Photo: Collie Dog Owners

Vi har uppmärksammats på att semi-letala anlag för en speciell marmorerad färgteckning som hos hundar bl.a kallas  blue merle nu åter diskuterats och ifrågasätts. Alltså huruvida det är etiskt försvarbart att bedriva avel på föräldradjur av sådant utseende.  Så spännande! Uppfinns hjulet på nytt? Det kan vara intressant att ta del av bakgrunden. Frågan har nämligen varit på tapeten förr, ända upp i Europarådet. Nedanstående är ur tidningen Djurskyddet 1998, text Lisbeth Högman:

Bakgrunden är Europeisk konvention Nr 79 om skydd av sällskapsdjur (1987), vilken regeringen 1988 beslöt att underteckna och ratificera (stadfästa). En multilateral konsultation (ömsesidig överläggning) 1995 i Europarådet antog en målförklaring om avel och kirurgiska ingrepp. Stark kritik riktades mot rasstandarder vilka skapar hälsoproblem och lidande för hundar. Följande områden prioriterades:

* verka för förbud mot svans- och öronkupering

* verka för förändring av rasstandarder som innehåller abnormiteter

* tillse att aveln ej skadar avkommor till tiken eller tiken

* reglera kraven när vilda djur hålls som sällskapsdjur

* utbildning och information

Överenskommelse träffades mellan djurorganisationerna i Europa och de deltagande länderna. Europas kennelklubbar företräddes av FCI  (den internationella kennelorganisationen). Man var överens om att utifrån konventionen verka för olika åtgärder, bl a:

– standardkrav på kirurgiska ingrepp (ex öron-/svanskupering) ska bort

– främja respekten för rasstandarderna hos domare/uppfödare

– främja lämplig och kontinuerlig utbildning av domare/ uppfödare

– vidta åtgärder för avel med hundar som har genetiska/utseendemässiga särdrag vilka kan innebära hälsorisk/lidande

– ökad information till allmänheten i frågor som omfattas av Konventionen för skydd av sällskapsdjur

Resolution (samfällt yttrande) om förändringar av rasstandards;

standardöverdrifter som kan orsaka hälsoproblem ska bort. Föräldradjurs mentalitet bör tillmätas större betydelse i förhållande till exteriören. Standarder bör ändras och ge större utrymme för mentalitet. Domare och uppfödare ska utbildas och lära sig att undvika exteriöra överdrifter. Allmänheten ska göras medveten om fysiska eller mentala problem inom en ras.

Räcker inte dessa åtgärderna kan Europarådet tänka sig regler som förbjuder uppfödning av vissa raser. Kennelorganisationerna fick anvisningar/riktlinjer för att ändra aveln/standarderna:

– ange maximi/minimimått för höjd och/eller vikt hos mycket storvuxna resp små raser

– ange maximimått för proportioner höjd/längd hos lågbenta raser (basset hound, tax)

– sätt gränser för hur kort ett nosparti (andningsproblem) eller hur stort ett huvud (valpningsproblem) får vara i proportion till hunden i övrigt.

– motverka förekomsten av: fontaneller (oförbenad del av skalltaket), osunda fram-/bakställ (krokiga framben, otillräckligt vinklat bakställ), abnormiteter/käkar och tänder, storlek eller form på ögon/ögonkanter som kan orsaka lidande, t ex entropion (inåtrullning av ögonlock), ektropion (utåtrullning av ögonlock), alltför stora, alltför långa öron, alltför mycket lös, veckad hud

– undvik alternativt förbjud avel med hundar som bär semi-letalt (letal=dödlig) anlag: t ex stubbsvans, hårlöshet och merle-anlag.

  Man kan beskriva den goda sidan av den nya tekniken, hur sociala media och t-o-m- en blogg kan användas, många till nytta och glädje.

Det är den ena sidan.

Å den andra nyttjas näten till att förgifta atmosfären med avsiktliga missuppfattningar och korkad tvärsäkerhet. I närliggande omvärld finns rikliga vittnesbörd om vad energi, illvilja, fanatism och enfald i förening betyder för stämningen i en organisation. När de korkade missuppfattningarna blir för många så anmäler internetanvändare varandra till olika instanser. Vad vinns med det?

För ett år sdan hotade någon att DN-anmäla Yours Truly.

DN uttydes disciplinnämnden. Medge att det är obehagligt! Obekanta snokar i min privata blogg för att hitta något att sätta dit mig för... 

Det första som slog mig - att nu ännu något kan slå mig! - var kanske inte direkt stegel och hjul, så ivf bilden av en korrektionsanstalt.

Sjönk ner och försökte frammana en känsla av tilltagande brottslighet...Närmare ett års kinesisk tortyr för nybörjare... Och än har ingen talat om för mig vad nämndens ledamöter kommit fram till. Snacka om syndastraff...

Tänkte skriva om detta.

Så föll blicken en annan DN då uttytt Dagens Nyheter. Där hade Jonas Thente skrivit så oändligt mycket bättre om aktuellt fenomen. Låtom oss citera:

I begynnelse skapade människan internet och såg att det var gott. Nu skulle alla kunna mötas på ett gemensamt torg, dryfta väsentligheter och dela erfarenheter med varandra. Information och kunskap för var och en fri medborgare. Det är ett av mänsklighetens största och viktigaste framsteg - viktigare än månlandning och kärnenergi.

Men något hände på vägen till Paradiset. En mängd ormar krälade fram för att sprida hat, löje och fiendskap på alla tillgängliga platser./.../Hur kommer det sig att vi människor måste skita ned allt bra som vi skapar?

Som internet.

/..../Det är alltså fråga om en digital version av han som vandrar längs stranden och sparkar sönder andras sandslott - bara mer anonymt, i skydd bakom skärmen.

Jonas Thente avslutar DN-krönikan om digitala medier och Internets nedskitare:

/.../ Väldigt, väldigt små människor som fått ett mycket, mycket stort sandslott att sparka sönder.

Mästerligt.

To All of You Wellwishers - We´re Fine & OK... Be Happy - Stop Worry!

Lisbeth & Mandy... alltid tillsammans...ewich tosamende ungedelt 

Å som sagt: Inte röker ja å inte super ja å Fruntimmer e ja själv...

  Thomas Tranströmer Nobelpriset i Literatur 2011

Hans dikter blir väl ihjälciterade, så jag hyllar vår Nobelpristagare med ett citat ur självbiografin "Minnena ser mig":

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar.

Det är summan av dem som är 'jag'.

Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.

Surprise surprise...! Nu blev ni väl förvånade..? Yours Truly brukar ju hålla ord... och iofs var det nog ett riktigt beslut att inte låta bloggen passera bäst-före... eller ivf ta Time-Out... Men att i allmän frustration bara knipsa av så där känns väl inte så bra... Man borde väl i all anständighet lämna någon form av testamente - finns något kvar att testamentera? De e Frågan.. 

Som framgår av DN idag (Per Mortensen): Allt har en ände och det syns utanpå.

Så här såg Yours Truly ut för närmare precis ett år sedan:

" Vad lär man sig av detta? Möjligen att man vinner i trovärdighet om åren får lämna spår och rynkorna blir fler. Måste man vara riktigt finkulturell går det alltid att anföra Goethes Faust-figur. Även om han med ränksmidaren Mefistofeles "hjälp" vinner ungdomen åter och kan leva om sitt liv, slutar det med att han blir åldring en andra gång. Dessutom slipper han hamna i Helvetet eftersom den store geriatrikern Gud tycker att Faust förtjänar en bättre tillvaro när han ska hamna bortom denna jordiska."

Vad kan då Lilla Ja dra för slutsats? Så här ser nämligen Yours Truly ut ett år senare, dvs nu:  

Tolv månader äldre, tolv kilo färre, två klädstorlekar mindre, ett antal gym-lektioner och många upplevelser fler, nya fiender, nya älskande vänner, inget jobb, ny rolig hobby - Top Show Cats - alla diamanter på Pantbanken - de behöver ju inte hänga på Mig hela tiden - absolut tji stålar... Det var ju ett riktigt syndastraff -  the punishment hardly fits the crime... Tycker verkligen inte att jag gjort mig förtjänt av sådant elände... Jag menar; Inte röker jag å inte super jag å Fruntimmer e ja själv...

Jämförelsen med Dr. Mengelse och tyska avelsvakter, som kommer hem till uppfödare för att bestämma vilka valpar som ska få leva, står jag fortfarande för... Trots att det ledde till DN-anmälan (ännu inget synligt beslut?), spetälskeförklaring och efterföljande ekonomisk misär...

Reducerad till buljongtärning är det alltså i grunden den soppa som nerkokades för ett år sedan och i ett nafs bidrog till utvecklingen Rik men "ful" till Fattig men "skön" - ha ha ha...

Har dock blivit väldigt rörd av alla kommentarer, mail och inte minst telefonsamtal med anl av Bloggens avdagatagande. Då slog det mig så klart att skulle envar av de trogna 100-200 läsarna bidra med en smärre slant - låt oss säga en hundring? Emotses tacksamt på plusgiro 77 58 14 - 7 Lisbeth Högman - så skulle Yours Truly hålla sig själv och därmed också bloggen vid liv - åtminstone fram till Jul... För nu har jag ju liksom inget längre att mista. Allt är ju redan förlorat. Och jag lovar att skriva - om hundar. Varje dag. 

PS Det där var väl menat mest på skoj... uppenbarligen har det uppfattats på blodigt allvar... Läxa för Lifvet: Måste behärska mitt opassande skämtlynne!

Hjälp har förvisso inkommit, nämligen från Gud... eller annan okänd Välgörare... Tack så Mycket snälla Gud!

PPS Nya Frågor: Vill Gud verkligen att jag skriver om hundar? Varje dag?

osa ASAP

DN-krönikören Mårten Schultz skriver: Jag kan klandra min nästa för att hon gjort fel. Men det är skäligen meningslöst att banna henne för att hon inte gör just det jag vill att hon gör. Det där med att klandra någon för vad de inte gör, snarare än för vad de gör, skiljer den omdömesgilla från den omdömeslösa.

Precis. Just så är det. Men när det gäller bloggen skriver jag för min egen skull. Ingen annans. Det är skillnad mot att verka för en tidning. Där kan redaktörern beordra mig att göra ett jobb i ett bottenlöst tråkigt (för mig) ämne.

Det kommer synpunkter på bloggen - vänliga, mjältsjuka, kritiska, uppmuntrande... Det kommer förslag om hundfrågor - men detta kan jag knappast skriva om längre av lätt insedda skäl - och är väl knappast längre intresserad... Det är/var Min blogg och mina verkliga eller imbillade  upplevelser - ingen postorderkatalog med varor som man vill "känna igen" år från år. . Men jag är inte samma människa som för 3 eller 5 år sedan... Det jag mest funderar på kan jag inte heller skriva om utan att folk får fel saker för sig... Och det som hamnar till sist på bloggen är installationer, alltså idéassociationer - för att hålla kreativiteten och fantasin igång om sådant som är vackert, romantiskt, ömsint - det måste få finnas en sådan sida av mänskligheten - även om det bara är Tankar från Roten. Alas, it ended up on the wrong foot... Det mesta är alltså numera rena påhitt... eftersom omgivningen bevisligen inte klarar av att man tar tag i Realiteter. Och om nu detta är så irriterande, generande eller vad det nu är... vem är det som tvingar människor att kika in i delar av min hjärna..?

Who are you to criticize me..?  

Uppenbarligen försiggår här en etikettering av vad som kan anses lämpligt för 65-åriga kvinnor att intressera sig för... Ingen opassande munterhet, romantik, sentimentalt... Men jag HAR en sådan sida i mig, vad ska jag göra åt det..?? Och VAD är passande för 65-åriga kvinnor..??? Stavgång..? Bättre då att få slut på stilpolisernas pinligheter...  jag gör det lättare för de irriterade/generade som känner ett så pockande behov av att trots allt titta in på den här bloggplatsen, jag drar helt enkelt in platsen! Ivf tills vidare och tills det känns kul igen... Mina tankar behåller jag för mig själv... det är nog lugnast så. Bloggen tillkom för exakt 5 år sedan och har utvecklats unden en smärtsam och olycklig tid av mitt liv. Det är kanske logiskt att den får avslutas nu och man kan ägna sig åt roligare saker. Bloggen är också delvis orsaken till senaste årets Olycka.

Ibland blir man lite less - you just can´t please some people! - just nu känns det inte så meningsfullt eller inspirerande att fortsätta. Tack å Hej då!