Med. doktor Göran Bodegård är rikskändis. Han klev det senaste decenniet in i det svenska folkhemmet via otaliga TV-debatter, radiointervjuer och tidningsartiklar, som den läkare som först beskrev, vårdade och kämpade för de s.k apatiska barnen. Rysliga interiörer avslöjades; utsatta, sjuka, borttynande flyktingbarn skulle förnekas den vård de har laglig rätt till. Det politiska budskapet var: De ska ut, förpassas ur riket och dumpas på en flygplats i det öststatland de flytt från. Det blev samhällsdebatt utan dess like och Göran Bodegård var (och är) centralfiguren på de sjuka barnens sida.

 Att Göran Bodegård påverkat sin samtid är med andra ord väl känt. Vad han även har gjort och gör i hundvärlden blir alltmer tydligt. Göran Bodegård har många och viktiga uppdrag inom SKK (se gårdagens inlägg). Hans formidabla insatser när det gäller den kennelpolitiska kultur- och kynologisk utveckling kan inte överskattas. Nerkokad till buljongtärning handlar det om vår urgamla rätta att hålla hund och föda upp rashundar. Han har dessutom fört in ett allomfattande kvalitetstänkande i SKK-debatten.

Utrustade med FCI-världens skarpaste hjärna, internationell renommé och kompetens, stor arbetskapacitét samt förmåga att uttrycka sina synpunkter - dessutom på sex språk! - bröt Göran Bodegård förstås rejält med den gängse låt-gå-lunken i kennelvärlden. Det är ofrånkomligt att han under resans lopp kommit att störa intellektuellt mindre bemedlade kollegor - kan tilläggas.Göran Bodegård är en av världens mest respekterade och populära domare, ständigt i den roll där han kanske trivs allra bäst. Som nu senaste veckan i Slovenien, fotot visar Bodegård med en av hans vackra BIS- vinnare. Vi som genom åren haft förmånen att följa Göran Bodegård kan vara tacksamma över att han har tid, lust och ork. I dag fyller han dessutom jämnt.

Heja Doktorn! Ja må han leva uti hundrade år!

Det fanns en tid i Sverige som levererade fantastiska journalister. Vi kan kalla den Guldåldern - den generation som föddes mellan första och andra världskrigen - i runda slängar 1920 till 1940 - mellankrigsgenerationen. Det finns många exempel, men jag tar två som jag känner mig väl bekant med; Barbro Alving "Bang" och Jan Olof Olsson "Jolo". Dessa reportrar (och författare) var gudabenådade, de hade allt; språk, talang, stilistisk förmåga och erfarenheter som kunde omtolkas i snillrik samhällsanalys. De var uppväxta eller i varje fall fostrade av en generation med egna minnen av "det stora kriget", de genomlevde nästa krig. Som vuxna klev de med nyfikna svenska ögon ut i det krigshärjade men återuppbyggande Europa och rapporterade hem till folkhemmet. Guldålderns tidningsfolk var unika. Det spelar ingen roll hur många teoretiska journalistutbildningar nutidens murvlar genomgår, någon Bang eller Jolo kläcks inte bland dem.

Något liknande kan man säga om motsvarande i den kynologiska världen. Hundfolket får aldrig mer en Stig Ahlberg, Hundsports legendariske "Black Jack". Stig Ahlberg hade förresten fötterna i såväl tidnings- som hundvärld. Han började sin journalistiska bana på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, under legendariske Torgny Segerstedt. Flyttade till Stockholm och jobbade på salig Morgontidningen. Blev nattchefoch värvades som chefredaktör till Röster i Radio sedermera Röster i Radio/TV. Stig Ahlberg även skicklig uppfödare av airedaleterrier och utställningsdomare. Han var inte oväntat god vän med Jolo, de gjorde till och med lumpen ihop. En annan stor hund- och tidningsman som rätteligen bör nämnas i sammanhanget är journalisten, uppfödaren och domaren Bo Bengtson.

Svenska Kennelklubben fick fram underbara domare som är födda under eller strax efter den här tiden; några som jag närmast tänker på är fortfarande synnerligen aktiva; Reneé Sporre Willes och Göran Bodegård. Båda är internationella allrounddomare. Reneé Sporre Willes är SKK-sakkunnig i kynologiska frågor, ordförande i FCI-standardkommittén och framgångsrik uppfödare av mops, lagotto och norwich terrier, samt gjorde ett litet men ytterst minnesvärt inhopp i pekingese...

Göran Bodegård är ledamot av SKK/CS, ordförande i SKK-standardkommitté och grundlade en stam av greyhounds med världsrykte. Hur kom det sig att just mellankrigsgenerationen levererade utomordentligt folk inom så vitt skilda fält som journalistik och hunduppfödning/domare? Ja, man kan väl gissa att det delvis hörde ihop med omständigheterna...När dessa personer blev vuxna hade de inte direkt levt i skyddad verksta... I 20-årsåldern hade man redan prövat vingarna. Vårt land hade klarat sig från krigen. Efterkrigstidens unga i Sverige hade unika möjligheter att kultivera talangerna. Dagens blivande journalister och uppfödare/domare bor fortfarande hemma hos sina föräldrar... De som skaffar hund i 35-40-årsåldern kanske börjar fundera på uppfödning... 10 år senare vill de bli domare. Det går inte så bra!

I likhet med språk, simning och cykling är kynologi en färdighet som inläres bäst i unga år. Visst kan folk med ambition och flit lära sig till hyggliga kunskaper om hund, men finns inte handlaget där från början, finslipat i ett ungt och ofördärvat sinne, så blir resultatet därefter.

Det är svårt att kläcka fram bra domare nuförtiden och de blir användbara en allt kortare tid beroende på att de startar så sent i livet.... Förr kallade SKK till domarutbildning. Man visste mycket väl var talangerna fanns... Detta fina gamla foto visar exempel på "kallade" - två världsberömda svenskar, en skotsk hjorthund och en klassisk engelsk utställardam! (Stig Ahlberg var förresten också med på den Englandsresan till Windsor som SKK ordnade det året...)

Ulla Segerström dömde alla grupper & BIS på Windsor - och gav gruppen till Betsinda of Rotherwood - vilken senare blev BIS. Den mycket unge mannen är Dr Göran Bodegård, som dömde sin första CC Ch-ship redan 1971! Och så blev det ju bra också!

Min lilla notering om att inga valpar planeras p g a tidernas tillstånd har tagit skruv... Det kom ett mail från en gammal god vän med uppmaning om ett upprop till SKK. "Hej Lisbeth!Glömde artighetsfraser, etc, men var lite uppjagad och hoppas du mår bra. Har varit dum och parat två tikar. Vill inte ha vintervalpar. Så nu får vi se hur det går med nya goda hem. Det skulle aldrig falla mig in att sätta ut annons på Blocket och beblanda mig med blandrasuppfödarna, även om jag märkt att många seriösa numera sätter ut sina valpar där. Hur kan man var lugn för ett bra hem den vägen, undrar jag just. Här kommer i alla fall mailet jag fått. Det har inte hunnit runt så långt än, tydligen. På Blocket skriver dom ju att dom följer SKKs regler, menande att de inte säljer förrän valparna är 8 veckor, etc. Men det uttrycket borde väl inte vara tillåtet för en blandras! En blivande valpköpare har berättat att i hennes län är ”blandrasen” den populäraste. Det är inte roligt att vara seriös uppfödare i dessa dagar. Hon arbetar för resten på veterinärklinik, och kunde tala om, att blandraserna inte är friskare än äkta raser.  Hälsningar,Monica Här nedan har du uppropet." ------------------------------------------------------------------------ Om jag förstått saken rätt kommer originalet från apalbygards@telia.com Ämne: Blandraser *Vi tycker det är dags att Svenska Kennelklubben agerar mot den snabbt spridande blandrasaveln i Sverige. Värna om era medlemmar och agera mot detta genom t ex tv- eller radioreklam och belys problemen med blandrasaveln.Använd kampanjer i tidningar, ha en annons konstant stående påBlocket med information till alla som går i valpköpartankaratt kontakta Svenska Kennelklubben.Slå hål på myten om att blandrashundar ska vara friskare.

Gunvald kom galopperande med klockan i mun! Ja! Vilken klok och duktig kille! Armbandet var bara liite tuggat... Västgötaspetsar ÄR bra!

The day argued ill! Yours Truly har förlorat sin klocka! Förmodligen tappad någonstans en route de hundratals meter av meterhöga snödrivor där jag vacklat runt under morgonbestyren. Klockan har jag haft i minst 30 år och den har fungerat prickfritt - sånär som på byte av batteri då och då. Känner mig lite naken utan den... Förhoppningsvis kommer Gunvald att hitta den, han är fena på att nosa rätt på förlorade persedlar. Sen gäller det att få reda på det upphittade innan käre G slår sig till ro och tuggar på bytet...F ö kommer jag inte in på mitt plusgirokonto så jag kan inte spionera på vem som har snott 500 kr - förmodligen p-girots årsagift, men i alla fall... Jag gillar att ha koll och det har jag inte nu!

--- Tillbringade en värdelös halvtimme i eplusgirots kundservice... fick reda på att det är ett totalfel någonstans... Vilken tur att alla räkningar är betalda! Se så där går det när man hänger upp hela tillvaron på elektroniska fiffigheter! A good training for when civilization collapses... Watch still MIA.

Kära far var hjälte i morse och skottade sig ut för att bryta pensionärstillvaron. Yours Truly uppsteg 5.30 av solidaritet med de arbetande massorna och vinkade iväg den idoge. Har f ö inget val, måste vända på dygnet efter OS-veckorna. Var afton intogs mot bättre vetande kaffe kl 23, för att klara av att vara vaken till någon spännande slutspurt - kröp i säng kl 1 och inväntade resignerat mardrömmarna kl 3. Under februari har alla tikar löpt, vilket gjort idrottsbevakande prövande. Två västgötaspetshanar har ylat dygnet runt. Charmörerna har dock inget för sin skönsång. Valpkullar planeras ej. Hunduppfödning verkar nuförtiden vara högriskprojekt, så det får vara för mig.

Jaha, nu är OS slut och så är Yours Truly, lika bra det så man kommer i säng före midnatt... vårdas numera i hemmet... Olympiska spelen i Kanada lämnar blandade känslor! Glädje och spänning och fantastiska prestationer - härligt med de duktiga svenska (och norska) skidåkarna, härligt med curlingdamernas historiska guld i sportens hemland! Om det inte varit för den uppblåsta nationalismen i sagda land och självgodheten som ger en sådan obestämd olustkänsla... Ishockeyfinalen i det röda havet av hysteriska människor kändes nästan obehaglig. Trodde aldrig att skulle heja på USA i något sammanhang, men satt faktiskt och hoppades, illasinnad som jag är... Och det hade varit rätt åt de olidliga skrytjönsarna. Nära ögat, hade USA petat in pucken i sudden så hade väl värdnationen spruckit mitt itu! *Det anses fastlaget att det inte finns något sådant som nationalkaraktär. Det är bara fördomar och misstag. Men om någon frågar mig så är jag inte övertygad.Den polske skalden Adam Mickiewicz, född 1798 i Ryska imperiet, det som nu kallas Vitryssland, anses vara den romantiska polska skaldekonstens främsta företrädare. Han hade tankar om detta och har beskrivit det nordiska - vintermänniskorna - Östersjömänniskorna: * "Deras ögon är stora och klara som deras städer, som inte har någon historia. De är fyllda av ett lugnt liv och av hälsa som ej vet om något lidande, deras hjärtan sänder aldrig färg av åtrå eller hat till deras kinder. Deras läppar rörs sällan, pannorna rynkas inte. De ser ut som sitt land - slätter och skogar som aldrig blir upplysa av något inre sken, som ligger bleka och stela i vinternätter."*Är det inte lysande? Detta förklarar vad jag länge anat!