I dagens DN gratuleras programledaren och TV-personligheten Ola - "Myror i Brallan" m.m Han fyller 40 och säger "Äntligen!" och längtar att bli 70 - "då är man vis". Yours Truly håller med. Det är ingen vits med att vara ung och rosenkindad när man ständigt gör dumheter. Problem infaller dock när man är gamling OCH gör dumheter. Vad ska man då skylla på?

  Fadäsen med kattungen är det senaste. Att inte kunna pricka ett enda rätt av tre möjliga - kön, färg och hårlag - gick den s.k äran förnär. Det är bara för mycket för ett fragilt ego! Dumstrut på för resten av Lifvet eller i ivf veckan... Husse och matte har dock bestämt att Mandy får fortsätta att heta Mandy... Få se vad co-breeder säger om det... En av våra första katter - korsning perser och siames - var en urgullig svart ulltuss, en liten hona som döptes till Fanny. Med tiden blev Fanny en pojke och fick behålla namnet i 15 år. Och det gick bra. Det finns ju mängder av namn som passar båda könen; Kris och Kari och Kim... Så varför inte Mandy?

Var var jag?

Jo, den tålmodiga läsekretsen har undrat när det ska dyka upp något hund-nytt på bloggen, eller ivf annat än katter...

Kanske dags nu... skomakare bliv vid din läst, etc.

Nu är det på det här viset att vad som uppehållet sinnet är av sådan art att det inte passar sig att skriva om, knappt ens tänka på...

Dessutom - under förliden månad var det skönt att ha laga förfall och ta en paus från hunderiet...

Så man får väl revanschera sig och bjuda på ett verkligt scoop! För än är inte undrens tid förbi! Här finns absolut mentala spärrar att bryta ner, bastioner att rasa... Tänk vilket hårdnackat motstånd det var mot fawn-färgade franska doggar - nu går det ju hur bra som helst med frallor av sagda fina färg och världen går inte under för det.

Samma sak med långhåriga schäfrar som funnits sedan tidernas begynnelse - och som ingått som viktig ingrediens i skapandet av schäferhunden. Den trevliga långhåriga schäfrarna har föga överraskande envisats med att finnas till... Nu vips har FCI beslutat att långhårsschäfern är en egen ras! Och fort ska det gå - det hela gäller från 1 januari 2011. Hur det praktiskt ska fungera är väl inte helt kristallklart, men SBK får avelsansvar och det blir någon slags utsortering liknande "inmätning" för taxar och pudlar. Stamböcker sluts, så det går inte att para långhår med schäfer av vanligt hårlag. Specialklubben SBK (och indirekt den i SBK ingående rasklubben Schäferhundklubben) har inte fått vara med i matchen - det är bara att gilla läget... Iofs symptomatiskt då nuvarande ledning på intet sätt åvägabringat något intresse för avel och hundraser. Nuvarande mål för SBK:s raser enl verksamhetsplanen är reducerat till två områden - Mentalitet och Hälsa. Avelsansvar är rimligtvis åtskilligt mer än så. I praktiken är det logiskt att SBK blir en verksamhetsklubb - mycket tyder på det - och att avelsansvaret hamnar någon annanstans. 

Ja heter Mandy och är 5 veckor o 2 dar o ja är jätteduktig.

Kolla - kan gå på låda själv!   Å så knallar man målmedvetet därifrån till sin leklåda -   väljer noga:   

Min favvolekis är den gröna tygråttan.

Ja e med andra ord rätt duktig... Det är mer än man kan säga om de töntar jag bor med. Hör här - stormatte trodde att jag var perser. Det är fel! Sen sa hon att jag är creme. Det är (nog) också fel... Men värst av allt är att hon nu inte är så tvärsäker på nånting längre. Har börjat yra om - håll i er! - att jag ska döpas om och heta MALTE! 

Man känner bara för dra...

...dvs Felix katt som just nu bor här - är härmed avslöjad som kombo barnskötare och lekfarbror. Sekunderna innan tvättade han kattungen från nos till svanstipp. Sött! Det gör inget att TV-programmen är usla och vädret likaså. I det här hemmet finns underhållning non-stop...   

Finns det något bus?  En vippa - vad är det för en konstig pryl...? 

   Jag är en kolossalt farlig kattunge... obs de utspärrade klorna!

   Mandy 5 veckor är nu mycket pigg och sällskaplig. Hon kommer springande direkt när jag lockar med namn och kisse-kiss, ibland skuttande på tvären - obetalbart! Dessutom har hon börjat klättra till min stora förskräckelse. Idag var hon halvvägs uppför mitt byxben.

God morgon! Vittberesta och goda vänner brukar skicka fina bilder på vackra hundar jorden runt... Lyser upp i tillvaron!

Efter denna Svarta Oktober - behövs män, katt och "fådda" blommor

Felix tog bilden av sin far, kattungen heter Mandy -  vår förstfödda - orkidéerna från Marina (Felix mor).

Love & thoughts

Lisbeth

Idag är jag pigg! Till detta bidrar relativt torrt väder - rena hundar - Hurra! Men även det faktum att Yours Truly fick hem senaste numret av SVERAK:S tidskrift Våra Katter.   

Den innehöll en 6-sidig välskriven rasspecial av Malin Sundqvist, en av våra favoritassistenter på kattutställningar. Här höjer hon MissD - Ch Ormeryds Lunar Cheesecake i luften som tecken på att hon fått domarnicken.

Rasspecialen handlade alltså om de båda syskonraserna perser och exotic. Så intressant! När vi (dvs Marina) senast hade perser - på 80-talet - då fanns inte exotic på utställningarna. Yours Truly, som gillar perser, har i det längsta stretat emot och haft den oomkullrunkeliga uppfattningen att en raskatt ska vara maffig, rund - och långhårig. Som Marinas Int Ch Ormeryds Emma (nedan)  och sonen Ormeryds Clint Eastwood. 

De där korthåriga var något nytt påfund, ett slags njutningsmedel för överklassen...  

Men nu när jag fått närkontakt med och levt med exoter så har man kommit på andra tankar!   Vårt barnbarn Felix egen katt Ormeryds Jeffrey Austin bor här just nu, liksom Marinas fina sköldpadd-exot Ch Ormeryds Lunar Cheesecake.   Dessa vackra och vänliga katter har verkligen vunnit mitt hjärta!

Har fått klart för mig att exotpälsen är något alldeles i hästväg, tät och tjock och står ut från kroppen på igelkottvis, eller som på ett rexmarsvin, om jämförelsen tillåts... Visserligen hade jag väl hemligen hoppats att kattungen Mandy skulle bli långhår, alltså perser. Det är inte helt lätt att se vad det ska bli på små kattungar, men... Hurusom så får Mandy bli vad hon lyster, "julgranssvans" eller ej (svansen ska se ut som en julgran på en perserunge).   Det "gör inget" om Mandy - New Moon Rising i högtidligare sammanhang - blir exotic.   Så det så!

  Se här är Internationell Champion Ormeryds Emma, Junior Winner, multipel BIS-vinnare, m.m ägare Marina & Anna Lange - med andra ord Marinas princesskatt, som varit och är ett lyckokast! Eller lyckokatt...

Emma är på Felix foto som synes au naturel - in a natural state - an au naturel hairstyle. Långt från borste, kam och fön, precis som hon ser ut hemma-hos. Men inget kan förneka hennes kvalitéter; stilen, färgen, blicken - typen! That sweet open expression - med en liten liten kattig farlighet glödande längst inne... En så väldigt typisk, härlig och sund perserkatt... Förutom hennes egna stora framgångar på domarbord och BIS-paneler har Emma lyckliggjort sin uppfödare och ägare som en fantastisk avelshona. Emma har fött tio kattungar, varit en god och ansvarsfull mor och av hennes ungar, som finns runt om på jordklotet - Sydafrika, Argentina, Danmark, m.m - har minst fem blivit BIS-vinnare eller motsvarande.

Yours Truly har bespetsat sig på att sköna och älskvärda finkatten Emma får flytta hem till oss som sällskap till lilla Mandy när kattungens mamma fullgjort sina modersplikter. Kanske återuppta utställningskarriären? Än finns väl några titlar att vinna... Lyckos oss!

  Den Svarta Oktober var inte slut... den skördade sitt sista offer. Västgötaspetsens värsta fiende är inte någon ärftligt betingad sjukdom, det är bilen, eller rättare trafiken. Det skulle vara intressant att veta hur många västgötaspetsar som möter den för västgötaspetsar vanliga döden - den under hjul.

Under 10 år har här fötts 37 västgötaspetsvalpar. Nästan alla lever och har hälsan. Vad jag vet har ingen drabbats eller lider av någon av de sjukdomar som uppfödarna inom rasen bekämpar och kontrollerar - HD(leder), retinopati(ögon) - ingen har heller haft problem med diskbråck, artros, urinsten, prostata eller annat som kan hänga ihop med den här typen av hund. Men under månaden Svarta Oktober 2010 blev två hundar av min uppfödning påkörda och dödade. Tro nu inte att det var dålig hundhållning eller annat dumt. Men likväl hände det. Två familjer förkrossade - en älskad familjemedlem finns ej mer. Varför?

Den enda förklaringen är faktiskt att västgötaspetsen - liksom taxen - har oddsen emot sig gentemot trafiken:

En liten lågbent grå hund som bor på landet.