Här kommer den utlovade artikeln om utställningsträning m.m Texten är från Brukshunden 4/98 och hade naturligtvis många bilder, här får ni nöja er med en, Gerard O´Shea visandes st bernhard. Själv tycker jag i all blygsamhet att artikeln blev jättebra, det var bara att skriva av vad Mr o´Shea sa. Så läs noga dessa visdomsord! Det ligger mycket hjärta, passion och hundkunskap här! Varsågod:

****

Brukshundens handlerskola



Börja träna NU för sommarens utställningar. Steg-för-steg visar Gerard O´Shea konsten att lyckas i utställningsringen.



Text: Lisbeth Högman



– Öva först de olika moment som hjälper dig att visa upp hunden på bästa sätt. Jag arbetar väldigt mycket med positiv kontakt och hög motivation; kontrollen kommer sist, säger Gerard O´Shea.

– Man ser ofta ”over-handling”, utställare sliter och drar i sina hundar för att man tror att det ska vara så. Handling är inte ett annat ord för att flytta hundens tassar, det är en fråga om attityd. När din hund är avspänd, motiverad och står och rör sig naturligt, då är den en mycket vackrare och mer harmonisk hund.



* Förberedelser...

– När du förbereder hunden för en utställning är det ett slags blockbyggnad; en serie av olika träningspass som hjälper dig att visa upp hunden på bästa sätt. Det är kontaktövningar, rörelseträning med löst koppel (Obs inte linförighet, hunden ska kunna röra sig med viss frihet). Framför allt ska du lära hunden hantering, d v s du måste kunna ”gå över” den med dina händer innan du kan be en domare göra det. Speciellt i början är det viktigt med massor med handkontakt och lugn hantering. Inget godis på den här nivån, det bara stressar och distraherar. Senare, när hunden förstår vad du vill, då kommer godis med i bilden. I början är det du som är belöningen!

– Undvik all stress dagarna för utställningen. Låt hunden vara med och känna att något roligt är på gång. Stoppa inte in hunden i buren för att den ska vara ”ur vägen”. Förbered allt i god tid, bad, rena tänder, klo- och pälsvård, etc. Du ska inte behöva stå på utställningen och reda ut tovor eller torka smutsiga öron. Där ska bara göras den sista touchen. Gå upp tidigt, unna dig en god frukost och hunden en lugn promenad. Kör i god tid, kolla kartan ordentligt. På utställningsplatsen, låt om möjligt hunden vänta i bilen medan du går in och letar upp ringen och bär in de prylar som du behöver. Sedan hämtar du hunden. Du har nu båda händerna fria och kan i lugn och ro gå igenom insläppet. Här väntar spännande lukter och nya bekantskaper. Motivera hunden genom att prata med den, få din hund att känna sig pigg och förväntansfull. Nu är det något kul på gång!



* Klädsel...

– Enligt mitt förmenade är klädsel och presentationen av din egen person det sista du ska bekymra dig över. Är inte hunden väl förberedd; hel ren, vältränad och motiverad, då hjälper ingen kostym i världen! Tänk på att det är hunden som ska framhävas, inte handlern! Inga kläder i samma färg som hunden: mörka byxor till svart päls, brokigt om hunden är tecknad, etc. Klädseln ska vara ren och prydlig och framför allt praktisk. Du ska kunna röra dig obehindrat, det ska finnas fickor för godis och det du behöver. Jag har alltid extra halsband och koppel, utifall... Ha kläder som du trivs med, då menar jag inte bara att de ska vara bekväma. Klä dig så att du känner dig väl till mods.



* Utrustning...

- Hundens vattenskål, filt, clips för nummerlapp, bur/hage beroende på ras, det är vad du har med dig, plus borste och kam för sista-minuten-justering utanför ringen. Ha godis med, men ge ingen mat före bedömningen. När det gäller brukshundar använder jag helst inte stryplänk. Är hunden rätt förberedd har den lärt sig att ”läsa” ditt kroppspråk. Det är den teknik jag använder. Använd ett mjukt halsband, det ska aldrig vara stort. Ofta är halsbandet för stort och dinglar och stör. Personligen föredrar jag nylonhalsband, de ska inte ha strypfunktion.



* Kontakt...

– Ett problem är bristen på förberedelser. Brukshundfolk förstår förmodligen bättre än de flesta vikten av fysisk och mental förberedelse. De har mycket stora kunskaper inom dessa områden. Om man hade samma attityd i en show-ring som inför ett bruksprov, då skulle det inte vara några problem. Men många utställare, inte minst inom bruksraserna, förstår inte vikten av att etablera rätt kontakt med hunden innan de går in i ringen.

– Utställningsringen är en hotfull atmosfär för hunden - en helt ny stämning jämfört med den övriga delen av utställningen, där människor pratar och umgås normalt. Så fort vi går in i ringen förändras allt; folk blir spända, där finns en dominerande person - domaren - i en för övrigt tom yta. Vi tenderar att skapa en negativism i ringen som vi är omedvetna om; hukar oss över hunden, drar i kopplet för att undvika andra hundar. Allt det här ger varningssignaler till hunden - Pass Upp!

- Som utställare är du säkert nervös, kollar nummerlappen, domaren och konkurrenterna och försummar därmed din hund. Hunden uppfattar ju att något är på tok, en annan hund morrar och din hund morrar tillbaka. Då plötsligt reagerar du! Hunden har - på sämsta möjliga sätt - lärt sig hur den ska få din uppmärksamhet.

– Kontakt ska vara etablerad redan innan man går in i ringen. Det är handlerns uppgift att hela tiden kvarhålla och fördjupa kontakten, en känsla ska vara obruten genom hela bedömningen. Man kan se exempel när domaren ber att få se rörelserna och folk springer som om de höll på att missa bussen! Istället ta den där extra sekunden för kontakt; hunden är med på noterna och du får balans i rörelserna.



* Kontroll...

– I bruks går man efter en strikt procedur, hundarna är väldigt väl kontrollerade, nästan som en militär drill. När det gäller utställning ska idealet vara en lätt kontroll, mer som en känsla - ungefär som när man med lina longerar en häst. Linan är den nästan osynliga kontakten mellan människa och häst. Den får aldrig störa harmonin i rörelserna. Du ger frihet men du har samtidigt lätt kontroll. Det ska vara som att dansa; en för och den andra följer, fast utan tvång!



* Mjuka händer...

– Ett stramt koppel ger en negativ kontroll av hunden; ryck i halsbandet och samtidigt ett ”Nej!” plus ändrat kroppsspråk, etc skapar negativ förstärkning. Hunden blir spänd, orolig, betryckt. Du måste bryta en olycklig kedja av intryck. Spänn av, ge löst koppel och en lätt kontakt med mjuka händer.



* Triangeln...

– När vi för hunden i den traditionella triangeln är det lätt att göra det vanliga misstaget; kolla bakåt. Det gör vi eftersom vi har noll koll på var vi är. Hunden har inte en aning om när du har bestämt dig för att vända. Kopplet och koppelarmen dras bakåt för att ”styra i hörnen”. Det skapar en serie av negativ stress: hunden vet inte var den ska gå eller vad du vill att den ska göra. Stress i sin tur skapar aggressioner. Det rätta är att slappna av, hålla kopplet löst, koppelarmen lågt och mjukt föra hunden genom triangelns vinklar, på samma sätt som man leder en häst. Använd kroppsspråket och visa hunden riktningen. Sakta inte in i hörnen, öka farten istället!



* Dubbelhandling...

– I många brukshundraser förekommer dubbelhandling - ”outside motivation”. Det är OK för mig så länge det sköts vettigt. Hunden är inne i ringen i 10 eller 20 minuter, den hålls i rörelse och motiveras från ringside. En olägenhet är att hunden glöms bort. När kritik, band, mm, delats ut, springer föraren bort till kompisen/ägaren. Man pratar ”vad sa domaren, bla bla”. Ingen bryr sig om hunden längre. All den motivationen som hunden känt under bedömning är bortblåst. Det finns inget utrymme för belöning, ingen lugn upplösning. Tävlandet har blivit viktigare än hunden. Detta är ett stort misstag.



* Rörelser...

– När hunden visar sina rörelser ska den få beröm och den måste veta när den ska förvänta sig berömmet. Ge beröm och uppmuntran varje varv; på samma ställe i ringen. Det gör travandet mer meningsfullt. Gör ”din” ring större - gå djupt in i hörnen. Hunden blir också lugnare när den ser repen och publik som avgränsar ringen, den får en guideline för riktningen. Hålla avstånden till hunden framför dig och var noga med att inte tvärnita - du är inte ensam i ringen. Den som är bakom dig tittar på sin hund och så har vi en dominoeffekt - alla springer ihop. När detta hänt en gång växer spänningen och snart kommer aggressionerna fram.



* Förebilder...

– Som tonåring kom jag i kontakt med Bosse Nyman när han dömde på Irland. Hans kunnande, passion och personlighet gjorde ett djupt intryck på mig. Jag fick höra att han även arbetade professionellt med hundar och blev väldigt inspirerad av hans hundsyn.

– Sven Järverud ”the Fandango-man” har utvecklat bruks efter hundens naturliga förutsättningar. Han använder motivation och positiv förstärkning. Jag menar att det är så man också ska träna för utställningsringen.



* Attityd...

– Jag arbetar väldigt mycket med positiv kontakt och hög motivation - kontrollen kommer sist. Många utställare sliter och drar i sina hundar för att man tror att det ska vara så. Utställning handlar inte om att flytta hundens tassar, utställning är en fråga om attityd.

– När din hund är avspänd, motiverad och står och rör sig naturligt, då är den en mycket vackrare och mer harmonisk hund. På stor utställning som t ex Stockholm, är det ungefär sextusen hundar. Av dessa är det kanske tusen hundar som får CK. Vad skiljer dessa från de verkligt stora hundar som vi alla känner igen i grupptävlingarna? Det är inte detaljer, inte ögonfärg, päls eller ens rörelser - det är attityden!



* Konkurrenter...

– Det är väldigt lätt att bli negativ mot de människor som vi har mest att göra med; dina utställningskollegor. Alla hoppas vi på bästa möjliga resultat, att ”den här domare kommer att gilla just min hund”. Så, om han nu inte gör det, varför bli arg på människorna som äger de hundar som vann över din hund? Vi är alla där för att göra exakt samma sak. Om du inte är nöjd med bedömningen så är det en sak mellan dig och domaren. Låt inte ditt dåliga humör gå ut över andra utställare. Vi är alla beroende av varandra. Utan konkurrenter står du där ensam. Hur kul vore det?



* Misslyckanden...

– Var aldrig rädd för att misslyckas. Kom ihåg att alla i ringen, inklusive domare, förstår att våra hundar inte är ”mer än människor”. Så det finns alltid en ny utställningen och en annan domare. Försök att skapa en social atmosfär omkring dig, det påverkar även hunden. Istället för att göra ett misslyckande mer negativt än det är - motivera hunden, gläd dig åt alla bra hundar på utställningen, umgås med folk - kort sagt: ha kul!