Den 7 mars 2004  var en historisk glädjedag för svensk hundsport. Då vann

Eng Ch Raglan Rose Maiden at Brio sitt 16:e Cert, blev Bäst i Rasen, Bästa Terrier och Reserve BEST IN SHOW på Cruft's!!

En av de största segrarna någonsin för svensk uppfödning!!!

Året innan hade den sköna Rose Maiden blivit Årets Terrier, m.m samt res BIS på Windsor & Reserve BIS även på Richmond. Här på bilden med ägaren Miss Jane Miller och uppfödaren Dan Ericsson som visade Rose Maiden till den historiska segern på Cruft´s.

Bloggen fick förmånen att publicera ett dokument av vår internationellt ansedde allrounddomaren Dan Ericsson, tillika en av Sveriges mest framgångsrika uppfödare, Raglan skotsk terrier och labrador. Raglan celebrerar kennelns 135 och 136 uppfödda champions - den egna labradortiken Raglan Nicknamn och skotten Raglan Rear Admiral, d s (bror till Ingrids Ragalan Reform Club) blev champion och Bis i Sydney, Australien. Grattis!

Det är högaktuella och viktiga frågeställningar vilka togs upp på colliebloggen, men är väl värda en vidare spridning. Läs och begrunda!

"Det talas så mycket om hur viktigt det är att våra olika hundraser har en stor genpool. Det är nödvändigt för att hålla raserna friska och sunda och för att den genetiska variationen inte skall urholkas. Rätt och riktigt förstås, men inte fullt så enkelt heller! Vad menas egentligen med genetisk variation? Ja, om det betyder att hundar av samma ras ser ungefär likadana ut trots varierande genetisk bakgrund, ja då är det rätt – det benämner vi oftast rastyp och den vill vi ha så enhetlig som möjligt, allt för att möjliggöra uppdelningen i skilda raser.

Finns det något annat sätt att definiera genetisk variation på då? Ja, på sistone tycker jag mig ha märkt att modern avel med denna variation som huvudsyfte ofta resulterar i hundar som ser så olika ut att rastillhörigheten ibland kan ifrågasättas.

Då har man misslyckats i sin avel och använt begreppet genetisk variation felaktigt. Det måste finnas utrymme för variation inom en och samma ras, men om strävan efter vidgning av genpoolen blir så stor att rasgränserna går förlorade, ja då är det dags att dra i nödbromsen. Titta er runt på våra hundutställningar – det finns sådana raser, dessvärre!!

Egentligen lever vi i en tid som på alla sätt borde vara avundsvärd för hunduppfödare. Det är ju numera möjligt att importera såväl hundar som säd från praktiskt taget jordens alla länder och därigenom borde möjligheterna att lyckas med avelsverksamheten vara större än någonsin. För oss som började med uppfödning för länge sedan var dagens möjligheter till samarbete över gränserna något som vi endast kunde drömma om!

Hur har det då blivit?

Har de utländska hundarna hjälpt till att öka den genetiska variationen och kvaliteten inom såväl mentalitet, exteriör som funktion?

Svaren är inte entydiga: genetisk variation ja, det övriga nja och ibland rentav ett tydligt NEJ!

En del skulle säkert hävda att den genetiska variationen har blivit ett syfte i sig och att hundar som avlas enbart utifrån den principen bara bidrar till utspädning av goda gener, som skickliga uppfödare lyckats kondensera under lång tid i strävan att få fram bra individer. Varför har då inte den andra delen av frågeställningen resulterat i ett positivt svar?

Kan det rentav vara så att vi är alltför kritiska? Det tror jag!

Låt mig utveckla detta ytterligare:

I ett enastående läge med praktiskt taget världens alla hundar tillgängliga för svenska uppfödare, skapar vi nya barriärer som i praktiken krånglar till och ibland omöjliggör det avelsutbyte vi drömt om och som våra hundraser så väl behöver. Förutom de rent praktiska hindren med frakt (dyrare än någonsin med flygfrakt!), krånglig pappersdokumentation, svindyra veterinärkostnader för ex vis insemination och annat smått och gott som tär på tålamodet och plånboken, så kräver vi nu oftast att hundarna skall vara så gediget testade för allehanda sjukdomar och funktioner att den efterlängtade möjligheten till avelsutbyte, rentav går om intet.

Vansinne förstås, men kanske en spegling av vårt svenska samhälle där allt skall dokumenteras, garanteras och ersättas om något anses ha gått galet– inte minst hundar. Med den här sortens syn på avelsutbyte, ja då blir det inte mycket kvar av det som kallades för utökade möjligheter, snarare flera begränsningar! Värt att fundera på!

Resultatet av aveln då, vem skall utvärdera det? Man skulle ju kunna tro att den som sysslat med hundar länge och framgångsrikt är den som är bäst satt att göra den utvärderingen på våra hundutställningar och så är det fortfarande inom många klubbar och det är nog så de flesta duktiga uppfödare tycker, men ibland undrar man…

Goda vännen Lisbeth Högman kåserar kring detta på sin blog och därifrån citerar jag ” Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?”.

Det kan man onekligen undra!!

I min drömvärld som hunduppfödare borde det vara enklare, billigare, och mera attraktivt att vidga och fördjupa våra hundars kvalitetet genom utökat samarbete, utan att krångla till det så att det hela går om intet och hundarna ja, de skall förstås bedömas och utvärderas av dem som har gedigen och dokumenterad erfarenhet av just detta. Är det en utopi?

Dan Ericsson"

foto & design: Skogsbygdens hemsida

  

Ch Skogsbygdens Nora Supernova, äg & uppf Kim Johansson - Queens of Simmatorp!

Rapport har inkommit från SKVs huvudutställning i Simmartorp, c:a 100 västgötaspetsar, domare Elina Hapaniemi Finland (hanar) Rony Doedijns Holland (tikar).

Resultat som finns tillgängliga hittills:

bästa ungtik cert Skogsbygdens Stella Starlight

ch kl Skogsbygdens Nora Supernova BIR

BTKL: Skogsbygdens Nora Supernova, Skogsbygdens Stella Starlight, Dangas Nala, Åsvallens Häftiga Hedda, Stenrikas Fabiola. 

hanar: Skogsbygdens Uncas cert

Lejondalens Boris bästa hane & BIM

BHKL: 1:a Lejondalens Boris, 2:a Skogsbygdens Hjärter Ess, 3:a Skogsbygdens Uncas, 4:a Fixans Göte Väst, res Lövsjökärrs Hasse.    Bästa uppfödargrupp Skogsbygdens

Skogsbygdens avelshane Ch Skogsbygdens Hjärter Ess bästa avelsgrupp med fyra olika tikar.

Stort Grattis till alla inblandade och då speciellt till Kim och Nora och strålande uppfödarresultat!

Lycka till på utställningen i Piteå! Vilken turné!

TACK Annika för rapporten och grattis till fina resultatet med "Cocco" - bästa junior CK Westorp Queen of Hearts!

  

Det här är Svedala Rasmus Berguv 9 veckor och strängt upptagen med öronresning. Lille Rasmus är hela världens lille vän och Roslagens solstråle - käkar och växer och är inte rädd för något.

Dagtid är han umgås han med sina idoler, de stora killarna Gunvald (mest) och även Jack, som till och med ertappats med att leka med nykomligen. Kvällstid får Rasmus rejva loss bland tanterna, där Gerda och Minna (av alla människor höll jag på att skriva) har delad vårdnad.

Odetta (som jag trodde skulle bli glad över en lekkamrat) anser att liten är rätt onödig, Ada tycker definitvt att friden störts och lilla tibben Mimmi ogillar av princip alla västgötaspetsar.

Detta bekymrar inte Rasmus som ser livet från den ljusa sidan!

  

Efter senaste tidens galenskaper kanske det är läge för en liten uppbyggande saga. Så här skulle det ha gått till om S:t Göran hade levt idag:

S:t Göran skulle inte vara beväpnad med en lans utan med en rad tänjbara principer.

Han skulle föreslå en konferens med draken.

Han skulle låna en massa pengar till draken.

Jungfruns frigivande skulle hänskjutas till Kongressen eller kanske ännu hellre till Kennelfullmäktige, medan draken förbehöll sig alla rättigheter.

Förliden helg går knappast till historien som SBKs stoltaste stund...

Samtidigt som Svenska Brukshundklubben kongressade och en passiv kongress släppte igenom "vad-som-helst" ifråga om ekonomi och personval, inträffade stor dramatik på en av dess mest genuina bruksklubbar, mitt i en hjärtat av själva brukshundrörelsen.

Läste detta på Aftonbladet.se:

 "I går arrangerades en hundutställning utomhus med ca 200 djur i Timrå utanför Sundsvall. Bland annat fanns ett 30-tal rottweilers på plats. Stämningen var lättsam.

Men när en kvinna arbetade med sin rottweiler gick något fel. Ett vittne på plats med sina barn, 9 och 4, berättar:

– De utförde skyddsträning inför domaren när hunden plötsligt reagerade och bet tag i kvinnans arm. Den slet ner henne på marken och attackerade, attackerade och attackerade. Kvinnan skrek hjälp, hjälp, han dödar, mig han dödar mig. Man såg att hon var allvarligt skadad. Blod framför barnen

– Det var blod och fruktansvärt hemskt, det värsta jag någonsin sett. Jag höll för ögonen på barnen och hade så ont i magen efteråt. Jag och flera andra var helt chockade och gick hem, säger vittnet.

Kvinnans man kom till undsättning och lyckades få loss den ursinniga rottweilern. Den skadade kvinnan är 31, kommer från Mellansverige och föder upp rottweilers. När Aftonbladet talar med henne ligger hon inskriven på Sundvalls sjukhus med dropp på grund av djupa bettskador.

Hon mår psykiskt dåligt.

"Jag har ont nu"

– Jag har djupa sår och ont i handen och armen. Jag blir kvar här tills i morgon i alla fall.

Hunden som bet henne är fem år.

– Han kommer att avlivas, men jag och min man vet inte när. Han har aldrig gjort så här tidigare, något har hänt med honom. Det kan vara någon sorts sjukdom. Det är jättejobbigt eftersom det är min hund, suckar hon.

Kvinnan berättar att hon ändå kom relativt lindrigt undan.

– Det hade kunnat gå betydligt värre. Men min man hjälpte mig.

Arrangören var Timrå brukshundklubb, ordförande är upprörd:

– Något sådant här har aldrig hänt tidigare här. Det är bedrövligt att en hund på 50 kilo kan göra så här helt oprovocerat. Det hade ju kunnat vara ett barn eller vem som helst.

– Vi kommer att rapportera den här händelsen till Svenska Brukshundklubben som oacceptabelt beteende."

Varför hundägaren visade skyddsmoment i en utställningsring undandrar sig vidare bedömning. Kanske var hunden IPO-tränad?

Hur som helst har framkommit att det var 36 rottisar anmälda, det var officiell utställning och Liliane deRidder Onghena från Belgien dömde....

PS Enligt lokala Dagbladet gick hunden till angrepp mot ägaren när domaren var på väg mot hunden för bedömning. Ägaren hade böjt sig ner för att rätta till ett ben. Hunden importerades vid 4 års ålder från ett öststatland. Det skulle vara intressant att studera hundens tävlingsresultat och mentalbeskrivning.. Förmodligen har den ett MH som ägaren är stolt över.

På något år har allt förvridits. Det som som gällt de (av mig överblickbara) 20-50 åren för ett anständigt leverne gäller ej längre. Annat har kommit till... Om man nu ska nämna hunderiet så var SKKs ursprungliga syfte att gagna "den ädla hundavfeln".

Så sent som på 80-talet var SKKs målparagraf att frambringa exteriört, mentalt, jakt- och bruksmässigt fullgoda rasrena hundar. Nu har den formulering flyttats ner åtsklliga steg och ersatts med 1:a paragrafen "bästa möjliga förutsättningar för hunden, hundägaren och hundägandet".

Den här betydelseglidningen ser man nu i alla möjliga sammanhang. I HS ledare får vi veta att Målet med utställningsverksamhet är bland annat om mentalt och fysiskt sunda hundar... Rasrenhet är ett fy-ord som numera undvikes.

När politiker och myndigheter approcheras talas ej längre (som förr) om vår bruks- och jaktprovsverksamhet som mått och instrument för att skapa goda hundar. Det är RAS, SRD och MH som gäller. Men i så fall borde det ju också framgå av stadgar och det regelverk som organisationen har som morot och piska i aveln? Hur märker uppfödarna det?

Från SBK:s kongress har framkommit att hela baletten omvaldes, allt var fridens (utom att medlemsraset är djupt oroande), och tidningen Brukshunden var inte där... Man tror inte sina öron! Men SBK-ledningen önskar väl inte direkt att verksamheten granskas av journalister. Det är som värsta fjantprogram i TV... Hurra va vi e bra, lite vi-som-vill-uppare, flams och trams och medlemmarna ska inget veta men känna sig informerade ändå på något vis. Kommentarer åhörda på en SBK-klubb nyssens: "Jag tycker att nya Brukshunden är lite töntig!" "Ja, men den ser ju glassig och finare ut..." "Jag tycker det är mer att läsa för den vanliga hundägaren..."

Så har man fått som man vill, en härliga hund-light, ut med bruks och tävlingar, redaktören åker till Cruft´s och konstatera oj vad stort det är, här kan man köpa souvernirer, men inget om SBK-raser eller ens namnet på hunden som vann... Birmingham är väl kul att åka till men SBKs högsta beslutande organ är inte tillräckligt intressant.

Här kan man tala om demokratiunderskott... Men det är väl symptomatiskt! Två personer som väljs i styrelsen (däribland på en av de högsta posterna) är anmälda till DN och det yrkas på disciplinära straff, men SBK-ledningen kör på som vanligt, inklusive fortsatt missbruk av skattemedel. Vad gör valberedningen när det hela uppdagats och rättvisan haft sin gång? Vilket medlemsförakt! Undras på att det är strömhopp därifrån... medlemsraset menas förstås. Annat som ändrats: förr gällde ett ärligt handslag, man kunde lita på folk och på samhällets företrädare.

Upplevs som om det bara är Yours Truly som sköter sig... Posten har slarvat bort min faktura, så jag är lika pengalös som någonsin, trots att i runda slängar tio lakan borde vara på väg.

Ja de dyker väl upp...

Jag har målat det mesta som min räckvidd mäktar med, men det där med vingliga stegar... Jag är nuförtiden inte rädd för någon (mer än dumma människor) eller någonting, men höjder... Vertigo attacs! Usch och fy! Hoppas Felix hjälper mormor - iaf med de mest svindlande höjderna i trapphuset?! O, how I long for the bygone days when people spoke politely to each others!

Just nu känns det som Yours Truly ingen cred får hur man än anstränger sig - vare sig i jobbet or otherwise.

Jag brukar inte be för min sjuka mor, gråtvalsen är inte min grej - men lite vänlighet eller ivf anständighet välkomnas. Tala snällt med Lisbeth så kan underverk frambringas! Bara som ett litet tips...

  

Grattis Felix på födelsedagen! Vårt äldsta barnbarn Felix bor med mamma och pappa i Norrtälje, storebror Michel har eget boende i samma stad. På fritiden är Felix med kompisar, spelar bas i bandet Bleeding Voice, och myser med sina katter Elvis och Lillen. Felix brukar också följa med mamma Marina på kattutställningar, eller med mormor på diverse utflykter med hund. Här bekantar han sig med en liten vän på kennel Svedala. En riktigt fin födelsedag önskar mormor och morfar.

Nuförtiden i Sverige låtsas man som om klassamhället inte finns. Som om alla hade samma förutsättningar bara man anstränger sig lite. Om detta har DNs skribent Lerna Andersson skrivit en signerad ledare (gårdagens tidning): "Sverige är ett samhället där klassresor nedåt knappast sker. De som föds in i en klass med avancerade yrken och åtråvärda löner når med helt ordinär ansträngning liknande yrken och löner som föräldrarna. Ett barn till en läkare och en jurist funderar väldigt sällan på att bli asfaltläggare eller snabbköpskassörska. Då blir man heller inte det."..." De flesta barn till asfaltläggare och snabbköpskassörskor funderar inte på att bli läkare eller jurist. Då blir man inte det"..." För de högre socialgrupperna kan de lägres tillvaro vid en ytlig blick te sig ansträngningslös och mer inriktad på enfaldiga njutningar. Så har den också beskrivits genom historien. Men ingen med 40.000 i månaden skulle byta ens för en dag med den som på grund av socialt arv lever i intellektuell torftighet, med låg lön, dålig arbetsmiljö, ofria arbetsförhållanden, hemska arbetstider, värk i kroppen, sämre mat och avsaknad av inflytande. En dag av mental monotoni, penningbrist och kroppsarbete skulle ge den välavlönade avgrundsångest." Är det inte lysande? Precis så är livet, vilken propaganda som än hamras in.

Samma sak som den prägling på ankungar som etologen Konrad Lorenz påvisade. Det spelar ingen roll hur många kurser som gås, hur mycket utbildning som dekorerar cv:et. Är vederbörande inte född på rätt ställe och med rätt familjebakgrund så kommer avslöjandet omededelbart när man öppnar mun. Samhällets olycksbarn har nämligen aldrig lärt sig tala rent. Den som har taskigt ordförråd, noll läsförståelse, slirar på konsonanterna och städse tryfferar talet med "hörru", "asso", "vahettere" samt avslutar vart försök till mening med "va" är en loser och kan på sin höjd betros lokala uppgifter. Tro nu inget annat. Så då får man utveckla andra talanger istället.