Ernas gamla familj

11 oktober 2014 00:07

Hej,
2009 skrev du ett inlägg om en övergiven västgötaspets, tik på 11 år, som hette "Erna". Blev så glad när jag såg att flera spridit info och engagerat sig för att Erna skulle få nytt hem så tänkte dela med mig av denna solskenshistoria. Vi bodde en bit ifrån Erna och hennes dåvarande ägare när hon var valp. Hennes dåvarande ägare var underbara människor och fantastiska hundägare. Vår gamla hund var även valp under denna tid och jag kommer ihåg hur vi brukade släppa lös dessa två på deras tomt och så fick de springa sig trötta runt äppelträden (och skälla lite på förbipasserande bakom det vitmålade staketet...;) Erna var en otroligt pigg tjej med glimten i ögat och kunde finta bort vem som helst. Erna hade även en äldre kompis som hette Ida och båda kom till hundstallet tillsammans. Jag vet inte detaljerna men Ida blev dålig (och var ett par år äldre) och Erna blev ensam kvar på hundstallet vilket hon tog väldigt hårt. När vi klickade in på hundstallets hemsida och fick se Erna visste vi att det var "vår gamla kompis" och det var en självklarhet att hon skulle få komma till oss. Dagen D kom och när vi kom till hundstallet så möttes vi av en nedstämd och darrande Erna som försiktigt viftade på svansen. Hon var nervös hela bilresan hem men där hemma väntade något riktigt kul, hon skulle nämligen få återförenas med sin kille som hon inte sett på 8 år. En halvblind liten hane mötte Erna som haltade fram och nosade försiktigt. Det var helt enormt att få se de två tillsammans igen. Det tog ett litet tag innan hon kände sig helt bekväm men hon fick en stor trygghet i sin gamle vän och ingen trodde väl att man skulle få se dessa två skutta runt äppelträd och få skälla tillsammans bakom ett vitt staket igen. Haltandet blev bättre genom korta lugna promenader som försiktigt ökades på. Jag vet inte om hon kände igen oss men hon hittade sitt lugn och blev sitt gamla busiga jag igen och vi kunde inte önska oss något annat.
Båda två har gått bort nu men Erna fick stanna hos oss ända fram till slutet omgiven av tvåbenta och fyrbenta vänner. Precis som varje hund borde.
Tack än en gång för ert engagemang.

Lisbeth

15 oktober 2014 12:00

Gläder mig åt detta!