Det händer att Yours Truly får tillfälle att prata med hunddomare, såväl vänner som bekanta och okända storheter, in- och utrikes etc. Efter en stund erinrar sig folk den hundsort som jag sysslar med, domarpersonen börjar flacka med blicken och säger, "Öh... västgötaspets... det finns fina i Finland... hon Inga... öh... Fennican... dom hundarna var nog det bästa som jag sett/dömt...





Exakt detta har hänt fler gånger än jag kan räkna, så är det bara.




En svensk nationalras, vi har flera duktiga uppfödare, några av världsklass, men när internationella toppdomare ska relatera till minnesvärda hundar, ja, då plockar man fram finska kennel Fennican.





När jag skulle skaffa hund tog det tio minuter för mig att räkna ut att ljuset för västgötaspetsens del skulle komma österifrån.





Inga Kahlman, kennel Fennican, hade bästa tänkbara förutsättningar att ta sig an västgötaspetsen, hon kunde hantverket... Redan 1968 hade hon startat en kvalitetsuppfödning av schäfer och fick med tiden av Finska Kennelklubben den högsta utmärkelsen för sin uppfödning, motsvarigheten till SKK:s Hamiltonplakett. Sedermera skulle kennel Fennican få samma utmärkelse för västgötaspets. I mitten av 80-talet blev Inga intresserad av de små svenska spetshundarna och en kvintett av sparsmakat svenskt urval gjorde resan till Finland. Ur detta avelsmaterial kunde kennel Fennican snabbt etablera en egen lätt igenkännlig typ. Framgångarna lät inte vänta på sig...




Tills idag har det fötts 73 valpkullar med 317 Fennican västgötar.





Av de 292 hundar vilka har fyllt 2 år finns det 95 st Champions i olika länder och bland dom är dessutom 34 st CIB CH (tidigare benämning INT CH).





Av dessa Ch-hundar är dessutom 3 x AGI Ch och 3 x LYD Ch





Därtill är det 22 hundar, vilka har 1-2 cert.





Detta är egentligen ganska enastående.




När jag skulle välja en bild för inlägget fastnade jag för denna från förra årets Circuit-utställning i samband med WDS i Stockholm. Här är Inga in action med två av sina hundar i parklassen; jag tror (utan att säkert veta) att det är Ch Fennican Ivanilos och hans mor Multi Ch Fennican Äbby Ädelsten. Det finns många andra fina bilder av Inga med hundar, vanligtvis i form av traditionell finalbild - vacker hund poserandes med stor rosett, etc. Men det fick bli den här som låter ana något av den passion, målmedvetenhet, och varför inte ren finsk sisu! - som finns bakom kennel Fennicans resultat.

Därtill är Inga en av de hederligaste människor jag fått förmånen att lära känna, alltid rak och ärlig och utan krumbukter hjälpsam och engagerad i de kära västgötaspetsarna.
Sånt blir man glad åt! Plus alla vackra västgötar förstås...

Underbar högsommarmorgon, lagom temperatur, solen skiner, grönskan grönskar sig å det gruvligaste...

Alla djur har fått första frukost, husse, som nu är pensionist men inte vant sig riktigt än, har störtat iväg på nya projekt. Han ska bl.a se till huset i Svanberga då Astrid med familj är på semesterresa i västerled.

Här hemma flyter allting på, husets uppsnofsning har glidit in i en slutfas. Nästa gång Yours Truly åker till Staden ska här spanas på tapeter! - tänker försöka ta med en bit av gammeltapeten, så att det går att få något liknande orginalet.

Vore jag Årstafrun skulle jag skriva ungefär: "Gårdagen stökade litet, rangerade hyllor och skåp och synade min Garderobe, om aftonen vandrade något i Trädgården. Söta Fars dristiga utbrytande på Taket altererade mig Obeskrivfligt."

Nu när restaurering av hem är sas självskötande så är det läge för den egna lekamen. Knäeländet satte streck i räkningen för mer vidlyftiga promenader (motion) men idag är knät faktiskt inte lika tjockt, värker ej och går att böja lite grann. På akuten lyckades jag tilltvinga mig en blodtryckskoll. Senaste gången var 2006 och då var blodtrycket hiskeliga 190/112 - by all means I should be dead! - och sedan dess har jag inte vågat nalkas något sjukvårdsställe... Men si! nu var siffrorna betydligt beskedligare 155/105. Ha! Och detta har Yours Truly gjort alldeles på egen hand utan inblandning av någon medicinare... Här står vetenskapen frågande?

Knepet: Inget vitt - alltså bort med socker, vetemjöl, potatis, ris, pasta etc. Det går alldeles utmärkt. Man behöver inte ha rostat bröd med marmelad på morgonen, ingen kaka till kvällsthé, grönsaker istället för mackaroner, etc.

Fungerar!

Dessutom känner man sig mycket piggare och ivf min enkla person blir inte så trött på eftermiddagen.

Ingrid hade vänligheten att påpeka att mor såg smalare ut, kul att det syns, men viktigaste är väl att det känns.

***

På tal om Adas vackra syster Geebas senaste BIS-vinst och kennel Fennicans bedrifter i största allmänhet - då tänker jag ibland på Aksel Sandemose - han med Jantelagen. Vad har då en finsk västgötaspetskennel med en dansk-norsk författare att göra? Jag vet inte om jag vågar skriva det här, men kan jag hjälpa vilka mer eller mindre olämpliga tankar som dyker upp i skallen... Ska utveckla det här lite vidare i kommande inlägg. Med risk att bli missförstådd - här kommer historien:

Sandemose blev intervjuad.

Fråga: Vem är Norges främsta författare?

A.S.: Det är August Strindberg!

Intervjuare: Men han är ju inte norrman!

A.S.: Det skiter väl jag i!

***

Aksel Sandemose, född 19 mars 1899, död 6 augusti 1965, föddes och växte upp i Danmark, och utifrån sina erfarenheter av den inkrökta landsbygden myntade han det allom bekanta uttrycket för Jantelagen. Sedermera flyttade Sandemose till Norge där han fortsatte sin litterära produktion samtidigt som han var en viktig röst i den politiska och kulturella debatten.