Det var fler av våra djur än min västgötaspets Gunvald som förliden helg föll norska domare i smaken ....    Jag hörde co-owner Marina säga att domaren gav vår gullunge en fantastisk kritik i Uppsala, samma helg som Gunvald och jag var i Sundsvall. Kände för att liva upp mig lite (läs: hejdlöst skryt) och vad kunde vara mer passande än senaste domarutlåtande om vår perserkisse Ormeryds Clint Eastwood. Visst är det kul? Med res för min obekantskap med stavning på norsk. Undskyld!

Stor og flott bygget hann. FANTASTISK kropp. Trevlig lave, tykke "nalleben". Flott tyngde.

Ex. bredt og flott perserhode, fin panne, kort, maskulin nese, herlig oppbygning i kinn/hakeparti. OH - THAT LOVELY LOOK

STORE, runde øyne m/FANTASTISK farve alleredan

Otrolig flotte øren alleredan, hvar skal dette ende med den bredden p hodet

FANTASTISK pelskvalitet, lang, flott grunnfarve, fine spotter.

Svans kort og buskit

I SAGOLIK kondisjon + HUMØR

Kjære oppdretter dette KAN du

ExI m/glæde

   Efter att ha fått ett sådant utlåtande av en så respekterad domare, (Karina Bjuran har dömt perser i 33 år) så är det bara att gå hem och lägga sig och inte göra något mer. Kan knappast överträffas. Lyckos oss!

PS i Detta kan Yours Truly dock ej ta åt sig äran, trots att mitt namn står i katalogen...

TACK Marina - att du håller vår super-misse i sådan form och visar honom så fint!

Tisdagens besök på Roslagsbostäder - och upptäckten om att företaget verkat under hela min livstid - 65 år! -satte igång en inre process. Här måste ju ha hänt massor! Utvecklingen har påverkat Roslagens hela topografi, för att inte tala om befolkningen och människors vardag. Så spännande!

Grubbel. Forskning.

Uppland är förvisso Sveriges yngsta landskap - ivf det som sist stack upp ur havet efter istiden, men man har andra anor att stötta sig på - flest runstenar!  Roslagens huvudstad Norrtälje – som kallades Telgium 1298 och Norra Taelgha 1409 – brändes ner av ryssar 1719 - otvivelaktigt uppstod redan då en viss bostadsbrist. Lilla sega Norrtälje kom igen! Läget vid den djupt inträngande Norrtäljeviken är formidabelt. Allt fler upptäckte fördelarna och tjusningen med att sätta bo i Roslagen. Det byggdes som aldrig förr... Ett exempel är företaget Roslagsbostäder.

  Det visar sig att Roslagsbostäder vuxit fram liksom på tre hörnstenar från kommunens olika delar. Efter första världskriget rådde stor brist på bostäder i bland annat Rimbo (i kommunens västra del mot Uppsala-Arlanda flygplats). För att råda bot på det bildades år 1945 Fastighets AB Rimbohus. Under åren expanderade Rimbohus kraftigt. 
Annat som kraftigt påverkade Norrtäljebornas bostadsbehov var helt enkelt försvarsintressen. Regementet Lv3 flyttade hit från Stockholm och behovet av bostäder ökade. Det ledde till att Stiftelsen Norrtäljebostäder bildades i Norrtälje 1953. Hallstavik i norr var den tredje hörnstenen. Under 60-talet kunde samhället glädja sig åt stor framgång för Holmens pappersbruk. Det medförde ett uppsving för hela bygden. Bruket deltog aktivt i bildandet av stiftelsen Häveröhus 1963. 
Fastighets AB Rimbohus, Norrtäljebostäder och Häveröhus fungerade parallellt fram till kommunsammanslagningen 1971, då de tre bolagen tillsammans bildade Norrtälje Kommuns Bostads AB med säte i Rimbo. 1988 ändrades namnet till Roslagsbostäder. Numera finns huvudkontoret i Norrtälje.

Företaget har valt att arbeta under den välfunna devisen Ett hem att längta till.

För vem vill inte leva och bo i vackra Roslagen? Här är det nära till allt som oundgängligen behövs i Lifvet, och samtidigt lagom långt från Stockholm, Uppsala och Gävle.

Snart finns nya hem att längta till i norra delen av staden Norrtälje. 

 Roslagsbostäder bygger 58 hyresrätter i nya stadsdelen Färsna. Kikar man vidare på planeringskartan http://www.roslagsbo.se/ syns hur ett nytt bostadsområde växer fram mellan kulturmark och skogshöjder. Trädalleér och gång- och cykelbanor avgränsar villor, radhus och hyreshus. Det finns förskola, elljusspår samt fina strövområden i området. Inflyttning sommaren 2011.

Här händer saker med vår lilla stad!

Foto: Roslagsbostäder

- Ja, se Pavan och Jag är liksom Ett. Min kära Pava, det är livet det, säger

Frasse, kattunge, 3 veckor 209 gr.

  - Och så spinna förstås. Det gör jag vid varje kärkommen union med Pavan. Våran Stormatte säger att jag låter som en humla som trampar en minisymaskin.

DS Putell på er grevar å baroner!

Vingel vångel viljas

synd att vi skall skiljas. 

Kringel krångel krock:

Åck åck åck åck åck,

säger hönsen. 

Så skaldar Lennart Hellsing i den klassiska Krakel-Spektakel-boken - jag har kvar den än. Tror att det var det första boken som jag fick som liten.

Och så känns det just nu, nej har upplevts under en längre tid; en svår vantrivsel över sakernas tillstånd.

Nymåne?

Yours Truly is at the Cross-Roads of Life... Det skaver, känns som ett gammalt förhållande som börjar knaka i fogarna. Stanna kvar och härda ut... ett år eller så...? och hoppas på en förändring. Men jag har, som mannen i valpropagandan Inte tid att vänta... En möjlig förändring... om ett år eller ett par... Är inte ett par år utan en evighet!

Anpassa mig då? Det är säkert mig det är fel på... Men Yours Truly har faktiskt anpassat sig till förbannelse; varit trevlig, social, hälsat, gratulerat, gullat med, försökt vara lojal, hållit tillbaka de mer offensiva delarna av personligheten. Det känns lite ensamt... Oppositionen - i den mån den finns - har inte mer krut i sig än en knippe påskliljor. Förtigit eventuellt stötande synpunkter, som "Kejsaren är naken" eller ”Caesars hustru får inte ens misstänkas” och annat som kan tänkas störa en uppblåst självbild. Men nu går det inte längre!

Yours Truly skulle kunna tänka ut tjogtalet projekt som känns angelägnare och mer meningsfulla än dagens ovisshet och frustration: måla öppna spisen, plantera om blomkrukor, gå ner 10 kg, träna långdistanslöpning (hänger ihop med föregående! - har gjort det förr och vet att det kan klaras av), laga kalkonmiddag med specialsås för familjen, skriva en bok, klippa luggen.... Men så slog det mig med kraften av en pålkran: Behöver jag allt detta? Som jag gruvar mig för... Jag bara måste inte vara i Simmatorp (som jag iofs aldrig besökt). Eller på Mässan. Eller något av det som ska avprickas i överskådlig tid. Det är inget tvång. Det finns annat som kan vara roligare. Visst är Lifvet underbart och fantastiskt!

Och behöver man nödvändigtvis alla dessa människor som jag känner bara alltför väl? Ja, de har ju inte direkt gjort mig något ont, men knappast heller något gott... Det är inte den sociala sidan som är grejen i Lifvet. För mig.

Det är ungefär som att komma på att julen ej måste firas hos svärmor... 

En annan jämförelse om den tillåts:

Yours Truly är strikt icke-religiös men gillar friden, färgerna, stämningen i kyrkorummet. Om man bara sluppe ifrån alla dessa präster...

--

PS F.ö rekommenderas förra årets inlägg - skrämmande aktuellt!:

Sluta nuppa - börja slåss!

  Splendid dag och Flaggan i Topp!

Susade in till Staden i Viktiga Förrättningar - Banken + besök på Marinas arbetsplats för att hämta kattungesaker. Har aldrig varit där förut och blev svårt importerad. Mötte M i Receptionen och hon såg helt annorlunda ut än vanligt, för där är hon Chef. Fick tillfälle att studera environgerna - så stort och så fint! Även förmånen att bli presenterad för högste Chefen som kom swischande i korridoren.

- Det här är min Mor, sa Marina konversabelt.

- Hej, Anders! sa Überchefen med ett vinnande leende och mosade min hand.

- Lisbeth, pep jag och försökte återgälda leendet. Ända tills jag kom ihåg Tanden - förlorad en route Sundsvall - och nöjde mig med att vinkla upp mungiporna som tecken på förbindlighet.

Hälsade också på Kerstin, en gammal vän från brukshundklubben - kärt möte! Sedan gick vi runt på en liten förevisning, så fantastiskt välordnat och stiligt i alla lokaler! Undrans på att det framgångsrika bostadsföretaget - som är på pricken lika gammalt som Yours Truly! - har ett så grundmurat rennommé!

Och där arbetar vårt första lilla barn med personalansvar för 15 medarbetare och 1000 hyresgäster att serva, och gör det hon är bäst på, nämligen räkna pengar och bestämma. Mor gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta...

---

Senare ringde systris och sade:

- Jag vill bara tala om att jag är hemma från Kina...

The family has certainly stretched its wings lately;

Ingrid och Ola i New York, syster Inger på Kinesiska Muren... Det är bara far och jag som tomtar på här hemma... But we have seen and done a lot and are quite contented... Whereof is our Portion under the Sun (as saith Ecclesiastes)

Mandy: Vi är ute och kollar runt lite... sniff, sniff...

Tittar man sig runt i den mest närliggande omvärlden så är det lätt att bli beklämd... Yours Truly vet ej vad som hänt med t.ex hundsporten, men inte är det mycket som blivit till det bättre - om man så får säga... Avstår visligen från att hjälpsamt exemplifiera!

Och så denna anmälarmani! Folk anmäler varandra högt och lågt. Blir något bättre av detta? Det senaste är höjdare (eller motsvarande) inom vår en gång så helylliga brukshundklubb som anmäler varandra för fula ord (å ena sidan) och sexistiska skämt (å den andra). Årets Verbala Kloak? Människor som man känner bara alltför väl. Vill jag se och höra detta längre? Det handlar ju inte längre om hund eller avel eller tävling eller något som är en hundförenings uppgifter. Det verkar bara vara fråga personlig hämnd och om vem som står rakast i dyngregnet...

  Ej att undra över att man blir smått äcklad och får lust att vända den snuskiga hundvärlden ryggen. Jag tycker det är roligt med utställning och att ha valpar någon gång. Är det värt "allt det andra"? Känner mest av allt för att kura inne med mina små kattungar.

Men i kattvärlden är man väl inte heller Guds bästa barn mot varandra? Mådä, men där känner jag inte en kotte - konsultinnan Anna Lange kan svårligen passa under rubriken "kotte"... och kan lugnt framleva mitt liv i en air af serafisk oskuld... Vi går i ide!  

--

PS Läs gärna Dr.Göran Bodegårds tänkvärda inlägg på bloggen för ett år sedan "Återväxten" - vilka ska ta vid när vi kroknar? Inte mindre aktuellt nu.

   Frasse, kattunge:

Igår var det frost! Stormatte var borta och jobbade! Samtidigt! Vilken kris...

Vem såg till oss då? Vi är bara små kattungar här i Vårdal. Ja, våran mamma sköter oss förstås, men i alla fall...

Lugn, våran minsta Lill-Matte kom hit och höll ställningarna. Tackar!

Visserligen hade hon sina båda hundar med, men dom behöver vi inte bry oss i. Enligt vad som vi hörde från "down under" - köket - så blev i vart fall Rasmus väldigt glad. Dessutom lagade hon middag till tvåbeningarna, även Stor-Matte, när hon kom hemdånglande framåt kvällen. Revbensspjäll! Det är vi för små för (att äta). Vi är ju inte ens 3 veckor! I vart fall har det blivit kallt så nu har matte ordnat en jätteskön värmedyna åt oss. Vi provade genast. Jag ger den fem kattungesvansar (på skalan 1 - 5). Egentligen skulle det vara lite minus för överdraget är lite trasigt. Upptäcktes när vi redan parkerat. Men det ska bytas. Hur som helst är det varmt och skönt om våra magar.

Hej då, nu går jag och knoppar på dynan... zzzz