Yours Truly känner sig utsatt för en gryningsräd! All kreativitet har runnit bort, en osynlig hand har lyft bort hjärnan och ersatt den med en kålrot, i venerna sipprar diskvatten... I morse vittjades brevlådan, där ihop med morgontidningen låg en avi från posten. Yours Truly blev glad och tänkte det var beställda julklappar till barnen... Läste närmare och såg att avsändare var Svenska Kennelklubben och att det var ett rek med mottagningsbevis. Vad kunde detta vara??? Har varit med i SKK i 50 år och detta var ett nytt beteende...

Jag tänker inte köra 3 mil för att kvittera ut något som jag inte vet vad det är.

Även om det är från SKK.

En hemsk misstanke började spira!

 På äckel-C-ovänsbloggen har man hotat anmäla...  Jaha,,,

Ryggmärgsreflexen var helt naturligt att detta är skrämmande eller ivf obehagligt. Det var ungefär vad min upphettade fantasi satte igång att fantiserar om. Disciplinnämnden/DN! I så fall går jag ur SKK direkt! Inklusive - naturligtvis - det halvdussin ras/specialklubbar där medlemskap innehas... Inte för jag gjort något att skämmas över, men kännande mig själv står jag inte ut med långrandigt ältande i den här vägen - speciellt som (eventuell(a)) trolig(a) anmälare är äcklig(a) absolut skogstokig(a) människa(or) som jag bara föraktar och som har som hobby att anmäla allt och alla för allting...

Unnar inte folk av den typen att få sina paranoida lustar tillfredsställda. Har själv aldrig anmält någon någonstans och tänker inte göra det heller, bla, bla...

Efter 50 år i SKK skulle det sluta så här.

Splendid! - för då får Yours Truly "en friare roll"!

  Efter att konsultation (ett antal ledande SKK-personer) har Yours Truly klart för sig att strategin a) ej lösa ut b) lämna SKK - inte var så bra... Dels får galningarna "rätt" - om jag inte löser ut brevet är det liktydigt att ej svara dvs medge "brott". Lämnas SKK kan man inte sätta dit mig men Yours Truly får inte komma tillbaka...

Vad f-n skulle det här vara bra för?!!!

Tänker dock inte förstöra helgen med detta.

Vi får se vad som händer...

-- 

För att pigga upp det fragila egot har nu beställts överkast och gardiner till vardagsrum + köksgardiner - all in revolutionary red...

  Det här är tjänstehundekipaget Susanne & NO UCH SE UCH TJH(FM) (friröntgad ögonlyst u.a.) Sunwind's Be Famous (Ice) som duger gott åt Försvarsmakten men d.s ej godkänns enligt rasklubbens krav för valphänvisning. Bilden säger något om hundsporten i Sverige 2010.

   Steadwyn Magnetism
(Int & Dk & N Ch Lakefield Lars Of Liable - Int & Dk & N Ch WW-08 Steadwyn Fashion N`Passions)
    Ang kommentarer på senaste inlägg... Fundera ett ögonblick på vad det säger om svenska hundvärlden idag, njut av den bildsköna collien och den stjärnspäckade bildtexten så kommer förtsättning om en liten stund!    

---

Detta nya påfund att man inte ska nämna hundar vid namn och knappt ha med dem på bild får Yours Truly att gå igång på alla åtta! Ur vilka grumsiga vrår föds en sådan tanke? Va! Är det den gamla svenska Avundsjukan som spökar? Jag såg samma tendenser i en klubb (tidigare påtalat) där hedersmedlemskap innehas. Klubben har antagit någon poxy  "policy" att icke publicera hundnamn/kennelnamn (annat än i prislistor - ojdå! tack för det...) på det att ingen ska få "gratisreklam". Vad är det för rappakalja?!!! Hur ska människor få kunskap om de bästa hundarna/kennlarna om dessa av några slags "hänsyn" ska förbli anonyma?  

Och så detta med rasklubbars oinskränkta makt... Rasklubbar ska så klart ha en del att säga till om, kanske t o m makt, men inte all makt...

  Som nu SBK:s krav om MH för registrering (i bästa välmening naturligtvis...) och vissa rasklubbar som hakar på med drakoniska krav för det som krävas kan, bl.a i fråga om valphänvisning. Läs mer om detta på Ann-Sofies välskrivna blogg där i saklig ton och med överväldigande detaljrikedom redogörs för rent absurda konsekvenser och undanhållande av obekäma fakta. Läs dessa inlägg (fr 12.11 och framåt) och tänk efter (se länk t. h.)Tillåter mig citera slutklämmen: Valphänvisningen består i fler delar än mentalitetskravet (suprice!) och således är det andra bitar som kan göra att valphänvisning inte uppnås. Det är inte 60% av årets hittills registrerade kullar som fallerar på mentalitetskravet -även om det lätt kan uppfattas på det viset. Det är faktiskt så att siffran svänger åt andra hållet, om ni tillåter mig räkna in TJH så landar siffran rätt så nära 60% (57.45%) kullar med godkänd mentalitet för föräldradjuren. Om folk envisas med att tycka att en hund som är godkänd TJH inte är gott nog mentalitetsmaterial ligger siffran likväl på över 55% (55.32%) godkända föräldradjur.       

  Den fina försvarsmaktshunden som har mer meriter än vad MH-fanatikerna har tillsammans, men som ej får valphänvisning pga brutet  MH, känner Yours Truly dessvärre inte till namnet... Men han kallas "Ice" och matte heter Susanne.   Han (och hon) duger gott till Försvarsmaktens behov, ja är rentav ett utmärkt tjänsteekipage och hunden en utmärkt brukshund (som särskilt väl ägnar åt militära och polisiära uppgifter - någon som minns den ursprungliga formuleringen för brukshundar?) och det räcker för mig. Men ej för SBK-rasklubbens valphänvisning. Det är  huvudlöst och rent pinsamt.  Någon däremot ?    

--

OBS Viktigt! För den som möjligtvis uppfattar inlägg (och kommentarer!) på denna blogg mest som en massa gnäll på Svenska Brukshundklubben med ingående rasklubb, vänligen kolla på motbilder på http://www.brukswebben.se/ Där finns en underbar historik om ett par Stockholmsklubbar från den tiden då SBK var "världens bästa klubb". Läs den och inspireras!                                   

   Till det förbjudna och därför lockande hör att i journalistik och vid historiska studier syssla med "om". Om Carl den tolfte inte blivit skjuten i Norge, vad hade då hänt? Han hade skjutits någon annan stans, kan det svaras. Om inte chauffören som körde bilen kört fel och tvingats att backa runt ett hörn, så att Princip kommit i läge för att mörda ärkehertigparet i Sarajevo den 28 juni 1914, hade det då blivit världskrig? Ja, går det alltid att svara, det hade kommit ändå genom dåtidens blandning av kapprustning och anarki.

Man kan alltså inte uppehålla sig vid hur det skulle ha gått "om" inte något hade inträffat. Det är jobbigt nog att hålla reda hur det verkligen gått. Som måttligt reflekterande människa frågar man sig då om det finns något alldeles kallt och lugnt sätt att beskriva händelseförlopp och sammanhang. Yours Truly envisas ändå med en rad frågor vilka alla börjar med "om". Om inte den där intervjun gjorts med SBK-ordföranden för två år sedan - vilken handlade om ekonomi, rasansvar, MH, m.m (Brukshunden 08/7) - och som orsakade svår misstämning. Om "om" inte varit med hade jag kanske framhärdat och frågat ännu mer... Nu två år senare så vet vi bättre; MU på gott och ont har visat sig ha en av ingen förutsedd sidoeffekt - påtalad av flera sakkunniga - hundarna blir helt enkelt för "lika" och därmed minskar användbarheten...

Om inte jag kommit att intressera mig för collie och den stora mediedebatten ang MH, vilket resulterade i en rad inlägg på ulvusbloggen (först) och sedan på den nyskapade colliebloggen, vilket i slutändan (kanske) bidrog till att den av SKK önskade opinionsbildningen inte gick i avsedd riktning. Utan istället skapades en annan opinion, inverkande bl.a på personvalen i SKK:s centralstyrelse plus en massa annat. Alltså, om inte "om" hade varit med, hur hade det då gått? Det vet så klart inte jag, någon kan svara att opinionsbildningen skett ändå. Men ändå... 

Det man kan fundera på är hur det kan komma sig att vår organisation är så besynnerlig skumögd och tungfotad. Och kan det verkligen var på så sätt att tillräckligt högt placerade personer har någon slags immunitet? Skiljer man på folk och folk? Blotta tanken borde vara så vämjelig att ledningen skulle göra allt för att inga funderingar i den vägen skulle kunna uppstå. Eller...

Som en luttrad spec klubb ordf yttrade: Tyvärr fungerar Disciplinnämden väldigt långsamt och ibland väldigt fort och fel. Vi fick en medlem uteslutning för doping efter att man ögonlyst och ställt ut 2 dagar senare.  Hur har kennelklubben råd att utesluta medlemmar som för första gången råkar göra fel utan att veta om det? Men domen blev ändrad till 6 mån utställningsförbud vilket är mer OK. 

Det ser ju konstigt ut, det medges. Särskilt i beaktande att de två ledande personer i SBK, som för snart ett år sedan anmälts till DN för "odemokratiskt handlande" ännu inte fått sina fall avgjorda, trots att utredningen är klar.

Och kan man verkligen - som nyssens - riva av ett inledningsanförande på en konferens, försvinna för resten av dagen (oklart varthän) och slutligen dyka upp igen lagom till middagen. Och sedan ha mage att senare rapportera till styrelse om såå många intressanta frågor som behandlats. Precis som om man verkligen varit på plats och lyssnat på dessa otroligt ledsamma och tjatiga klubbmänniskor från landets alla hörn... Ja det kan tydligen den som seglar i en högre sfär...  

Och hur kan det komma sig att vissa saker äro ristade i sten? Som nu detta med MH som inte går att hantera på ett sakligt sätt. En tjänstehund (TJH) fungerar ypperligt och var nyligen med på en stor 4-dagarsövning med skott av AK-4, "bomber och granater", cirklande flygpan - storövning med nattförläggning och skott smattrade överallt vi fick gå långt,  klättrade över berg & staket över snår och hundarna skulle jobba och markera fiender. Medans dom sköt. Hunden jobbade jättebra. Sen på natten skulle vi gå på en bevakningsrunda med 2 säkrare bakom oss och det sköt hela tiden med AK-4. och dom kastade upp lysraketer. etc. 

Den utmärkta rasrepresentanten, massor med titlar, 18 cert, m.m får inte valphänvisning av rasklubben för sina valpar. Varför då?

Jo, hunden har ett brutet MH... Och klubben har naturligtvis genomfört MH (med kryss i rätta rutor) som krav. Vad är det för reptilhjärnor som tagit över och som tillåts styra våra liv? Man nyper sig i armen. Och börjar leka med vad  det är som det gått troll i. Istället borde SBK vara rädd om de hundar som gör ett bra arbete i allmännyttans dvs försvarsmaktens tjänst! Och kanske vara minst lika rädd om relationerna till försvaret. Den i början av året begärda redovisningen av hur försvarsanslagen nyttjats har ännu inte dykt upp... Hur kan det komma sig? Vad/vem/vilka är det som till varje pris måste skyddas? Forget it! Loppet är förmodligen redan kört... Skulle man väl ha fog för att tänka.

Om "om" inte hade varit med...

Vill Yours Truly vara här?:

   Nä, men visst kan det vara frestande att kriga för en rättfärdig Sak - eller Princip snarare än sak. Men ibland blir det bara för mycket...

Så mycket ter sig meningslöst och idiotiskt och motbjudande i den tillvaro där man hittills har dvalts. Det förtar mycket av glädjen och nöjet. När så belackare av div grumliga skäl eller av förhållanden som man tror sig veta något om t o m missunnar mig min valplycka då finns det naturligtvis inte mycket att göra åt detta.

Even Rasmus was disgusted...  

foto: Paul Stanton

Man kan ta strid! Eller vända den världen ryggen... Valet var lätt!

Rapport från färdighetskommittén: kattungen Mandrake, 7 veckor idag, kan nu allt som en liten minikatt behöver kunna!   Dessutom har han nyligen lärt sig klättra - en färdighet som finslipas och prövas om och om igen till den bedårade uppföderskans tindrande förtjusning.   

Mest fantastisk är dock - ivf ur en luttrad hundmattes perspektiv - att kattungar per automatik vips blir rumsrena så fort de kan vingla ur bolådan. En liten kattunge går målmedvetet fram till sin toalettlåda - krafs, krafs, striiil - sprätt. Och så är det klart, luktfritt och prydligt. Och detta utan att man behöver lära ut eller träna. A miracle if you ask me...

Kan numera tituleras ålderspensionär, ett förhållande som Yours Truly som klen åldring är mycket nöjd med.

  Ägnar rutinmässigt liten tid åt den käraste sysselsättningen - spionera på mitt konto.   Där finns (förhållandevis) en förfärlig massa pengar. Detta har inte hänt sen fan var liten, så man kan jubla lite tyst för sig själv. Eja, Gud i det!  Dessutom får jag ännu mera pengar varje månad utan att behöva lyfta ett finger, bara så där... Splendid!

Vad gör då pensionister? Har ingen aning... Men efter att ha studerat omgivningarnas utbud av gamlingsaktiviteter så verkar stavgång vara grejen. Det är nog inget för mig...

Har för länge sedan insett att jag aldrig mer kommer att kunna gå långpromenader.

Kanske är det logiskt att Yours Truly nu förgyller My Precious Last Years med katt!   

Där är kära far och jag överens - för trots att han ägnat 30 år åt bruksdomeri (eller kanske just därför?) - insisteras på att umgänge med katt är en mer kultiverad form av husdjurshållning...

Tänker visst inte sluta jobba bara för att pensionen dråsar in varje månad. Yours Truly har nämligen upptäckt att det går utmärkt att arbeta med en kattunge i knät - behöver inte stödja med handen, (som med en valp) - den lilla nåldynan spärrar bara ut klorna och håller sig kvar!

Kanske tittar pensionärer på TV? Då är Yours Truly helt borta för här hänger man inte med och känner sig dessutom frågande, ja, rent av främmande inför utbudet...  Det är Idol och Bonde söker Svin och allt vad det är... Vi har dessutom bara jord-TV och inga extrakanaler och ska inga flera ha! Har intalat mig att jag aldrig tittar på TV - programmen är för usla... Men detta är bara delvis sant; nyheter, dokumentärer, naturprogram, engelska och svenska deckare kan vara finfina grejer! Och så förstås Svinarps Starke Man! En underbar serie om livet på ett kommunkontor. Går ej att överträffa! Nästa favorit är polisprofessorn Leif G W Persson i Veckans Brott, som är ikväll.   Not to be missed!

Glädjen med the World´s Cutest Kitten får det naturligt att röra om ordentligt...   Lilla Mandrake - Yffranes New Moon Rising - påminner om något, ja hela situationen har Yours Truly upplevt förr. Och så kom jag på det! Naturligtvis inte någon katt, katterfarenheten är ju begränsad... Men min allra mest framgångsrika hund, desutom av egen uppfödning, var pekingesen Int & Nord Ch Ulvus Ai-Ai Buff.    Och Mandy påminner så mycket om vår käre "Uffe"  - inte bara färgen, nosplaceringen, uttrycket, etc. utan just denna utstrålning...

Uffe hade också lite motigt i starten... Så här var det:

På den tiden det begav sig - för 30 år eller mer - då gjordes saker och ting med (stor) stil! Sålunda skulle ny stjärna hittas i alla pekingesers förlovade land - England! Fick möjlighet att göra en moderlivsimport, en tik av prima stam kom hit dräktig med en av Englands topphundar. Importen gjordes i samarbete med den sedermera välkände internationelle all-rounddomare Kenneth Edh. Valpkullen skulle födas här och så skedde utan problem. Men det tog inte lång stund att upptäcka att något var fundamentalt fel; valparna tog sig inte, pep och tynade bort. Mamman hade en infektion som överfördes till valparna. Tiken botades men för de små var det ingen räddning att få. Men en stor ljus hanvalp klarade sig och det blev Uffe. Han växte upp i tron att han var vackrast och bäst i hela världen!   De band som den dramatiska uppväxten knöt mellan valpen och den tvåbenta "mamman" kunde ingenting ta kål på. Tillsammans var vi oslagbara! Det här är egenskaper som kommer väl till pass i utställningsringen. Det ska mycket till för att en liten pekingese ska stå och "äga" ringen, men det gjorde Uffe. Han blev nästan alltid högt placerad eller vann i dåtidens starka dvärghundsgrupp, han blev BIS på rasutställningar, BIS-2 specialklubb, Årets Pekingese, m.m Glory days!

Bilden från debuten på pekingeseutställning:

 Yours Truly med den självbelåtna minen hade sinnesnärvaro att sätta på sig BIS-valprosetten, nästa är Rita Franzén med bästa tik, i mitten arrangören Marina Reuterswärd, domare Kari Järvinen (Finland) och längst t. h. Kenneth Edh med sin BIS-vinnande Skarabergs-hane. Och är det inte fantastiskt att alla dessa människor fortfarande är synnerligen aktiva i ring- och domaredansen! Those were the days...

 Foto från utställningen: Gunnar Lindgren