... ... önskas alla vänner - furry friends & otherwise.På bilden är Uno med en liten kompis, Olympia.

Det är nu en vecka sedan SBK-förbundets tidskrift BruksHUNDEN skulle ha dykt upp hos medlemmarna. Så än så länge finns ingen chans att bedömma om tvåan bättre lever upp till namnet än nya entrepenörens förstlingsverk, en glassig men innehållsmässigt tunn produkt. Det här kanske låter som ovanligt sura rönnbär, men då jag har samtliga tidningar sedan början på 50-talet och varit medarbetare i 25 år är intresset ofrånkomligt. Det är rimligt att ha förväntningar på Sveriges näst största hundtidning!---PS Nytt SBK-raffel på http://www.brukswebben.se/ - det tar aldrig slut... Är vi förvånade? Allt går att som bekant att sälja med mördande reklam... Med stöddig attityd marknadsför SBK-ledningen förbundets tillgångar som om de verkligen finns. Någonstans de senaste 4-5 åren verkar man ha tappat sin moraliska kompass. Det är väl sådant de lär sig på chefskurserna.

  

Vilken dag! Puh! Hovslagar´n och hölasset kom simultant, trots att Yours Truly gjorde allt för att separera tidpunkterna. Men kloka karlar redde på egen hand ut vem som hade förkörsrätt på gården och min insats bestod i att leda fram och hålla i ponnyer, samt ta emot och stapla höbalar. Så nu är 100 höbalar under tak och Dolly, Voice och Viola har fina fötter!

Därmed är investerat 3600 kr i våra prydnadshästar och matte fått dagens dos av pensionärsgymnastik!

Funderar på att byta bloggtitel - tycker inte att vare sig "förtroliga" eller "vrån" är så särdeles rättvisande längre. Så det får bli uggletemat efter dikten "Dä ä uggler i mossen, vad ska en tro - klävitt, klävitt - hoho hoho" (Fröding, tror jag - någon ur den intelligenta läsekretsen som minns resten av dikten??)

 Inspiration har hittats på Gudruns blogg http://vastravegred.bloggplatsen.se och Anitas http://www.svedala2u.se med alla fina djur och fåglar som kan beskådas därstädes. Ugglor är favoritpippier och då särskilt berguv (bubo bubo), Europas största uggla. Av salig mor ärvde jag en ugglesamling och har inte förmått mig till att göra mig av med den. Vi har gott om ugglor runt husknutarna, hör dem när de hojtar i skymningen. Men någon berguv har jag inte sett här - än.

Go morron go morron go morron alla läsare! Välkomna till ännu en dag här på Mönsterfarmen Glädjefrid! Idag ska Yours Truly försiktighetsvis icke nämna ett ord om allt spännande i omvärlden vilket förvisso mycket uppfyller sinnet. Nej! Nu ägnas tiden åt triviala och praktiska saker, som; kloklippning, sorterande av uttjänta klädespersedlar och annat som bedöms som bortom all räddning, samt vad som göres var tredje dag i detta enkla pörte - kokning av hundmat.

Ja, här kokas hundarnas mat på gammeldags vis och ändras ingenting, för detta har funkat i snart ett halvt sekel, så man törs inte införa några nymodigheter... I början av 60-talet läste jag en artikel av en snillrik uppfödaren och hundmatsorakel och den generöst förmedlade kunskapen har stått mig bi sedan dess. Ann-Marie Hammarlund har i femtio år intresserat sig för utfodring och uppfödning. I lätt modifierad form blev den hammarlundska blandningen den närande och hälsosamma pölsa som livnärt mina hundar varje dag. Dags för Högmans receptservice:

*Man tager en 7-liters rostfri kastull och fyller den halv med vatten, ett par teskedar salt samt några matskedar matolja/margarin/ister - dels för att koket inte ska bränna vid, dels för att fett är bra för hundarna och ökar smakligheten! Koka ett kilo kött/köttfärs, tillsätt ett paket korngryn 5 dl + lika mycket ris, kokas ordentligt.

Fyll på med extra vatten vartefter som grynen sväller - kastrullen ska bli nästan full! Räcker i tre dagar till sex västgötaspetsar + en tibetansk spaniel. När det hela svalnat ta ur så mycket som åtgår till dagens lunch, alltså en tredjedel, tillsätt en stor riven morot + kalk/multivitamnpreparat typ Dogevit - en tablett/hund. Serveras! Käket är tydligen jättegott för det hela försvinner i ett enda glufs. Naturligtvis kan jag inte koka all mat till mina hundar, de får dessutom pelleterat helfoder. Husets hundar har gott hull och fina pälsar, har aldrig haft matvägran, hudproblem eller klådor.

Garanti instant success!kl. 10 - nu är krubbet serverat och konsumerat med sedvanlig entusiasm! Tags för matte att förbereda för hovslager´s besök. Ponnyerna ska få fina fötter till påsk!

Stort grattis till västgötaspetsvännen Pernilla i Göteborg!

Pernilla, den goa tösen på Sveriges solsida, gratuleras på födelsedagen. Bilden från en av förra årets bedrifter tillsammans med sin kära Kopperås Rex Urstarke- titel: I väntan på certet...

Då dagen genomsyrats av kreativt raseri så är det väl bara att fortsätta på samma tema. På privata sajten Collievänner finns följande tillkännagivande: "Det finns ingen standard." Jaha. Är Svenska Kennelklubben informerad? Spelar det någon roll? För några dagar sedan tog jag del av den reviderade standarden för pekingese - fick faktiskt gå och lägga mig en stund. Den nya standarden beskriver inte en pekingese, utan en dålig tibetansk spaniel. Hur kunde detta ske? Orsakssammanhanget ligger i en anpassning till den högljudda och aggressiva lobby som har för avsikt att förgöra all allvarligt menad hundavel. Och de hukande kennelklubbar som i anpasslighetens namn går mobben till mötes. Under den tid som Yours Truly gjorde ett litet men hyfsat framgångsrikt inhopp i pekingese stod rasen på topp. Mina hundar var vackra, sunda och standardenliga - jag hade minst ett halvt dussin som vann sina titlar. En egenuppfödd champion figurerade frekvent i finalsammanhang. Stolta stunder! Mina pekar var friska som nötkärnor, levde länge och var aldrig sjuka. Flertalet gjorde med glans s.k BOK-prov - bevaknings- och karaktärsprov, eller den gamla karaktärsprovet, som då krävdes för championat. De parade med stor entusiasm, födde naturligt och var goda mödrar (med något undantag) och var på det hela taget otroligt trevliga och väl fungerade individer, var och en med sin säregna och förtrollande personlighet. På ovanstående foto av Gerwyn Gibbs syns resultatet av Yours Truly´s dömande av 88 pekingeser South Wales Pekingese Club Show 1988. BIS Pemyn Call Me Madam & res-BIS Eirlyn Fly Cimcer. En stor ära att bli inbjuden och ett nöje att gå igenom dessa fina hundar, så uppenbart i kärleksfulla och kunniga händer! Då - var det ingen som ifrågasatte att britterna hade världens finaste pekingeser. Nu - ska denna kulturras knappast ens få finnas till. Vad är man ute efter - egentligen?

__PS Nu till något helt annat - Rekommenderar ett par bloggare med respektive utkikspunkt i Sörmland som Yours Truly läser med särskild förväntan http://vastravegred.bloggplatsen.se/ - om blommor, islandshästar, kulturhistoria m.m - allt lika kunnigt och välskrivet - underbara bilder! samt http://blogg.svedala2u.se/ -från livets middagshöjd, personligt med en säregen knorr och igen - underbara, oväntade bilder från djurlivet ute och inne. Få människor orkar vara generösa och bjuda på så mycket... Läs dem!

idé & foto: Felix Nilsson

  

Nu ska jag skriva en sak som jag nästan aldrig sagt till någon (fast jag har kanske haft anledning att skriva något liknande på bloggen). I mitt jobb möter jag människor av alla sorter. Jag tycker synd om många av dessa. Det är resurssvaga stackare som önskar att de aldrig blivit födda. De är hundvärldens olycksbarn som alla hackar på. Det är inte deras fel att de ingenting begriper och att allting är åt helvete. Och alla andra, i egna ögon lyckade och väletablerade, som sitter ovetande på ulliga rosafärgade moln och aldrig anar ett knäpp. Vad har dessa gemensamt? Ni är lurade, grundlurade!

Alla äro förenade i den flock av fän vilkas avgifter och engagemang göder en hoper skitstövlar som skrattar hela vägen till banken... Det är de så kallade organisationskarriäristerna - en massa nollor med någon übernolla i spetsen - som förstör våra liv.

Alltså de självupptagna idioter som bara tänker på sina förmåner och titlar och prestige och makt och så kallad ställning. Åh Gud! Och statusmarkörer som årgångsviner och fet lön. Men jag då? Hur ska jag få en sportslig chans att leva, att kunna betala räkningar och handla djurmat? Gud vad jag är trött på alla chefer, svinpälsar och likställda! Som anser att de kan hunsa med andra bara för att de har det bättre förspänt. Det finns massvis med sådana figurer och man kommer aldrig åt dem, vilka missgrepp och katastrofer de än åstadkommer på grund av inkompetens och hybris och ren dumhet. Det är alltid sådana typer som skor sig på andra människor och/eller "glömmer" sina förpliktelser, och då INTE MINST betalning för hederligt arbete - som t.ex till Yours Truly. Grrrr....

Tillkännagivande: Nu är det dags! Kalla in Paragraph Panthers! Take no prisoners! Hit med Themis mantlar och peruker! Juridiskt ombud, dvs min advokat - det låter det! - är alertad och pigg på att ta sig an fallet. Yours Truly är härtill nödd och tvungen. Nån djefla ordning får det lov att vara!

Driv månglarna ur templet!

- Vad förbjuder väl oss att skrattande säga sanningen? Ja, så måste det bli när inget annat hjälper, när dagens syn tycks vara otillgänglig för förnuftsskäl i annan riktning.

I väntan på inspiration Pompeji, 1:a årh. e. Kr.

Tar dom in vad som helst i Kåren? säger kommissarie Bäckström i Leif GW Perssons deckare. Trots att Bäckström har en del avgjort osympatiska drag känner Yours Truly understund en viss samhörighet med romanfiguren. Bäckström är en cyniker och sanningssägare, han är karl och polis, så där upphör likheterna. Bäckström kan överblicka ett långt liv i ordningsmaktens tjänst. Han noterar när något hänt inom Kåren. Jag kan på samma vis se tillbaka på ett halvt sekel inom hunderiet, däribland mer än 30 år som reporter i Totalhundsporten med SKK-kremlologi som specialitet. Då får man Perspektiv!

Det är nu man måste freda sig emot är de små stegens tyranni. De som uppgivet slår ut med händerna: Jamen, Danmark har ju förbjudet 13 raser... Men det vara politikerförbud, beslut av dansk folketing! Det är skillnad det. Vi har tidigare har politiker/myndighetsförbud av raser som shar-pei och sarloos wolfhond. Nu finns dessa i vårt land utan att världen går under för det. SKK kan inte stryka en hel FCI-ras bara för att relationerna med rasklubben går på kryckor och för att någon inflytelserik person säger "jag tycker de där hundarna är fula..."Det var ett av de små stegen. Finns många fler. Ska ta dem en dag när jag känner mig stark. Till dess ska jag nöja mig med att skratta (lite tyst) för mig själv.