Det började med dåligt humör, dolt bakom tarvlig humor. Hundvärldens höjdare ska helst kunna svar för sig, även när det svajar på världens börser och alla pilar i statistiken pekar rätt ner. Man hade tänkt sig kunna rapportera om en framgångsrik omorganisation eller ge en suverän översikt. Istället är allting osäkert. Inget går som beräknat. Man har ingen själslig utrustning att möta detta enkla och bekymmersamma faktum: ingenting går faktiskt som människan tänkt sig. Man lever i drömmen och illusionen att få verkställa den plan som omhuldats i tiotals år.I stället står man still och går bakåt. Allt rasar. Svaret på frågan om ekonomin blir det gamla statsministercitatet från krigsutbrottet 1939:-Vår beredskap är god! Detta kanske var ett skämt. Någon skrattade artigt. Jag minns att jag fäste mig mindre vid att det bara är halvbra som skämt, mera vid att det tyder på brist på balans, på osäkerhet. Ska man förställa chef eller ledare, bör man helst veta hur det står till med ekonomin, budget, statistik och annat som påverkar verksamheten. Man bör inte känna behov av omkringsittandes skratt...Så går det när man omger sig med ja-sägare, alla med samma utkikspunkt, karriär, värderingar - hurra för husse! Glöm bort att det handlar om folkrörelser, om ideell organisation... Det kan kondenseras ner till en beskrivning av en människotyp - en människa som är självsäker, aningen pompös, djupt okunnig om sig själv, som nästan övergått till att bli sin image, att ständigt motsvara omgivningens alla föreställningar om henne. Denna människas alla funktioner kommer i olag när hon hamnar i situationer som inte är vad hon väntar. Det är ingenting märkvärdigt; det gör många. Som nu under trycket av motgångar, illavarslande rapporter, rykten och avhopp. Men det blir dramatiskt lättillgängligt när det handlar om personer i spetsen för hundratusentals medmänniskor. Det ovanförmälda hände för ett par år sedan. Nu är det dags igen. Om ett par veckor vet vi mer hurdet står till med beredskapen.

  I wanted to tell you
how thankful I'm to have you
for each day goes by
you are the sunshires in my life

I love your kiss and warm embrace
how wonderful to start my day
the thing you do and say
babe I can't stay away

your heart is so wide
you could hold a thousand skies inside
your smile is so bright
it sweetened my heart just right

you are so very kind
I want you to be all mine
I would kiss your big and little toes
that true love I wanted to show
kiss your toes to the top of your nose

I'm here to love you
I'm be to be, babe,

whatever your heart desire i am well pleased with it..
And i will keep loving you everyday by day /L L

På förekommen anledning
På svenska tidningar råder det traditionellt ett dubbelt ledarskap. E n chefredaktör och ansvarig utgivare är ansvarig för innehållet i enlighet med tryckfrihetslagen mdan en verkställande direktör är ensvarig för ekonomin i enlighet med aktiebolagslagen. Båda är jämställda.
Tidningar kan lika lite som andra företag existera utan ekonomi. Det behävs goda inkomster för att det ska vara möjligt att ge ut en tidning. Men det behövs också en trovärdig, attraktiv journalistisk produkt för att många läsare ska dras till tidningen. En välspridd tidning är ett utmärkt annonsorgan. Direktörens roll är ingalunda att vara expert på det fria ordet, hur det används, hur sekretess ska förhindras, var gränserna går gentemot personlig integritet eller gentemot kommersiell reklam och mycket annat. Detta är chefredaktören/ansvarige utgivarens ansvarsområde.
Tidningar är inte vilka företag som helst, En seriös tidning har ett uttalat syfte: att informera läsarna genom att delta i samhällsdebatten och ge allsidig och pålitlig upplysning.
För att ge pressen möjlighet att förverkliga detta syft finns tryckfrihetsförordningen som skydd. Det är just detta syfte som gör tidningar annorlunda än andra företag i samhället. Vinstmaximering är inte målet. Rollerna bör vara tydliga mellan det publicistiska och det ekonomiska. Så är det normalt på svenska tidningar. Balans och rollfördelning mellan det publicistiska uppdraget och det ekonomiska fungerar.
Den klassiska svenska maktbalansen på tidningarna där redaktör och direktör är jämbördiga, med var sin mycket ydliga roller, visar att ekonomiska mål inte är överordnade de publicistiska. Den ansvarige utgivaren ska ensam bestämma vad som får införas i tidningen. Enligt svenska praxis har utgivarens exklusiva bestämmanderätt också gällt de annonser som tas in i publikationen. Marknadsdomstolen har till exempel slagit fast att ansvarige utgivaren har rätt att vägra publicera annonser även i det fall sådan annonsvägran vore att betrakta som konkurrensbegränsning.
En tidningsägare har ett övertag gentemot tidningsledningen genom sin rättighet att av- och tillsätta chefredaktören. Tidningsägaren har av naturliga skäl intresse av att redatör/ansvarige utgivare delar företagets/organisationens politiska eller ideologiska synsätt.
Tidningsägaren har också ett vidsträckt ensamansvar för tryckfrihetsbrott för den händelse ansvari utgivare inte kan ställas inför rätt.
En tidningsintegritet har inget självändamål. Tar de ekonomiska intressena över, genom att direktör och ägare har ett närmare samband än redaktör och ägare, eller de politiska/ideologiska genom att rollerna blandas samman på tidningen och i centralorganisationen, då försvagas tidningens syfte: att vara oberoende upplysare, självständig opinionsbildare, trovärdig granskare.

Källor: Yttrandefrihet & tryckfrihet - handbok för journalister, Journalisten - Journalistförbundets tidning
(Bilaga till SBK/FS-protokoll 4/94 sid 1 (av 2) se även Om Information bloggen 080814)

Fotnot: De två största hundtidningarna i Sverige, Hundsport och Brukshunden, leds av tidningarnas chefredaktörer. I båda fallen råder förhållandet att ansvarig utgivare är respektive tidningsägares (organisation) högste tjänsteman, verkställande direktören resp generalsekreteraren.

Det är mycket man undrar över...

Hur kan det komma sig att vår kära huvudorganisation - i de bästa av syften givetvis - lägger ner så oerhörd möda på att skapa tvingande regler kring hundaveln, samt resurser för att kontrollera och styra densamma? Och varför, o varför är kontrollen och efterlevnaden så väldigt viktig i vissa fall - det är som ristat i sten! Medan i andra fall är det liksom inte så noga? Som nu detta med FCI - Fédération Cynologique Internationale - vår überkennelklubb om man så vill, dit alla kennelklubbar - utom den amerikanska och engelska - är anslutna. Syftet med FCI är att bevaka och främja kynologiska frågor och SKK har därmed att rätta sig därefter. Hemlandets rasstandard är den som gäller och hemlandets val av illustration till densamma - detta är som hugget i sten, även om vissa val av illustration är olyckliga, rent av missvisande och påminner mer om barnteckningar. Men det är just dessa som ska användas - även i Sverige, för så har FCI bestämt. Det är hugget i sten.

Men hur kan det då komma sig att FCI International Breeding Strategies FCI:s avelsstrategi (se tidigare inlägg) inte uppmärksammats i vår del av den kynologiska världen? Det är bad news.

En god publicistisk regel är att varje dålig nyhet bör följas av en god, så här gäller det att måla upp motbilder. Då många av de skickligaste svenska uppfödarna känner sig motarbetade (se ovan) så är det lättare att finna inspiration i uppfödning av andra djurslag. Till exempel häst och katt. Där uppskattas och premieras fortfarande den erfarenhetsmässiga kunskapen och skickligheten - hantverket! 

För att lyckas i hästaveln räcker det inte med att gå en kurs, man måste kunna något också, vara noggrann och disciplinerad. Det är samma sak på kattsidan.  

Det här är vår Queen-Cat IC Ormeryds Emma JW - multiple BIS-vinnare och mor till ett helt gäng BIS:isar. Så är hon av uppfödd av Anna Lange - en av kattvärldens Grand Ladies - och så blev det ju bra också... Emma är nämligen inte bara vacker och vinnande med likadana barn - hon är också supersund, en otroligt trevlig katt och en stor personlighet!

Har aldrig varit sjuk...

  As they said about Tricky Dick Nixon,Would You Buy A Used Car From This Man? 

  What is love?

Those who don't like it call it responsibility.

Those who play with it call it a game.

Those who don't have it call it a dream.

Those who understand it call it destiny.

And me, I call it You.

If only those who knock at d door of my heart will become someone like u,

I'll never have a second thought to open it and say...

Come in and you are welcome to stay.

I looked at a flower and thought it was the most beautiful thing I've ever seen till I met you.
I thank God I'm rich not with money but with people like u.

I may not have the most expensive things but I've got the most precious gem… a friend like u.

If luv s a disease den im very ill, but i dont want medicine, i wont take no pill, i will suffer dis illness coz it makes me see exactly how much u mean 2 me!

I prayed for a red bike, God gave me blue.

I lost my old cap, He gave me new.

I asked for a friend who will always be true.

I prayed and prayed, till came you.

If u open my heart, guess what you are gonna see? It's you.

True friends are hard to find so I kept you. / L L

Sista medalj-chansen för de blågule - då hade man inte räknat med dessa obändiga amerikaner...!  Det blev en Christian som tog guld i tresteg, men inte våran Olsson...21-årige Christian Taylor ökade sitt personbästa med åtskilliga decimetrar och det på VM..!  Det är egenskaper s0m jag gillar - denna härliga optimism och tro på den egna förmågan..    Detta märks inte minst hos US Troops - battling the wars of others...

USA har världens starkaste krigsmakt, bakom sig amerikansk överlägsenhet inom alla område. Samt USA:s ovana från 1:a världskriget - aldrig utrotad - att gå i korståg för höga ideal - ej vanliga själviska och simpla erövringskrig. År 1944 kunde stridskrafterna i USA räknas i 11 miljoner man... Det är ohyggliga siffror, nästan lika många - 12 miljoner - som stupade i the Great War jorden över - alla män och de flesta i åldrarna 18 till 30 år.  

Samtidigt får man vara tacksam att USA lät sig övertalas att stå de allierade bi - i båda världskrigen... Alternativet törs man knappt tänka på...  det var faktiskt USA:s president Wilson som var först med att tala om demokrati, om små minoriteters bestämmanderätt, om att inte diktera en segrarfred...

Just nu kan krigsmaskinen US Forces sätta mer än en miljon man på fötter, för närvarande finns över 100.000 soldater enbart i Afghanistan. 

Att vara kvinna bland Americans är oftast mycket trevligt - ivf om hjältarna kommer från The Wild West - Gallantry´s Last Bow...    

I denna unga nation - med sin friska och rastlösa vitalitet - har miljoner immigranter blivit fullfjädrade amerikaner från den stund de landstigit - de som överlevde vill säga - och vips tillägnat sig ideér och vanor i det nya landet och gjort dem till sina;

patriotism, familjevärden, hederslagar, knivskarpa gränser för vad som är en riktig karl och överdriven artighet mot kvinnan. Där finns nämligen denna tysta överenskommelse som gör amerikanskt liv så lyckligt... Kvinnorna vet att det land där männen, nöjda och oemotsagda, får vara ifred med att vara män, och ha sin egenkärlek orubbad i behåll, har alla förutsättningar att vara ett behagligt land för kvinnor att bo i. Därför gör kvinnor från vaggan till graven allt för att männen ka känna sig nöjda med sig själva, och de belåtna männen återgäldar detta rikligt genom att ägna kvinnorna sin hyllning och dyrkan. Det känns ovant sett med oskyldiga svenska ögon och hört med ännu ovanare svenska öron, men är mycket angenämt, ivf som omväxling. Alltså, jag är hellre "Honey" och "Sweetie" för en verklig man som håller upp dörrar och låter en går före i hissen - samt, i förkommande fall - i varje ögonblick är beredd att försvara mig med sitt liv (ivf ska det verka så...), än j---a kärring från en verbal kloak som dessutom kör över en med kundvagnen...