra den utvärderingen på våra hundutställningar och så är det fortfarande inom många klubbar och det är nog så de flesta duktiga uppfödare tycker, men ibland undrar man… Goda vännen Lisbeth Högman kåserar kring detta på sin blog och därifrån citerar jag ” Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?”. Det kan man onekligen undra!!









I min drömvärld som hunduppfödare borde det vara enklare, billigare, och mera attraktivt att vidga och fördjupa våra hundars kvalitetet genom utökat samarbete, utan att krångla till det så att det hela går om intet och hundarna ja, de skall förstås bedömas och utvärderas av dem som har gedigen och dokumenterad erfarenhet av just detta. Är det en utopi?









Dan Ericsson"

***

***

Ulvusbloggen puffar också för inlägget för ett år sedan "Fredsmäklaren" - klicka på länken till höger - Det visar hur den bästa av avsikter kan gå åt helvete och för att förstå samtiden måste man känna till historien. Detta gäller även och inte minst kynologi och hundavel.

När mandrom blir stor, ska mandrom gå i pol, 

gå i pol me pistol 

gå me tjuring i bältet omkring brallena. 

När mandrom blir stor, ska man kansla mandroms namn! 

... kommo då märrarna på sommarbete!


Det har ju varit lite svårt att få snurr på frågan om hästarnas sommarkollo. Ordinarie betesägare är på sjukhusvistelse och andra lösningar syntes avlägsna...





Så hände allt på ett enda schwiss! Goda vännen Agnete, den klippan, antydde att mina tre små ston visst kunde få gå på betet angränsande till hennes gård. Marken ägs av greve Oxenstierna, som givit tummen upp. Förträffligt


Så var bara frågan om hur få dit dem... Det löste sig genom ytterligare en god vän och granne, nämligen Pistol-Bengt, som nyss kom med en jättelik transport, som ledigt svalde mina små hästar. De klampade snällt ombord. Så nu går Ulvus ponnyer på grevligt bete! Fint ska det va´..

Hej då och ha det så bra!

Vi kollade på Champions League finalen i Rom mellan vinnartippade (och meritmässigt överlägsna) titelförsvararen Manchester United och FC Barcelona. The Man of the Match var Lionel Messi som i andra halvlek deifinitivt sänkte United med en baklänges konstnick. Lille Messi - ungefär tre äpplen hög - nickar(!) i mål.

Vilken lirare...
Matchen slutade 2-0 till Barcelona som därmed bärgade den fina bucklan från förra årets vinnare Manchester U.***PS Yours Truly brottas med en etikettsfråga;Kan en dam ha guldbrallor å bankett?Considered most unladylike!?Känner mig rebellisk och då passar inte klänning...

...jag ger upp jag har fått nog!


Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda. Också strävandet efter vishet är ett jagande efter vind.





Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!





Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?


Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.





Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.


Så det så!

Go´natt dumma värld.

Under stundande helg kommer Kennelfullmäktige, KF - hundklubbarnas riksdag - att hållas i dagarna tre. Det är ingen djärv gissning att ordet för dagen kommer att vara "mentalitet".

På senare tid har det lagts ner åtskillig möda från SKK:s sida att förmå medlemmarna till uppryckning vad gäller efterlevnaden av organisationens målparagraf, den om främjande av avel av exteriört, mentalt, etc "fullgoda hundar". Eller åtminstone påminna om saken, i den händelse de glömt detta eller inte är intresserade, eller inte längre förstår vad det betyder och hur viktigt det är.

SKK har slitit och dragit för att puffa för den beramade BBC-filmen om den ämliga hundaveln för att på så vis få tillstånd en s.k allmän opinion att ta avstamp i inför viktiga KF-beslut.

Det har gått sådär.

Trots flera pressreleaser och påminnelser har den offentliga debatten inte riktigt velat ta sig...

Det var först när Marit Paulsen gick ut med lite synpunkter på hundavel inför sin EU-kandidatur som de åstundade rubrikerna dök upp.
Hur är det då tänkt att bli?
Så här svarade SKK:s ordförande Nils Erik Åhmansson:
"Hej Lisbeth!
Första frågan om FCI:s gruppindelning. Några förändringar är inte aktuella. Däremot kan man tänka sig att lägga ihop grupperna 4 och 6 respektive 7 och 8 i finalsammanhang om det är få hundar anmälda.
Andra frågan om hundars mentalitet. Som du vet pågår ett mångårigt och mycket omfattande projekt rörande hundars exteriör. Vad vi främst riktar in oss på är de raser där exteriöra överdrifter medfört att vissa hundraser fått försämrad hälsa. Vi har ju som du vet riktat oss både till exteriördomare och till uppfödare. Samtidigt arbetar vi intensivt på internationell bas eftersom hundvärlden är så internationell. Glädjande nog har vi fått popsitiv respons från flera kennelklubbar ute i världen och även FCI lyssnar på vad vi föreslår. För övrigt hänvisar jag till vårt nya PM angående rasspecifika domaranvisningar. Som du säkert förstår är detta ett mångårigt projekt, men det avskräcker oss självfallet inte.

Nästa stora fråga är naturligt nog hundars mentalitet. Här har vi SBK som förebild. MH-testet har nu använts i flera år och för närvarande pågår ju två forskningsprojekt som syftar till att utröna vad man nått fram till via dessa test. Nåväl, varför inte ett MH- test i flera raser. Vad vi ser framför oss är att en specialklubb som tycker sig märka att en eller flera raser har fått mentala brister, kan vända sig till SKK för att få hjälp med en kartläggning som kan vara till hjälp i avelsarbetet och vid bedömningar av olika slag. Det ter sig då naturligt att vi vänder oss till SBK för att vi gemensamt skall kunna arbeta fram ett lämpligt material.

Som jag nämnde är båda projekten mångåriga och ambitiösa och jag tror verkligen att båda dessa kan gagna oss alla."Hur ska SKK gå tillväga med projekten?Lite mer konkret skisserade SKK:s Vd när SBK-kongressen informerades:"Ulf Uddman tog upp aktuella exteriöra överdrifter: ”Sker det inte någon förbättring kan den yttersta konsekvensen bli att vi inte registrerar viss ras eller raser.”- För SBK är det tre raser som vi har satt observandumstatus på: collie, boxer och schäfer. Det finns detaljer på dessa raser som vi önskar att domarna inte premierar.Nästa stora satsning från SKK:s sida är hundars mentalitet.- För att visa att vi menar allvar har SKK ur överskottet avsatt fem miljoner till hundars mentalitet och exteriör, sa Ulf Uddman. Han påminde om att forskare i Stockholm och Uppsala fått 250.000 kronor för att ta fram ett ”Bas-MH” samt forskning och utvärdering av MH. - I budgetförslaget till KF avser SKK att tillsätta en kommitté för rasers mentalitet. En av utgångspunkterna blir självklart SBK:s mentalbeskrivning, MH. Men det finns också jakthundssidan, vallhundssidan och sällskapshundar att beakta, så att det blir lite bredare."Hur kommer det då att gå? Det är svårt att gissa, men förhoppningsvis vet vi mer på söndag kväll.

... är icke förbi!
Tappade mitt örhänge i hästhagen. Hittade detsamma dagen därpå. Det kallar jag underverk!
Så här var det; Ingrid och jag stod i hagen och nojsade - tillsammans med vår tre ponnyer. Ingrid upptäckte något på mitt högra öra som måste åtgärdas - ja, hon sköter om gamlingar hela dagarna, så hon är väl van... Förmodligen någon flärp som störde hennes estetiska sinne. Krokade av örhänget, etc. Sedan ägnade vi oss åt annat...
Sent på kvällen upptäckte jag att örhänget var borta. Ringde lilla I - nej, hon hade hängt tillbaka smycket på plats...
- Äsch var inte ledsen mamma - jag köper ett nytt! sa den vänliga och välbeställda dottern.
- Tack snälla du, men det går nog inte. Örisarna är från knappar till en 1700-talsdräkt, förkunnade mor och förlorade sig i minnen:
För att fira det framgångsrika borttagandet av diverse missprydande skrynklor (ja, man ska ju inte dö nyfiken...) hade jag köpt de här små hängena, från Ribbhagen (Antikrundan) med butik vägg-i-vägg med kliniken på Birger Jarlsgatan.
De är av guld och blå emalj, med en liten diamant och rosenstenar, betingade inget jättestort värde, vill minnas 3.200 i runda slängar. Men jag trivdes med örhängena och de är faktiskt de enda smycken jag har till vardags. Det s.k affektionsvärdet är stort!
Chansen att hittade den i en hage där tre hästar trampar omkring bedömdes som lika med noll. Traskade ner i morse och såg mig omkring. Den första fläck jag tittade ner på där låg det lilla hänget fridfullt vilande!
För övrigt var det en splendid dag igår; susade in till staden för att hämta Ingrid och hennes hundar Uno och Viggo. Far dömde tredje och sista dagen av RBK:s stora vårtävling, så vi skulle ägna lite kvalitétstid tillsammans. Odetta fick följa med på stadsresan, hon var duktig och varken pep eller kräktes...
Här hemma igen så ordnade den allkunniga dottern att mailfunktionen i min dator åter fungerade. Tack så mycket!
Ingrids skotte Viggo lekte fint med lilla Odetta, alla hundar umgicks, vi fixade med djuren, lagade och åt middag. En härlig dag! Och nu är hänget åter på plats!