Samtidigt som SBK växte med rekordfart hade den nya organisationen från 50-talet och framåt svårt att hantera alla intressen som spretade i olika riktningar - hundägarutbildning, brukshundsavel, tävlingar... I 50- och 60-talen med framtidstro och nya generationer, ökad fritid och intresse för stora robusta hundar, sökte sig allt fler till SBK-klubbarna. Det var konstant brist på instruktörer för alla kurser som efterfrågades.   Organisationens folk började glömma bort - om de nu en gång haft detta klart för sig - att man tillhörde eller på något vis hade att göra med Kennelklubben. SBK var sig själv nog. När SKK vid mitten av 70-talet blev en riktsorganisation med länsklubbar och specialklubbar, blev den synbara skillnaden tydlig nog. Det var "vi" och "dom".

Brukshundklubben kom att förkroppsliga den svenska efterkrigstidens överlägsenhetskänslor och moraliska mission i världen. SBK var bäst, där sysslade man med riktiga hundar och samhällsnytta, dit hade räddats det finaste och det bästa av hundkunnandets ideologi och ideal, medan den gamla Kennelklubben - i den mån man överhuvud taget bekymrade sig om hundvärlden utanför SBK - var utlämnad till snikna länsklubbar och specialklubbars vildsinta stamgräl. Kennelklubben var upptagen med kiv och split, det var för mycket pudeltanter och stingsliga jägare. SBK var förskonat från allt detta, man hade kunskap och kompetens att lära ut och kunde ta på sig allt större uppgifter.

När det uppdagades att schäfern - den största rasen och i särklass viktigaste tjänstehunden - hade ett utbrett höftledslidande, togs detta naturligtvis på stort allvar. "Några år av uppoffringar så är allt övervunnet." Det var så man trodde då. Det gick lätt att selektera i aveln, det fanns ju så många hundar att välja på - schäfer registrerade 7.000 per år, mer än tre gånger fler än nu. Brukshundfolket var snabbare än andra, också i att utveckla traditioner - i slutet av 80-talet hade man hunnit intala sig på ett tiotal år att det var en gammal SBK-tradition att verka för bekämpningsprogram, avelsspärrar och tvingande regler. Att schäferfolket till att börja med gjorde allt för att bagatellisera ledproblemen störde dem inte i deras mission.

Det senaste decenniet har SBK utökat sina åtagande till att omfatta praktiskt taget alla hundar och raser. Av praktiska(?) skäl har man reducerat avelsomsorgen till två områden - hälsa och mentalitet.

Från sin moraliska alptopp kan SBK i makt av sin storlek och (röst)styrka - via sina delegater på fullmäktigen och styrelser - förkunna för övriga hundvärlden sitt syfte: att ge SKK (fast det inte gått) en sundare hundavel, att lära uppfödarna att avla på bättre mentalitet. Det låter vackert men är farligt.

När SBK gick i krig för sin uppfattning om vad som är bättre hundar grundlade man ovanan, aldrig utrotad, att dra ut på korståg. Att ersätta de europeiska kennelorganisationens tafatthet och korrupta maktbalans med en ny och bättre världsordning - en bättre hundvärld, att ge Sverige (först) och därefter resten av Europa en bättre hundavel som överensstämde med SBK-ideal. Sverige ska gå före... det är tanken som mer eller mindre tydligt uttalats.

Krig med ädla och goda syften blir gränslösa och förödande. Den moraliska ivern att utrota allt ont och allt dåligt via tvingande regler (man bestämmer själv vad som är dåligt) kan bara leda till ett moraliskt berättigat utövande av gränslöst tvång. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...