Direktlänk till inlägg 31 december 2009

Gott slut...

Av Lisbeth - 31 december 2009 09:30

vill vi önska alla vänner, två- såväl som fyrbenta, bekanta, väl- och okända bloggläsare!

Bilden får symbolisera stjärnfall (tack Pernilla!) över Vårdal, vårt hundraåriga hus och inte luften full av nyårsraketer. Ärligt talat så skiter Yours Truly i om det blir något nyårssmällande... det värsta har redan hänt... Och inte tror jag att någon av oss orkar vara uppe till tolvslaget... ingen har fått en blund i ögonen i natt! Vad var det som hände? Dessvärre lite svårt att redogöra för... Vid 18-tiden efter middagen släpptes hundar ut för rastning - man får passa på när det är tyst och inget fyrverkeri i sikt- eller hörhåll! Efter en stund hörs hullaballo - några bilar står med lysen påslagna utanför vår gård. En kvinnoröst ropar att två hundar är på vägen - två hanhundar - förtydligas det. Jag ropar på mina hundar och tar in dem i köket. Våra två hanar är med. Så jag ropar tillbaka att det måste vara andras hundar. Ny bil? från andra hållet, en mansröst säger att en hund springer bortåt längs vägen. Jag går in igen och kollar flocken, en liten tik saknas. Hur har hon kommit ut? Har de hjälpsamma bilisterna försökt öppna grinden? Det går inte ivf om man ej vet hur... För att förhindra att oväntade besökare öppnar och inte stänger ordentligt - så att hundar och hästar tar sig ut på landsvägen - är låsanordningen förstärkt med stadig kedja. Synar grind och lås - plogbilen har pressat upp is så att det blivit en glipa... en mycket smal ål kan ta sig igenom, men ingalunda mina bredbröstade pojkar... Hurusom måste jag få tag på den hund som finns någonstans därute i mörkret. Hastar iväg med ficklampa och försöker hitta spår. Det är molnigt och tji sikt - inte en chans att se något. Ropar och lyssnar; inte ett liv! Går tillbaka och uppbådar husse. Under stigande panik letar vi, tillsammans eller var för sig, i allt vidare cirklar från hemmet räknat. Sedan ger vi oss ut med bilen - fram och tillbaka, hit och dit - på alla tänkbara småvägar. Mycket snö och skare som inte bär, jobbigt för en liten hund att pulsa i. Under tiden smäller fyrverkerier utav bara attan... Vilken mardröm! En hund på vift är ganska uppskärrad (av situationen, mörket, billjus, ev jagande bilister) så inte direkt underlättar det med fyrverkerikrevader! Hur resonerar en västgötaspets på avvägar? Drar på vilt? Nej, nej, det är det inte frågan om! Springer besinningslöst "rakt fram"? Kanske, en liten bit... Låter sig upptagas av främmande? Aldrig, inte den hunden! Blir påkörd? Stor risk - att dö under hjul är den vanligaste anledning till västgötaspetsens hädanfärd... Jag tror att den här hunden har hoppat av från vägen, hittat ett gömme eller en vrå i ett buskage och sitter och lugnar ner sig, vilar lite... Jag sade detta till husse som höll med, men oron drev honom ändå ut att leta, jag stannade hemma och spanade runt gården, mest för att vi ville intala oss själva att allt som kunde göras var gjort. Efter sex timmar gav vi upp - en vetbed lades ut framför huset, grinden fick vara öppen... det var fem grader kallt, det klarar en hund, men...Jag satt uppe ett par timmar till, tittade i alla fönster, gick ut ibland och ropade lite tyst. Klockan tre lade jag mig i sängen, helt apatisk, omöjligt att sova! Så jävla typiskt, skulle jag nu mista min lilla goa tik? Nu när det mesta började gå åt rätt håll efter ett riktigt skitår i detta sjufallt förbannade decennium. Hemskast av allt är att inte veta vad som hänt, om hon blivit påkörd och dumpad i något dike. Hade inga problem att fantisera ihop en hel roman... Klockan sex på morgonen, när det fortfarande är mörkt, så hörs ett bestämt "Vaff" utanför köksfönstret! In genom dörren slinker en kall, smal, pigg och framför allt mycket hungrig västgötaspets. Efter omklappning och undersökning kunde konstateras att allt var prima liv. Var hon varit under 12 timmar i vinternatten och vad hon varit med om får vi förmodligen aldrig reda på. Vilken pärs! Sens moral: Underskatta aldrig plogbilars förmåga att ändra grindars topografi. I mörkret är alla hundar västgötaspetsar eller i varje fall grå.

Allmänt

Dela

Helene

31 december 2009 10:29

Åh, kära Lisbeth! Vilken pärs. Jag vågade knappt läsa vidare. Jag fann mig själv sitta med hjärtat i halsgropen och klump i magen, hur ska det då inte ha varit för dig. Vilken enorm lättnad att hon kom hem igen.

Stora kramar och nyårshälsningar / Helene

Taina

31 december 2009 10:31

En riktigt God fortsättning på det nya året och tack för intressant läsning.
Vet precis vad du har gått igenom med bortsprungen hund.....Inhägnad hage får mina hundar springa lösa i nu. Häromdaden så missbrukade två hundar förtroendet igen och stack efter ett Vildsvin, när vi gick i skogen. En mardröm(((
Efter en timma kom dom hem helskinnade.

Taina

http://www.chiroskas.se

Nilla

31 december 2009 10:34

Nämen gud så hemskt,kan knappt föreställa mig hur hemskt detta måste ha varit! TACK OCH LOV att det slutade lyckligt!!

Sänder goa varma kramar till dig,tiken & resten av flocken..

Gott slut & Gott Nytt År

AnnLotta

31 december 2009 11:55

En sån fasansfull upplevelse! Ja, jag håller med ovanstående kommentatorer: Det var knappt att jag vågade läsa vidare, klumpen i magen och bandet runt bröstet infann sig per omgående!
Och värmen spred sig i kroppen när det visade sig att den lilla tagit sig hem igen!
Du har haft det kämpigt, på många sätt, men se detta faktum att lilla tikens äventyr slutade bra som ett gott omen! 2010 kommer att bli ett riktigt, riktigt bra år!
De varmaste Nyårshälsningarna till Dig och de Dina och en särskild klapp till miss Houdini!

http://www.anlyn.se

Annika

31 december 2009 11:56

Fy vad hemskt, känner tyvärr "som du vet" allt för väl igen de hela............stackare!
Gott Nytt År på er i Roslagen

Annika i Hjo

Anita W.

31 december 2009 12:01

Hej o Hå och Gott Nytt År

Jag ska vara värst!

För en dryg vecka sedan var mina hundar bortsprungna i sex timmar, långt hemmifrån. Kolsvart och17 minus grader. Ok för lille William men ej Harry utan underull. Inte frusen av sig men ändå....
Åkte runt runt och letade, (tja, var letar man) åkte upp till gårdar där jag tror se söker sig till så smånig om när de jagat färdigt. ( De stack nämligen efter en hare när jag bara skulle släppa ut dem ur bilen efter oroligheter i "baksätet")
Polisen uppringdes, men inget. Vi hade däremot en trevlig konversation om kattor några minuter. Mycket trevlig "snut"
I alla fall, jag var snustorr i munnen och visste inte vad jag skulle göra och bensinen började sina. Åkte så snabbt som isgatorna och det becksvarta mörkret lät mig till ett samhälle och tankade . Passade på att slänga i mig ett riktigt gott kaffe (för att vara en mack.)
Tillbaka, runt runt, milvis på dessa vägar. Ringde polisen igen. Denna gång en riktigt riktigt sur kärring. Kunnde inte låta bli att säga innan jag la på luren HOPPAS DU FÅR ETT TREVLIGARE 2010 ÄN VAD JAG FÖRMODAR DETTA ÅR HAR VARIT.
Jg åkte ut på stora landsvägen, efter många många timmar, vad ser jag till min fasa. Jo, ett flertal bilar med hellysen på , stående åt olika håll. Min första tanke?? Du ska veta att man hinner tänka otroligt mycket på några sekunder. Somt.ex vem av dem har blivit påkörd, eller är det båda. Hoppas det gick fort eller att de inte är svårt skadade, hur får jag hem en död/skadad hund, osv.
När jag kom fram så pratade en på telefon och jag hörde ordet Dalmatiner. Jaha, min underbara Harry är den som åkt till hundvärlden bortom all återvändå. Men, när jag klev ut ur bilen så hörde jag han säga "jag tror matte är här" De fick inte tag i mina jyckar. För någon konstig anledning så ville inte dessa folk kära två gå fram till alla dessa människor som försökte "fånga" dem. Men, igentligen inte konstigt. Gap och skrik o lockelse. Armar som antagligen viftades febrilt. Så något de båda avskyr. AVGASERNA som sprutar ut. De verkligen går inte nära en bil som går. Förstår dem mycket väl.
En bus vissling från mej räckte o de kom flygande från skogs kanten
Tårarna rann men jag hade på samma gång gärna velat ge dem en ordentlig "smocka". Vad hjälper det, sånt fattar de inte, bara glad att se mig och komma in i den varma bilen som de älskar
Så kan det gå, när man inte har något att göra!!!
PS, den snälla polisen ringde mig dagen efter och frågade hur det gick. Mycket positivt. Den andre sitter väl och surar någon stans och undrar varför hon inga vänner har
GOTT NYTT ÅR. 2010 SKA BLI DET BÄSTA!!!!!

http://www.svedala2u.se

Ingrid

31 december 2009 12:18

Men hu vad hemskt!!
Jag blev alldeles matt av att läsa....i såna lägen uppskattar man att vi har två stadshundar som inte lämnar porten utan koppel....

Och vad skönt att hon kom hem igen, oskadd!!

Igurtblogg uppdaterad...

http://igurt.bloggagratis.se

Duritzan

31 december 2009 13:18

Situationen är skrämmande bekant (även om det guskelov är ett tag sedan sist). Men även den ofattbara lättnaden när hunden återkommer välbehållen!

Det är dock inte bara katter som har flera liv: en av valparna från vår första kull har lyckats bli både på- och överkörd utan större problem! Första gången fick han två frakturer på bäckenet, men de läkte snabbt utan veterinärs behandling (däremot var en "trollgubbe" inblandad). Andra gången var det matte själv som (troligen i låg fart) svängde in på tomten. Han brukar då springa bredvid bilen, men denna gång hörde hon en duns och innan hon hann fatta vad som hänt såg hon hunden komma ut på andra sidan av bilen och springa vidare!

Vad gäller nattens övningar lutar det åt att krypa till sängs tidigt, då kan hundarna komma upp till oss och vi kan inte utsända annat än lugnande signaler i halvsovande tillstånd :-D.

Hoppas ni får en God Nyårsnatt med mycket sömn.

http://www.duritzans.se

Elisabeth

31 december 2009 14:02

Tack och lov att hon komm tillbaka, måste ha varit fruktansvärt att leta och inte hitta henne

Gott Nytt år till dig och din familj, två och fyrfotiga :-)

http://home.online.no/roeysla

Marina

31 december 2009 15:17

Vilken mardröm!! Skönt att det gick bra.Gott Nytt År Papsen och Mamsen! Kram Marina, Boa och Felix

Erika

31 december 2009 15:59

Nämen käre nån så hemskt! Det var bara ett par månader sedan vi var i samma sits där förtvivlan och tårar var våra följeslagare under ett par dagar!
Den berättelsen är för lång att skriva om här, men vill ni kan ni läsa om våra våndor på: htttp://stoltaebbas.bloggplatsen.se/2009/05/01/1909450-efterlyst/
Men efter en sådan mardröms blev det ju ett lyckligt slut, både för en liten Fröken VästGötaSpets såväl som för vår egen DS Gårdshund. Då behövs det inte önskas mer, ett Gott Slut & Ett Bättre Nytt 2010 önskar Erika

http://stoltaebbas.bloggplatsen.se

Susan - Fromax kennel

31 december 2009 17:43

Så underbart skönt att det gick bra! Gott Nytt År!

http://www.fromax.se

Bitte

1 januari 2010 15:59

Läste din läskiga berättelse idag....så skönt att hon kom hem igen!!
Gott Nytt År till er alla!

http://hem.passagen.se/sanningegardens

Mera Charlie

Kommentarer (0)

Av Lisbeth - 4 februari 2015 10:34

Vi som jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

Je suis Charlie

Kommentarer (3)

Av Lisbeth - 26 januari 2015 08:18

I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

On Pleasant Pastures seen

Kommentarer (0)

Av Lisbeth - 4 november 2014 21:51

We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

Two Generations Best in Show

Kommentarer (0)

Av Lisbeth - 20 oktober 2014 13:38

Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare" His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...