Gissa vad som har hänt? Jo, den nerv som varit i kläm sedan SBK-kongressen 2004 - på grund av sittande i drag och gående i två dagar på hotel Ariadnes marmorgolv i Värtahamnen - (därvid orsakad svårartade ischias, vilket inga doktorer, mediciner, sjukgymnaster eller Hin Håle i vattenglaset kunnat bota eller ens lindra, utan tvärtom framkallat svår misstro mot all sjukvård) verkar nu ha helats permanent...  Visserligen gick det att leva stundtals ett riktigt hyggligt liv genom det löjligt enkla receptet Värme o Vila - eller rättare Vila PÅ Värme. Men straxt var man tillbaka till eländet igen... Här har man levt i sju svåra år med domnat ben; enda rörelser som inte orsakat svår smärta är mycket försiktig andhämtning. Boten tillkom genom korrekt diagnos och uppföljning av en skicklig Med. Dr. Välsignade människa..!.

Ett halvår senare fungerar trolleriet fortfarande, kan inte tro att det är sant!

På 7  år har ingen promenad kunnat göras, Yours Truly har inte förmått att stå still "rätt-upp-och-ner" längre stund än 7 minuter. Man kan bli ursinnig för mindre... Sen måste jag sätta mig - på golvet i förekommande fall...  (Senast nu på förra Mässan) - folk tror inte jag är riktigt klok.

Och nu idag - pånyttfödd. Kan gå med hund precis som under den lyckliga tiden med Bero, min älskade första västgötaspets. Efterföljaren Rasmus är en behaglig hund att gå med, ej skällig eller stretande, inget irrande och ryck, han knallar på. Vi njuter var och en efter sin fason; Rasmus: sniff, sniff...  Jag: (klapp, klapp) duktig kille... /tänk att kunna böja sig över en liten hund utan att det ilar som tandvärk... Än lever Gud...!

To All Friends & Family - Merry Christmas - God Jul

I see the future, in dreams I have

   Ch Yffranes New Moon Rising JW EXOe 

All I ever wanted was to be part of your heart, And for us to be together, to never be apart.

No one else in the world can even compare,
You're perfect and so is this love that we share.

We have so much more than I ever thought we would,
I love you more than I ever thought I could.

I promise to give you all I have to give,
I'll do anything for you as long as I live.

In your eyes I see our present, our future and past,
By the way you look at me I know we will last.

I hope that one day you'll come to realize,
How perfect you are when seen through my eyes.

Two days before Christmas Eve - Yours Truly sits limply in front of the Imac staring pensively at the ceiling and wondering; will there be for us Any Life After Christmas...?

Got some comfort, however -  by call from our extern financier and some assuring words... He will never desert us whatever happens..! As nothing beats Vox Humana and a warm voice down the phone is better than however beautiful words by mail, then Yours Truly put aside today´s issues and adjected worry and set for a new day of X-mas-shopping.  Cheers!

Gårdagens blogginlägg - ang TV-program - avslutades konstaterande: " förresten så har jag så mycket spänning i mitt eget liv så det finns inget behov av att titta på/läsa om några andras..."   

Det är alldeles sant. Tyvärr (eller dessbättre..?) går det inte att beskriva vad det är som är så spännande... Yours Truly skulle aldrig bli trodd...

Så det gäller att ha tungan rätt i mun och odla kontakterna med av som ovan är! Här innehas ett förhållande a la Farmor och Vår Herre. Efter en genomliden helg i stor ovisshet och ångestattacker bl.a under lördagen, gick det inte att stå ut längre. Uppsände ett par brinnande böner till Number One, med detaljerade anvisningar för säkerhets skull:

Besked önskades från följande:

* Extern finanisiär

* Advokat

* Bankman

Under måndag-tisdag inkom mail med positivt innehåll från:

* Extern finansiär (Betitlad Rikis)

* Advokat (Attorney)

* Bankman (Bank Account Officer)

Detta antyder väl åtminstone (teoretiska) möjligheter till ett Tjusigare Lifv..? Hmm... Ändå är man inte nöjd... Som journalist har man ju lärt sig att bara lita på det man ser med egna ögon.. Skulle för egen del gärna byta ut den betitlade rikisens edliga försäkringar och advokatens vackra ord och bankmannens ännu vackrare siffor, mot en vanlig normal karl, snälla å rar å med sunda intressen samt en Pippi-kappsäck med gullpengar...

Förresten kan man ju ängsligt fråga sig vad betitlade rikisar ser hos mig; Bedagad Föredetting halkandes runt i leran med sot på näsan och höstrån i håret... dessutom tji Social Decorum... Kan bara bjuda på den vanliga kombinationen av charm, durkdrivenhet och tillfälliga påhitt... Det verkar räcka rätt  långt..

---

Av Husfadern anförtroddes Yours Truly en köplista lång som en arm samt ett antal femhundringar och uppmaningen att handla julmat för helgen. En skakande upplevelse! A Dreamy Artist som aldrig sätter sin fot på stormarknad! Det var ju spännande på sitt sätt...

... med de nästan enda TV-program Yours Truly kikar på - med undantag för engelska deckare (vissa), nyheter, dokumentärer, natur, opera + möjligtvis något mer som jag glömt...

Under hösten/senaste tiden har det dock funnits program som inte missas. Dessa äro:

Veckans Brott med polisprofessorn Leif GW Persson - oslagbar!  

Serien med amerikaner som söker sina svenska rötter Allt för Sverige var inte så där gapig och flåsigt egotrippad som många andra såpor, utan tvärtom mysig och rolig - missade inte ett enda avsnitt!  

Nu är det slut med både amerikaner och Leif GW i rutan - snyft..

Den tredje favoriten tar också snart slut av naturliga skäl - Julkalendern Tjuvarnas Jul med ficktjuven Kurre (Gustaf Hammarsten) som får en dotter på halsen (Tea Stjärne) - härligt och lite lagom rysligt!

Jaha - vad tyder ovanstående urval på - ett torfigt inre..? Och vad kan man då roa sig med..? Koncentrationen räcker inte för något mer avancerat.. Förresten så har jag så mycket spänning i mitt eget liv så det finns inget behov av att titta på/läsa om några andras...  

Christmas - a magic word and a message of Love... What better illustrates beautiful Love Poems - to love and to be loved in return - than Ingrid & her beloved Scottie Viggo - Raglan Reform Club.

  It's hard to tell your mind to stop loving someone when your heart still does.
The best and most beautiful things in the world can't be seen, nor touched, but are felt in the heart.
Love is like sunshine. It brings a golden glow to its beholder's face. And a warm feeling all over their body. It awakens souls and opens eyes. And when its over, it leaves billions of small memories called stars. To remind the world, that it still exists.
When you love someone, it's something. When someone loves you, it's another thing. When you love the person who loves you back, it's everything.
The greatest thing you'll ever learn is just to love and to be loved in return.
Love is like the wind you can see it but you can't feel it.
A love that is denied only goes stronger.
Love people, use things. Don't use people, don't love things.
Don't fall in love with someone you can live with, fall in love with someone you can't live without.
Love isn't finding the perfect person, it is finding the imperfect person and seeing how they are perfect.
If you love someone put their name in a circle not a heart because hearts can break but circles go on forever. 

When I first saw you I was afraid to talk to you
When I first talked to you I was afraid to like you
When I first liked you I was afraid to love you
Now that I love you I'm afraid to lose you 

Den ryske författaren Ivan Gontjarnov, en tid ämbetsman i tsarens finansdepartement, var enligt egen beskrivning "korpulent med apatiskt ansikte och tankfulla, nästan sömniga ögon". Med detta i bagaget skrev han ett av världslitteraturens berömda verk, nämligen romanen om Oblomov. Det är en bok att ha med sig i livet alla skiften. Jag känner genast igen mig! Den kom ut 1859 och är förvånansvärt modern. Följande beskrivning av över- och underordnade i ett ryskt ämbetsverk kan exempelvis omedelbart överföras till dagens förhållanden:

"... det finns överordnade som i de underställdas intill idiotism förskrämda ansikten kan läsa icke alenas respekt utan även tjänsteiver, till och med duglighet..."

Jag har mången gång funderat över varför toppfigurerna i en stor organisation nära mig, är de som är sämst underrättade om vad som händer i rörelsen. Svaret är att de får aldrig reda på något, för att ingen törs berätta hur det verkligen ligger till! Dessa personer - ja, inga namn efter mig, men uppmärksamma läsare kan vips räkna ut orsakssammanhangen! - hålls av en välmenande omgivning i upphöjd ovetskap, ibland med fatala följder.

 På sidan 33 i romanen "Oblomov" får hjälten med detta namn besök av journalisten Penkin, en ovårdad och ivrig figur som försöker få med sig Oblomov ut på ett evenemang. Det ska han skriva om, ty journalister har till uppgift att skriva om evenemang.

Här är Yours Truly omedelbart med!

Oblomov kan inte tänka sig något förfärligare än att gå upp (ur sin obäddade säng) och vara med om någonting och ser med en rysning efter Penkin som störtar vidare:

"... att skriva i ett kör, splittra sig på bagateller, ljuga oförskämt, gå ifrån sin övertygelse, göra våld på sin natur, elda upp sig, storma, stå i ljusan låga, inget lugn, ingen trevnad, ständigt på språng... och alltjämt skriva, i morgon, i övermorgon - ferierna kommer, det blir sommar, men han måste skriva... Den olycklige."

Nu är Yours Truly med alldeles kolossalt!

Det fina med Oblomov är att han alldeles uppriktigt anser det fördärvligt att göra något.

Detta liv har en förfärande lockelse på mig. Varför ska man engagera sig? Ta reda på fakta? Skriva motioner, tala för varan, övertyga, åka tåg, trycka händer, bevaka val, räkna röster, pricka av, inhämta segrar... Och sedan? Ingenting! När jag gjort allt detta - många gånger! - vad har man fått för det? Jo, skit på långa spön och en massa folk som blivit arga. Spelar ingen roll om man till slut fick "rätt". Vad är rättvisa? frågade en gång Pilatus.

 Så jag skulle fortsättningsvis gärna vilja vara Oblomov. Men mest är jag nog Penkin som rusar vidare.