Kikade på stuteri Mjälkärrs alltid lika välskötta sida och vad ser ens tjusta öga?Jo, detta vackra lilla tvåårsto, Fantas A Dream Come True, som på utställning i Finland fick 42 poäng och blev BIS-3. Hon är e. Mjällkärs-hingsten All at Once RS 429 u. Finette RS 4240 och därmed barnbarn till vårt fina elitsto Almnäs Voice. Stort grattis till alla inblandade!Lade hänsynslöst rabarber på bilden, hoppas det ine blir stegel och hjul...

Den 3 december 2008 ropade Nordiska museet in en mycket speciell ring på Uppsala Auktionskammare. Det lilla porträttet på ringen, målat på ben, föreställer Märta Helena Reenstierna, mera känd som Årstafrun, är den enda kända bild som finns av Sveriges mest kända dagboksförfattare..
Märta Helena Reenstierna (1753-1841) levde som gårdsfru på Årsta gård i Brännkyrka socken i södra Stockholm. 1793 började Märta Helena föra dagbok och under åren 1793-1839 skrev hon nästan dagligen om livet på gården i Årsta. Hon skrev om fest och vardag, årstidernas gång, om glädje och sorg, om möten med vännen Carl Michael Bellman och kommentarer om kungligheter och krig och om franska revolutionen.
Dagboken ger en detaljrik och realistisk bild av samtida vardagsliv, eller som hon själv skrev nyårsdagen 1799: ”Denna dagbok, öfver de händelser som uti min lilla Sphère vid Årstad förekomma, tillika med väderlekens omskiften, för hvarje dag, Sysslor, främmande, resor, visiter, hälsa och opassligheter etc.”
Årsta gård var en relativt välbärgad gård med ett tjugotal anställda och bland annat en stor tobaksodling. Årstafrun var gift med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell och hon födde åtta barn, varav endast sonen Hans Abraham uppnådde vuxen ålder. Christian von Schnell dog 1811 och sonen Hans Abraham dog tragiskt i en drunkningsolycka 1812. Årstafrun fortsatte att driva gården på egen hand fram tills sin död 1841. De sista åren försämrades hennes syn gradvis och hon tvingades att sluta skriva dagbok.
Jag har ett förhållande till Märta Helena. För en del år sedan fick jag första och tredje delen av Årstadagboken - en stor glädjekälla! Nu har jag alltså även mittendelen och kunde återuppta bekantskapen.
I denna del är Märta Helena i ungefär samma ålder som jag är nu. Märta Helena levde för nästan 200 år före mig. Det är fantastiskt att inse hur lite som förändras, hur människan är sig lik med sina tankar och funderingar. Det är lätt att dra paralleller - Yours Truly är förvisso ingen högreståndsdam, och inte har jag någon stor gård med en massa anställda att bossa över, och inte heller supiga kuskar och grälande pigor, men i alla fall...
Märta Helena var drabbad såtillvida att hon överlevde alla sina åtta barn och även sin gubbe, men så mycket är ändå lika. Hon förargar sig över dumma människor och oförrätter, hon är nyfiken och ser pjäser, läser böcker - även sådant som hon inte direkt sympatiserar med - hon tycker mycket om djur och skriver livfullt om sina kära hästar Docka och Perlan, och de vackra påfåglarna, hönsen och till och med tama orrar...