Idé & design: Pernilla

I senaste numret av Hundsport Special (4/2009) finns information om SKK:s nya valphänvisningssida. Gissningsvis kommer denna att vara aktiv under första kvartalet nästa år. Det hela är kostnadsfritt för uppfödaren och uppgifterna om den nya kullen blir tillgängliga i och med att kullen registrerats. En förutsättning är dock att den aktuella kullen inte tillkommit i strid med grundreglerna och att uppfödaren inte har hänvisningsstopp eller är föremål för disciplinära åtgärder.Uppfödarens personliga inloggningskod gör det möjligt att skriva ut köpeavtal och andra avtal. Tanken är också att individuella veterinärbesiktningsintyg för varje valp ska kunna skrivas ut - valpens namn och reg nr är då redan ifyllt. Isn´t that lovely!* Kravet från SKK:s sida är att uppfödaren följer SKK:s grundregler och registreringsbestämmelser. Beslutet att erbjuda central valphänvisning på nätet fattades av KF 2007. Då hade SKK:s gamla telefonbaserade hänvisningsservice gått i graven sedan tre år. Frågan blev dock omdiskuterad, många rasklubbar har betydligt strängare regler. Ett önskemål från många rasklubbar var att deras raser skulle undantas från den centrala valphänvisningen och att SKK istället skulle länka direkt till rasklubben. SKK/CS beslutade dock att alla raser skulle behandlas lika och att alla uppfödare skulle ha samma möjligheter till hänvisningsservice.

Håller på att fördjupa mig i mitt andra stora mörka intresse - förra sekelskiftet och tiden därefter, 1:a världskriget och den efterföljande stora fredskonferensen i Paris. Världens alla politiska ledare samlades i Versallies för att göra slut på det Stora Kriget. I resultatet låg inbakade förutsättningarna för alla nya krig... Här finns lärdomar att dra -på alla plan... En som gjort ett stort intryck var Georges Clemenceau - 1841-1929 - fransk statsman, läkare och publicist, med smeknamnet "le Tigre" på grund av sin ursinniga kamp för Frankrike under krigsåren. En bitter, passionerad cyniker, men i alla fall...

Som redaktör för tidskriften L'Aurore tog han aktiv ställning i rättsskandalen i fallet Dreyfus.Den 13 January 1898 lät Clemenceau publicera Émile Zola's berömda "J'accuse" (Jag anklagar) på tidningens förstasida. Under Versallies-konferensen kom Clemenceau som konseljpresident och Frankrikes främste företrädare att spela en nyckelroll. Den 19 february 1919, under konferensen, blev Clemenceau skjuten och sårad av en anarkist. Det sägs att Clemenceau hanterade mordförsöket med iskyla och skämtade om attentatsmannens usla träffsäkerhet:

 (engelsk översättning) – “We have just won the most terrible war in history, yet here is a Frenchman who misses his target 6 out of 7 times at point-blank range. Of course this fellow must be punished for the careless use of a dangerous weapon and for poor marksmanship. I suggest that he be locked up for eight years, with intensive training in a shooting gallery."

Hundorganisationerna har ingen bra strategi för det utbredda nätmissbrukandet. Det hjälper föga att konstruera ett ännu finmaskigare regelverk. Sociala media är här för att stanna.***"Hundägare är särskilt flitiga nätskribenter. Dessutom är de flitiga med att sprida »skit« på nätet.Det är inget påstående taget ur luften. Svenska Kennelklubbens webmaster Yvonne Kekkonen har statistik från Datainspektionen.– Tyvärr utmärker sig hundägarna när det gäller anmälningar. Det är 50 gånger fler fall som rör hundar och deras ägare än vad som anmäls inom andra områden. Det är märkligt, säger Yvonne Kekkonen.Tänk efter! Femtio gånger fler anmälningar rörande hundägare. Det är så mycket, att folk på Datainspektionen undrar vad det är för människor som håller på med hundar." (Uppgifterna är hämtade från en utmärkt artikel av journalisten Ulla Barvefjord i Hundsport Special 1/2 2008). Läs den! Och tänk efter...*** OBS! Skakande och hjärtenupande vardagsdrama på Igurtbloggen!

Nu är det sista numret av Brukshunden för mitt vidkommande ute hos läsarna. Man kan fundera på hur det ska gå i framtiden. Upplagan sjunker på grund av SBK:s stora medlemstapp, närmare 5000 medlemmar färre. Dessutom kommer nästa års utgåva att vara två nummer mindre - 6 istället för 8 - samtidigt som medlemsavgiften höjs. Hur som helst blev det en kort summering i sista krönikan. Det har varit en spännande resa! Mitt "Tack för sällskapet" till läsarna såg ut ungefär så här:***Den stora rörelsen***I början av 80-talet skrev undertecknad för första gången i tidningen Brukshunden. Medarbetarskapet fortsatte, de senaste tjugo åren under intensiva former. Över 25 år är en förhållandevis lång tid, ett halvt yrkesliv… Det har blivit tusentals artiklar och notiser, stort och smått om den stora folkrörelsen och brukshundsporten har passerat genom tidningen. Väldigt mycket har hänt inom Svenska Brukshundklubben under den här tiden. ”En knagglig väg framåt”, som SBK:s hedersordförande Folke Hildebrand uttryckte det i en intervju. Vi har bevakat tävlingar och frivilligverksamhet, intervjuat Överbefälhavare och Rikspolischefer, riksdagledamöter och ministrar, SM-vinnare och etologer. Det har varit ett intressant och spännande arbete, ibland dramatiskt, aldrig tråkigt en sekund. Roligast har varit kontakten med alla medlemmar och lokalklubbsfolk. Och så alla fina och duktiga hundar som fick vara med i tidningen! Utan min och min uppdragsgivares och andra medarbetares arbete i bevakande av frågor i riksdag och departement, på konferenser, fullmäktigen och kongresser hade SBK inte haft en dressyrpolicy, Sverige inte haft en lag mot eldressyr eller en bättre relation inom SKK-organisationen, vilket ledde till dåvarande samarbetsavtal mellan SBK och länsklubbarna... För att nu nämna några uppmärksammade artiklar i Brukshunden. Ja, det kanske hade blivit beslut i frågorna förr eller senare, men det hade tagit mycket längre tid om inte dessa blivit belysta i media. Ty ord och principer kan ha samma vikt och betydelse som krig och örlog. En vacker princip som genast sviks eller åker i papperskorgen kan verka löjlig. Men orden har uttalats, principen finns kvar. Vi gjorde nytta genom att vi var med och rapporterade om vad som sades.Efter den här tiden - tidigare var det ingalunda självklart att pressen släpptes in under förhandlingarna - blev det kutym att säga något respektfullt om små klubbars självbestämmanderätt, om medlemsdemokrati innan man fick lov att ändra på regler... Man fick i alla fall lov att säga att djurskydd gällde även hundar. Vi lyckades inte få insyn i den gamla tysta diplomatin med korridormygel och hemliga överenskommelser bakom stängda dörrar, men vi satte en bräcka i den. En del av jobben ledde till stora besvikelser och misslyckanden; lagen mot smällare blev värdelös då tillverkarna kringgick förbudet genom att uppfinna nya produkter. Elhalsband kanske används fortfarande, men nu vet alla att eldressyr är förbjudet. Vi förde i alla fall upp saken på bordet till allmän beskådan. Det ledde till en lag och lagen blev ett bräckligt värn för vissa principer, ett skyddsvärn av tryckta ord, av ofta ledsamt tjat. Detta värn bröts igenom på många ställen, demokratilinjen trängdes tillbaka, men värnet hängde ihop någorlunda, linjen sviktade men höll ihop. Det viktiga med pressens insyn i kennelpolitiken var inte alltid vad vi rapporterade om eller vad som skrevs i tidningen. Utan vad som inte gjordes därför att vi var där. Nu får andra ställa frågorna.Lisbeth Högman

... en liten tavla broderad i linne av Yours Truly för mer än 50 år sedan! Det trodde ni inte om lilla ja... Trollet Murr hänger nu sedan fyra decennier på farstuns innerdörr och hälsar besökare genom ytterdörrens fönster. Hur trollet har överlevt tidens tand är obegripligt, färgerna är fortfarande förhållandevis friska och fina. Lilla Trollet Murr - ja brodyrarbetet hette så - har följt mig genom livet och har på något vis blivit mitt alter ego; lite djefulskap men glimt i ögat, fryntlig och med bukett i hand...*** Precis när detta skrives åker bussen förbi, innehållande kära far på väg till Nilsson i Länna för att göra killsaker ihop med svärsonen Boa - gissningsvis utomhusarbete, bastu, fotbollstitt och ölhävningen, ungefär i den ordningen. Yours Truly ska ansluta senare under dagen när all djurskötsel m.m är avklarad hemmavid. Då ska jag sitta i bastun (länge!) och spisa god middag, länge... Härligt!

Å Gud jag döör... Dokument utifrån dök upp utan förvarning... där fastslås saker som kommer att rycka mattan undan fötterna på de skrivande kretinerna... Hur ska man nu hålla kampångan uppe? Jag skrattar ihjäl mig! Det här låter ju inte särskilt ladylike och är det inte heller, men för en gångs skull... Man är väl inte mer än människa! Här har man fått bida med beskedlig min och själen i uppror, behånad från morgon till kväll! Och detta av folk som ingenting kan eller ivf lärt och som har klara problem med självbilden. Ja, jag tittar inte på eländet men har barn och barnbarn och familj och vänner som gör. Kostar på mig ett fyrfalt fy tusan! Hut går hem och sanningen kommer i kapp... Visst är det kul att kunna säga: Vad var det ja sa? Nästan så man är frestad att köra ner senaste Brukshunden i halsen på belackarna, altnernativt sparka upp den i... Sista tidningen blir väl collectors item... Så håll hårt i den! Närmare detaljer när klarsignal erhållits. Till kära vänner och allmänt insiktsfulla - håll uuut!!!*** Påminner om den helige Augustines motto: "Da mihi castitatum & continentium, Domine. Sed nali modo" - Gör mig återhållsam och måttlig, Herre. Men inte just nu.

Vad är viktigast? Une chose entendue! Familjen. Djuren. Vännerna...Nous sommes lancés, mon ami! Men om det kommer grus i maskineriet? Tu n´es pas débrouillard... Man kanske måste välja... Går det att välja? Två gånger tidigare har saker kommit till vägs ände. Det har gått att leta sig fram till den gamla förtroligheten. Livet kändes oändligt... I båda fallen tog det tio år eller mer. Nu finns inte den tiden. Vid olika vägval - som nyssens i dimman... missad vägskylt, en knagglig och allt smalare väg... Ruse de guerre? Nya faror och hot! Man blir begränsad, orden ekar allt ensammare... Gick det att vända? Tillbaka till tryggheten... till det meningsfulla, roliga! Kan något bli som förr? Bygga upp eller riva ner? Valet borde vara enkelt! Det är det inte... Comment épouser un soldat, moi qui aime tout le régiment?

... There where the air is free*we'll be what we want to be*Now if we make a stand*we'll find our promised land***Nu när Yours Truly lyckligen kommit till ett avslut på alla fronter; de pekuniära problemen är lösta för överskådlig framtid, tvättmaskinen är lagad, hö är instaplat, djurmat inhandlad, räkningar & hedersskulder betalda - ja då kan man väl få njuta sitt otium - om inte cum dignitate - så åtminstone av annat som jag, mitt världsliga kräk, kan se fram emot. Vi ska på middag, utflykt i västerled! Ah, I needed that - gott sällskap trevlig stämning, vacker och hemtrevlig miljö, sprituell konversation om höga eller ivf högintressanta ting, god mat... Minutiös planering är av nöden; måste tidigarelägga djurskötsel och hästars intagande, åka lite hit och dit, angöra Bilcentralen för navkapslars påsättande, hämta lilla I som är medbjuden, samt inte minst - göra mig själv presentabel - tar längre tid för varje år! Titt på väder och termomenter - kallt... Har ännu ej lärt mig inställningarna i fin-fordens klimatanläggning - något för lilla I att pyssla med en route?Alltså represenativa, rena och framför allt varma kläder. Låg i sängen och lade upp schema för dagens route, tänkte ut en passande outfit... Har tillbringat morgonen med frenetiskt forskande efter vad som med en suck av lättnad hängdes undan i våras. Gone! Men å andra sidan, av det idoga letandet i alla garderober och andra tänkbara ställen blev Yours Truly efter någon halvtimme så svettig att det värmande plagget inte föreföll lika lockande längre. Det få bli den vanliga lilla svarta...