Spännande post idag!   Åtminstone om man ska döma av kuverten; Polisen, Pensionsmyndigheten, Danderyds sjukhus... Vad vill dom mig?

Tomten grubblar och tänker...

  Polisförsändelsen innehöll Tures polisanmälan, det var smått rörande; här hade en vänlig polis skrivit ut och noga noterat allt om det misstänkta "brottet" dvs tid, plats, signalement, hemmahörandet och alla finare detaljer. Yours Truly ska aldrig säga något ont om svensk polis...  

Det från sjukhuset var klart ospännande; kallelse till mammografi. De senaste gångerna har Yours Truly smitit från det hela, dels för att tid saknats, men framför allt för att de likvida medlen för undersökningen har fallerat. Ja, det är den bistra sanningen. Och inte är det något kul heller. För 15 år sedan kunde man iaf glädja sig åt att blotta sin torso och se personalens förstulet himlande blickar   vid åsynen av tatueringarna. Nu är varenda kotte gaddad kors och tvärs så mina drakar och ormar runt armar och ben är inget att förfasa sig över.   

Och så var det Pensionsmyndighetens kärva budskap att innevarande månad blir man gamling på riktigt och får uppbära pension av flera slag. ...står där så grå mot ladugårdsvägg, grå mot den gröna stugan... Sammanlagt blir det dock inte så mycket att skriva hem om, speciellt med tanke på att skattmasen snor tillbaka en försvarlig del.

Jag frågade Marina om hon tänkt på vad våra kära katter kostat oss den senaste månaden. Det hade hon förträngt, framkom det..

Sanslösa summor: veterinär, medicin, anmälningsavgifter,   kattmat, kattungemat till Mandy   (specialkäk från apoteket), medlemsavgifter, stamnamn, bensin...undrans varthän de ska fara, undrans vart källan kan vara...

En aktningsvärd del står ju Marina för, jag betalar efter förmåga och husfadern bidrar också. Tur att vi delar på detta! ...Tomten familjen känner, de äro goda vänner... Ovanligt dyr hobby... Utsträcker man det till att räkna in övriga djur så blir det hiddiösa summor. Som nu senast hästarnas hovvård och hölass - 3.500 i runda slängar. Svälj...  ...pluskan jag lutar över är renons på prasslande klöver...

Men å andra sidan... Inte går Tomten på krogen (särskilt ofta), köper nya kläder eller andra njutningsmedel för överklassen som platt-TV och grejor som Tomten inte ens vet vad man har dom till, men som alla har - utom vi......glömsk av fogde och pisk och utan sömn, Tomten i stallet har ock en dröm... Men det man inte vet om har man inget ont av. Den glädje och den trevnad som våra kära furry friends ger räcker gott - ivf för mig. 

...allt medan stjärnorna blänker... 

  ... och det gör jag med glädje, bara nu inte något nytt elände inträffar!

Bilden är från Anita W som påpassligt fotade den fina lilla ugglan på sin egen veranda. Hoppas det är OK att använda den? Tar tillfället i akt och gratulera upphovsperson och kennel Svedala till en stor och livaktig kull västgötaspetsvalpar!

Var var jag? Jo, föregående hemska månad - Svarta Oktober - är iaf genomliden, vi är alla glada att den äntligt tagit slut så vi nu med betryggande marginal är inne i november, min månad! Ivf födelsemånad.

Detta har varit en pärs!

Hurusom är den borttappade katten Ture tillbaka och hämtar sig långsamt från sina strapatser. Han äter och dricker och börjar alltmer likna sitt gamla jag. Så klart är vi oroliga för att han tagit skada (njurarna?) - han är ju ändå närmare 12 år och har varit utmagrad och uttorkad i åtskilliga dagar. Men än så länge verkar han inte sjuk... den kladdiga oljan på tassar och undersida har vi försökt att försiktigt tvätta bort med Yes och hoppas den ska försvinna på mekanisk nötning (frottéring med handdukar).

Kära far har i helgen kört in all ved - bravo! - nu kan vi se vintern an med tillförsikt... I veckan kom ett stort hölass... makens sämre hälft fick göra en insats och gratis husmorsgymnastik genom att ta emot och stapla 100 balar. Tre hungriga ponnyer har behovet tryggat under överskådlig tid...

Yours Truly har ävenledes tagit sig samman och levererat arbetsuppgifter! Puh! Det var inte något fel på jobbet, bara att min utmattade hjärna intet förmått... Men nu är det gjort - Eja, Gud i det!

Idel positiva rapporter från västgötaspetsen Gerdas nya hem, senast igår. Man tackar för en fin och rar liten hund. Så glad jag är för det!

Lilla kattungen Mandy är fet och pigg och gör framsteg varje dag. I helgen fick hon av co-breeder Marina nya lekisar - två tygmöss - stor succé!   

  Idag är det vintertid. Få sova en timme längre på morgonen. Gå i ide. Två månader till nyårsafton. Nytt år, ny vår, ny sommar... Läge att påminna om sommarens ljuvlighet med ledighet, lättkläddhet och tidningsläsning i solskenet på verandan...

Den ledige är svärsonen Boa, katten Labans husse, fotograf sonen Felix, vårt barnbarn. Håll ut, snart vänder det...

Tack Felix för den sköna bilden på farsan!

  Ture ser allt bättre ut... Skönt!

Mandy: Nu kan jag fräsa och vara "farlig katt", busa och  mysa med mamma!

Lillen har kommit tillbaka! Han har  flyttat in hos MissD och hennes unge.   Tanken är att han ska vara lekfarbror. Fungerar bra! (Fast just nu på bilden hade kattungen somnat...) Den här informationen är egentligen bara för Marina, så hon ser att våra skyddslingar mår bra och trivs tillsammans... Kameran blev felinställd och batteriet är slut, så detta suddiga foto får duga!

  Efter att ha lunchat rejält (pava + Ad-gucka) och busat med sin mamma en lång stund, så tänkte Mandy gå och ta sig en nap i sovlådan. Den bedårade uppföderskan - som håller på att storkna av så mycket gullighet - sa ett "kattljud" och lilla M vände på huvudet. Kameran fanns till hands och jag tryckte av...

Detta för att co-breeder Marina ska hållas up-to-date (skyller jag på...) över vår skyddslings minsta steg och framsteg.

Ber om ursäkt för den ostrukturerade *bakgrunden!

*Mandy: Ja kan väl inte hjälpa när stormatte fotar mej. Ja e ju söt jämt!

---

PS Den som vill kika på och läsa om annat än katter rekommenderas Anita W:s nyligen uppdaterade och mycket fina hemsida + blogg www.svedala2u.se

Massor av härliga bilder bl.a på Rasmus och hela den fina "fågelkullen" - det är visst ny bebbar på gång - so watch out...

  Jag tycker om katter... då inte minst perserkatter. Under 80-talet hade första dottern Marina tre stycken. Två blåcreme honor, Dessie och Patsy (blåcreme liksom sköldpadd är alltid honor..)och så Billy, en vit gulögd hane. Härliga katter! De var älskade familjemedlemmar och även fina utställningsmissar, om än på en blygsam nivå. Underbara djur för en tonåring att pyssla med...

Vi kommer alltid att vara tacksamma mot den kände yorksireterrier- och pekingeseuppfödaren Henrik Johansson, nu uppskattad utställningsdomare av västgötaspets och flertalet andra raser. Han introducerade oss till perserkatternas underbara värld. Marinas första perser Dessie var dotter till hans creme-hona.

Persianer är maffiga katter, runda, korta och satta, med fina bredder överallt och en vacker silkig päls som kronan på verket. Det finaste med perser är dock temperamentet; de är milda, vänliga, tystlåtna och försynta - sociala och roliga med många sällskapstalanger. Den folkligaste av Marinas katter var Patsy, som visserligen inte var någon höjdare ur utställningssynpunkt men som gärna poserade på foto. Därför blev Patsy vinjettkatt tillsammans med pekingesen Tott på min Djurspalt i Allas veckotidning under många år. (foto Hänt i Veckan)

Man har lärt sig något på den här tiden...   

Den saknade katten Ture (för ev nytillkomna läsare) som var spårlöst försvunnen i 8 dagar, efterlyst hos polis, annons i dagspress, letad efter högt och lågt, återkom mirakulöst fast i eländigt skick; uttorkad, mager, insmord med motorolja(?) - Ture börjar nu återhämta sig, äter och framför allt dricker. Men det mest anmärkningsvärda är att Ture, en innekatt på 11 1/2 år - är så otroligt kontaktberoende, jamar och håller hela tiden koll på var vi är.

Alltså har Yours Truly givit sig f-n på att alla katter ska instrueras att svara med kontaktrop. Tures mamma Klara kan det här. Hon är den enda katt som är betrodd att gå ut. Vi bor vägg-i-väg med starkt trafikerad landsväg. Hastighetsbegränsningarna i Drottningdals by upphör strax före vår gård, bilarna brukar lagom fått upp farten när de passerar här. Dessutom bor vi efter en kurva... Vi har helt enkelt inte vågat släppa ut våra andra katter. När Klara är ute, kanske ligger och drönar i höbingen och påminner sig sin ungdom (Klara har varit stallkatt) då svarar hon alltid på Klaaara - kisse-kiss-kiss...

Jam, säger det uppe bland höstråna och då vet vi var vi har varandra.

Var var jag? Jo, kontaktrop! Det har iaf lilla kattungen Mandy lärt sig... Hon är bara 4 1/2 vecka men t.o.m duktigare än västgötaspetsvalpen Rasmus, 7 1/2 månad. Rasmus är perfekt i allt annat men en riktig sölkorv vid inkallning. Han kan inte förstå varför man ska släppa vad man har för tassarna och störta in när två-beningarna ropar! Och så står han tyst någonstans så jag vet inte var han håller hus... Vilken tur att han har vit bläs och skjortbröst, så att man har en sportslig hans att få syn på honom...

   Men det kan Mandy dvs ge sig tillkänna. Urviktigt för varje katt! Mandy kan nu gå på låda, fälla ut och in klorna och vässa på sin korg, lapa i sig maten (nåja - pavan är bäst - än så länge), sitta i knä och bli borstad och omskött, piska med svansen och fälla bak sina miniöron - obs farlig katt! - vid lek med mamma MissD. Hon får vara ute från sin hage så mycket som möjligt. Hon måste ju lära sig klättra, balansera, leka, bli vig och stark. Om jag skulle lämna rummet så gäller det att inträda försiktig och ha koll på kattungen. Hon kan ju ligga och sova i vecket på en gardin... Och då - nu kommer poängen! - då är det jättebra med en liten katt som svarar på kontaktrop. Vid första kisse-kiss-kiss så hörs ett bestämt litet mio! Det betyder här-e-ja. Duktig liten tjej! 

Kände mig som Konrad Lorenz, när han kom på det där med prägling och ankungar.

Så då har man pejl på missen. Så praktiskt och fiffigt! Mio! var ordet...

  Susade in till Staden - efter patetisk uppryckning of Oneself - träffade kära far, Ingrid och Ola, angjorde krogen Ett Glas (som tidigare varit bank och sedan mäklarfastighet). Underbart att få äta god mat i trevligt sällskap, prata och skratta. Det var länge sen sist... Tack kära Ingrid och Ola. Så härligt att träffa er igen!