Duritzan

17 juni 2009 12:02

Finns det NÅGON viktigare uppgift för hunden än att göra "sin" människa glad?

Alltså bort med allt snack om att man bara ska välja "de sämre" hundarna till "klappehundar" och låta de "bästa" hundarna bli utställningsföremål.

Anita W

17 juni 2009 18:19

Vilken liten(?) "cracker" Ser verkligen ut som om hon "kan bli nåt". Mycket fin och jag hoppas att hon inte blir till för att bara göra människor glada utan att det blir tvärt om, gör henne glad
Lycka till ANITA

Lisbeth

17 juni 2009 22:22

O tack Anita - vad glad jag blir! Seriöst, you can pick one from the nest!

Smällkaramellen är glad med sin matte, det är omsesidigt - du satte frågetecken efter "liten", vet ej om du menar ålder eller storlek. Hon är 3 månader, ingen av föräldrarna är stor, just nu har jag inget att jämföra med, kanske blir Miss Cracker liten men naggande god?

Anita W

18 juni 2009 15:32

Svårt att tro hon blir liten med dem benen men i uppfödning och allt levande så kan ALLT
visa sig vara en över raskning
Härligt huvud
Nu ska jag gå ner och kolla spisen som jag eldat med för första gången (18 Juni!!!!)
Detta är SÅÅÅÅ kul. Känner mig som en gumma på landet. Som jag ju är
ANITA

Lisbeth

18 juni 2009 16:24

Tänk att man kan bli så glad för en kommentar!
Fast Anita bekräftar just vad jag tycker själv, fast det var särskilt kul att få det från det hållet.

Välkommen in i det lyckliga spisägandet gänget! Folk vet inte hur bra vi har det, vi gummor med spis...
Hurra för vedspisen!

Inga

18 juni 2009 18:10

Din Odetta är en riktig snygging ! Lycka till med henne Lisbeth.

Anita W

18 juni 2009 20:47

Eftersom så många läser denna blogg (jag läser INGEN) och jag har halkat in genom en privat anledning så vill jag att alla ska tycka synd om mej.
För tre dagar sedan sköt jag igen bildörren med en våldsam kraft. Använde alltså bara en hand och då måste man ta i. Var tror ni den andra handen var??? Ja dörren stängdes helt och ingen har väl öppnat en dörr så fort som jag för att titta på min manglade hand. Det var bara att köra med armbåge och en hand till akuten för att få den ihopsydd. där satt man på den enda heta dagen i Juni i 3½ timme och oroade sig för hundarna i bilen. för visso med dörrarna öppna men ändå.
Vet ni att jag aldrig tappade glassbägaren jag hade i den illa tilltyglade näven. Däremot så hade jag satt den i fönstre längst fram och där hade den ju efter några timmar smält samman med blodet som också runnit där. Blev faktiskt en vacker färg.
Så kan det gå!

Lisbeth

18 juni 2009 21:40

Oj så mycket kommentarer!

Inga, tack så mycket! Och lycka till själv med din nya valpkull e fina Ch Fennican Jonathan Jovial - första gången far som veteran!
Så spännande!

Anita, aj så ont det måsta ha gjort - jag fick ilningar i tårna - du har min stora medkänsla!

Nilla

19 juni 2009 08:04

Ohh fytti rackarns vad ont det måste ha gjort! Min pappa gjorde en liknande grej för många år sen & JÄKLARS vad han skrek den gången!, vet hur din bil ser ut & dom dörrarna är rätt tunga!!

Hoppas att du blir bra i handen snart!!

Tycker synd om dig, för kan tänka mig att du har bultvärk i handen...

Mvh Nilla