RoBo

21 maj 2010 09:36

Det är alltför sant, tyvärr, det du skriver. Hur många har/kommer sållas bort som kanske skulle vara de bästa avelsdjuren men någon siffra hamnade fel...Vips, så duger det inte. Vad är praktisk kunskap, sunt förnuft och känsla värd numera?

Gunnel

21 maj 2010 09:36

Ack om alla vore så kloka som du. Samma tanke har även slagit mig.

Lars-Inge

21 maj 2010 10:30

Tack för ditt fina inlägg, Lisbeth. Vi som varit med ett bra tag vi VET. Som det ser ut nu, i bla a collie, är det så att uppfödare slår ut hundar med 5 på skottet på MH. Rätt av. En hund som har alla andra fördelar och vi talar om ALLA andra fördelar, skall det inte avlas på om den visar sig ha 5 på skottet som 1 åring! 5 på skottet = usel mentalitet enligt denna rasklubb. Snacka om att kasta ut barnet med badvattnet! Så kan det gå när chefsideologer får för stor makt och blir berusade av den... och nu skall man i denna beryktade rasklubb ha speciella "uppfödarkontrakt" som skall ge extra stjärna för uppfödarna...man SKALL avla enligt föreningens rent ohemula direktiv, annars så "får man inte vara med" på valphänvisning. Hundarna mäts hit och dit, man glömmer att ALLA saker som mäts är SUBJEKTIVA bedömningar /beskrivningar. Att slå ut en hund på detta sätt är att vara okunnig!Kan dessa ideoliger visa egen kvalitet i uppfödningen? Njet, det kan vi se på diverse hemsidor, som presenterar gräsliga collies som eg borde ha 3 i kvaltet på utställning. Genotyp och fenotyp verkar vara okända begrepp. SER man inte hur otypiska en del av dessa collies med 1 på skotten är? En del liknar knappt rasrena collies, men går i avel gör det för de har "bra" MH... Att sedan en av chefsideologerna beskriver sin egen ägda och uppfödda hund räknas liksom inte... det är så seriöst så...kejsarens nya kläder???

Vendela

21 maj 2010 11:04

Jodå, varje dag.
Särskilt uppenbart blir det när någon som har varit och testat sin tik för allt som går att testa och använder hanhund som också är undersökt på längden och tvären. Så händer det ofattbara att man ändå får en valp med någon defekt. Då känner man sig grundlurad. Så skulle det ju inte kunna gå när man kostat på alla test i världen. Att man kanske kunde frågat någon med lång erfarenhet vad som kan finnas i olika linjer eller kan dyka upp i rasen kom aldrig i åtanke tydligen. Streck i räkningen kan tänkas.

Ulf

21 maj 2010 12:50

Lars-Inge fångar situationen efter en bra början av Lisbeth. Jag kan bara hålla med. Ändå är collie troligen inte den värst utsatta rasen. Jag undrar om inte schäfer har större problem med alla de utslagna individer som har funnits. Man vrider sina händer när sedan en rasklubb går ut och garanterar ett bra avelsresultat om man bara följer deras rekommendationer! Vet man inte vad en garanti innebär?

Tina

21 maj 2010 14:41

Bra Lisbeth med flera.
Det här är helt befängt! Det finns ju massor av erfarenheter - läs misslyckaden - av av avla på få egenskaper. Små kullar och besvärliga förlossningar finns - eller fanns? - hos vissa jaktraser där jaktegenskaperna blev för dominerande som exempel.
Rastyp först, sedan sundhet vad gäller parning, valpkullarnas storlek, lätthet att föda och goda modersegenskaper tror jag måste sättas i första rummet. Sen det andra - men absolut inte först!! Som en del i helheten, men bedömd som en del - inget annat.
Att mäta och väga är för dom som inte vågar annat eller möjligen tror att avel och genetik är enkelt. Dt är det inte!

ANJA

21 maj 2010 23:43

Har precis försökt natta mina 8 st 5,5 veckors valpar. Det var nu igen det värsta dragkamp om allting, som mina valpar brukar att ha.
Förr om åren har jag alltid dämpat ner deras vilja att dra och slita.
Nuförtiden måste man uppmuntra deras medfödda
jakt-drag-gräppa lusten för att de ska göra ett
bra MH på pappret och bli som galna, blockerade på trasan-stocken. Även valpköparna ska uppmuntras att underhålla detta hela uppväxten.

Nog var det förr mera fridfullt och skönare både för valparna, mig och valpköparna att bara umgås, kramas, gullas för att bli harmoniska, trygga valpar/hundar som verkligen kunde kramas även som vuxna.
Inte bara med den där lusten att dra,slita,
morra åt trasan, som nu anses så viktigt i MH.
Hur som helst då jag vet dessa valpar har i mitt tycke de värsta fight-gå, orädd ,nyfiken anda på nya miljöer och allting kommer jag nu bara vilja lära dem att
bli gosiga och kramvilliga, trygga valpar och kunna njuta av att bli kramade och smekta.

Apropå avel för övrigt, känner jag mig faktiskt vilsen.
Senaste åren har jag mest utavlat med både goda och sämre resultat.
Exteriört helt okey även om jag tycker mig förlora
mycket av den typen som var som ett rättesnöre
i min början på 70-talet och speciellt på 80-90-talet, då man fortfarande med ett gott samvete kunde ha linjeavel.
Nu mest oroande med utavel helt och hållet med helt nya linjer är tur nog ännu de små hälsoaspekterna som man inte haft förrut.
Men trots allt funderar jag på dom sakerna vad de beror på eftersom de är nya för mig.Men tur nog ingenting som berörs aveln egentligen.
Med dessa nuvarande trubbiga avelsinstrument kommer tex mina små funderingar om "avelslämmlighet" med sunt bondförnuft inte ha något värde alls.
Visst om de gör ett bra MH eller MT.´
Ha det så gott.
Anja