Billy's BonesBy Shane MacGowan (1985)*** är en text Yours Truly inte blir av med... den rann upp i huv´et för ett par dar sedan, och där stannade den kvar... Förmodligen för att den reflekterar krigets absoluta meningslöshet... och all mänsklig dårskap... eller något annat. Här är den i alla fall:Billy ran around with the rare old crew*And he knew an Arsenal from Tottenham blue*We'd be a darn sight better of if we knew*Where Billy's bones are resting now*Billy saw a copper and he hit him in the knee*And he took him down from six foot to five foot three*Then he hit him fair and square in the do-re-mi*That copper won't be having any family*Hey Billy son where are you now*Don't you know that we need you now*With a ra-ta-ta and the old kow-tow*Where are Billy's bones resting now*Billy went away with the peace-keeping force*'Cause he liked a bloody good fight of course*Went away in an old khaki van to the banks of the river Jordan*Billy saw the Arabs and he had 'em on the run*When he got 'em in the range of his sub-machine gun*Then he had the Israelis in his sights, went a ra-ta-ta*And they ran like Shiites*One night Billy had a rare old time,*Laughing and singing on the Lebanon line*Came back to camp not looking too pretty*Never even got to see the Holy City*Now Billy's out there in the desert sun*And his mother cries when the morning comes*And there's mothers crying all over this world*For their poor dead darling boys and girls*Have a Billy holiday*Born on a Monday*Married on a Tuesday*Drunk on a Wednesday*Got plugged on a Thursday*Sick on a Friday*Died on a Saturday*Buried on a Sunday*

... från skattmasen! Dylika försändelser betraktas rutinmässigt med samma misstänksamhet som drivminor... Överheten bär ju inte svärdet förgäves och skattemyndigheter brukar inte vara sena att myndigt påtala ens ofullkomligheter. Läser förhäxad dessa rader: skatt att få tillbaka - 36 nånting tusen... Kvack! Det susar för öronen...

Jag har ju redan fått - och jublat/skrävlat över mina knappa 30 tusen i återbäring! Visserligen var det något mupp någonstans, vilket en skatteperson ringde lite bekymrat och påtalade... utan att jag, mitt världsliga kräk, kunde förstå var felet var. Och de ursprungliga 30 sköna tusenlapparna var väl egentligen lite mindre än vad som förhoppats/räknat med, men... Det är iaf en lättnad när pengarna går i den riktningen - tycker jag, som har en lättsam inställning till det rent pekuniära. Brukar betala snällt och gillar att känna mig som en glad givare. Minns en gång när det stod restskatt 35.000 läste fel och morrade över 3.500 - ända tills det gick upp för mig att staten krävde mig på det hela beloppet, alltså en nolla till... Det var ett år när Yours Truly varit särskilt flitig! Var riktigt imponerad av mig själv - tänk att någon ville ha - och trodde att jag skulle kunna pytsa upp detta stora belopp! Vilket ock skedde - med ett visst gnissel.

Rådgjorde med revisorn över det nya beskedet. Vi enades om att att göra ingenting. Det stod skattmasens logga på beskdet... Mitt namn helt korrekt... Alla nuffror stämde... Tids nog visar det sig om det är en försenad julklapp eller vad det nu är...Trettiosextusen-sjuhundra-fyrtioåtta kronor är för mig en overkligt stor summa penningar... Väntar bara att någon från Candid Camera hoppar fram ur en buske och berättar att allt är på skoj! I allra värsta fall är det hela rena båget... I näst värsta fall är det så att de två olika uträkningar som kommit beror på att myndighetens dator gått i nekros och att det är en mellanskillnad som fås tillbaka... (Iofs välkomment!). Man har lärt sig att intet kan tas för givet...

Det här året har varit ett år av mixed blessings & feelings... Förvisso underbart med ljuvlig valpkull, härligt att vinna igen på utställningar, kul med Violas inkörning + mycket spännande och givande i hundvärlden där det mesta går i rätt riktning - nytt underbart jobb! Men, i allt övrigt har man fått känna på en stark samhörighet med såväl bibelns Job som bonden Paavo - de av Herren prövade.... Varje dag har varit en ständig kamp; mot klockan, motgångar hela tiden, inget betalt för utförda arbeten, ständiga kostnader och bakslag, det tog aldrig slut!

Så Yours Truly, luttrad som få, nöjer sig med att jubla lite tyst för sig själv och väntar med att ta ut glädjen i förskott, alltså tills guldet är i tryggt förvar på mitt konto. Men då... Djeflar anåda i min lilla låda! Då ska det bli Jippi och Tjoho!!! Det kanske låter som bloggpersonen bara bryr sig om pengar... Alls icke! Storleken på de likvida medlen betraktas förstrött med cavalier indifference... Inte vad som är grejen med Lifvet... Men när den totala dräneringen inträffat - som just detta Annus horribilis - då har siffrorna sin särskilda betydelse!