Svensk Utställningschampion Westorps Jack Mc Call foto: Gunnar Lindgren

Här är Jack i yngre dar tillsammans med en liten kompis!

Våra valpars pappa, Ch Westorps Jack McCall, är kennelns stjärna och främste PR -pojke! Han har en guldkantad stamtavla e FINUCh ESTUCh Antimos Pekka Töpöhäntä u INTUCh SUCh FINUCh och ESTUCh Lövsjökärrs Wilma. Redan från början visade Jack att han tyckte om att stå i ringens mitt och vara en fin hund - Best in Show-valp och en rad BIS-placeringar! Vid nio månaders ålder vann han första certet och BIR. I själva verket har Jack varje gång han vunnit cert även blivit Bäst i rasen och det för domare som är examinatorer för västgötaspets i tre nordiska länder! Jack är alltid glad och snäll, gör sitt bästa i alla lägen och utgår från att alla tycker om honom... Han har aldrig varit sjuk och aldrig bråkat eller varit besvärlig på något vis. Jack röntgades vid tre års ålder med B.

Hans valpar är trevliga och problemfria, de som är utställda har gjort bra ifrån sig; dottern Ulvus Flinga Våröga har cert & CACIB, vår egen Ulvus Gunvald Jackson har valp-BIS-placering samt CK i juniorklass.

Idag var det invigning av Oscar de la Renta-dräkten som jag skaffade från USA för några månader sedan. Har inte haft något lämpligt tillfälle för det tidigare, men det blev det idag då jag var på SBK:s kongress för att göra referat och representera tidningen. Dräkten var lagom varm och bekväm, kände mig prydlig och lite "klädd". Kjolen sitter perfekt, t o m lite för löst i midjan och överdelen går att knäppa utan att någon riskera få en knapp i ögat...hm... Kommer att sitta ännu bättre över axlarna när Yours Truly gått ner några pannor till...Hur var Kongressen då?Det får ni läsa om i tidningen, antingen Brukshunden, eller i Hundsport som också var på plats.

Gjorde allvarliga försök att följa tankegången i den mest textutrymmeskrävande artikeln i Hundsport. Det hela låter ju - välvilligt tolkat - mest överspänt och oroande. En stolle och pekoralist, således? Något annat kryper på... Ända sedan senaste HS dök upp har jag haft den gamla barnramsan i huv´et - förmodligen är det något fel någonstans (på mig) eller hejdlöst skämtlynne eller annat, men man behöver bara byta ut "nigger" mot aktuell hundras + några ord här och där så är det fritt sprunget ur (sorglig) verklighet och det går att skratta ihjäl sig åt eländet. Uppmärksamma (och rimbenägna) läsare kan säkert räkna ut sammanhanget. För övrigt gillar jag bilden på krokodilen, den ser ut som jag känner mig just nu - väpnad neutralitet!
Hurusom, här är historien om krokodilfamiljen som fick ont i mun:









I Niggerland, händer ibland




att man får se på Nilens svarta strand




Herr krokodil




Fru krokodil




och lilla krokodilen Lilleman









Solen den skiner ner på negerlandet ner




Där ligga de och gäspa käkarna ur led




Herr krokodil




Fru krokodil




och lilla krokodilen Lilleman









Herr krokodil, Fru krokodil




och lilla krokodilen Lilleman




De dra åstad,




vandra i rad




till gamla negerdoktorn Pillerman









Krokodilen Lilleman, han skrek i himlens höjd




Men doktor Pillerman han grinade förnöjd;




Jag tror minsann




Gapa du kan!




Jo-jo, sa gamle doktor Pillerman









Doktorn tar fram, högst allvarsam




en jätteflaska full med levertran




håll dig nu still




Herr krokodil




sa han, och käkens gångjärn smorde han









Herr krokodil slog gapet samman med en smäll




och det blev slut på krokodilebarnets gnäll




Gäspning man kan




bota minsann,




med levertran sa doktor Pillerman

Sänningegårdens Gerda Linnea - i bakgrunden släktingen Ulvus Gunvald JacksonDet blev något mupp med uppdateringen på hemsidan - som nu är tillgänglig igen? - och fel bild på mamma Gerda, som inte skäms för sig. Men hemsidefotot är från 4,5 månaders ålder då Gerda blev BIG-valp... Här är en bild från mer vuxen ålder...






Sänningegårdens Gerda Linnea är grå och stubbsvansad, fulltandad och har en genuin "gammal" stamtavla av svenska linjer, inavelskoefficiens 0. Hennes far heter Skarsjötorps Anton, en trevlig långsvansad hane med 2 cert på utställning, exteriörbeskriven, lydnadsmeriterad, arbetande vallhund.






Gerdas mamma är Ella-Bella, stubbsvansad, exteriör- och mentalbeskriven, med CK på utställning, mor till champions och en fantastisk avelstik, Gerda är född i en kull av 10 friska valpar.






Gerda är är inte officiellt meriterad, men gjorde debut på valputställning med att vinna sin grupp. Hon är lik både mor och far; i själva verket är hon på något charmfullt vis "två" hundar; en försynt och kelig innehund och ute är det full fart, vallar det mesta, även matte... Hon har aldrig varit sjuk.






Lilla Gerda visade sig - föga överraskande, men ändå glädjande - besitta utmärkta avelsegenskaper; bar och födde lätt sina valpar. En underbar mamma!






Hennes tre småttingar är välskapta, glada och sociala, har korrekta valpbett och pojken har båda testiklarna.






Detta var lite kompletterande uppgifter om valpmamman.

Grattis till västgötaspetsen Uno, Chipsmakers Uno Vallman, 8 år idag!





Fina gubben, nu veteran! Tänk vad tiden går! Uno är en härlig kille, populär i de vidaste kretsar. Typiskt, när flytten gick från gamla lyan i Nynäshamn, så var Ingrids svärpäron mest bekymrade över att U-hunden försvann från grannskapet. Han får säkert ett gratulationskort från fanklubben i Nynäs, inklusive katten Frasse!





Ack hur väl minns jag inte den första gång jag såg Finaste Killen... Hade varit till Chipsmakers kennel för att para Ada... Matte Susanne Sundblad bjöd in till köket för att titta på den senaste valpkullen. Där satt han, den sötaste västgötevalp som tänkas kan, så fin med sitt vita skjortbröst och underbara mörka ögon. "Det här är Uno", sa Susanne. Jag hann åka några kilometer på hemvägen innan det blev stopp och telefonkontakt; var valpen med det bröstfläcken till salu? Och så var det! Uno blev Ingrids hund och mycket älskad. Den snällaste och goaste familjehunden, som värnar om allt smått och ser till hemdjuren, precis som en riktig västgöte ska göra. När Ingrids marsvin Svante och hans bursällskap fick sitta med i soffan, var Uno alltid noga med att se efter de små och putta med nosen typiskt nog, så ingen trillade i golvet. Uno är ovanligt världsvan och berest, svingar sig galant mellan pendeltåg och buss och uppför sig alltid exemplariskt, en sann gentleman som aldrig skulle få för sig att bråka eller bära sig illa åt. Uno har aldrig varit sjuk, men fick för några år sedan vägsalt i ögonen och var millimetrar från att bli blind, synen räddades av en skicklig ögonprofessor.


En specialitet är att Uno kan skratta... drar upp hela nosbrosket och visar ett präktigt garnityr som tecken på igenkänning och glädje.



Uno har varit med om mycket... blivit BIS-valp, gått kurs, flyttat till lägenhet i stan, fått en husse, vunnit cert & Cacib, blivit sexbarnsfar... Samt flyttat tillbaka till Roslagen med Ingrid & Ola och fått en lillebror och bästis, ettåriga skotten Viggo.





Födelsedagsbarnet har mycket att skratta åt!
***
Blää... Det går inte längre att komma in på vår hemsida - Sorry, Service Temporarily Unavailable - står det. Vet ej vad detta beror på... Så uppdatering etc var till ingen nytta! Få se hur vi löser detta... Tills mysteriet är löst få man köra all kommande info på bloggen. De som önskar komma i kontakt kan klicka på presentationslänken uppe till höger.

Foto: Göran StaafHar just fått höra av vår utmärkta och omistliga webbmästare Michelle att geocities där vi har vår hemsida skall läggas ner framåt årskiftet. Vilket mörker!
Så då får man söka nya vägar till kontakt med omvärlden...
Till att börja med är hemsidan kvar på den vanliga www.geocities.com/ulvuskennel och där finns adress, telefon / mail kvar under kontakt. Det går också att klicka på presentationslänken till höger om min och Jacks nunor.
Så vi kör på som vanligt så får vi se hur det blir; en ny hemsida eller också hittar vi på något annat!

... på begäran... (har jag iaf tolkat det?)... avslöjar ett fantastiskt hantverk med fina detaljer. Visst är det roligt med sådant? Eller är det bara Yours Truly som är barnsligt road av allt som är vackert och fint? Hurusom verkar det vara ärftligt och inte så mycket att göra åt...



En annan är dock lite ambivalent till just detta att klä upp sig, i förekommande fall klä ut sig... Halva jag säger: ja, ja, ja! Den övriga halvan har full respekt för klädkoder etc och är samtidigt blyg trebarnsmor, genomsyrad av osäkert förhållningssätt till exakt vad som är riktigt passande. Mitt i allt detta sitter en liten rebell och tycker: Äh, va fan...



Jag tror inte att jag är unik i detta. Däremot är jag tämligen ensam om att under ett och samma år ha tackat nej till två storståtliga evenemang som flertalet invigda hade kunnat göra precis-vad-som-helst för att få bevista; nämligen Kennelklubbens 100-årsbankett i Blå Hallen, respektive Bonniers stora förlagsfest på Manilla. Man inser vad man gick miste om nu inte minst när TV kör serien om familjen Bonnier.



Varför satt Yours Truly då hemma och häckade istället för att vara med om finheterna? Jo, hade inget lämpligt i klädväg... Det är faktiskt sant och låter inte klokt och är insnöat bortom all beskrivning.



Har ångrat mig i hela livet... Inte för att man direkt är något socialt geni eller har ett tvingande behov av festivitas, tvärt om... Utan mer för att jag av rent fåniga skäl avstod från ett Once-in-a-Lifetime-Opportunity. Ska inte göra om misstaget. Därför rustat mig till tänderna, eller ivf upp till hakan med ovanförmälda Hantverk. Wish me luck!---PS Hemsidan är nu delvis uppdaterad - Tack Michelle - index & valpar + Viggos skryt.www.geocities.com/ulvuskennel --- bara att kolla!