Nu är det sista numret av Brukshunden för mitt vidkommande ute hos läsarna. Man kan fundera på hur det ska gå i framtiden. Upplagan sjunker på grund av SBK:s stora medlemstapp, närmare 5000 medlemmar färre. Dessutom kommer nästa års utgåva att vara två nummer mindre - 6 istället för 8 - samtidigt som medlemsavgiften höjs. Hur som helst blev det en kort summering i sista krönikan. Det har varit en spännande resa! Mitt "Tack för sällskapet" till läsarna såg ut ungefär så här:***Den stora rörelsen***I början av 80-talet skrev undertecknad för första gången i tidningen Brukshunden. Medarbetarskapet fortsatte, de senaste tjugo åren under intensiva former. Över 25 år är en förhållandevis lång tid, ett halvt yrkesliv… Det har blivit tusentals artiklar och notiser, stort och smått om den stora folkrörelsen och brukshundsporten har passerat genom tidningen. Väldigt mycket har hänt inom Svenska Brukshundklubben under den här tiden. ”En knagglig väg framåt”, som SBK:s hedersordförande Folke Hildebrand uttryckte det i en intervju. Vi har bevakat tävlingar och frivilligverksamhet, intervjuat Överbefälhavare och Rikspolischefer, riksdagledamöter och ministrar, SM-vinnare och etologer. Det har varit ett intressant och spännande arbete, ibland dramatiskt, aldrig tråkigt en sekund. Roligast har varit kontakten med alla medlemmar och lokalklubbsfolk. Och så alla fina och duktiga hundar som fick vara med i tidningen! Utan min och min uppdragsgivares och andra medarbetares arbete i bevakande av frågor i riksdag och departement, på konferenser, fullmäktigen och kongresser hade SBK inte haft en dressyrpolicy, Sverige inte haft en lag mot eldressyr eller en bättre relation inom SKK-organisationen, vilket ledde till dåvarande samarbetsavtal mellan SBK och länsklubbarna... För att nu nämna några uppmärksammade artiklar i Brukshunden. Ja, det kanske hade blivit beslut i frågorna förr eller senare, men det hade tagit mycket längre tid om inte dessa blivit belysta i media. Ty ord och principer kan ha samma vikt och betydelse som krig och örlog. En vacker princip som genast sviks eller åker i papperskorgen kan verka löjlig. Men orden har uttalats, principen finns kvar. Vi gjorde nytta genom att vi var med och rapporterade om vad som sades.Efter den här tiden - tidigare var det ingalunda självklart att pressen släpptes in under förhandlingarna - blev det kutym att säga något respektfullt om små klubbars självbestämmanderätt, om medlemsdemokrati innan man fick lov att ändra på regler... Man fick i alla fall lov att säga att djurskydd gällde även hundar. Vi lyckades inte få insyn i den gamla tysta diplomatin med korridormygel och hemliga överenskommelser bakom stängda dörrar, men vi satte en bräcka i den. En del av jobben ledde till stora besvikelser och misslyckanden; lagen mot smällare blev värdelös då tillverkarna kringgick förbudet genom att uppfinna nya produkter. Elhalsband kanske används fortfarande, men nu vet alla att eldressyr är förbjudet. Vi förde i alla fall upp saken på bordet till allmän beskådan. Det ledde till en lag och lagen blev ett bräckligt värn för vissa principer, ett skyddsvärn av tryckta ord, av ofta ledsamt tjat. Detta värn bröts igenom på många ställen, demokratilinjen trängdes tillbaka, men värnet hängde ihop någorlunda, linjen sviktade men höll ihop. Det viktiga med pressens insyn i kennelpolitiken var inte alltid vad vi rapporterade om eller vad som skrevs i tidningen. Utan vad som inte gjordes därför att vi var där. Nu får andra ställa frågorna.Lisbeth Högman

... en liten tavla broderad i linne av Yours Truly för mer än 50 år sedan! Det trodde ni inte om lilla ja... Trollet Murr hänger nu sedan fyra decennier på farstuns innerdörr och hälsar besökare genom ytterdörrens fönster. Hur trollet har överlevt tidens tand är obegripligt, färgerna är fortfarande förhållandevis friska och fina. Lilla Trollet Murr - ja brodyrarbetet hette så - har följt mig genom livet och har på något vis blivit mitt alter ego; lite djefulskap men glimt i ögat, fryntlig och med bukett i hand...*** Precis när detta skrives åker bussen förbi, innehållande kära far på väg till Nilsson i Länna för att göra killsaker ihop med svärsonen Boa - gissningsvis utomhusarbete, bastu, fotbollstitt och ölhävningen, ungefär i den ordningen. Yours Truly ska ansluta senare under dagen när all djurskötsel m.m är avklarad hemmavid. Då ska jag sitta i bastun (länge!) och spisa god middag, länge... Härligt!

Å Gud jag döör... Dokument utifrån dök upp utan förvarning... där fastslås saker som kommer att rycka mattan undan fötterna på de skrivande kretinerna... Hur ska man nu hålla kampångan uppe? Jag skrattar ihjäl mig! Det här låter ju inte särskilt ladylike och är det inte heller, men för en gångs skull... Man är väl inte mer än människa! Här har man fått bida med beskedlig min och själen i uppror, behånad från morgon till kväll! Och detta av folk som ingenting kan eller ivf lärt och som har klara problem med självbilden. Ja, jag tittar inte på eländet men har barn och barnbarn och familj och vänner som gör. Kostar på mig ett fyrfalt fy tusan! Hut går hem och sanningen kommer i kapp... Visst är det kul att kunna säga: Vad var det ja sa? Nästan så man är frestad att köra ner senaste Brukshunden i halsen på belackarna, altnernativt sparka upp den i... Sista tidningen blir väl collectors item... Så håll hårt i den! Närmare detaljer när klarsignal erhållits. Till kära vänner och allmänt insiktsfulla - håll uuut!!!*** Påminner om den helige Augustines motto: "Da mihi castitatum & continentium, Domine. Sed nali modo" - Gör mig återhållsam och måttlig, Herre. Men inte just nu.

Vad är viktigast? Une chose entendue! Familjen. Djuren. Vännerna...Nous sommes lancés, mon ami! Men om det kommer grus i maskineriet? Tu n´es pas débrouillard... Man kanske måste välja... Går det att välja? Två gånger tidigare har saker kommit till vägs ände. Det har gått att leta sig fram till den gamla förtroligheten. Livet kändes oändligt... I båda fallen tog det tio år eller mer. Nu finns inte den tiden. Vid olika vägval - som nyssens i dimman... missad vägskylt, en knagglig och allt smalare väg... Ruse de guerre? Nya faror och hot! Man blir begränsad, orden ekar allt ensammare... Gick det att vända? Tillbaka till tryggheten... till det meningsfulla, roliga! Kan något bli som förr? Bygga upp eller riva ner? Valet borde vara enkelt! Det är det inte... Comment épouser un soldat, moi qui aime tout le régiment?

... There where the air is free*we'll be what we want to be*Now if we make a stand*we'll find our promised land***Nu när Yours Truly lyckligen kommit till ett avslut på alla fronter; de pekuniära problemen är lösta för överskådlig framtid, tvättmaskinen är lagad, hö är instaplat, djurmat inhandlad, räkningar & hedersskulder betalda - ja då kan man väl få njuta sitt otium - om inte cum dignitate - så åtminstone av annat som jag, mitt världsliga kräk, kan se fram emot. Vi ska på middag, utflykt i västerled! Ah, I needed that - gott sällskap trevlig stämning, vacker och hemtrevlig miljö, sprituell konversation om höga eller ivf högintressanta ting, god mat... Minutiös planering är av nöden; måste tidigarelägga djurskötsel och hästars intagande, åka lite hit och dit, angöra Bilcentralen för navkapslars påsättande, hämta lilla I som är medbjuden, samt inte minst - göra mig själv presentabel - tar längre tid för varje år! Titt på väder och termomenter - kallt... Har ännu ej lärt mig inställningarna i fin-fordens klimatanläggning - något för lilla I att pyssla med en route?Alltså represenativa, rena och framför allt varma kläder. Låg i sängen och lade upp schema för dagens route, tänkte ut en passande outfit... Har tillbringat morgonen med frenetiskt forskande efter vad som med en suck av lättnad hängdes undan i våras. Gone! Men å andra sidan, av det idoga letandet i alla garderober och andra tänkbara ställen blev Yours Truly efter någon halvtimme så svettig att det värmande plagget inte föreföll lika lockande längre. Det få bli den vanliga lilla svarta...

Hurra va ja e bra... Har snokat i serviceboken och precis lyckats laga tvättmaskinen - igen! Far kommer att bli mycket nöjd - här slipper vi en dyr utgift: att ta hem en reparatör eller i värsta fall en ännu dyrare - köpa nytt... Yours Truly räknar med att inhåva beundrande ögonkast och uppskattande hummanden - iofs länge sedan sist...

And then something EVEN better happened - utsträckte snokeriet till mitt konto och - ka-tching! - där satt trettio friska lakan från skattmasen! Precis vad jag behövde eller rättare - vad som fattats mig då man på grund av SBK:s ekonomi fått jobba gratis de senaste månaderna...

Instant effect för välbefinnandet, jämförbart enbart med certifikat å utställningsring... Barnen sa jämt att det syntes på mor när stålar ramlat in, alltså rent fysiologiskt. "Mamma pank - håret hänger rätt ner, mor rik - håret krullar sig..." Jippi och tjoho! Hosianna i höjden! Nu blir det pengar över till klappar och presenter till familj, nära och kära vänner! Dessa underbara tusenlappar kommer att räcka till en del; den nya datorn rycker närmare. I så fall kan Yours Truly bli ännu mer framgångsrik i att snoka på nätet. Ha ha ha...

Tack skattmyndigheten! Och tack kära revisorn som strängt håller reda på mig och min vidlyftiga ekonomi och alla pengar. Än lever Gud!

   Grattis på födelsedagen Astrid, vår kära dotter! Den stämningsmättade bilden, tagen vid Giant´s Caseway på Nordirland, visar Astrid som hälsar havet - eller varför inte Amerika? Här är Atlanden på Irlands västra sida, så långt ut man kan komma. Next stop USA! Astrid, må du ha en riktigt fin födelsedag med din familj; Jocke, Daniel och Erik! Käraste önskningar från Mamma och Pappa.

foto: Jessica

Ruggigt väder! Omslag på gång... Eja, Gud i det! Då kanske det äntligen bli påfruset så det kan löna sig att städa! Vid ruskigheter får man anlägga moteld; båra in ved, plocka fram mössor, vantar och halsdukar, få något värmande i sig... Idag stod i DN en anmälan om ny bok med titeln "Hundätarna i Svinia", en kort och dyster essä om romerna i Slovakien. Titeln bet sig fast... med tanke på grisindustrins nyligen uppdagade hemskheter. Boycott! Alltså får man tänka nytt om mathållning, dvs gammalt. Tog fram mormors kokbok från när seklet (förra) var ungt och satte igång med tillagning av "Får i kål"efter konstens alla regler - resultatet blev strålande! Så gott så man kan skrika. Den som inte spisat gammaldags hemkokt får i kål har aldrig levat! Mer fåraktigheter: SBK har lagt ut sin nya hemsida - innehåller 7 texter som en kreativa webbperson otillbörligt snott från undertecknad, utan att fråga om lov och själklart inte betalt för. Därutöver många stav- och syftningsfel och andra fel, man undrar hur det ska gå...? När all information är i händerna på folk som inte har på fötter så att säga... Nya konceptet för tidningen Brukshunden; lika illa där... Grova fel och glädjekalkyler av medlemssiffror och upplaga. Annonspriserna har ökat med 10 % trots att upplagan är starkt vikande, inga rabatter för medlemsannonser... I årets första nummer 2010 påstås att SBK fyller 90 år. Det gjorde man för två år sedan...Man kanske har svårt med siffror? Det kallas dyskalkyli och är inget att skoja om. I sista numrets ledare hävdas angående dribblet med försvarsmiljonerna att SBK "naturligtvis" inte gjort något fel eller otillbörligt använt statsmedel. Men enligt Försvarsmaktens beslut 18 november ska SBK överföra en miljon från den centrala verksamheten till försvarsinformation och utbildning av hundar för frivilligförsvaret - för att kompensera de senaste årens otillbörliga pengasvinn. Vet inte SBK:s ledning det? Så var det med de siffrorna... I samma veva får Brukshundens chefredaktör pro forma ett tack för sitt arbete i förbundets tjänst. Ja det var väl det minsta man kan klämma fram efter 17 lojala år! Det som lyser med sin frånvaro är några erkännsamma ord till tidningens annonsförsäljare som under 20 år dragit in 30 miljoner till SBK:s skraltiga ekonomi. Stillöst! Det är väl heltäckande, men symptomatiskt för en sammanslutning som i sina mer upprymda tillstånd kallar sig styrelse. Har man istället svårt med bokstäver kallas det dyslexi - ett besvärligt handikapp som även det är utbrett. Hur står det till med läsförståelsen?Collievänsbloggen jublar äver att det ska komma ett "tillrättaläggande" ang MH - man jublar nog för tidigt... Tänk att ett ord sammansatt av två så vackra begrepp som "collie" och "vänner" kan missbrukas så... Visserligen håller sig übercollievännen i skinnet av lätt insedda skäl, men vem släpper fram pinliga kommentarer? En arm villseförd har nyssens kläckt något mindre väl genomtänkt... Bland annat är SKK:s högste tjänsteman nu upphöjd till SKK-ordförande... Man vet förmodligen inte skillnaden... Jag skrattar ihjäl mig! Så fint! Måste varenda vi-som-vill-upp-are nödvändigt producera sitt magra snille? Förmodligen har kommentatören inte varit med i SBK tillräckligt länge för att kunna leta reda på aktuella nummer av Brukshunden och själv kontrollera korrekta citat...Hur vore det om man tog reda på saker och ting innan allt beskäftigt läggs ut i det offentliga rummet? Och man behöver inte springa ärenden och papegojaktigt upprepa var itutad stavelse. Det kallas "horskrift" och anses väldigt fult... Det är illa nog som det är.