Igår var en dag av febril verksamhet, jobbade på förmiddagen, sen kom hovslagaren, Voice och Dolly fick fina fötter och fölungen förevisades. Lilla Viola är mycket social och nyfiken, plockade i hovslagarlådan och var allmän i vägen. Hovis fick lyfta hennes fötter och inspektera. Mycket välhanterad, berömde han. Kollade i bladen och storknade över alla grilltips och sommarbufféer. Kokade pepparrotskött, mycket gott. Det är inte precis någon sommarmat, men det struntar jag. Husfadern träffade släkten efter jobbet, sedan brukshundklubben och dömde hemvärnshundar, så det blev sen hemkomst. Kollade på kvällens mord i Midsomer på DVD (tack Ingrid!).

De första tre kritiska dagarna har gått och tibbemamman Mimmi och hennes valpar mår bra. Man kan kanske andas ut? Västgötevalparna är kolossala fetknoppar och har börjat klättra ur lådan. Vilka atleter!
Å andra sidan är jag inte såå bekymrad. Av det hundratal kullar som föddes här mellan 1968 - 1991 har jag aldrig haft någon tik som fått livmoderinflammation, eklampsi (kalkkramp) eller mjölkstockning. Däremot kunde vi få annat och det har man fått lära sig att undvika. Förståndig livsföring anbefalles! Jag är inte helt hysterisk med detta, men litegrann och det på goda grunder. Alltså inga utställningar eller andra smittorisker, t.ex nya hundar. När parvo kom i slutet på 70-talet förlorade vi 12 hundar på ett år, två vuxna tikar och 10 valpar, en hemsk tid! Smittan kom via en inköpt valp, vilken i sin tur smittats på Blå Stjärnan i Göteborg. När vi hämtat oss från detta utbröt coronavirus i mitten på 80-talet efter en utställning i Falun. Alla våra hundar fick diarré och tillfrisknade så småningom, utom två fina championhanar dog efter att njurarna skadats, en möjlig följdsjukdom.

Efter omstarten 2001 har vi varit lyckligt förskonade från eländes elände, peppar peppar... Här har hittills fötts 42 valpar i 10 kullar, 2 av kullarna är tibetansk spaniel, de andra västgötaspets. Ingen valp har varit dödfödd, dött eller varit defekt. Ingen mammahund har blivit sjuk eller fått förlossningskomplikationer. Fellägen och tråkigheter kan ju vem som helst drabbas av, men jag ställer mig lite undrande. En del kollegor verka ha klippkort på Stutis (eller andra djursjukhus). Wie so? Jag vet inte vad det är som jag gör eller inte gör för att hålla mammor och småttingar vid god vigör. Kanske handlar det om common sense? När man läser äldre engelsk hundlitteratur (alltså gamla erfarna uppfödare som t.ex Mrs Ashton-Cross, Alderbourne pekingese), så slås man av hur försiktiga de var med sina valpar/valptikar och alla åtgärder som vidtogs för att förhindra smittspridning. Säkert på goda grunder, på den tiden fanns ju inte valpsjukevaccin, men i alla fall...

Det skadar inte att fälla upp vindbryggan och stapla sandsäckar i fönstren (obs bildlikt menat!). Hellre avstå från en och annan utställning, träning eller kurs. Besökare välkomnas efter 5-6 veckor, men dessförinnan är det klokt att ransonerar kontakterna utifrån.

Vår fina och trevliga tibetansk spaniel Mimmi (Nalinas CriCri vid högtidliga tillfällen) har hört mattes klagan över att det var VÄLDIGT länge sen vi hade något smått (dvs valpar) i huset. Mimmi är nämligen med råge husets intelligentaste hund. Dessutom hade hon förstått att det var väldigt bra att matte får vara med vid nedkomsten. Alltså höll hon tätt under vår utflykt till Väddö.


Men i söndags, så fort alla gått och lagt sig, så var det dags. Jag ordnade ett litet bo åt henne i soffan med stora badhanddukar. Detta arrangemang gillades omedelbart av den blivande mamman. Fram en en stor tekopp, mera handdukar, ladda DVD:n med dagens Midsomer och sen: action station! I höjd med första mordet kom första valpen och sen i rask takt en, två tre, fyra FEM valpar. När mördaren var uppspårad och infångad av Barnaby och Troy då var sista valpen född och Mimmi slog sig till ro med sina små. Vilken mönstervalpning! Lätt som en plätt, alla efterbörder ut och allting. Och vilken mönsterkull! Jag tittade inte så noga på dem, konstaterade att de var friska och välskapta. Men vad har de för färg? Kanske har Mimmi hört om oppståndelsen över de vita valparna? Hmmm.... Här blev det (nästan) bara svart...


Den här kullen är nämligen en omparning pga tidigare lyckat resultat. Ja, jag gillar att göra omparningar. Då vet man lite mer vad man håller på med, åtminstone när det gäller typ och temperament. Kön och färg rår man ju inte över dock...


I förra kullen blev utfallet sålunda: 3 sobel tikar en svart (black/tan) hane. Mycket pigga och fina valpar, inga defekter, trevligt temperament. En blev BIS-valp på rasspecialen, 2 har CK i juniorklass.


Vad hade jag rätt att förvänta mig? En sobel tik var iaf tingad. Ni vet resultatet:


2 svarta hanar


2 svarta tikar


1 mörkt sobel hane.


Alla har stora vita bröstfläckar. Var det någon som sa att det är lätt att planera avel? Tibbar får ha vilken färg dem lyster (utom lever), en god sak.


Hur som helst är Mimmi en god och ansvarsfull mor och jag är lycklig över våra småttingar. Mimmi och valparna mår bra. Stolt far är Nalinas Peleus (Pigge) som nyligen tog sitt andra cert.


Lyckos mig!

Snälla lilla I kom hem till föräldrahemmet med 20 Midsomer Murder, så nu är jag helt detektiviserad. Har tom lärt mig sköta DVD:n, så här går tekniken framåt.
Vi blev lite flamsiga upp i Väddö. Det var kombinationen av trevliga och saknade vänner, vackert väder och sorger och bekymmer bortblåsta. Avslöjade mina hemligaste önskningar:
- Ingrid och jag borde starta en deckarfirma! Det måste bli en pyramidabel succé, gissade jag och provannonserade med Barnaby-röst:
- My name is chief inspector Högman and this is sergeant Igurt!
Marsvinskamraterna rullade i gröngräset i skrattparoxysmer.
Jag (sårad): Vad är det för fel på det? Vi skulle vara jätteeffektiva! Är inte vi fiffiga och påhittiga?
Någon frustade och torkade tårarna ur ögonen:
- Har ni inte tänkt på hur det skulle gå när ni ska SKUGGA någon? Ingen av er är ju direkt osynlig...
Så var det med det (suck). Sanningen hinner ikapp en. Men medge att det var en djärv och bestickande tanke? Vi får väl fortsätta att murvla på på det gamla vanliga viset. Det går att uppnå vissa framgångar även på så sätt.

... gör Miss Jane. Valparna är 2 veckor på torsdag och har ögon, iaf små glipor. Minnas valpar är jättestora. Miss Jane ligger inbäddad av tjocka bröder.
Hurra för Gudrun som har födelsedag!

Det är mycket skrämmande fantomer (eller dämoner, som Bergman sa), och annorstädes bråk i onödan. Jag sitter på min alptopp och livet är väldigt bra. Min Peace-ros blommar just nu, så det passar ju fint. Den skapades vid fredslutet 1945 och är en av de populäraste rosorna, tillhör tehybriderna. Tog en ros för att lägga på Bergmans grav. Sedan många år har Ingrid och Ingmar Bergman haft sin gravsten på kyrkogården i vår lilla by. Den store regissören har tänkt på allt, bara dödsår och datum fattas på stenen. Vacker utsikt får han också.
När jag hann fram hade Peace-rosen tyvärr tappat sina blad, så det fick bli lite fejk, en annan rosbuske fick släppa till en kvist. Fick lite ågren över detta, min vackra tanke blev fiasko. Fick dock trösterika ord av cineasterna i Nynäs. Ingrid: Det här skulle Bergman ha gillat....

SKV:s gästbok, gemenligen kallade pestboken, har gått hädan as predicted by Yours Truly. Vila i frid.

Ingrid kom hem i fredags, medförandes en gigantisk hembakad morotskaka samt 20 Midsomer Murder! En kväll i totalmysets tecken!


Kamraterna är på utställning! Lycka till alla som ställer ut i Askersund för Hans Åke Sperne! Denna hedersman bor på Väddö här i Roslagen. Yours Truly var därstädes, fast då på utställning av annat slag i egenskap av petklassdomare. Vi hade en trevlig dag i Vikingalunden, med underbart väder, c.a 200 marsvin. I Petklass dömde Catharina Johansson honor och jag hanar. Inte så många djur på g a semestertider och annat men desto högre kvalité. Mycket fina och välskötta grisar! Roligt! Marsvin är väldigt rara och söta djur!


Alla människor var trevliga och Norrort med Anna och Vickan i spetsen hade gjort en jättefin utställning. Har nästan glömt hur mysigt det kan vara på en Pig Show!


Med hem kom ett par av våra rexar tillbaka från matte som flyttar utomlands; Junker med liten son samt Henny. Tack Anna för att du tagit så väl hand om våra små grisar. Lycka till med jobbet som reseledare! En liten bonusgris fick vi också, lilla DEW rexhonan Bertha. Tack Bettan! Så nu börjar vi bli riktigt välbeställda på fin-fina rexar igen! Ingrid och jag hade en verklig toppendag, ett sådant sommarljuvt minne som man kan leva på när vi slirar runt i snömodden. Tack Denise som körde Ingrid ända hem till Nynäshamn. Ett särskilt hedersomnämnande till Ulle som gör allt så mycket roligare!

---

PS Ett tidigare inlägg illustrerades med den legendariske Arne Anka, en satirisk tecknad serie av Charlie Christensen. I Arnes pratbubbla finns ett citat av Hitler, vilket jag tyckte passade bra till bloggens text. Enligt uppgift har någon därvidlag känt sig jämförd med Hitler, trots att det inte stod ett ord om den saken. Suck! You can´t please some people... Undrans vem som känner igen sig i dagens Arne?

Deckarkullen växer, ikväll är valparna en vecka gamla. Jämna och fina är de i alla fall, mamma Minna gör ett bra jobb utan att uppfödaren behöver lyfta ett finger. De individuella särdragen börjar märkas alltmer, men än lär det dröja tills vi ser personligheten, eller karraktäärrren, som salig Anna-greta Sellman skulle sagt. Spännande!

På dagens foto är det långsvansarna som ligger högst upp; vite Tim Fox och syster Miss Jane. Nedanför har Troy huvudet på Jack Frost och Barnaby med sina vita Musse Pigg-handskar sussar i mitten. Snart har gänget ögon, sen blir det fart!