Jag elskar dig i livets hvimmel,
jag elskar dig i öcknens hjup!
Du är mitt h-lv-te, min himmel,
min ros, min frögd, min tröst, min slup!

(fritt efter Falstaff Fakir)

undrar Odetta fyra månader.... Nej, det gör hon förstås inte, men vill gärna anmäla sig som filbunksavsmakare.



- Kolla matte! Jag sitter fint!


***


I min ungdom hade jag en kompis som hette Ola och som bodde på Frejgatan i Stockholm. Ola var en tillbakalutad 18-åring och föll inte i farstun i första taget.


När de andra kompisarna slog sig för pannan eller varandra eller försjönk i hopplöshet eller vrede och sparkade på bildäcken, då var Ola den som behöll fattningen. Det värsta han kunde säga - om något riktigt överjävligt hänt eller någon kom med en verkligt sinnssjuk åsikt eller förslag. Då sa Ola:


- Tycker du verkligen det?


Smaka på det - en hel världsdels visdom i denna milda invändning. Vilket finlir!


Ibland önskar jag mig vara Ola.


Med saktmod och överseende skulle man - om inte finna sig i människors dårskap och ondska - så åtminstone kunna låta bli att ta illa vid sig.


Ska utveckla det här lite senare för här finns lärdomar att dra.

Nej, det blir ingen bastant moralkaka, så ni kan gott läsa vidare...

Det hela hänger ihop med rubriken och valpen Odetta och så Ola, som visste hur människor är funtade.

Fortsättningen... om vilken jag längre fram, d.v.s någon annan gång, skall berätta... följer.


***Att syssla med djur, och då särskilt hundar, är att vara ständigt ifrågasatt - såväl utifrån som internt. Att leva med hundar dessutom kan vara roligt får man efter bästa förmåga söka dölja för den kynologiska ledningen, enligt den svenska lag som säger, att bara ledsamma verksamheter är sant respektabla.En god vän sa:- Kom ihåg - humor är en allvarlig sak!En annan god vän talade om nyttan av ens personlighet rent professionellt.- Hur då? envisades jag, som ville höra något berömmande.- Jo du ser hjälplös ut - utan att vara det...

Nu när det är så varmt kan det väl passa med något svalkande? Har skaffat grejor för filbunkstillverkning. Även hundarna tyckar att filbunke är en otrolig delikatess! Jag imbillar mig att det även är nyttigt... Hurusom, busenkelt och jättegott! Man värmer 1 l röd mölk (eller the real thing från ladugården) obs får inte koka. Ställes för sig för att svalna. Häll upp en klutt c:a 1/2 dl långfil i varje filbunksskål. På med den ljumma mölken, toppa med tjock grädde. Täck över med tallrikar, plus handduk. Får stå tills filbunken "stannat", tar något dygn beroende på väder. Ställ in i kylskåp. Serveras med ingefära, bär eller annat efter smak. Avbrännes med lättbentyl! (Obs skämt!)