My dear husband left this morning to spend the day with our son in law, probably to do man-to man stuff, like rowing, fishing, imbibing pints and such.






Myself I did a lot of hoursework and now have plenty of time to ponder on my whereabouts...






At least there are some decent programs on the telly tonight. About time! Yesterday evening when I was looking forward to Midsomer Murder, my husband put a damp cloth on my anticipations and told me that there were only Lark in the Park from Öland (The Crown Princess Birthday) - Yuk!






These are my Summer Resolutions:






* I will knock off some more kilos and get into shape (i.e.to fit into the new tweed blazer from Knockabouts).






* I will do my back excercises without failur.






* I will be more kind to people, even those who does not deserve it.






* I will find it in my heart to forgive my enemies their multiple sins.






* I will pay my bills in time, at least befor the turn out to be red bills.






* I will try to win with grace and to accept the inevitable losses with a minimum of personal pain.






* And - after having to endure listening to the disgusting noisome neighbours´ garden parties last weekend - north, south and probably even east of our house - I have woved to never touch alcohol (at least not outdoors and after midnight).



Without the civilizing influence of work and other obligations city folks return to the wild.

Det har dykt upp en liten hetsig minidebatt om hälsoprogram (HD) för dansksvensk gårdshund (se nedstående inlägg Barricade Bulletin). Yours Truly, som hittat på alltsammans - alltså det ursprungliga inlägget - har tänkt att låta gårdshundfolket dividera och reda ut detta själva. Men nu framkommer sådanan välbekanta tongångar, så det rycker till i ett friskt öra...





En kommentar skriver ungefär så här: Tänk om HD blir ett svårt problem om 20 år...





Det är liknande tankegångar som fanns inom västgötaspets för tio år sedan. Det känns som gårdshundarna nu är på motsvarande nivå. Frågan höll så när på att föröda västgötaspetsen OCH klubben. Men så upptäcktes att många hundar faktiskt kunde få olika röntgenresultat beroende på klinik, sedering, löpcykel och annat. Åtskilliga hundar röntgades flera gånger med olika resultat. Vad är det för nytta med röntgen då??!! Och hur kan man kräva att sådana svajiga resultat ska ligga till grund för selektering av avelsdjur, rent av hinder för registrering?



Jag vågar påstå att inställningen till HD inom västgötaspets nu är vida mer relaxed. Många uppfödare avlar på sina C-hundar (eller oröntgade) utan synbart men för rasen.








Schäfer, där defekten första gången upptäcktes och som var den första rasen att röntgas på 50-talet, kan jämföras. Här finns material att studera:








Hundsport 8-9/1965 återger Dr Sachs´ artikel (i tyska schäferhundklubbens tidning): ”Den snabbaste och säkraste vägen att befria schäferrasen från höftledsfel är naturligtvis att utvälja, dvs. till avel rekommendera, enbart sådana hundar som är röntgenologiskt fria från höftledsdysplasi. Vilka åtgärder som nu än tillgripes, blir det smärtsamt för många ägare av värdefulla hanhundar. Och dock är det nödvändigt.”---”Ingreppet måste en gång äga rum och om några år är allt övervunnet.”








Så såg man på saken för 50 år sedan. Trots att schäfer under ett halvt sekel röntgats (och till avel endast använts HD-fria hundar) har resultaten varit nedslående.








Statistiken de fem senaste åren har pendlat mellan 26 – 33% HD. Den förväntade sköna världen med nästan bara friska höftleder har vägrat att infinna sig. Nu är HD-bekämpning något som omfattar flertalet raser och en vida mer komplicerad fråga än enbart selektiva avelsåtgärder. Istället har schäferrasen fått oändliga mängder andra sjukdomar, bl.a immunbrist. Samtidigt minskar rasen. 1970 var det lätt att avelsselektera. Det fanns så många schäfrar... då registrerades 7000 hundar per år. Nu är registreringarna nere i 2.600 och kräftgången fortsätter. Om en tredjedel av årkullen per automatik försvinner via HD-röntgen blir det plötsligt väldigt klent i genpoolen.








Yours Truly slutade med schäfer på 80-talet, men har "följt med" en del, bl.a i HD-frågan. Nya rön presenteras då och då... En puzzelbit levererades på specialklubbskonferensen 1990 (Yours Truly var där som reporter för HS), då genetiker och sakkunniga från SKK framhöll att HD-frihet är en utopi, "det går inte att komma under 10 procent HD, oavsett ras och åtgärder".







Nästa bit i det hela kom på en SBK-avelskonferens - jag var med och lyssnade på skelettprofessor Jorunn Gröndalens forskning om orsaksfaktorer till HD:











Polygenetiskt (alltså ärftligt) 10-50 %











Kön, anatomi, muskelvolym, hormoner, växt, beteende, sjukdomar med mera är möjliga disponerade faktorer som är genetiskt betingade.











Miljöfaktorer är 50-90 %, såsom skador, sjukdomar, aktivitet, beteende, utfodring, vikt, växttakt.


Ändå fortsätter folk att låtsas som om samma förhållningssätt är gällande som för 50 år sedan - ”Den snabbaste och säkraste vägen att befria.....från höftledsfel är naturligtvis att utvälja, dvs. till avel rekommendera, enbart sådana hundar som är röntgenologiskt fria från höftledsdysplasi. ---”Ingreppet måste en gång äga rum och om några år är allt övervunnet.”





Gissningsvis vore det en prestigeförlust av gigantiska mått att från centralt håll vara tvungen att medge att de många miljoner som plöjts ner i hälsoprogrammen kanske är, om inte bortkastade, så inte till den nytta som avsågs.






Vi väntar fortfarande på resultaten.