Bilden är från ett besök på Lerums Gymnasium där Thomas Bodström lägger ut texten för eleverna.   I dagarna har Thomas Bodström(s) beslutat att avstå från sin plats i riksdagen och stanna i USA med sin stora familj. Det gör den mångsysslande politikern och advokaten förmodligen rätt i. Förutom att vara fotbollspelare (back i AIK), advokat och företrädare i en rad upp uppmärksammade rättsfall (Tito Beltrán, anhöriga till offren diskoteksbranden i Göteborg), så har Bodström även hunnit med att vara justitieminister, vallokomotiv, författare, ordförande Ecpat Sverige och ordförande i justitieutskottet.

Vad har då Bodström med SKK att göra som rubriken antyder? Jo, han företrädde en svensk hunddomare i en rättegång. Den centrala frågan i detta mål var om SKK äger rätt att självständigt avauktorisera en domare eller om ett sådant beslut ska gå att pröva i domstol. Kommer Thomas Bodström, som levt ett så mångfacetterat och händelserikt liv, ihåg dusten med Kennelklubben? Kanske, för den här rättsfrågan var speciell och principiellt knepig. Bodström pläderade vältaligt för sin klient, som fick rätt - men inte rätt ändå:

I den aktuella hovrättsdomen (Svea Hovrätt 1999-03-01 T 589-98) ogiltigförklarades emellertid SKK-beslutet (att avstänga D). Domslutet anger:

 1) .... hovrätten förklarar Svenska Kennelklubbens tävlingskommittés beslut den 23 april 1992 ogiltigt och befriar ..(D) från skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader. (173.751 kronor + ränta)

 2) Svenska Kennelklubben skall svara för egna rättegångskostnader i

   hovrätten. 

Hej! Nu är det jag igen! Nu ska jag visa er hur vi har det hemma hos oss, syster Mandy, mamma och jag. Ni är säkert jättenyfikna hi hi...

Här har vi vår mysiga sovholk:

   Det var mamma som bestämde var vi skulle bo, hon ville inte alls ha den (iofs) fina kattungelådan med värmedyna och grejer som Stormatte gjort iordning. Och så fick det bli! Mamma vet alltid bäst - (syster Mandy och jag hade inget att säga till om).

Sen har vi en fin lekhage - där har jag bara varit ute och kollat runt lite, för än så länge så är sova, äta och spinna det som vi gör.   

Det huvud som tittar fram är inte mammas utan onkel Lillen, som från början var med och bodde här som mammas sällskap. Onkel har nu fått åka hem... Först och främst för han är vår lillhusse Felix katt och dom längtade efter varandra. Men om sanningen ska fram så straffade Lillen ut sig... Efter någon vecka när vi var nyfödda började Onkel jama högt och illa, gå runt på nätterna och var allmänt störande. Mamma, som är en så fin och förstående katt, tror att han hade tråkigt för att hon var ju upptagen med att sköta oss!

Och så är det slut på ekenstugget. Mamma tog mig avsides och sa:

- Frasse, du är jätteduktig som bloggar och skickar mail... Men du ska tänka på att vårda språket, lära dig att jama rent och undvika kattslang. Vi Top Showkatter måste tänka på släkten och vara värdiga förebilder för andra katter.

OK, mamma är en dam av värld så det är bara att skärpa till sig. Förresten så var det Onkel som jag lärde mig de första orden av...hm... Men nu ska det bli annat av - noblesse oblige - tror jag hon sa. Stor-Matte hjälpte till med stavningen...

Med utmärkt kattaktning

Frasse

Tjena ijen,

de e ja som e Frasse, taleskatt fö oss kattungar i Vårdal. Vi har vatt lite hemlia för de va inte så mycket å snacka om när vi va så här små:   

Men nu e vi inte de å ska bli stora starka Top Showkatter - e de tänkt!

En så lenge så e mina fremsta intressen att sova å spinna - å så pavan föståss!

Ja e rörandig kallas röd tabby å syrran crem eller creme tabby om de ska va så noga. De som e sekert e att farsan å morsan e championkatter å heter Ch Ormeryds Austin å Ch Ormeryds Lunar Cheescake.

Vafför e vi då här å vaför snackar vi inte som dom andra katterna på vischan? Jo, våran mamma kom hit till lantisarna å fick oss, prissis som fina damer förr. I våran legenhet i stan gick de inte å ha såna som oss för våran lill-Matte jobbar hela dagarna.

Syrran, de e tjockisen bakom mej, hon heter Mandy, bara så ni vet.

  Nu blev jag så trött så nu går vi å knoppar!

Moss å grankott!

Frasse

Öppet brev till våran Matte

Tjena,

Mossan helsa å tacka fö keket!

Men vi då?

En annan har ju inga gaddar en - tji pliggar i lesten - å syrran ska vi inte tala om...

Så de går inte å hugga in på strömming derekt!

De e asså ja Frasse som skriver fö ja öppna ögena fösst å har lite koll. 

Våran stor-matte säger att syrran å ja drar i oss var sin pava om dan - i förra veckan dela vi på en pava. De e skitnevöst om krubbet skulle ta slut!

Men nu i mosse hörde ja att storhusse skulle tjakka upp sej på vårat spessialkek.

Helljen e reddad!

Helsningar

Frasse, kattunge

* mitt tassavtryck

Till skillnad från de som river ner och förstör är det min alldeles bestämda uppfattning att bloggen med fördel kan användas till att sprida skönhet och goda tankar.

Som nu detta mail från "två anhängare till din välskrivna blogg" - tackar!

Våra namn är Peter och Malena Nilsson och föder upp i liten skala långhårig collie i namnet Rudängens.

Grunden till vår uppfödning är från kennel Bermarks, Ulla Bergh Persson som är vår stora mentor och vän.

Vi vill så gärna dela med oss en nytagen bild av våra Bermarks veteraner tagna nu i det vackra höstvädret.

Kullsystrarna har nu blivit 12,5 år och varit sunda friska hundar genom hela sitt långa liv - en fröjd att få äran att förvalta och äga.

Nedanför är ett axplock ur deras meritlista på senare år:

NOUCH Bermarks Zena In Blue (Ebba)

Önskar dig en fortsatt trevlig höst!

Med vänlig hälsning Malena och Peter

--

Visst blir man glad och lycklig av sådant, återfår tron på mänskligheten rentav!

Och så dessa vackra och välhållna collies...

Tack Malena och Peter - ni behövs som motbilder denna höst! Ulvusbloggen - dvs jag själv! - önskar er av hela mitt hjärta fortsatt lycka tillsammans med Ebba och Nellie!

  Yours Truly now got the face that you see on wanted posters. This could only happen to me... I´m minus one tooth! The missing one was lost en route Sundsvall. Now I look like a massmurder. Dentist Ali fixed a replacement, so now I´m able to flash you a smile. 

Läste en härlig historia på http://vastravegred.bloggplatsen.se/

  Den handlar om connemaraponnyn Krumelur och hans unga ägare Annie och deras framgång tillsammanspå tävlingsbanan.

Visst är goda köpare viktiga, ja viktigare än allt annat som ingår i s.k avel - planering, meritering, stamtavlekoll, foderstater...

Allt detta kan gå om intet om köparen ej är av rätt kaliber. Sen får testbanefantasterna säga vad dom vill - och det gör dom. Var och en är salig på sin fason. Men medge att det är roligt när nya ägaren passar precis för sin skyddsling!

  - Det kommer aldrig att bli någon verklig jämlikhet - inte ens i vårt land - i varje fall inte i min tid! Sa Yours Truly till Chefen i grälsjuk ton, ville ha mothugg och bråk.

- Nä, sa Chefen trankilt och avvaktade fortsättningen. Ty han har varit med förr! Och så klart är han en Han. Det är ju han som är Chefen!

- Jo, försökte jag en gång till, så här är det... Jag måste alltid vara dubbelt så duktig som de andra (manliga kollegor). Dessutom får jag aldrig göra fel! Så är det inte för dig. Varför då? Va!

- Därför att jag är kille, var det lugna konstaterandet.

Blir man inte galen?

Jag påminns om den här bestående oordningen varje gång som det visas någon gammal svensk film på TV. "Det här ska du inte bry ditt söta lilla huvud med" (klapp, klapp, "Lilla gumman" (nyp i rumpan). Grrr... Yours Truly är uppväxt med det hör överseende och nedlåtande bemötandet. Eller bemötande? Osynliggörandet! Manliga härskartekniker! Mannen (medelålders, vit, heterosexuell) är normen. Vi andra - bögar, färgade, kvinnor! - är bara dåliga B-kopior och måste varje dag bevisa vårt existensberättigande. Visst har det blivit bättre. I teorin - läpparnas bekännelse!

Därför är det uppiggande för klen åldring att läsa en av favoritbloggarna http://fundera.bloggagratis.se/ (handlar en del om agility, det medges, men också kampen för människovärde och respekt).

Bara en sådan här mening, som nu i senaste inlägget, gör en på konstant gott humör resten av dagen:

Jag är 45 år gammal, har en doktorstitel och skinn på näsan. Här är det jag som bestämmer och om det inte passar, så kan ni logga ut.

TACK Chefen, för att du gjorde mig uppmärksam på denna konstanta glädjekälla!