Lilla Mandy fick idag följa med hem till Marina för sitt nyårsbad och puts och ans. Han var jätteduktig - har bara badat en gång tidigare - och fann sig i såväl schamponering (urk!) som fön (helt OK). Eftersom kattungar har guldfiskminne så tog det inte längre tid än 30 sekunder innan Mandy var glad och lekte med roliga leksaker. Hela proceduren var hårdmarkerad av stora farbror Clint, som var mycket fundersam över att hans matte pysslar med en annan katt! Efter ett tag bestämde sig Clint för att den lilla taggiga blekfisen nog gick att umgås med...

Småning blev det vild jakt runt i lägenhet - julgranen! - med mera rundades. Obetalbara syner när Mandy försvann under bokhyllan och Clint fastnade med "axlarna".

Tack Marina - grooming-master - för expertvården! Visst blev han fin vår lille prins?

På julafton kom det här kortet...      ... från en i alla avseenden god vän... Det var nog med råge det finaste "julkortet" även om det inte sades ett knäpp om julen. Men desto mer om att Lifvet måtte väl vara mer än frusna rör, igloos på gården (översnöade bilar), mörker och kyla. Visst blir man glad, speciellt efter läsning av hälsningen som bilades den vackra bilden:

Kära vän,

Nu när midvintern är som mörkast och kallast och snödrivorna som djupast, kan jag inte låta bli att länga intensivt efter spirande, skir växtlighet och ljumma vindar – det rentav värker i kroppen av längtan efter känslan av nytt liv, frodighet och annalkande fägring. Inget illustrerar denna känsla bättre än drömmen om en uråldrig, kärleksfullt skött prunkande engelsk cottage garden!

Håll ut trots vinter och polaris – vi är snart där igen!

Tack käre vän för påminnelsen! Nu vänder det... som vi säger i kalla, mörka och höga Norden. Kände för att dela med mig av detta till alla läsare. Håll uuut!

 Yffranes New Moon Rising 

e Ch Ormeryds Austin u. Ch Ormeryds Lunar Cheesecake 

Idag är vår lilla kattunge Mandy 3 månader. Vår förstfödde är exotic (korthårig perser) och färgen kallas creme tabby. Han är uppfödd av Marina & Lisbeth och bor här hos oss i Övernäs = Yffranes på medeltidssvenska. 

... och så den söta baksidan...

   Mandy: You got mail...

  Eng Ch Raglan Rose Maiden at Brio bred by Dan Ericsson owner Miss Miller

Den svenskfödda skottetiken står för svensk hundsports största framgång genom tiderna - BIS:2 på Cruft´s 2002 - världens främsta utställning! Det är ingen tillfällighet...

Pat Craig-Trotter från USA (känd för sina Vin-Melca gråhundar) sade vid sitt föredrag i Stockholm på fredagskvällen (före Stockholms hundmässa) att ”The absence of faults does in no way indicate the presence of virtues”. Fint sagt, men enligt uppgift lär det faktiskt ha varit Raymond Oppenheimer (legendarisk bullterriermann från England) som först myntade det hela. Klokt och värt att fundera på!

Det måste komma förr eller senare. Jag har haft mina rötter i gamla Hagalund där -  bland soptunnor, gistna hus och dragiga utedass - har jag tagit skönheten som en vacker present, som jag fick därför att jag alltid, alltid - så länge jag minns - har längtat efter den. Jag har trått efter skönheten som efter en dröm och har fått den i form av vänner, djur, former och linjer, längtan efter att vara god och att vilja göra bra saker.

Att sträva efter skönhet och att uppskatta den, när det förunnas en människa att se den, är ett egenvärde i sig. Ett behov Yours Truly delar med andra likasinnande. Kan det vara så svårt att förstå?

OBS Har inget att göra med världsliga - höll på att skriva ovärdiga! uttryck för mänsklig bakslughet som fjäsk och egennyttiga syften. 

Jag frågade en av de mer bemärkta svenska domarna varför han "höll på" med domeriet - egentligen? Måste vara jobbigt med alla dessa resor, döma hundratals hundar flera dagar i sträck, alltid vara på topp...

Efter en del hummanden om "göra ett bra jobb", "intresse", etc. kröp det fram; längtan efter det fulländade, sökandet efter den perfekta hunden, efter skönhet om man så vill. En del människor har den här förmågan, andra har den definitivt inte. Det är en speciell talangen att se rastyp, ha sinne för proportioner och parallellitet, "hundöga" är ett annat ord.

Ronnie Irvings ord (ordförande The Kennel Club) vid SKK:s generella domarkonferens:

- Breeding dogs, like judging, is an art.

Det handlar om konsten att kunna SE.

En del kan tränas upp genom idogt standardpluggande och nötande, men helst bör förmågan finns där från början. Annars blir man helt enkelt inte mer än en hygglig domare. Eller uppfödare. Och är man bara halvdan så kan man lika gärna låta bli.

Idag är jag pigg! Det verkar som miraklet med värmemadrassen fortsätter! Eja, Gud i det! Sträckte försiktigt ut en tå i morse, prövade att resa mig.. Ingen smärta! Bara ett litet pirr i det onda benet, ingen smärta i fortsättningen av benet upp mot höften. Håller det här i sig så är det ett smärre under!   

Vi gingo en rask Morgen Spatziergang med hundarna i det vackra vinterlandskapet. Flingor föllo och dalade fridfullt mot det meterdjupa snötäcket. K. far hade gått i förväg med de stora pojkarna Jack och Gunvald, lilla Rasmus och Yours Truly kom efter och mötte sällskapet halvvägs. Det blev iaf en halvtimmes promenad. Härligt!

Detta med den minskade (obefintliga!) rörligheten som drabbade mig för 6 1/2 år sedan (ischias) har varit Tärande på Själen. Dels smärtsamt naturligtvis, men framför allt har det stört min självbild. Jag är (nästan) aldrig sjuk... Det kanske låter utmanande och förmätet med ett sådant påstående, men det är faktiskt sant! Äter aldrig medicin... När andra drabbas av Montezumas hämnd, brakförkylningar och andra opassligheter så sitter en annan oberörd i orkanens öga. Har i mitt stilla sinne tänkt att järnfysiken hänger ihop med bra gener först och främst, men också den allmänna livsföringen. Vi bor i ett gammalt dragigt hus tillsammans med djur. Mycket för immunförsvaret att jobba med! Vi har minimalt med moderna material i inredningen... Vi äter bara hemlagat, inga tillsatser, aldrig industrimat...

Har lagt märke till att nyare tiders bönder aldrig lagar bondköksmat (enligt gamla tider; kalops, dillkött, rotmos, risgrynspudding, typ) - de ser ut att leva på hämtpizza, tacos, burgers, chips. läsk och andra läskigheter - och har förmodligen ett så pressat arbetsprogram att man inte har tid att laga riktig mat. Istället ser de osunda ut på något vis - hemskt sagt! - och är tråkigt nog ofta sjuka...

Jag har också funderat på varför folks hundar nuförtiden så ofta är sjuka... Många, även förhållandevis unga hundar behöver opereras eller stå under konstant medicinering. Mina hundar är (så gott som) aldrig sjuka! Utom om de ätit något opassligt - utomhus - vilket västgötaspetsar gör ibland... Återigen ett förmätet och utmanande påstående - förlåt om någon tar illa vid sig! Även hundarna hos oss äter hemlagat... Nu har dessutom forskare visat att tikar som äter hemkokt får valpar som i mycket mindre utsträckning drabbas av autoimmuna sjukdomar som t.ex eksem, vilket Yours Truly vetat "hela tiden", ha ha... dvs i 40 år... Jag har sex västgötaspetsar och en tibbe - den senaste gången som någon behövde veterinärvård (ej vaccineringar, friskintyg) var det för ett par år sedan då Ada bröt en kloled. (Utom förstås när samma tik smittades av herpes). Det här får jag förmodligen äta upp om något grufligt inträffar, men kan bara konstatera faktum. Ska återkomma till detta senare.

Med förhoppningen att alla får vara friska och krya - God Fortsättning!

Vi tänker inte åka någonstans under överskådlig framtid, helt enkelt för att det är så kallt och mycket snö så man kommer inte ut. Istället träffar Yours Truly min käraste vän och bästa kompis, nämligen den elektriska madrassen Masse. 

Och dess lillebror, den sköna el-filten Fille.   

Och gissa vad som har hänt? Jo, den nerv som varit i kläm sedan SBK-kongressen 2004 - på grund av sittande i drag och gående i två dagar på hotel Ariadnes marmorgolv i Värtahamnen - (därvid orsakad svårartade ischias, vilket inga doktorer, mediciner, sjukgymnaster eller Hin Håle i vattenglaset kunnat bota eller ens lindra, utan tvärtom framkallat svår misstro mot all sjukvård) verkar nu ha helats genom det löjligt enkla receptet Värme o Vila - eller rättare Vila PÅ Värme. Tänk om det är så enkelt? Va! Här har man levt i (snart) sju svåra år med domnat ben; enda rörelser som inte orsakat svår smärta är mycket försiktig andhämtning. Visserligen har hoppet spirat mellan varven då det varit lite bättre, men strax är man tillbaka till det trista haltandet.

Trolleriet de senaste dagarna fungerar dock fortfarande, kan inte tro att det är sant!

På 6 1/2  år har ingen promenad kunnat göras, Yours Truly har inte förmått att stå still "rätt-upp-och-ner" längre stund än 7 minuter. Man kan bli ursinnig för mindre... Sen måste jag sätta mig - på golvet i förekommande fall...  (Senast nu på Mässan) - folk tror inte jag är riktigt klok.

Och nu idag - pånyttfödd. Kan gå med hund precis som under den lyckliga tiden med Bero, min älskade första västgötaspets. Tog Rasmus med ut och testade, gick flera kilometer i det vackra snölandskapet, denna nyvunna frihet är härlig! Rasmus är en behaglig hund att gå med, ej skällig eller stretande, inget irrande och ryck, han knallar på. Vi njöto promenaden var och en efter sin fason; Rasmus: sniff, sniff...  Jag: (klapp, klapp) duktig kille... /tänk att kunna böja sig över en liten hund utan att det ilar som tandvärk...

Så här i årets sista skälvande (i dubbel bemärkelse!) dagar, så är det väl brukligt med någon form av bokslut, inte sant? Så kul det hade varit att ha något att göra bokslut av, ivf i rent pekuniär mening...

Året 2010, som började med de ljusaste av förutsättningar, gick på ett sluttande plan rakt ner i avgrunden. Kan bara med beklagande konstatera att ingenting blev såsom förutskickats...

Orsakssammanhangen till dessa gruvfliga besvikelser är inte gott att sia om; nya politiska lappkast? patologisk minnesförlust? Management by Fear? eller kanske rent av ett försök att svälta ut Yours Truly?

Har inte en aning - jobben var det då inget fel på! Kanske tror man att allt arbete numera är ideellt? tänker Yours Truly som (med blandade känslor) blivit ålderspensionär...

Har iaf dyngat in en faktura på de senaste månadernas toil - ske Guds vilja!

Året Som Gått var alltså more Lion than Lamb - en Arbetssam Vår, en Överdjeflig Sommar, en Totaltsvart Höst - och så den senaste månadens gravkyla. Det kunde varit roligare...

Till detta en trio ondingar som bestämt sig för att min ovärdiga person ska förintas, trots att Yours Truly veterligen aldrig växlat ett ont ord med vederbörande... Det finns människor som äro stora hatare!

Nog om detta!

Det finns annat här i Lifvet... Familjen  Djuren  Vännerna!

Ingrid & Ola fick nya bra och framför allt fasta jobb, Astrid & Jocke gifte sig...

   På djurfronten har minskning skett och nytillskott kommit...

Glädjeämnen;. Marina fick en ny Champion    Ch Ormeryds Lunar Cheesecake (MissD)....

och inte minst, en ny BIS-vinnare   

Ormeryds Clint Eastwood (grattis!) - vilken Yours Truly dessbättre också är delägare i. Här föddes den första kattungen      ... Yffranes New Moon Rising (Mandy)... Kattungen är nu 3 månader och väger 1,5 kg - det tar sig! Marina & Lisbeth fick stamnamnet Yffranes (ja, fick och fick...)

Min egenhändigt uppfödda   

Ulvus Gunvald Jackson blev också Champion och sopade dessutom hem 2 x BIM och 2 x CACIB på de enda utställningar som bevistades.

Ingen valpkull i år, men däremot en ljuvlig valp från kennel Svedala

   Svedala Rasmus Berguv foto: Gunnar Lindgren

Vi blev bästisar och gick valpkurs...   Yours Truly simmar fortfarande i Lycksalighetens Sjö efter debuten i glans och ära på Stora Stockholm!

Så nu vi ser fram emot ett Gott Nytt År!   Lilla ulvusbloggen ligger konstant på plats 20/30 (just nu nr 17) av 100.000 bloggar och har 2.500 unika läsare/månad. TACK för intresse och kommentarer!

Julen blev precis så där underbar och oförutsägbar som helgupplevelser kan vara i bästa fall! Illustreras passande med triss i frog charms; sanslösa balettgrodor i tutu.