Design: Felix   

Plurabelle National Detective Agency:

Sgt Rasmus:

- We never sleep...

----

The Internet Scammer - som förpestat tillvaron för Yours Truly + vänner på FaceBook - är uppspårad av FBI och oskadliggjord - I hope they give him fifty lashes... Yours Truly´s lilla bidrag till FBI-investigations var ett rådigt noterande av telefonnummer... 

Så nu får väl andarna vända sig åt annat håll... det är oroväckande tyst överallt... och ändå är det kongress inom kort med skifte på ordförande posten.

The president arrived on the one-year anniversary of the attack that killed Osama bin Laden and during a pivotal moment in U.S-Afghan relations as the countries look to define their relationship after U.S troops officially withdraw in 2014. 

KABUL — President Obama outlined his plan to end America’s longest foreign war during a visit to Kabul Tuesday, declaring that “this time of war began in Afghanistan, and this is where it will end.”

“We have traveled through more than a decade under the dark cloud of war,” the president said at a U.S military base. “In the pre-dawn darkness of Afghanistan, we can see the light of a new day on the horizon.” (Washington Post May 2)

 Det viktigaste är ju en bra titel... Ja, inte när det gäller Mandy, han har ju så det räcker - på nästa Show can han bli Grand Champion... Bra jobbat för en liten EXO Boy,  18 månader..

Nä tänkte istället på ev utlovande Lefnadsminnen; förhoppningsvis till någras förnöjelse och möjligtvis någons hemliga förargelse... - sammanställningen måste med nödvändighet ha en bra titel, och så lite rubriker.. Assignment to Catastrophe (Vittne till katastrofer) - om livet som kennelkremlolog... Aktuell variant Från Dårhus till Bårhus.. Just nu hävdatecknaren fastnat för Babbles from The Padded Cell...

Men mest av allt har man lust att göra som Mandy - vända Andra Kinden till och sova på saken... Vi drogo bort från vardagslivets Tråk och Tvång... och all sortens Demoner... för den sortens Verklighetsflykt som kallas Show... Kom hem; Demonerna var kvar..Fast det är fortfarande roligt att titta på vackra djur, och särskilt då katter..

  Yours Truly är rätt gammal. Allting är ju relativt, men jag har sett och erfarit det mesta - I´ve seen and done it all... Mitt liv har fört mig tillsammans med åtskilliga intressanta personer, till och med många av samhällets främsta. Som att vara någon slags Lifvets tennisdomare ungefär.. Visserligen ser man ju helst framåt, ej tillbaka. "Nur die Dunkelmänner blicken zurück", som Nietzsche så träffande fick till det.

 Att vid 60+ års ålder plita på sin lefnadsbeskrivning för med ens tanken på livet efter detta. Plötsligt kan en tegelpanna lossna från det gamla huset och slå en i huvudet, en knäppis på stan få för sig något och ta fram stiletten eller en förfärligt stor skuld förfalla - och man ligger där i en kartong med svenska folkets kransar över sig. Man kan undra vad som är meningen med det hela? Låtom oss ge fullständigt fan i att resonera om livets mening! Istället ska jag skynda mig att kratta ihop vad som går att rekonstruera av de senaste 60 åren. Your Truly anser sig böra förutskicka dessa anmärkningar på det att världen ska få någon aning om mina synpunkter på tillvaron...

Som ju alltid när man skriver böcker så ska det först till ett synopsis. Har tänkt mig det ungefär så här:

40-talet: Blir född, barndom

50-talet: skolgång

60-talet: arbetsliv

70-talet: familj

& C, & C...

Det här låter ju inte ett dugg spännande! You haven´t seen nothing yet....

Som uppvärmning en liten dikt om DEXIPPOS, hävdatecknarn, som börjar med de kända raderna:

Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren 
knappt en dagsled, ve oss, ve oss! knappt en dagsled från Athen!

... och sen får man lite snurr på motståndets estetik:

Ständigt, ständigt nya eldar, och se där i moln av damm 
gnägga redan gotens hästar, glimma gotens vapen fram. 
Än en blick ut över fältet, och till häst Dexippos sprang, 
och hans stämma, följd av ekon, mäktig över hären klang!

Så här fint skaldade man i Athen år 267 efter Kristus.

Bilden är från c:a 9 månader sedan - just another year older and deeper in debt...

Griper efter halmstrån... Dagens Tarotkort hos förträffliga medbloggerskan http://trollpackan.bloggplatsen.se/ är inte direkt upplivande...:Du har en negativ tankespiral och är nära sammanbrott.... men utmynnar ändå i något hoppingivande..:

Det som är bra är att botten är nådd, och det betyder att det snart är slut på det jobbiga!

...it was wonderful seeing you on my dreams... 

It does not cost to Dream.....

...it makes life so much better..

My sight and hearing get worse every day

my world is inside of me..

I do not mind too much

I have had an interesting Life

I have lots of Memories

- and I still have  a Dream..!

Thank you for keeping my Dream alive

The four of you - two men two women

I love you all..

I torsdagens tal uttryckte president Obama beundran för Sverige som frambringat en sådan man som Raul Wallenberg (Obamas tal finns på YouTube). Det var då det. Nu finns det inte mycket att beundra.. Inte ens den internationellt kända förebilden, folkhemmet, finns kvar..

När gick det svenska folkhemmet under? Var det under budgetsaneringen på 90-talet. Eller på Sveavägen den 28 februari 1986? Eller rent av i december 1969, då gruvarbetarna i Kiruna gick ut i vild strejk?

 Själva frågan förutsätter naturligtvis att man tror att folkhemmet verkligen har existerat, att det inte bara är ett begrepp för att beskriva ett idealiserat förflutet.

Samma fråga kan ställas om den svenska modellen inom kennelorganisationen...

 Under tiden för "folkhemmet" var Sverige ett land som ansågs som det mest utvecklade i världen, som hade den högsta levnadsstandarden, en gyllene ekonomi, social trygghet och en arbetsmarknad som präglades av sällsynt fredliga förhållanden. Sen gick det som bekant utför...

 Samma utveckling har kunnat ses inom hundsporten.

Under motsvarande tid hade Sveriges hunduppfödare sin glansålder, vårt smittskydd var på topp, djurskyddslagen sågs som den mest framsynta i världen, tävlingssidan frambringade kvalitetshundar och svenska uppfödning exporterades och beundrades internationellt. Om dessa hundars framgångar kunde man varje månad läsa i kennelklubbens tidskrift Hundsport. De är som skimrande laguner i minnets ocean (inte illa!).

 Nu är det inte längre riktigt på samma vis...

Man kan fundera över när vändpunkten skedde; vad var det som hände? Vilken avgörande punkt i SKK-historien ledde till en erodering av den svenska modellen? Var det övergången från SKK-association till Riksorganisation på 70-talet? Var det tidigt 80-tal vid Bertil Lagerblads bortgång - av HS-skribenten Black Jack beskriven som "Den bäste ordföranden"? Eller "ordförandegrälet" på 90-talet mellan respektive SKK- och SBK-ledarna om hundägareutbildningen? Eller kanske rent av "öppna gränser" i mitten av 90-talet?

Alla de här sakerna hänger naturligtvis ihop, men jag röstar nog på intåget av The Awkward People. Det var då som svensk hundsport förändrades och det till det sämre. Men det hade naturligtvis ingen kunnat räkna ut.

De marknadsliberala krafterna gjorde sig gällande, hundklubbarna skulle skötas som företag, gränserna öppnades, allt var möjligt i den nya sköna världen. Tråkiga saker som förordningar och stadgar kunde man ta lätt på! Den exekutiva makten, som tidigare förutsatte kunskap och erfarenhet, kunde lätt ersättas med social kompetens och framåtanda. En ann är så god som en ann... Anything goes!

I den ena klubben efter den andra befolkas styrelserna människor som har "fyra år i rasen" och som svängde sig med ord som implimentera och kvalitetssäkring utan att nödvändigtvis ha något begrepp om innebörden. Och de sitter kvar än! Men det gör ingenting - huvudsaken är ju att man vill, inte att man kan... Hos The Awkward People är makten huvudsaken, inte motsvarande förmåga (skickligt!).

***

Hur gick det då?

Till att börja med var det inte så tokigt - de lössläppta marknadskrafter och öppna gränser, vilka SKK bejakade, gav nya vyer. SKK centralt släppte greppet; länsklubbarna blev resebyråer med tjänster och gentjänser som specialitet, ras- och specialklubbarna betroddes autonomt hantera sina egna anglägenheter. Trots att tidsandan drev på, så hade SKK ändå behov av att kontrollera vad som fortfarande gick att kontrollera dvs med den nya datatekniken - alltså uppfödarna. Inget var för litet eller för småttigt för att inte hållas koll på, helt enkelt för att det gick att göra. Intet ont anande uppfödare med välrennomerade kennelnamn kunde plötsligt få ett ampert brev om att intervallen mellan kullar understeg den anbefallda tiden med två dagar... eller något annat som i praktiken saknar betydelse för valpars och avelstikars välbefinnande. Uppfödarna omyndigförklarades.

Hur kunde detta ske?

***

Vad kännetecknar då The Awkward People? Förutom "fyra år i rasen", total avsaknad av självkritik, samt obegränsade maktanspråk utan motsvarande förmåga; jo det brukar inte vara så väl beställt med Kunskapen..

En normal-awkwardian kan i bästa fall - men inte alltid - vara duktig med sin hund, kanske till och med "provat-på" som uppfödare/funktionär, etc. Men det räcker inte..

Man måste ha hela paletten för att göra nytta på den här nivån. Man måste kunna sin egen ras naturligtvis, inte minst bakåt, hela kennelorganisationen, helst också internationellt. Man måste förstå de olika orsakssammanhangen, procedurfrågorna, ärendehanteringen, stadgan... Det går inte an att inte veta eller bry sig i skillnaden på ras- och specialklubb, att blanda ihop EU med europarådet, eller att i offentliga sammanhang ge ifrån sig uttryck som "Uddmansson, eller vad han heter". Alla dessa villiga, som inte kan, finns på alla områden och nivåer inom SKK-apparaten, men mest av allt får de sin näring i rasklubbar. Det ligger i sakens natur att despotism och sekterism frodas ihop med falsk värdegemenskap (lysande!).

En awkwardian ser sig gärna som språkligt bevandrad, vilket man inte är - avslöjas ofelbart i internationellt sammanhang, sändebudets missiv vantolkas och stor oreda uppstår.

Detta bara som exempel.