BELLA FIGLIA DELL'AMORE

From the opera "Rigoletto" (in three acts) (1851)

(based on the play "Le Roi S'amuse" by Victor Hugo)

(Composer: Giuseppe Verdi / Librettist: Francesco Maria Piave)

 

From ACT III,  the end of Scene I:

DUCA:

Bella figlia dell'amore,

schiavo son de'vezzi tuoi;

con un detto, un detto sol

tu puoi le mie pene,

le mie pene consolar.

Vieni e senti del mio core

il frequente palpitar,

con un detto, un detto sol

tu puoi le mie pene,

le mie pene consolar.

MADDALENA:

Ah! ah! rido ben di core, chè tai baie costan poco;

GILDA:

Ah! così parlar d'amore

MADDALENA:

Quanto valga il vostro gioco, mel credete, sò apprezzar.

GILDA:

A me pur l'infame ho udito!

RIGOLETTO: Taci, il piangere non vale;

GILDA:     Infelice cor tradito,

MADDALENA: Son avvezza, bel signore,

DUCA:      Con un  detto

RIGOLETTO: Taci,  taci il  piangere non  vale, no, non, val,

GILDA:     Per angoscia non scoppiar,

MADDALENA: Ad un simile scherzare,

DUCA:      Sol tu  puoi

RIGOLETTO: no, no, non, val.

GILDA:     no, no non, scoppiar.

MADDALENA: mio bel signor!

DUCA:      le mie pene consolar. Bella figlia dell'amore,

RIGOLETTO: Ch'ei mentiva,

GILDA:     In felice

MADDALENA: Ah! ah! rido ben di core, chè tai baie costan  poco,

DUCA:      schiavo son de'vezzi tuoi;

RIGOLETTO: Ch'ei mentiva,

GILDA:     cor tradito,

MADDALENA: Quanto valga il vostro gioco, mel credete, sò apprezzar.

DUCA:      Con un detto, un detto sol tu

RIGOLETTO: sei sicura

GILDA: Ah! No, non scoppiar.

MADDALENA: Sono avvezza, bel signore, ad un simile scherzare.

DUCA:      puoi le mie pene, le mie pene consolar.

RIGOLETTO: Taci, e mia sarà la cura

GILDA:     In felice core, cor tradito,

MADDALENA: Ah! Ah! Ah! Ah! Rido di cor,

DUCA:      Ah! Con un detto

RIGOLETTO: La vendetta d'affrettar,

GILDA:     Per angoscia non scoppiare,

MADDALENA: Ah! Ah! Rido di cor,

DUCA:      sol tu puoi

RIGOLETTO: Taci, e mia sarà la cura

GILDA:     In felice cor tradito,

MADDALENA: Ah, Ah, Rido di cor,

DUCA:      Le mie pene,

RIGOLETTO: La vendetta d'affrettar.

GILDA: Per angoscia non scoppiare,

MADDALENA: Ah! Ah! Rido,

DUCA:      consolar;

RIGOLETTO: Si, pronta fia,

GILDA:     In felice cor tradito,

MADDALENA: Ah, Ah! Rido ben di core, chè tai baie costan  poco,

DUCA:      Vieni e senti del mio core

RIGOLETTO: sarà fatale,

GILDA:     Per angoscia non scoppiar, no, no, no, no, no,

MADDALENA: Quanto valga il vostro gioco, mel credete, so apprezzar,

sì, sì,

DUCA:      il frequente palpitar, ah, sì,

RIGOLETTO: Io saprollo fulminar, io saprollo fulminar;

GILDA:     No, no, non scoppiare,

MADDALENA: Sono avvezza, bel signore, ad un simile scherzar,

DUCA:      Vieni;

RIGOLETTO: Taci, e mia sarà la cura

GILDA:     In felice cor tradito,

MADDALENA: Ah! Ah! Ah! Ah! Rido di cor,

DUCA:      Ah! Con un detto

RIGOLETTO: La vendetta d'affrettar,

GILDA:     Per angoscia non scoppiare,

MADDALENA: Ah! Ah! Rido di cor,

DUCA:      sol tu  puoi

RIGOLETTO: Taci, e mia sarà la cura

GILDA:     In felice cor tradito,

MADDALENA: Ah, Ah, Rido di cor,

DUCA:      Le mie pene,

RIGOLETTO: La vendetta d'affrettar;

GILDA:     Per angoscia non scoppiare,

MADDALENA: Ah! Ah! Rido,

DUCA:      consolar;

RIGOLETTO: Si, pronta fia,

GILDA:     In felice cor tradito,

MADDALENA: Ah, Ah! Rido ben di core, chè tai baie costan  poco;

DUCA:      Vieni e senti del mio core

RIGOLETTO: sarà fatale,

GILDA:     Per angoscia non scoppiar, no, no, no, no, no,

MADDALENA: Quanto valga il vostro gioco, mel credete, so apprezzar, sì, sì,

DUCA:      il frequente palpitar, ah, sì,

RIGOLETTO: Io saprollo fulminar, io saprollo fulminar,

GILDA:     No, no, non scoppiar,

MADDALENA: Sono avvezza, bel signore, ad un simile scherzar,

DUCA:      Vieni.

RIGOLLETTO:Taci, e mia sarà la cura la vendetta d'affrettar.

GILDA:     In felice cor tradito, Per angoscia non scoppiar,

MADDALENA: il vostro gioco sò apprezzar,

DUCA:      Senti del core il palpitar,

RIGOLLETTO:Taci, e mia sarà la cura la vendetta d'affrettar,

GILDA:     In felice cor tradito, per angoscia non scoppiar,

MADDALENA: il vostro gioco sò apprezzar,

DUCA:      Senti del core il palpitar,

MADDELENA: Il vostro gioco,

DUCA:      Vieni,

GILDA:     No, non,

RIGOLETTO: Taci,

MADDELENA: Sò apprezzar,

DUCA:      Vieni,

GILDA:     Scoppiar,

RIGOLETTO: Taci,

MADDELENA: il vostro gioco sò apprezzare,

DUCA:      Vieni,

GILDA:     Non scoppiar,

RIGOLETTO: Taci,

DUCA:      Vieni

GILDA:     Ah! No!

MADDELENA: Ah sì!

RIGOLETTO: Taci!

... US Heartland i Mellan-västern, kom

John Wayne,1907 - 1979, en amerikansk skådespelare och regissör.

 

Han började sin karriär på 1920-talet, och kom att bli en av de största amerikanska filmstjärnorna från 1940-talet till 1970-talet. Han är främst känd för westernfilmer och filmer om andra världskriget.   Han har blivit en bestående amerikansk ikon; urtypen för en särskild kärv individualistisk manlighet som Yours Truly särskilt gillar. Yes!

  My Love & My War Queen.

I love you so much and i will

keep loving you forever..

Thanks alot for all your prayers..

Your Prayers Are Working..

I'm Alive For You My Wife !

I will call you tomorrow morning

I love you my Angel..

Good Nite & Sweet dreams

Your Hubby

 (På bilden Agneta efter en ridtur med grannen Bengt).
Goda vännen och grannen Agneta Reis fyller idag ett aktningsvärt antal år... Hurra för Agneta som är det levande beviset för att livet som pensionär alls inte är jämmer och elände... Agneta, som är sina vänners bästa vän, har så många strängar på lyran att hälften vore nog... sköter ett mycket stort hus, är gästfri över det vanliga, lagar världens godaste mat, samt inte minst är kennel Nalina (tillsammans med dotter Kicki) tibetansk spaniels hittills enda innehavare av Hamilton-plaketten! Och Agneta bangar inte för något - för några år sedan var min västgötaspets Ch Westorps Jack MacCall medskick till Vännäs - Agneta i tweedkavaj och pärlhalsband - stegar in i ringen och i ett nafs kliver ekipaget ut ur densamma med cert o BIR! Tackar!

Må du få en riktigt underbar födelsedag, kära Agneta!

.... på STOKK:s utställning i Vallentuna...   photo by courtesy Gunnar Lindgren

Photo by David Gutttenfelder, Associated Press

  Soldiers from the US Army First Battalion 26th Infantry take defensive positions after receiving fire from Talibans in Kunar Province Afghanistan. US Army Specialist Zachary Boyd leapt from his sleeping quarters and grabbed his helmet, vest and rifle - but not his pants - and took his station behind sandbags.

Firebase Restrepo, where US soldiers are on constant lookout for Taliban fighters, isn't a place for formality: Uniforms have holes in them, and some men wear flea collars because of bugs in their beds. Boyd´s boxers were emblazoned - "I Love NY."

Åkte in en stund till STOKK:s utställning i Vallentuna - hade varit där en knapp halvtimme då det kom hårresande nyheter via löddrig mobil: En samtidig utställning i San Marino hade fått stängas och utrymmas då hundar förgiftats på plats, åtminstone tre hundar dog... Symptomen: kraftiga kräkningar, konvulsioner, hundar dör på kort tid... Enligt uppgift tros hundarna fått i sig gift från utställningens underlag; gräs.. Utställare och domare har skickats hem... Polisen undersöker, TV och media har uppmärksammat det hela...

Av vad som vidare framkommit har ett 30-tal hundar omkommit vid olika hundevenemang... dittills har inte händelserna sats i samband med varandra...

Ingen har ännu tagit på sig ansvaret för attentaten. Skrämmande om hetsen mot hundsporten tar sig sådana uttryck...

Samtidigt som SBK växte med rekordfart hade den nya organisationen från 50-talet och framåt svårt att hantera alla intressen som spretade i olika riktningar - hundägarutbildning, brukshundsavel, tävlingar... I 50- och 60-talen med framtidstro och nya generationer, ökad fritid och intresse för stora robusta hundar, sökte sig allt fler till SBK-klubbarna. Det var konstant brist på instruktörer för alla kurser som efterfrågades.   Organisationens folk började glömma bort - om de nu en gång haft detta klart för sig - att man tillhörde eller på något vis hade att göra med Kennelklubben. SBK var sig själv nog. När SKK vid mitten av 70-talet blev en riktsorganisation med länsklubbar och specialklubbar, blev den synbara skillnaden tydlig nog. Det var "vi" och "dom".

 

Brukshundklubben kom att förkroppsliga den svenska efterkrigstidens överlägsenhetskänslor och moraliska mission i världen. SBK var bäst, där sysslade man med riktiga hundar och samhällsnytta, dit hade räddats det finaste och det bästa av hundkunnandets ideologi och ideal, medan den gamla Kennelklubben - i den mån man överhuvud taget bekymrade sig om hundvärlden utanför SBK - var utlämnad till snikna länsklubbar och specialklubbars vildsinta stamgräl. Kennelklubben var upptagen med kiv och split, det var för mycket pudeltanter och stingsliga jägare. SBK var förskonat från allt detta, man hade kunskap och kompetens att lära ut och kunde ta på sig allt större uppgifter.

När det uppdagades att schäfern - den största rasen och i särklass viktigaste tjänstehunden - hade ett utbrett höftledslidande, togs detta naturligtvis på stort allvar. "Några år av uppoffringar så är allt övervunnet." Det var så man trodde då. Det gick lätt att selektera i aveln, det fanns ju så många hundar att välja på - schäfer registrerade 7.000 per år, mer än tre gånger fler än nu. Brukshundfolket var snabbare än andra, också i att utveckla traditioner - i slutet av 80-talet hade man hunnit intala sig på ett tiotal år att det var en gammal SBK-tradition att verka för bekämpningsprogram, avelsspärrar och tvingande regler. Att schäferfolket till att börja med gjorde allt för att bagatellisera ledproblemen störde dem inte i deras mission.

Det senaste decenniet har SBK utökat sina åtagande till att omfatta praktiskt taget alla hundar och raser. Av praktiska(?) skäl har man reducerat avelsomsorgen till två områden - hälsa och mentalitet.

Från sin moraliska alptopp kan SBK i makt av sin storlek och (röst)styrka - via sina delegater på fullmäktigen och styrelser - förkunna för övriga hundvärlden sitt syfte: att ge SKK (fast det inte gått) en sundare hundavel, att lära uppfödarna att avla på bättre mentalitet. Det låter vackert men är farligt.

När SBK gick i krig för sin uppfattning om vad som är bättre hundar grundlade man ovanan, aldrig utrotad, att dra ut på korståg. Att ersätta de europeiska kennelorganisationens tafatthet och korrupta maktbalans med en ny och bättre världsordning - en bättre hundvärld, att ge Sverige (först) och därefter resten av Europa en bättre hundavel som överensstämde med SBK-ideal. Sverige ska gå före... det är tanken som mer eller mindre tydligt uttalats.

Krig med ädla och goda syften blir gränslösa och förödande. Den moraliska ivern att utrota allt ont och allt dåligt via tvingande regler (man bestämmer själv vad som är dåligt) kan bara leda till ett moraliskt berättigat utövande av gränslöst tvång.