Titta vad vi katter har fått av vår matte Marina! En ny kulig grej; kombinerad sovholk med dinglande boll i taket och klösbräda. Alla katterna provade genast! Lillen först, sedan Mandrake - det blev lite trångt för tre exoter... Allra roligast var det då mamma MissD satte sig inne i holken och kattungen utanför! På alla småkatters vägnar - TACK så mycket!

   Sen gick det bra att sova ihop - the more the merrier - ju fler dess gladare!

--- Just det - ett förtydligande: Jag kallar perser/exoterna för "småkatterna" för att skilja dom från husets vanliga huskatter, "storkatterna"; Klara och hennes nu 11-åriga ungar Ture, Viktor, Hasse och Märta. Den väldiga Viktor 8,5 kg är störst... 

Skiljer på kattgängen av försiktighetsskäl så att inte missämja ska uppstå...

Kattungen Mandrake har faktiskt träffat ett par av storkatterna, under uppsikt förstås. "Bara EN", sa Klara och gick därifrån... Snälla Hasse noterade kattungen med milt överseende. Så var det inte mer med det...

  Nu är klockan 11 den 11 november och Yours Truly sliter sig från kattgullandet för en tyst minut...

Det första världskriget, i sin samtid kallat det stora kriget, hade sin upprinnelse i skotten i Sarajevo och utlöstes 28 juli 1914. Mer än en miljon soldater stupade. Den 11 november 1918 kl. 11:00 upphörde striderna och stilleståndsdagen högtidlighålls fortfarande i Frankrike och Storbritannien. Det är idag 92 år sedan kanonerna tystnade den elfte timmen, på den elfte dagen i den elfte månaden. Glöm aldrig det. I detta krig och fredsöverenskommelsen som följde låg inbakade förutsättningarna för alla nya krig... även dagens...

Äras den som äras bör...

Vi är privilegierade och lyckliga över förtroendet från world-famous Ormeryds Persian & Exotic - persianerna JW Int Ch Ormeryds Emma JW ...   ... och sonen Ormeryds Clint Eastwood BIS Kitten 2010    

... samt Felix exotic    Ormeryds Jeffrey Austin, certvinnare (kastrat)

och sköldpadd exotic Ch Ormeryds Lunar Cheesecake   

Förutom att dessa vackra och trevliga katter går omkring i respektive hem och sprider personlighet, har vi också fått en fantastisk after-sales-service!

   Tack Anna! (Anna och Marina i ett avspänt ögonblick på Alfakattens utställning)

Att vår förstfödde kattunge Mandrake (New Moon Rising)    ... är 100 procent Ormeryds är ett lyckligt förhållande som aldrig försummas att påpekas..

Pappa Ch Ormeryds Austin    lämnar kattungar med "that sweet open expression" som vi så mycket beundrar och verkar svår att hitta... Kan avnjutas på http://www.ormeryds.com/

Men... En fin kisse bör framhållas: Athelstones Fruitcake  

"Kakan" - av känd och ädel stam är mormor till vår lille Mandrake! Lyckos oss!

Som Yours Truly kanske någon gång påtalat - Athelstones persians & exotics är katter "som man skulle kunna mörda för" - som persianerna A. Tiara och A. Zsunami - presentationen är ett föredöme att sträva mot! Kolla bara.. Fler finingar på http://hem.passagen.se/athelsto/katter.htm

  Vem är han lik mån tro, vår lille prins? Nu sex veckor, en vintervit pälsboll av självförtroende, med ett humör som glittrar...

 Mandrake (Mandy) creme spotted(?) exotic - allt han gör är sött!

  Föda upp hundar - och andra husdjur för den delen, hästar, katter - vad är det? Jo, det är ett Hantverk - en kunskap på utdöende. Förr fanns det bara en målsättning - och då bortser jag från hundskojeriet, som naturligtvis florerade, då som nu - det vara att föda upp förstklassiga valpar. Man parade det bästa med det bästa och hoppades på det bästa - och så måste naturligtvis uppfödaren vara tillgänglig och självfallet också göra sitt bästa...

Nu är målsättningarna flera (ska återkomma till det!) och spretande åt olika håll... Samtidigt har förutsättningarna för hunduppfödning i grunden förändrats - på gott och ont, mest på ont verkar det som. Kennlar i den gamla stilen finns praktiskt taget inte längre... och inga hemmafruar... Idag har uppfödarna ett par hundar hemma och ett halvdussin på foder. En lösning för att få det daglig livspusslet att gå ihop, men idealiskt är det inte. Mycket av känslan i uppfödningen går förlorad, hurdan är egentligen den där tiken som man har på foder? - det kan bli tvister med fodervärdar, etc.

Numera tvingas uppfödare alltmer att förlita sig på trubbiga instrument som står till förfogande i form av meriter, hälsoundersökningar och tester, istället för den skickliga uppfödarens Fingerspiztgefühl.

Förr lärde sig intresserade ungdomar hantverket genom att gå i lära hos någon etablerad uppfödare, som kennelflicka/pojke; först i Sverige och med tiden kanske utomlands, i första hand då i England. På så vis fick ett ungt och ofördärvat sinne ovärderlig kunskap om hundar och hundsport så att säga inifrån.

Detta var något att stötta sig på när adepten sedan satte igång på egen hand.

Dagens uppfödare kommer igång sent, har inregistrerat kennelnamn utan att ha åstadkommit minsta lilla valp, men har genomgått Utbildning i SKK:s regi. Kunskap förutsätter dock förstådd information, men hur ska man kunna tillägna sig det? När det inte finns något levande att relatera till, bara kurslitteratur och kursledarens röst... All lärdom är bra, men kan ge en falsk säkerhetskänsla; "jag kan det här, det har jag papper och diplom på!" Det kan man inte! Vilket visar sig inte minst då man står med en krånglande avelshund, en krystande tik, en pipande nyfödd valp. Vad är normalt? För den här rasen? Åldern? Dagen? Timmen? Uppföderskan in spe får spader (ja, det är alltid en hon som det är frågan om, karlar tar av någon anledningen det mera piano)... Och så är karusellen igång, telefon till veterinärer och likställda. I värsta fall iltransport, valpar kommer i baksätet, tiken stressad, tar inte hand om småttingarna, mjölken sinar... tillägg? - magont, livshotande diarré... Vad som skulle ha blivit en lugnt och tryggt omhändertagande och välkomnande till livet, utmynnar i en dyrbar och ångestframkallande eländesspiral. Människor gör så oförståndiga saker med sina djur så man tar sig för pannan... Stackars tik! Arma valpar! Varför är det på detta viset? Vart tog hantverket vägen?

Ute rasar snöstormen, först torrögd, mitt på dagen kom snö... Man lever i kontrasternas värld. Tittar Yours Truly till höger syns detta Ute:  ... och lite senare på dagen:  Yours Truly gillar oväder - som det pervo man är... ju värre dess bättre faktiskt! Förmodligen ett resultat av en uppväxt i Gamla Hagalund, det ger en förhöjd livskänsla. Kan också ha ett samband med tio år på Barn-Gulag; den till socialtjänst förklädda barnmisshandel som med mysande välvilja omhuldades på 50-talet. Tja, man lärde sig ju ett och annat... och klev sålunda ut i Lifvet väl rustad mot katastrofer och tillbud av alla de slag...

(Detta Mörka Kapitel in The Life of Yours Truly har ej tidigare berörts, men nån gång måste det sägas...)

Det går ingen nöd på ponnyerna med sina tjocka pälsar, tror att de föredrar snö och kyla hellre än lera och regn. De kan också gå in i vindskydd om de vill, men just nu galopperade trion förbi fenstret - hästars variant av åkarbrasa? Dock ska de få gå in i stallet lite tidigare idag, ett par diskreta gnägg utanför signalerade att detta skulle vara uppskattat.

Ser jag till vänster, in mot rummet så är det definitivt Inne:    Mandrake älskar verkligen sin snälle storebror Lillen med den tjocka pälsen, speciellt när det är kallt....

... nu kom skatteåterbäringen (den förtida förvisso, men iaf)...    Livet är inte så tokigt ändå. Ute tjuter stormen men vedspisen brinner, inne är det varmt och skönt.  Har raskt satt igång att betala div räkningar o hedersskulder...

Den som är satt i skuld är inte fri - heter det ju - så nu känns frihetskänslan helt enorm!    Norra Europas piggaste och sötaste kattung leker med sina bollar runt mina fötter. Än lever Gud!

Se här vilken fin bild Felix har gjort av våra gullungar! Tack så mycket!   Det är kattungen Mandrake (Mandy) och hans halvbror Lillen som myser tillsammans. Det är skönt med gemensam kupé!