Med Viggos prisrosetter muntert fladdrande för vinden lämnade vi lättade den trånga och bullriga utställningshallen och styrde bilen mot vårt övernattningskvarter. Efter incheckning togs rummet i besittning; jag packade upp medan Ingrid inspekterade faciliteterna.




- Mamma, det finns badkar!




- Badkar! Jippi!




Badkar är för mig höjden av lyx. När vi början på 50-talet flyttade från det dragiga råttboet i Hagalund - med vedspis, kallvattenskran och utedass - till den nybyggda lägenheten tvärs över gatan, var just badrummets alla bekvämligheter den ultimata njutningen.




Förtjust tappade jag vatten i karet och nedsänkte mig själv däri. Ah! Där låg Yours Truly och plaskade runt i löddret. Sen skulle jag gör mig presentabel, krypa i finstassen. Färdig för Grand!




Men först skulle jag upp ur badet... Det var då det började...




Det GICK inte att ta sig ur det djefla karet! Det var något fundamental fel på själva konstruktionen! Dels var badkaret kortare eller i vart fall smalare än andra badkar. Möjligtvis har jag själv hunnit bli bredare...




Lögn att kliva upp hur jag än försökte. Dessutom var badkarets innersidor konvexa - omöjligt att vända sig och stå på knä! Jag halkade runt hjälplös som en tvål i en tvålkopp... Försöke häva mig upp med hjälp av handtaget på kaklet. Det gick inte så bra... Mina ben var helt enkelt för långa... Knäna tog emot! Om jag tog ordentlig sats var risken för halkning överhängande. Då skulle skallen kunna slås i kanten...Också ett sätt att ta sig själv av daga....




Skulle jag dö där i Kista? Min kropp skulle hittas i sin nakna förnedring...




Det finns inget lättare sätt att mörda människor än att dränka dem i badkar, tänkte jag vidare. Badkarsmördaren Smith i England tog ut försäkring på kärlekskranka kvinnor och dödade dem enkelt genom att dra opp offrets fötter i badkaret. Det är så effektivt att en polissyster så när fick sätta livet till vid en rekonstruktion av metoden...




Badkarsmördaren avslöjades med tiden av chefspatologen Sir Bernard Spilsbury, men det är en annan historia...




Minuterna rann iväg... Nu var goda råd dyra! Skulle bussen till Grand rulla bort utan mig?




Jag var tvungen att ropa på Ingrid...




- Kan du hjälpa mamma?




Ingrid: Hi hi hi... Ta tag i min arm..




- Nej det går inte!




- Jodå, tänk på att jag lyfter gamlingar hela dagarna!




- Gamling! Vafalls?




Ingrid, som höll på att skratta ihjäl sig: Mamma, om du viker knäna så... Förresten, betalar du Viggos trimning om jag låter bli att berätta det här?




- Jag mördar dig om du säger minsta knyst!




På något sätt och viss akrobatik lyckades jag dra upp knäna till hakan, få plats med benen och vända mig. Sen gick det att ta sig upp.




Pinligheterna i ett hotellbadkar skulle falla i historiens glömska...




Då slog det mig att Ingrid har en drastisk framställningsförmåga och disponerar dessutom två bloggar... varav den ena på engelska... Det blixtrade till i huv´et - lilla I är fullkomligt kapabel att via ett knapptryck utsprida över jordklotet och glädja läsekretsen uttryck som "My Mother posing for an Allergorical Picture: A Stranded Whale...". Detta får inte ske!




Bättre att förekomma än förekommas!




Därför är episod i ett badkar med här...

 

Annika

14 april 2009 10:10

Först Grattis till en fantastisk helg för både dig och Ingrid.

Ang. badkars historien så kunde jag inget annat göra än att skratta. Ursäkta!

Hjälplösheten har jag lätt att förstå , fniss!
Du fick dock "proffs" hjälp ur badet och slipper nu sitta och skrumpna och få simhud i ett badkar i Kista.

Annika

 

Nilla

14 april 2009 10:30

HA HA HA HA HA jag skrattar ihjäl mig, jag döööör vilken syyyyyn för gudarna...HA HA HA HA kan inte sluta.........fööööörlååååt!!!!!

 

Helene

14 april 2009 11:45

Min goda uppfostran i kombination med att jag faktiskt tycker om Högman herself, förhindrar mig att kommentera. Men idag är idag...imorgon kanske...! ;)

Kram

 

Nilla

14 april 2009 15:03

Ha ha jag älskar fru Högman, men det hindrar inte mig för att gapskratta (lider nog av brist på uppfostran "fnissar")

;0)

 

Gudrun

14 april 2009 17:34

Tack för ett gott skratt!!
Ibland är inte tingen med en - kan tydligen även gälla badkar.. Avsett för japaner kanske? Ett badkar Toyota Shortleg?

 

Anonym mindre knubbis

15 april 2009 01:00

ÅH, du också?!! Jag har alltid trott att jag varit ensam om detta pinsamma - att inte komma upp ur ett badkar. Badade jämt för tjugo år sedan men har duschat sedan dess. Nu har jag flyttat och fått badkar. Men jag vet inte längre hur man tar sig ur! Får inte till det med benen. Någon som kan lämna en bruksanvisning för ensambadare? Hur GÖR man?

 

Anj

15 april 2009 01:37

Hej Lisbeth.
Du var fenomenal att beskriva incidenten med badkaret. Bättre upplevelse och skratt går inte att beskriva.
Du förlängde livet med att kunna skratta åt saker i livet som ägentligen har en mindre betydelse även om stort också inom hundvärlden-
Men de berörda hetsar upp sig speciellt på collie sidan.
Min erarenhet är att SCK inte godkänner uppfödare som inte följer
deras RAS , som jag vägrar att följa eftersom MH inte talar sanning om hundarnas vardagl
iga s k. memtalitet-
Anjan "Steadwyn"


Varför undrar jag ?

 

Helene

15 april 2009 10:13

Jag vill, på förekommen anledning, poängtera att även jag skrattade (jag lider inte brist på humor) men värderar min vänskap med Lisbeth högt, därav den sedesamma kommentaren. Lisbeth verkar dock ta det hela med ett gott skratt och då är allt i sin ordning ;)

 

Maud med sockertopparna

15 april 2009 21:21

Ler*, Jag känner igen mig i din badkarshistoria. När jag var i 7-8 mån så tände jag ljus, hävde i badolja och badskum och allt annat som hör till mysig hemma SPA kväll.Det gick bra att krypa ner men sedan var det slut på det mysiga, när jag skulle upp ur badet....fet och klumpiga så snurrade jag runt. Fick ropa på gubben och be om hjälp. Vilket jag fick men det där skadegla minnen, han hade skulle jag klara mig utan..;0)

 

Marie

20 april 2009 19:12

Tack! Du okända människa som gläder oss som halkar in på din blogg på ett bananskal eller något liknande. Tack igen för dina träffsäkra och glädjespridande "bloggar".
Marie

http://www.stafstugans.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...