Tisdagsmorgon och lilla ulvusbloggen ligger vips på 7:e plats bland mest lästa bloggar (av 120.000 nånting). Så där är det alltid! Står det något om SBK eller collie eller tillståndet i kennelvärlden då går siffrorna (unika läsare) upp som lyftande fasaner. Vad beror det på? Vad är det som folk kan läsa här (men ingen annanstans)?

Jo t.ex sådant här:

(initierad kommentar till inlägget för ett par dagar sedan, Fornstora dar): De senaste åren har budgetarna i Brukshundklubben reviderats om till något helt annat än de beslutades till från början. Så även i år. Trots att ingenting tyder på att medlemssiffrorna ska gå upp så förväntar sig ledningen att det ska bli 1600 fler medlemmar 2011. Registreringen av valpar, speciellt i bruksraserna, har gått ner.

---

Bruksproven har minskat med cirka 17 procent på ett år! Vad värre är att antalet individer har minskat från 2920 till 2137. De är ett minus med över 26 procent! Men den takten, finns bruks kvar om säg fem år?

Lydnadsproven minskade från 20624 till 16819. Minus 18,5 procent på ett år. Antal individer minskade med cirka 12 procent.

För första gången minskar antalet individuella starter i agility. Från 70740 2010 till 70105 2011. Detta är ett trendbrott. Agilityn har stadigt ökat sedan starten.

Antalet valpar av SBK-ras har minskat med 22 procent på två år.

--

SBK-rasernas fall i registreringsstatistiken lär inte komma som en överraskning. Nu viker intresset från allmänheten. Att äga och föda upp hundar av brukshundsras har blivit alltmer krångligt och kostnadsdrivande. Under årens lopp har tillkommit avelsspärrande bestämmelser angående hälsoprogram. Sedan senaste decenniet finns krav även på mentalbeskrivningar. Det visar sig nu att hundägarna inte ställer inte upp på tvingande bestämmelser som man finner meningslösa, dyra och krångliga. Många äro exemplen på valpintressenter som backat ur när man fått klart för sig vad som förväntas av dem.

Vi lärde oss något på det här... Det skulle vara lätt att strö ytterligare salt i sår genom att framhålla åtskilliga personer vilka förespått just denna utveckling - eller avveckling snarare... Jag nöjer mig dock med att redovisa kennelklubbens farhågor.

Tveksamheter från SKK:s sida om de av SBK framtvingade reglerna för MH fanns redan från början.

Så här sa vd Ulf Uddman på SBK:s kongress 2001 (bandat anförande):

Mentalbeskrivning/MH*Efter beslut av Centralstyrelsen (CS) ska brukshundar från och med nästa år ha krav på MH på föräldrar födda efter 1 januari 2000 för att få registrera en valpkull, gäller ej utländska hundar. Frågan om collie är bordlagd. Enligt Uddmans personliga bedömning kommer CS att ta beslut om MH även för collie. MH-kravet kommer därmed att omfatta samtliga brukshundar. Vad är det då som CS haft synpunkter på? Jo, det är om Brukshundklubben klarar av att genomföra MH i hela landet, året om? Ulf Uddman vädjade till alla goda krafter att hjälpa till.

- Klarar ni inte det här så kommer inte era uppfödare att kunna registrera sin valpkullar. Många uppfödare kommer att drabbas. Om vi hade haft den här regeln förra året hade 1000 schäfrar inte blivit registrerade. SKK menar att vi tjänar våra raser allra bäst genom att se till att de har en hög registreringsfrekvens.

 – SKK har under åren haft många hälsoprogram för olika raser. Genom information, utbildning, opinionsbildning har vi haft en stor andel av uppfödarna med på oss och kan nu visa på väldigt bra resultat. Enligt Ulf Uddman har man nu en situation, framför allt med collie, där SKK kommer att tvinga på ett krav och där man inledningsvis inte har en majoritet av uppfödarna med.

- Vi får se hur det har slagit ut när resultatet utvärderas efter 5-10 år. De många mentalprogram som funnits inom SBK; korningar, karaktärsprov, MUH, etc, har medfört att många goda avelsdjur har slagits ut eftersom de inte passat de uppsatta målen. Frågan som CS har ställt är: har man med alla dessa program fått bättre brukshundar? Nu går man ännu hårdare fram. Dessa aspekter har funnits med när man varit tveksam till de krav som riktats.

I dagens akutläge borde det mobiliseras, kraftsamlas.. Inget av detta sker.  I alla fall som man märker något av. Tystnad råder... SKK skjuter till pengar (finns redovisat i kongressmaterialet på undanskymd plats). Detta oerhörda - den i särklass största  av SKK:s medlemsorganisationen står (självförvållat förvisso) inför total kollaps. Vet ledningen om detta? Hur märker man det? Det riktlinjer som kan skönjas ser mest ut att handla om vildsvinsgaltar och rovdjur, något lite om smällare... Visst saknar man en Björn von Rosen och en Stig Ahlberg som hade kunnat styra upp det hela.   Kenneldebatten lyser med sin frånvaro. I dess ställe - ja platsen är ju ledig - dyker dom upp, främst på en giftgrönt gallsprängd sajt vars namn ej må nämnas ety då orsakas svår oreda med efterföljande verkningar på bloggstatistik och SKK-politik - besvararna av alla frågor, häcklarna av allt vad SKK står för. Folk får väl tycka vad dom vill men det är kränkande och direkt plågsamt att teser om hundavel marknadsförs av personer som aldrig sysslat med ämnet, annat än i teorin förstås. Vet ni att det numera inte heter hundavel eller ens rasavel utan renrasavel? Detta är  alltså förkastligt enligt de monomana och ständigt förfördelade på gallsajten - internetvärldsmästarna och foliehattarna. 

  En fotnot är på sin plats (Wikipedia): En foliehatt är en huvudbonad inklädd i aluminiumfolie. Som satir och humor påstås en del människor bära sådana i tron att den skall skydda från exempelvis elektromagnetisk strålning och tankeläsning, till exempel från utomjordingar. Foliehatten har kommit att bli en symbol, särskilt i bloggosfären, för pseudovetenskap och konspirationsteorier.

En foliehatt kan även vara en pejorativ benämning på en person som anammar, sprider och tror på diverse konspirationsteorier. Ingen eller bristande källkritik är ett utmärkande drag.

  1915 föddes författaren Lars Ahlin den här dagen. Han gjorde debutsucce med romanen Tåbb med manifestet, upptäcktes med den senare boken Inga ögon väntar mig. En stor läsupplevelse!

  För ett tid sedan lades årets handlingar till Kongressen ut till allmän beskådan på SBK:s hemsida. Dessa tog en del kraft att smälta, för det är en deprimerande läsning... Föregående års negativa trend har fortsatt. Organisationen har tappat 6,5 % jämför med året innan. Det är mer än en miljon i minskade medlemsintäkter och mycket långt från fornstora dar. Tittar man på verksamhetsberättelsen i stort - vi talar om ekonomi här - så är nästan alla intäkter under budget, men det motsatta förhållande gäller utgifterna. I fråga om verksamheter går allt ner; antalet MH-beskrivna hundar, antalet hundar till Hemvärnet, bruksprov, lydnad - till och med stöttepelare agility minskar...

Det är svårt att förstå hur sittande ledning kan tralla på och köra som vanligt.

  Everybody knows that the dice are loaded

Everybody rolls with their fingers crossed

Everybody knows that the war is over

Everybody knows the good guys lost

Everybody knows the fight was fixed

The poor stay poor, the rich get rich

That's how it goes

Everybody knows

Everybody knows that the boat is leaking

Everybody knows that the captain lied

Everybody got this broken feeling

Like their father or their dog just died

Everybody talking to their pockets

Everybody wants a box of chocolates

And a long stem rose

Everybody knows...

Leonard Cohen

Föreställ Dig att man krymper världens population till en liten by med exakt 100 innevånare, med alla existerande mänskliga egenskaper i proportion, skulle det se ut ungefär såhär.

Det skulle finnas:

57 är asiater

21 är europeer

14 är amerikaner (Nord och Syd)

8 är afrikaner

52 är kvinnor

48 är män

70 är icke vita

30 är vita

70 är Icke-kristna

30 är kristna

89 är heterosexuella

11 är homosexuella

6 personer äger 59% av hela världens välstånd

80 bor i undermåliga bostäder

70 är analfabeter

50 lider av undernäring

1 är nära döden

1 ska snart födas

1 äger en dator

----

Om man tar sig en stund för att tänka över detta, kan man bara konstatera att Du och jag det rätt bra, eller hur?!?!

Tänk också igenom följande:

Om Du vaknade imorse och kände Dig mer frisk än sjuk - då är Du mer lyckligt lottad än den millionen människor som kommer att dö denna vecka.

Om Du aldrig varit utsatt för rädslan i strid, ensamheten i fångenskap, smärtan från tortyr eller känslan av svält - då är Du mer lyckligt lottad än 500 miljoner människor i världen.

Om Du kan gå till en gudstjänst utan att vara rädd för att bli förföljd, arresterad, torterad eller dödad - då är Du mer lyckligt lottad än 2 miljarder människor i världen.

Om Du har mat i kylen, kläder att bära, tak över huvudet och ett ställe att sova på - då är Du rikare än 75% av världens befolkning.

Om Du har pengar på banken, pengar i Din plånbok eller bara lite växel i Din skrivbordslåda - då är Du en av de 8% som tillhör världens ekonomiska toppskikt.

Om Du kan läsa detta meddelande, är Du dubbelt lyckligt lottad. Då har Du någon som tänker på Dig. Och dessutom är Du mer lyckligt lottad än 2 miljarder människor som inte kan läsa alls.

... är en funktion på Facebook, YouTube, m.fl Gentilt! Med ett knapptryck kan man dela med sig till sina vänner av filmsnuttar, bilder, m.m

Men det finns annat att dela... I kattvärlden "bor" man på utställningar liksom i en radhuslänga... Som här Mandy och Clint på bilden från Stina G. Tack så mycket!

  Det fina i kråksången (med Top Show katter) som Yours Truly relativt nyligen blivit engagerad i, är att Marina och jag har det kuliga liksom ihop...

Efter ett halvsekel med hund har man varit med om det mesta - I have seen and done it all! Men då var jag "ensam" i detta - på gott och ont. Hur mycket roligare är det då inte att ha någon att dela det hela med! Såväl kostnader, resor, slit och släp, som hjärtskärande misslyckande och himlastormande framgångar. Man hjälps åt, man delar allt... Det krävs då ömsesidigt respekt och absolut tillit och att vi har samma smak när det gäller, katter, domare, m.m Som bonus är inte resan hem så lång - då man kan älta verkliga eller inbillade oförrätter eller gotta sig åt erövrade lagerbärsblad. Och så spänningen... Hur mycket kuligare är det inte att följa bedömningen när man har en partner att heja på! Som här i bild från Gävle är begreppet "spänning" fint fångad av Stina G.   Marina står som på nålar i bakgrunden - blir det BIS-nominering, eller...? - och utställarkompisen Linda närmast kameran.

... tyvärr ständigt lika aktuella - Skråckhönsen och Chronschough! Passar bra att läsa 1:a april...

Skriver du bara om katter nuförtiden? Nej, det går lika bra med hönor, tycker Yours Truly och får ett kärkommet tillfälle att blåsa nytt liv i ett par gamla favoriter.... För ett par år sedan roade man sig med att plita ihop ett litet kåseri... Det blev instant success! Nu har det visat sig att sanningen kommit ikapp och fantasifigurerna lever och frodas!

I sammanhanget  kommer man osökt att tänka på en mycket rolig bok av den geniale Mark Levengood, nämligen "Gamla tanter lägger inte ägg" Och nu börjar skribenten så att säga närma sig ämnet...

Skråckhönsen

När vi hade höns dök det ofta upp en ovälkommen företeelse i flocken, nämligen skråckhönan. Det är s k "ruvningslystnad" vilket tar sig uttryck i att den anfäktade hönan snor alla ägg och parkerar sig själv ovanpå. Där ligger hon, burrar upp sig och skråckar - därav namnet - samt är allmänt besvärlig. Skråckhönan lägger inga egna ägg. Framför allt stör hon de andra och nyttiga hönsen.

Jag tänker ibland på de besvärliga och tjafsiga skråckorna, när man konfronteras med motsvarande företeelse i hundvärlden...

Dessa äro välutbildade och välartikulerade damer på livets middagshöjd - typ 55+ - som inför denna livsfas bestämmer sig för att skaffa en hobby, nämligen hund. Hundskråckan ger sig in i sitt nya projekt med stor beslutsamhet. Allt i ämnet studeras, det gås kurser och man informerar sig. Så långt är allt väl.

Ibland kan Skråckan, som oftast har ett auktoritetsyrke i botten - typ socialsekreterare, polis, lärare, läkare eller motsvarande - även göra karriär i hundklubb. Det går mestadels alldeles utmärkt, enär Skråckan som sagt är välorienterad och nitisk. Så länge Skråckan håller sig till uppgifter som kassör eller sekreterare flyter det på rätt bra. Hundskråckorna fyller här samma funktion som de kulturbärande damerna inom teater och litteratur. Dock - ingen av kulturdamerna skulle väl komma sig före att lägga sig i regissörers eller författares arbete?

Men det är just det som inträffar när Hundskråckan börjar intressera sig för Avel...

Skråckan har nämligen behov av att amma ett foster - en ganska elak anmärkning från en kynologiskt insatt person, men det får vara med här på grund av träffsäkerheten... Hundavel är en ruggig uppgift som fyller Skråckan med bävan och skräck - överlämnas bäst till auktoriteter! - veterinärer och likställda...

En liten sidoanmärkning: hunduppfödning är en konst och ett hantverk som - i likhet med många andra färdigheter - bäst inläres i tämligen unga år... Det handlar inte bara om avelsprogram, inavelskoefficienter, foderstater m.m som man kan räkna, mäta och föra protokoll över. Utan fast mer förmåga att se sina hundar och begripa en massa naturliga processer. En känsla för vad som är kärnan i just denna ras, en förståelse av tikens och valparnas fundamentala behov. Detta är något som man tillägnar sig under många års träning och dessa saknar Skråckan i beklaglig utsträckning...

Alltså skiter det sig rätt omgående!

Skråckans valpar föds aldrig hemma, de dimper ner i baksätet på bilar eller på veterinärkliniker. Vänner och bekanta inbjuds att närvara! De kan ju göra nytta som sällskap till uppfödaren och om man skulle behöva uppsöka veterinär. Detta behov infinner sig i obevekligen! Skråckan har nämligen klippkort hos veterinären - mer därom senare...

Skulle valparna överleva förlossningsdramatiken, så tas de tämligen omgående av daga genom s.k stödmatning. Skråckan och hennes medsystrar litar inte på att valpmamman har mat till sina små... Skulle till äventyrs någon eller några valpar klara sig från lunginflammation av tillägg, förgiftningschock av alltför nitisk avmaskning eller shamponering med 3:e klassens ohyremedel - ja då är det till uppfödarens stora lättnad äntligen dags för leverans... Allt enligt regelboken naturligtvis, även kennelnamn är inregistrerat! Tyvärr har uppfödaren svårt att släppa taget och lever fortsättninsvis ofta i fejd med valpköparna.

Befriad från uppfödandets plikter kan Skråckan ägna sig med hull och hår åt vad som återstår... De egna hundarna karläggs i detalj, det röntgas och lyses - oavsett om det finns kliniska symptom eller annat som påkallar veterinära undersökningar. Skråckan och hennes gelikar är dock ingen affär för försäkringsbolaget... Hundarna står under ständig medicinering! Alla organ som inte är direkt livsuppehållande avlägsnas kirurgiskt; analsäckar, tonsiller, livmoder, testiklar...

Annat man ägna sig åt som ger livet innehåll - Tävling! Själva meriterande av djuren går dock inte såå bra - man tränar och tränar men det blir liksom inget av det hela...

Återstår ett nytt livsprojekt - Rasen! Här kan vår kära höna utvecklas till en verklig Tyrannusarus Skråck... Det finns alltid något dunkelt som "utrotningshot" eller ursprungsfunktion eller bekämpning att slå vakt om! Hamnar Skråckan på en nyckelpost i rasföreningen; ordförande, avelsråd, avelskommitté, etc. kan betydande oreda uppstå. Skråckan hatar och misstror de andra hönsen, förlåt uppfödarna och avundas dem deras ägg dvs framgångsrika avelsresultat. Hon är besjälad av att hålla dessa i schack. Det finns alltid någon fix idé att odla! Alltmer monoman och förfördelad lierar hon sig med likatänkande. Skulle inte detta vara tillfylles kan man söka stöd hos Auktoriteter; inte minst agronomer och beteendevetare, oavsett om dessa saknar kunskap om hundar eller avel. Skråckorna har absolut blind aukroritetstro och det är här som chronschoughianismen kommer in.

Chronschough

För de som inte är bekanta med begreppet krävs en förklaring:

Skollärare John Chronschoughs memoarer är en mycket rolig roman av August Bondeson som utspelar sig under andra halvan av 1800-talet då folkbildningen i Sverige ännu var i sin linda.

Bokens huvudperson är ende sonen till ett småbrukarpar där fadern dött tidigt. Chronschough är en av de första statligt utbildade småskollärarna och överfylld av en okritisk vördnad och beundran för alla former av auktoriteter. Mot dem som Chronschough upplever som okunniga eller "olärda", är han en besserwisser och översittare.

Namnet är en indikation på vem Chronschough vill vara: hans ursprungliga namn är Johannes Persson, men för att skilja sig från mängden ändrar han under seminarietiden till Kronskog, skrivet Chronschough för att se finare ut. "Chronschough" har blivit ett uttryck för halvbildad besserwisser.

Chronschough tar sig själv på blodigt allvar och är totalt humorfri. Han försitter dock ingen chans att läxa upp omgivningen. I Chronschoughs memoarer stod det skrivet, att han skickade tillbaka sina vänners brev rättade med rött. Bara en sån sak.

I alla problemklubbar finns ett gäng skråckor som styr och ställer. SKK är oförmöget att hantera dessa fruntimmer. De är scharlataner och dilettanter och andra tanter. Det här är en könsegen kategori, män konkurerar aldrig inom området.

En man med motsvarande begränsning av sin andliga horisont är en Chronschoug.

När Skråckan slår ihop sig med en Chronschoug med maktposition i eller utanför rasföreningar, ja då är det verkligt dystert för hundaveln.

Just nu dominerar en Skråcka och en Chronschoug kenneldebatten. Det kan man lugnt göra för  den platsen är ledig. Ber att få återkomma om detta!

På ett internationellt kattforum har trevliga människor från när och fjärran skrivit uppskattande om våra katter, senast speciellt då nyblivne Champion Ormeryds Clint Eastwood, som fått ovanstående rubrik som kommentar. Inte nog med det - beledsagat av foton från utställningen som konkurrenter har tagit! Som det här, foto Maria Österskog:

Man blir alldeles mållös! Vilken generositet och omtanke! Hur ofta händer något sådant i hundvärlden?

Så lyckligt lottad Yours Truly är att få vara med bland dessa älskvärda och civiliserade människor! Det är bara att kika på FB så omsluts man av vänlighet och gratulationer. Motsvarande på hundsidan brukar mest vara isande tystnad, eller i värsta fall någon syrlig kommentar om vilken sopa till domare som satte upp ens hund. Eller till och med försåtliga antydningar om ruffel och båg! Hur har det kunnat bliva så?

Bildning och kultur, verkligt rara djur...

Undrans på att man undviker denna småskurna ankdamm som vore den en radiumstapel!

Dags att påminna om handlern och domaren Gerard O´Sheas visdomsord (Brukshunden -05):

Konkurrenter - det är väldigt lätt att bli negativ mot de människor som du har mest att göra med; dina utställningskollegor. Alla hoppas vi på bästa möjliga resultat, att ”den här domaren kommer att gilla just min hund”. Så, om han nu inte gör det, varför bli arg på människorna som äger de hundar som vann över din hund? Vi är alla där för att göra exakt samma sak. Om du inte är nöjd med bedömningen så är det en sak mellan dig och domaren. Låt inte ditt dåliga humör gå ut över andra utställare. Vi är alla beroende av varandra. Utan konkurrenter står du där ensam. Hur kul vore det?

Var aldrig rädd för att misslyckas. Kom ihåg att alla i ringen, inklusive domare, förstår att våra hundar inte är ”mer än människor”. Så det finns alltid en ny utställning och en annan domare. Försök att skapa en social atmosfär omkring dig, det påverkar även hunden. Istället för att göra ett misslyckande mer negativt än det är, motivera hunden, gläd dig åt alla bra hundar på utställningen, umgås med folk. Kort sagt - ha kul!