Alla inlägg under februari 2011

Av Lisbeth - 28 februari 2011 09:33

...efter den helg som flytt!

   Veckoslutet har varit händelserikt och roligt, fullt av utflykter och exkursioner... Först skotteårsmöte som tidigare nämnts. På söndagen var det fullt av TV-idrott så k. far kunde med gott samvete lämnas att hålla fortet. Först avlämning av Mandy hos badmästare Marina. Därefter raka spåret mot storstan och trevligt besök hos storasyster i hennes undersköna hem. Tack käraste systris för all hjälp och omtanke! Och så raka spåret ett tiotal mil västerut för hämtning av Ingrids skotte Viggo, som var på välbehövlig tillsnyggning hos sin frisör. Och så hem mot Roslagen för att lämna Viggo till matte och hämta Mandy. Puh!

Tack Marina och Dan för all hjälp med våra gullklimpar! Under respektive experters förfarna händer blev naturligtvis båda pojkarna otroligt stiliga och sov sedan gott hela kvällen efter var sin veritabel rundsmörjning! 

Men straxt var Mandy pigg igen...   ... och full av bus och upptåg...

 

Av Lisbeth - 26 februari 2011 21:55

Jomen, den återuppståndna ylledräkten kom till användning idag! Den passade bra då Marina och Ingrid med mor var på Skottefederationens årsmöte, Ingrids skotte Viggo - Raglan Reform Club - var också med liksom en väldigt söt valp, eftersom skottar förstår att föra upp sig. Mycket trevligt årsmöte, Dan Ericsson återinvaldes i styrelsen som ordförande och får en hel del att bita, bl.a. spännande framtidsutsikter med ett skottesymposium längre fram i vår och 40-årsjubileum för klubben nästa år....  SF bjöd på kaffe & kaka och välmatade sallader, så vi åkte hem såväl mätta som belåtna. Det känns lite som att "komma hem" att umgås med terrierfolk och särskilt då förstås de som har skotsk terrier. Man har nämligen alltid trevligt med skottemänniskor...

  Väl hemma kom kattungen Mandy stormande, parkerade i mattes knä, spann så det dånande och visade på alla sätt hur belåten han var med sällskapet! What a homecoming...

Mandy: Matte, du har varit borta jättelänge... Kolla va tillgiven jag ser ut!

Av Lisbeth - 25 februari 2011 13:46

På den tid då man tyckte lite bättre om sig själ var det kul att handla kläder...

Sålunda införskaffades  vid slutet av 90-talet från Saffran, en liten butik i Gamla Stan som bara säljer (sålde) kläder av egen design, bl.a denna dress i vävt ylle; en liten jacka med ståkrage och sned knäppning, en cape i samma tyg, ett par gröna matchande byxor samt en liten kjol i samma tyg som byxorna. Très chic! Jag gillade mycket denna outfit, dels såg man alltid prydlig ut (inom parentes sagt: det är ett helvete att få Yours Truly att se prydlig ut, är född o-prydlig, mer The Addams Family Theme - slut på parentesen) passade till alla slags hundar, praktiska små godisfickor på såväl jacka som kjol, och hundhåren syntes inte, inte heller tassavtryck... Jag minns att jag hade denna outfit när Ada ställdes ut första gången i junior - det måste ha varit mer än elva år sedan. Sen dess har jackan använts en del, men byxorna (suck!) gick med tiden inte på...

Rotade i garderoben och gjorde detta fynd och si! - brallorna går visst att knäppa!

Vilken tur att jag inte slängde bort kläderna!

  

Av Lisbeth - 25 februari 2011 10:52

Det förtjänar att påpekas att detta med att via kirurgi förbättra sitt utseende ingalunda var något som Yours Truly ägnat en tanke... Men nu var det ju som det var och jag kan fortfarande känna den berusande känslan när bandaget togs bort och man själv stod där, fast 15-20 år "yngre"! Som upplevelse oöverträffat! Alla bekymmersrynkor och påsar var bortrollade! Har inga synpunkter på dem som tycker man ska göra tuttförstoring eller skapa en stiligare näsa - folk får väl göra vad man har lust och råd till. Men just i detta fall var det helt enkelt en fråga om att få tycka lite bättre om sig själv...

Människor som pratat skit om kostmetisk kirurgi vet helt enkelt inte vad de talar om! För egen del var det fråga om en revansch! Som fågel Fenix uppsteg Yours Truly ur askan... Slagen men inte knäckt! Där fick dom alla som varit elaka och försökt sabba för mig...

Trolleriet fungerade! Ha! Jag fick tillbaka mitt gamla jobb och allt var fridens liljor! 

Så kändes det i alla fall...

Men säg den glädje som varar beständigt!

Det finns två bombsäkra sätt att nå kroppsligt och andligt välbefinnande. Jag har redogjort för det ena (och snabbaste) vilket är dyrbart och inte helt riskfritt. 

Det andra tar längre tid, kostar inget och är mer långsiktigt men garanterat ofarligt. Det är att gå ner de 10-15 kilo som de flesta av oss som nått livets middagshöjd släpar på alldeles i onödan.

För att ha något att gå ner behöver man också lägga på sig en präktig övervikt. Jag vet precis hur jag skaffade min - dvs hamnade i min andra tjockhetsperiod. Detta skedde genom en olycka och kan dateras i månader och år. På SBK:s kongress på hotell Ariadne i maj 2001 gick den utsände reporten omkring på marmorgolv i dagarna två, omväxlande med att sitta i korsdrag. Det räckte till att dra på sig norra Europas värsta ischias! Vaknade på måndagen efter kongressen och kom inte ur sängen! Höger sida från häl till midja var helt förlamad och känslolös. En helt ekivok upplevelse. Inget - medicin, kotknackeri, sjukgymnastik - hjälpte. Det enda som funkade var att köra bil, fast problemet var att lyfta in benen i förarsätet. Och så smärtan... allt utom ytterst försiktig andhämtning gjorde ont, hela tiden, dygnet runt. Utställande fick läggas på hyllan, uppfödning likaså. Promenera hundar var uteslutet. Jag kunde max gå 100 meter eller stå upprätt i tio minuter utan att behöva sätta mig ner. Och så blev man sittande, kilona smög sig på, kondisen obefintlig.

Spin-off effekt: det är jävligt dyrt att bli tjock! Inga kläder passar längre!

Av en lyckosam tillfällighet kom Yours Truly - efter tio tjocka år - på hur man lätt kan befria sig från onödig övervikt (all övervikt är onödig).

Löjligt enkelt; inget fastande, bantande, motionerande eller annat späk. Och ischasnerven är inte i längre i kläm. Hurra!

Av Lisbeth - 25 februari 2011 09:05

... kära unga generation, var yours Truly faktiskt en rätt spänstig person. Man jympade, joggade, stretchade och promenerade halvmilsvis varje dag. Jag sprang lätt 6 kilometer - on a good day - på den skapliga kilometertiden lite över 4 minuter. Därtill fastades regelbundet ety stora skräcken var att bli tjock. Detta beklagliga tillstånd hade nämligen inträffat en gång tidigare i Lifvet. Efter två graviditeter var man skapligt knubbig. Upptäckte att tjockisar blir inte behandlade som människor. Är man tjock är man alltså dum i huvudet... och vad värre var; man talade över mitt huvud! Vad vill hon ha? var det ständiga frågan till mitt sällskap från servitörer och butikspersonal. Outhärdligt! Knubbisar får tiga och lida, ständigt marginaliserade och förbigångna och idiotförklarade. Om man nu inte är ett socialt geni samt utrustad med en stark och intagande personlighet. Det har ivf inte ett fragilt ego som jag...

Så bort med bilringar och kilon. Efter en energisk späkning var man smal och pigg igen.

Åren gick...

Och åren tog ut sin rätt! Snart var man femtio och såg ut därefter; gammal och trött...

Outhärdligt igen!

Genom lyckliga omständigheter hade man gjort sig obekväm på jobbet. Nytt jobb och ny tidning. Konkurrensen var mördande! Måste hitta på något som ingen annan skrivit om. Det fick bli laserkirurgi - alltså må-bra-och-se-snygg-ut-branschen. Min affärsidé som såldes in handlade om de farliga F:n - den gick ut på att är man 50+, friställd och fattig så ska man banne mig inte också vara FUL...

Fick tag i en förstående och lagom publicitetssugen kirurg. Här skulle bli reportage av att vika ut på åtskilliga sidor och därtill i den Stora Tidningen! Händer gnuggades på ömse håll..

Dök upp på la Clinique medförande bandspelare, penna och block samt fotograf, d.s den berömde Peter Knopp, nu sorgligt hädangången. Så det var inte så lite prestige i det hela. Tyvärr backad den tänkta patienten ur och där stod man... Yours Truly såg de välbehövliga tusenlapparna för jobbet försvinna i fjärran...

Goda råd var dyra! Det blev att lägga sig själv på operationsbordet! Det här låter väl inte så seriöst, men så var det! Bara den som haft Fogden vid dörren och obetalda räkningar kan förstå det predikament som Yours Truly hamnat i!

Resultatet var så pass lyckat att det blev ett nytt besök. Min skarpsynta närmaste släkting hade, efter att ha studerat före-och-efter-bilderna i tidningen, fällt kommentaren: Kunde du inte gjort något åt halsen också...

Och så blev det!  Och så blev man s.k kändis, intervjuad i TV och diverse brokota blad, detta är från Amelia, vill jag minnas. Spännande fortsättning följer...

Av Lisbeth - 24 februari 2011 06:42

  .. sa Mandy: - Ingen skriver nåt om mej längre - vad jag kan se - och jag kollar varje dag...  One has a reputation to maintain! 

  

Det är bara storskrävlo om hur kul mattarna hade på Puppy of the Year omväxlande med tjat om hur kallt det är... Kallt! Min päls växer jättefint i det här klimatet, men är det som nån som bryr sig? Vad har jag för det? Ingen skojig utställning i sikte för min del, iaf ingen som sagt något till mej... huvudpersonen! Ingen show där folk tittar bara på mej, snyft... Ingen trevlig domare att gulla med, suck... Det är ju jag som är framtidshoppet här! Hur märker man det? Vem har mest BIS i den här familjen om jag får be att fråga?

- Eftersom ingen annan gör det så vill jag bara påpeka att här på kattfronten händer massor! Ja, mest med mej då... Stormatte gjorde spännande upptäckter!

- För det första så har jag fått ett stort huvud med kindpåsar och allt...

- Och så har jag fått en ny och fin päls - krusbärstaggarna är borta! - och ny färg, dvs färgen är mer lika överallt. Stormatte har inte borstat mig eller nåt - och framför allt inte badat (bläh.. hutter, hutter) - jag är så här snygg alldeles av mej själv! Så har jag också blivit en stor och duktig katt, snart 5 månader!

   Och här är den tjusiga och välväxta baksidan...

Av Lisbeth - 23 februari 2011 15:30

   


Men anledning av det nyligen timade besöket av Mr. Ronnie Irving, Chairman of the Kennel Club - samt avelsprinciper som av allt att döma diskuteras i vårt land, finns det anledning att påminna om hans ledare för ett par år sedan i The Kennel Gazette. Tar mig friheten att åter citerar några stycken:

"In some countries there has for many years been greater intervention from breed societies or from the central kennel authority as to the selection of breeding stock. In recent years there has been increasing pressure on kennel clubs from various quarters, to introduce restrictions and to impose rules on all breeders as to what they can and cannot do.

In some countries dogs and bitches cannot be bred from unless a ‘breed committee;’ has authorised both the use of the dogs involved and the particular combination of dog and bitch requested. In other countries, an increasing number these days, compulsion is applied when it comes to health testing and other screening requirements.

It has always been the view of the Kennel Club that these restrictions should be kept to a minimum. The KC’s view is that as much reliable information as possible should be provided to breeders, so that they themselves may make their own decisions – aware of the strengths and weaknesses of the individual dogs concerned. The view is that the many decisions of individual breeders are likely to be more sensible and less dangerous than the alternative – namely the single decision of a committee of breeders.

We are also aware of certain countries where a limit is being set for the maximum number of registered progeny which any particular stud dog is allowed to produce. And in other countries consideration is being given to stipulating mathematical maximum ‘coefficients of in-breeding’ which are to be allowed for any permitted mating. These moves are being made in order to respond to criticism from outsiders that dogs are too ‘in-bred’. Such views are very often expressed by people who understand very little of the aims and objectives of serious dog breeders. In my view, to lay down crude rules of this kind is insulting to the intelligence of most experienced and responsible dog breeders and can only be described as being the complete antithesis of the whole ethos of what good dog breeding should be all about." 

"But for experienced and proven skilful breeders, restrictions on the maximum number of progeny from any one sire and insistence on maximum permitted coefficients of inbreeding are very blunt instruments, They cut right across what we in Britain think is the way to breed animals. It is to be hoped that we in this country never find ourselves having to force established and proven successful breeders to take up that approach to the breeding of pedigree dogs! "

Eller mer komprimerat; KC:s ordförandes ord vid SKK:s generella domarkonferens om den tradition som skapat våra hundraser: ”Breeding dogs, like judging, is an art – not a science. The art should be supported by science, not dominated by it.”

Av Lisbeth - 23 februari 2011 08:20

  Kylan är brutal! Tänk att det kan göra så ont i kroppen efter dygn på tandskallringsnivå... Man kunde tro att botten är nådd; jävligare än så här kunde inte den här vintern bli. Det kunde den. 22 minus i morse, Yours Truly sitter och väntar på att den bleka kalla vintersolen ska sega sig upp och skänka liten temperaturhöjning. 

Hundarna vill inte gå ut... Det vill inte jag heller! Men ut måste man, väl påpälsad, har t.o.m vantar på händerna vilket brukar undvikas på grund av risk för fummel. Stalldörren fastfrusen, tog fem minuter att öppna. Mina modiga små hästar trippade ut på lätta och numera nyverkade hovar.

Tur att man slipper köra bil idag, det vore som att röra om i en degbunke - segt... Men det finns att göra hemma! Bottenfruset i pavan med flytande tvättmedel som står i toalettrumsfönstret! Det har aldrig hänt tidigare. Undrans på att toalettsitsen drabbar en eventuell bakdel som en iskall chock! Ja... ursäkta interiör av hm... mer fundamental beskaffenhet...

Massor av jobb med tillsyn av frusna ledningar, att bre ut vetbeddar och mattor, på det att hundar (och människor) törs nudda golvet. Det är 15 + inne - på det varmaste stället... För ö är Yours Truly ett pervo som faktiskt gillar att tampas med elementens raseri - ett friskt och sunt göra, elda i spisen, att se till att alla får mat och värme och har det så bra som möjligt. Ligger förmodligen i generna.

Presentation


SC Ormeryds Clint Eastwood DSM
& Yours Truly

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Ulvus - gäst hos verkligheten

senaste kommentarerna


Skapa flashcards