Nya påminnelser om alltings återupprepning står att läsa på inlägget för ett år sedan "Positivt?" Tala om flash-backs! Déjà vu... Allt går igen! Dags för nytt utseende, nytt jobb...? Nytt, nytt, nytt... Namnet har jag ju redan ändrat två gånger... Ingen ska säga att man inte lever ett omväxlande liv!**** När Yours Truly tittade in nyss låg ulvusblogg på 14:e plats av 44.000 bloggar - ojdå! - 2.200 unika besökare den senaste månaden. Hjärtligt välkomna! *** OBS nytt på colliebloggen, nytt på Ingrids blogg-***

Hur pass "nya" är nya moderater? Det kan man ängsligt fråga sig inför en förteckning på högerns framfart i politiken de senaste 100 åren. Kan vara bra att påminna sig. Tala om ulvar i fårakläder! Helt otroligt vilket reaktionärt bakåtsträveri... 1904–1918: Nej till allmän rösträtt. • 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet. • 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag. • 1919: Nej till kvinnlig rösträtt. • 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige. • 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag. • 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige. • 1927: Nej till folkskolereform. • 1931: Nej til sjukkassan. • 1933: Nej till beredskapsarbete. • 1934: Nej till a–kassa. • 1935: Nej till höjda folkpensioner. • 1938: Nej till två veckors semester. • 1941: Nej till sänkt rösträttsålder. • 1946: Nej till fria skolmåltider. • 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring. • 1947: Nej till allmänna barnbidrag. • 1951: Nej till tre veckors semester. • 1953: Nej till fri sjukvård. • 1959: Nej till ATP. • 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC. • 1963: Nej till fyra veckors semester. • 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka. • 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63. • 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej. • 1976: Nej till femte semesterveckan. • 1983: Nej till löntagarfonderna. • 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella. • 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej. • 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna. • 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning. • 2006: Nej till gröna jobb. • 2006: Nej till sex timmars arbetsdag. • 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn. • 2006: Nej till höjd a- kassa. • 2006: Ja till sänkt a-kassa. • 2006: Nej till höjd sjukersättning. • 2007: Ja till sänkt sjukersättning.

KLÄTTERGRODA (Nils Ferlin ur Från Mitt Ekorrhjul (1957))- Ack, klättergroda lilla/Ihärdigt under årens lopp/från gren till gren du kravlat opp./Nu står du högt i buskens topp/men luktar lika illa. -Nils Ferlin visste en hel del om människor och klättergrodor. Många sådana finns i den så kallade hundvärlden... Man kan undra varifrån de kommer och vad som är syftet med de ihärdiga maktanspråken. För att belysa fenoment återanvänds i lätt förkortade form, ett tidigare inlägg - The Awkward People:I DN kultur ställs frågan: När gick det svenska folkhemmet under? Var det under budgetsaneringen på 90-talet. Eller på Sveavägen den 28 februari 1986? Eller rent av i december 1969, då gruvarbetarna i Kiruna gick ut i vild strej?

"Själva frågan förutsätter naturligtvis att man tror att folkhemmet verkligen har existerat, att det inte bara är ett begrepp för att beskriva ett idealiserat förflutet."

Samma fråga kan ställas om den svenska modellen inom kennelorganisationen...

Under tiden för "folkhemmet" var Sverige ett land som ansågs som det mest utvecklade i världen, som hade den högsta levnadsstandarden, en gyllene ekonomi, social trygghet och en arbetsmarknad som präglades av sällsynt fredliga förhållanden. Sen gick det som bekant utför...

Samma utveckling har kunnat ses inom hundsporten...

Under motsvarande tid hade Sveriges hunduppfödare sin glansålder, vårt smittskydd var på topp, djurskyddslagen sågs som den mest framsynta i världen, tävlingssidan frambringade kvalitetshundar och svensk uppfödning exporterades och beundrades internationellt. Om dessa hundars framgångar kunde man varje månad läsa i kennelklubbens tidskrift Hundsport. De är som skimrande laguner i minnets ocean (inte illa!).

Nu är det inte längre riktigt på samma vis...

Man kan fundera över när vändpunkten skedde; vad var det som hände? Vilken avgörande punkt i SKK-historien ledde till en erodering av den svenska modellen? Var det övergången från SKK-association till Riksorganisation på 70-talet? Var det tidigt 80-tal vid Bertil Lagerblads bortgång - av HS-skribenten Black Jack beskriven som "Den bäste ordföranden"? Eller "ordförandegrälet" på 90-talet mellan respektive SKK- och SBK-ledarna om hundägareutbildningen? Eller kanske rent av "öppna gränser" i mitten av 90-talet?

Alla de här sakerna hänger naturligtvis ihop, men jag röstar nog på intåget av The Awkward People. Det var då som svensk hundsport förändrades och det till det sämre. Men det hade naturligtvis ingen kunnat räkna ut...

De marknadsliberala krafterna gjorde sig gällande, hundklubbarna skulle skötas som företag, gränserna öppnades, allt var möjligt i den nya sköna världen. Tråkiga saker som förordningar och stadgar kunde man ta lätt på! Den exekutiva makten, som tidigare förutsatte kunskap och erfarenhet, kunde lätt ersättas med social kompetens och framåtanda. En ann är så god som en ann... Anything goes!

I den ena klubben efter den andra befolkas styrelserna människor med "fyra år i rasen" som svängde sig med ord som implimentera och kvalitetssäkring utan att nödvändigtvis ha något begrepp om innebörden. Och de sitter kvar än! Men det gör ingenting - huvudsaken är ju att man vill, inte att man kan... Hos The Awkward People är makten huvudsaken, inte motsvarande förmåga (skickligt!).

***

Hur gick det då?

Till att börja med var det inte så tokigt - de lössläppta marknadskrafter och öppna gränser, vilka SKK bejakade, gav nya vyer. SKK centralt släppte greppet; länsklubbarna blev resebyråer med tjänster och gentjänser som specialitet, ras- och specialklubbarna betroddes att autonomt hantera sina anglägenheter. Trots att tidsandan drev på, så hade SKK ändå behov av att kontrollera vad som fortfarande gick att kontrollera dvs med den nya datatekniken - alltså uppfödarna. Inget var för litet eller för småttigt för att inte hållas koll på, helt enkelt för att det gick att göra. Intet ont anande uppfödare med välrennomerade kennlar kunde plötsligt få ett ampert brev om att intervallen mellan kullar understeg den anbefallda tiden med två dagar... eller något annat som i praktiken saknar betydelse för valpars och avelstikars välbefinnande. Uppfödarna omyndigförklarades.

Hur kunde detta ske?

***

Vad kännetecknar då The Awkward People? Förutom "fyra år i rasen", total avsaknad av självkritik, samt obegränsade maktanspråk utan motsvarande förmåga; jo det brukar inte vara så väl beställt med Kunskapen...

En normal-awkwardian kan i bästa fall - men inte alltid - vara duktig med sin hund, kanske till och med "provat-på" som uppfödare/funktionär, etc. Men det räcker inte...

Man måste ha hela paletten för att göra nytta på den här nivån. Man måste kunna sin egen ras naturligtvis, inte minst bakåt, hela kennelorganisationen, helst också internationellt. Man måste förstå de olika orsakssammanhangen, procedurfrågorna, ärendehanteringen, stadgan... Det går inte an att inte veta eller bry sig i skillnaden på ras- och specialklubb, att blanda ihop EU med Europarådet, eller att i offentliga sammanhang ge ifrån sig uttryck som "Uddmansson, eller vad han heter". Alla dessa villiga, som inte kan, finns på alla områden och nivåer inom SKK-apparaten, men mest av allt får de sin näring i rasklubbar. Det ligger i sakens natur att despotism och sekterism frodas ihop med falsk värdegemenskap (lysande!).

En awkwardian ser sig gärna som språkligt bevandrad, vilket man inte är - avslöjas ofelbart i internationellt sammanhang, sändebudets missiv vantolkas och stor oreda uppstår.

Detta bara som exempel.OBS Nytt på colliebloggen!

   Denna fina basset hound heter Ch Splash’sThe Professor, kallas Red - just nu nr 1 Basset hound i USA .Bred owned & handled by Bill Jo Ann & Jaqueline Nolan – co owned S & A Ponsart.Bergman Photo USA. Red blev BIS (eg gruppvinst) för Dr Göran Bodegård vid  utställning i California i april  (The Hound Classic – Western Hound Association)  - En son till Red bor hos Paula Sunebring kennel Swede Sun sedan något halvår! Detta som ett memento till de skrivande kretiner som ifrågasätter klassiska hundrasers sundhet och existensberättigande...Men det var inte detta som jag skulle skriva om - denna gång - utan mannen i hatten - Dr. Göran Bodegård, en av den internationella kynologiska världens främsta och mest respekterade allrounders. Göran Bodegård är ledamot av SKK:s centralstyrelse, ordförande i Standardkommittén och leder arbetet med SKK:s SRD-lista över raser som bör uppmärksammas angående risker för exteriöra överdrifter. Göran Bodegård har många fler strängar på sin lyra. F. n. uppmärksammas hans insatser för den s.k apatiska barnen, nu aktualiserade i Gellert Tamas bok med samma namn. Tamas är journalist och författare, tidigare mest känd för boken Lasermannen. I den nya boken kartlägger Tamas ännu ett mörkt kapitel i svensk historia, med Göran Bodegårds ord; "jämförbart med baltutlämningen". Man kan också dra paralleller till kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms sjukhus för sinnesslöa, tvångsteriliseringarna och Bollhusmötet vid Uppsala universitet 1939, då studenterna protesterade mot att judiska akademikerstudenter skulle få skydd i Sverige undan Nazi-Tyskland. Ibland är det svårt att känna sig stolt över att vara svensk...Hurra för Göran Bodegård som stridit för de sjuka barnens rätt till skydd och vård! Ett segt envig som orsakat den modige läkaren svåra trakasserier med förgreningar ända upp i regeringen - vilket Tamas karläggning visar. Bravo Doktorn - en verklig Karl för sin hatt!

Hur gör man med en komplett och förfärande inblick i den pågående katastrofen? Läge för une crise de nerfs? Räddas vad som räddas kan? Men hur? Och inte kan man ingripa... bara vänta!Det är så klart olidligt! Somebody will have to pay for this! Efter ett antal veckor inträffar vissa kroppsliga symptom; det känns som hjärnan kokar... Allt går på högvarv! Det enda jag är riktigt rädd för är att man blir så förbannad att ryggen låser sig, vilket har hänt... Men aldrig vill Yours Truly sjunka ihop i inlärd hjälplöshet! Tricket får bli att övervintra... I går inträffade en ny och intressant inriktning i o m att husfaderns förre chef hörde av sig med försynta sonderingar; kunde den tidigare anställde släppa pensionärstillvaron och göra en insats? Så idag har far uppstigit i ottan och med raska steg begivit sig till den forna arbetsplatsen. Yours Truly har huset för sig själv... Jag frågade far om han var lättad över att få lämna sitt pensionärshelvete med västgötaspetsar och slavarbete i infiltrationsbrunnen, men han förnekade detta bestämt! I varje fall såg han tio år yngre ut nynnade, och småpratade med djuren... A good sign! Hästarna kommer hem i kväll eller på fredag, så stallet måste göras i ordning. Vi går i ide och sen får man se hur det det blir med resten...

Så fort det inte står något i dagens blogg så hör omtänksamma av sig, ringer och frågar: Hur mååår du? Tack så mycket! Man blir lite rörd... Lifvet är helt OK faktiskt, allt är självskötande, det är bara att ösa på. Vilket är skönt så man slipper bestämma sig. F ö om Yours Truly skrev rätt upp och ner om hur det står till i den verksamhet där insyn haves - ja då skulle man aldrig bli trodd. Så det är lika bra att låta bli. Och allt ska ju vara så hemligt så man nästan storknar! Håll uuut... Snart hinner sanningen ikapp! Kram på er allihopa!!!

   A Ray of Sunshine into a drab Life... Ormeryds Marina The Cat - a Brown Spotted Exotic kitten!! Breeder Anna Lange & Marina Sigfridsson

   Har inte tid för några djupsinnigheter idag, så det får bli återanvändning av tidigare inlägg, lätt förkortat. Hur ska västgötaspetsen se ut och vara?

Jag tycker inte alls att den är på väg "åt rätt håll".

En övervinklad hund med flashiga rörelser? Och vill man verkligen ha ett djur som ständigt "står på tånaglarna"? Inte jag...

Historien visar hur lätt det är att driva en ras i en viss riktning. Poff! Så har vi plötsligt en helt annan hund än den som man ursprungligen blev förälskad i. Det här är ingenting som jag hittat på själv. Så här skrev den legendariske kynologen och författaren Björn von Rosen: "En ras får under förädlandet aldrig manglas för långt ut i någon enskild riktning, inte så långt att Hunden i hunden börjar tunnas ut."---"Hur är det med fågelhundarna, har inte en del av den gamla naturklokheten i arbetet gått förlorat hos några av just de populäraste och långt drivna raserna? Den klokhet som gjorde det till ett oabrutet nöje att jaga med dem, innan fältflygartypen vuxit fram, till ögats njutning och - kanske - sinnets hemliga irritation."

Så långt den vise von Rosen i Hundsport från 1965; om att tillvarata en hundras. Tål att tänka på. Det är lätt att överföra tankegångarna till andra rasgrupper, ex vis brukshundar och varför inte - västgötaspets? Kraven på förändringsarbete som prioriterar fart och flashighet i mertitjaktens namn kan få förödande konsekvenser.

Hur ska västgötaspetsen se ut? Ja, det finns många bra modeller, men Chipsmakers Dynamit Harry är en gammal favorit. Hur ska den vara? Ingrids Chipsmakers Uno Vallman (bilden) har den här sansade naturklokheten. Men hur många av dagens hundar är på detta sätt?

Västgötaspetsen är en robust hund i konstitutionen, men rätt känslig när det gäller ingrepp i det själsliga. Den har spetsens självständighet och envishet; det är egenskaper som inte passar så bra för tävlande i lydnadsprov och agility. Vill man lyckas i dessa discipliner, så är det lätt att försöka styra upp det hela genom att eliminera självständighet och selektera för förarmedvetenhet, förighet, jaktkamp, gripande, föremålsintresse, fart... MH, som ursprungligen togs fram som ett instrument för att få fram tjänstehundsämnen utgående från försvarsmaktens behov, används nu frekvent inom SKV. Det kräver då att rasprofilen modelleras utifrån rastypiskt temperament. Detta visade sig oväntat svårt, då många rasklubbar genomsyras av önsketänkande och tillskriver sin ras överdrivna egenskaper. Detta har jag inte heller hittat på själv, utan är en slutsats som P-E Sundgren framförde på en avelskonferens inom SBK.

Därför skulle jag vilja att man på allvar funderar på mentaliteten. Många västgötaspetsar är lättstressade, många är ljudkänsliga. Det finns också en aggressivitet som är ganska besvärande. Det är borde vara den viktigaste frågan borde vara bevarandet av rasens "vardagsegenskaper" - det är ju faktiskt på grund av dessa som västgötaspetsen en gång blev omtyckt som klok och trevlig familje- och gårdshund.