Tittade på målgången i Vasaloppet - vansinnigt spännnde. Kära far har störtat tillbaka in till Staden med den nu miralulöst återupplivade volvon för att bistå en krasslig dotter... Sen tog jag mig före att pälsvårda ponnyerna; borstade hårremmarna tills täckhåren gnistrade, redde ut och borstade allt tagel, kratsade och polerade små hovar... Speciellt Viola är otroligt förtjust i all hårvård, njuter och blundar med en salig min.

Efter denna mysstund i solskenet kände sig Yours Truly mycket väl till sinnet, som man alltid gör efter arbete med vackra och kloka djur.

Tankarna vandrade: Om folk bara visste.... vad är det som pågår, finns det en dold agenda, ska något till varje pris ska genomföras i febril lönndom... Tänk om "om" inte fanns! Vad är sanning, sa redan Pilatus...

Journalisten Bang skrev en gång en tänkvärd bok med titeln "Det kom aldrig i tidningen" - precis så är det. Ja, Sanningen kommer väl fram så småningom och saker och ting "kommer i tidningen" vad tiden lider, dock inte just nu...

So Yours Truly better keep Silent like The Child in the Painting. Och jag funderade mycket...

Som sagt, dagen grydde med viss dramatik... 8.30 - ilade in till den strandsatte och fann en frusen karl + en ihopfrusen volvo... Började dona med startkablar - inte ett liv i skrället! Yours Truly hjälpsamt (påminnande sig tidigare erfarenheter ur ett rikt billiv): Jag kanske kan dra igång den "på rull" med min bil? Volvoägaren (sakförståndigt): Det går inte för det är automat... Vafalls! Hur kan någon komma på en så idiotisk konstruktion! Återstod bogsering... Obevekligt som en luskung släpades den tunga volvon från parkeringsplatsen, över vägkorsningar, rödljus och stadstrafik ut på landet. Allt gick bra ända till Upplundakorsning - mitt i - då linan släppte! Några nervösa minuter innan eländet var på plats och färd och släp kunde fortsatta. Efter två timmar (från starten hemma) och en och en halv mil senare svängde ekipagen in på gården... På så vis missade Yours Truly Vasaloppsstarten! Jag frågade den hemsläpade om utbytet av konserten, men han påstod bestämt att Plura och Eldkvarn var väl värda lite möda.

  

Kära omvärld - nu ska jag berätta dags- eller rättare kvällsläget i gården Vårdal. Yours Truly är ensam med "barnen" dvs djuren och det är inte ett dugg synd om mig... Kära far har avvikit till staden, ska gå på konsert, gissningsvis också på lokal(?) och det är honom väl unt, samt sova över hos äldstdottern med familj. Favoritsysselsättning just nu - At Home, Counting My Blessings:

* Jag är frisk ivf intalar jag mig det, samt stark - kanske inte som en häst, men något ditåt.

* Jag har en underbar familj, alla är snälla och månar om varandra.

* Har fantastiska vänner! Jag förstår inte vad de ser i mig, men i alla fall... Kram, kram...

* Har friska och fina djur!

* På gården glänser - var och en på sitt sätt - ett gäng stoltheter, dvs min hästkrafter. Se representativt urval å foto.

* Jag har massor med spännande arbetsuppgifter!* Ekonomin är sund och stabil efter ett antal med förlov sagt fragila år.

* Liten sparad peng är t o m undanlagd för kommande glädjeämnen!

* Vårt gamla hus ser ut att ha repat sig efter en radda opassligheter - hör ihop med de fragila åren...

* Kan inte bärga mig tills jag får ägna mig Home Improvements - målning, tapetsering & pynt!

* Senaste årens engagemang som hittills kostat blod och tårar, svett och möda är nu plötsligen självskötande... Eja, Gud i det! Go´natt sköna värld.

___

7.00 dagen därpå... Kära fars stadsförlustelser ended up on the wrong foot s a s - 6.30 - när Yours Truly precis börjat irra omkring på farmen - då ringer han och kan inte komma hem! Ja! Hans bil startar inte!

Så ville hans snälla och på alla vis själsfina och och framför allt otroligt snygga hustru möjligtvis öka sin godheten att komma och hämta honom...? Gissningsvis var det något slags arrangemang med startkablar inberäknat... Så då får jag väl göra det. MINA hästkrafter är i alla fall pålitliga...

   

Nyligen möttes människor i ett stort hus som har ett platt tak -  översta våningen -   där massor av snö har samlats. Man blev plötsligt medveten om att om taket  gav vika – som  andra tak gjort  i vårt land som blivit  så ovant vid vinter  - så skulle det finaste och bästa i vår hundvärld utplånas -  ”Alla” var  där – alla som  förstår att  de är nödvändiga för  att  det "vi" har gjort och gör  skall bestå.Nu  höll taket och  snön smälte  av  värmen  underifrån. -  Hade det  kollapsat så hade  eviga värden likväl inte utplånats – man måste faktiskt  helt privat och personligt orka att ta detta till sig och  kunna hålla med om att  det  nog är  rätt sant och  väldigt viktigt!

Man kan utläsa det i kommentarerna till veckans inlägg om Guldåldern och Doktorn. Det är väldigt starka och värdeladdade ord som återkommer gång efter gång - civilkurage, hederlighet, ärlighet - rättvisa! Det är intressant och visar att människor - "vanliga hundägare" - en del för mig okända, har uppfattat detta som viktigt, kanske också saknat dessa personliga egenskaper i den värld vi lever i. Det är mycket tänkvärt.

  

Kung Bore släpper inte greppet! I natt var det 23 grader - hur kallt det är hos Astrid i köldhålet Svanberga en mil härifrån det törs jag inte tänka på. Snödjupet på vår gård är mer än en meter, drivorna en och halv meter höga. Igår körde jag fast här hemma men lyckades ta mig loss på egen hand. Triumf! Det är härligt att kunna klara av sådant själv! Om man skottar ner till markytan syns en decimetertjock stenhård skare - det är besvärligt för alla djur - vilda likaväl som våra. De fyrfota på gården har egentligen ingenstans att ta vägen, det finns bara gångar att gå på. Snön har frusit ihop, den ser ut som vit marmor och bär hundarna, men inte hästarna. Kära far gjorde en hjärtevärmande insats i morse och skrapad rent i syrenbersån så att ponnyerna slapp stå till magen i snö vid första frukost. Det uppskottade var uppskattat om man så får säga!

Det händer ofta att folk (läsare av bloggen?) hör av sig - i stort sett varje dag faktiskt. Det är fantastiskt var människor engagerar sig! Det kan vara smått som stort, organisationens ödesfrågor eller varför den och den är dum... VAD är det som engagerar hundägare/uppfödare - medlemmar i SKK? Ja inte är det BP-tester, MH eller något av annat älsklingsprojekt i ledningsgruppen... Folk dvs vanliga människor oroar sig för hundägarnas allt mer ökande kostnader, uppmärksammat på http://www.hundsport.se/. Veterinärvård och försäkring är tunga poster.. Enligt Manimalisrapporten 2009 ökade kostnaderna för djurförsäkringar i Sverige med 90 procent mellan åren 2004 till 2008. Under samma period ökade även veterinärvårdskostnaderna med 114 procent. Uppfödare uttrycker stor frustration över den ökade blandrasaveln och all oseriös hundkommers på t.ex Blocket... Man är häpen och indignerad över att etik kommit på undantag i samband med specialklubbs prioriteringar av sökande till domarutbildning. Uppfödare oroar sig till och med för att Länsstyrelsen ska komma och ta deras hundar... Ja, det är faktiskt sant! Oavsett om kennelkonsulenterna har gjort ett besök nyligen och funnit allt OK har uppfödare fått sina hundar "omhändertagna" och sen med stort besvär, ångest och oro i bästa fall fått tillbaks dem och naturligtvis en räkning för "omhändertagandet" till hiddiösa belopp. Läs mer i Hundsport 1/2 2010 sid 10 | SKK & HUNDEN I SAMHÄLLET. Sådant oroar vanligt folk. Vet SKK-ledningen om det? Nu i årsmötestider kom det ett mail... gäller kommande årsmöte (obs inte fråga om någon klubb eller ras som hittills förekommit å ulvus blogg!). Så här skriver en för mig okänd person:"Vi vill inte lägga oss på rygg utan att ha gjort precis allt vi kan för att rädda vår älskade rasklubb, och därmed ras, från de antagonister som med köpt majoritet på kommande Årsmöte och brist på kunskap kommer att påtrycka stora förändringar till det sämre. Smutskastning a la presidentval i USA pågår för fullt mot sittande styrelse, ovetande valpköpare och intressenter sugs in i malströmmen av lögner. Att vinna titlar och sälja flest valpar är viktigare än rasens hälsa och framtid. Vad göra? Som du vet är det svårt att få stopp på de som tänjer regelverket, då de (vi) som ska stoppa eländet måste göra det inom regelverkets ramar. Det känns som en tågurspårning i slow motion, där vi sitter förtvivlade och fastbundna i loket."----Detta låter ju uppskakande! Förväntas Yours Truly "göra något"? I så fall vad? Självklart kan jag inget göra, annat än ge några allmänt formulerade förslag, t.ex att ta kontakt för rådgivningen hos exempelvis SKK/Föreningskommittén. Vad övrigt är är tystnad... Läs gärna förra årets inlägg samma dag. http://ulvus.bloggplatsen.se/2009/03/05/...5/1452838-last-word/ Och särskilt då kommentarerna från dem som var där. Det var inte Yours Truly och har aldrig påstått det heller. Inget slår ett självupplevt trauma! En from förhoppning är att årets eftermäle blir mer hedrande.

---- Mer läsvärt finns på ett par nya bloggar http://vastravegred.bloggplatsen.se (Gudruns - om trevliga hundar, vackra islandshästar, blommor, släktforskning, hittills) och Anitas http://www.svedala2u.se/ - vi alla håller tummarna att vackra västgötaspetsen Solveig går tiden ut och får en fin kull!

  

Med. doktor Göran Bodegård är rikskändis. Han klev det senaste decenniet in i det svenska folkhemmet via otaliga TV-debatter, radiointervjuer och tidningsartiklar, som den läkare som först beskrev, vårdade och kämpade för de s.k apatiska barnen. Rysliga interiörer avslöjades; utsatta, sjuka, borttynande flyktingbarn skulle förnekas den vård de har laglig rätt till. Det politiska budskapet var: De ska ut, förpassas ur riket och dumpas på en flygplats i det öststatland de flytt från. Det blev samhällsdebatt utan dess like och Göran Bodegård var (och är) centralfiguren på de sjuka barnens sida.

 Att Göran Bodegård påverkat sin samtid är med andra ord väl känt. Vad han även har gjort och gör i hundvärlden blir alltmer tydligt. Göran Bodegård har många och viktiga uppdrag inom SKK (se gårdagens inlägg). Hans formidabla insatser när det gäller den kennelpolitiska kultur- och kynologisk utveckling kan inte överskattas. Nerkokad till buljongtärning handlar det om vår urgamla rätta att hålla hund och föda upp rashundar. Han har dessutom fört in ett allomfattande kvalitetstänkande i SKK-debatten.

Utrustade med FCI-världens skarpaste hjärna, internationell renommé och kompetens, stor arbetskapacitét samt förmåga att uttrycka sina synpunkter - dessutom på sex språk! - bröt Göran Bodegård förstås rejält med den gängse låt-gå-lunken i kennelvärlden. Det är ofrånkomligt att han under resans lopp kommit att störa intellektuellt mindre bemedlade kollegor - kan tilläggas.Göran Bodegård är en av världens mest respekterade och populära domare, ständigt i den roll där han kanske trivs allra bäst. Som nu senaste veckan i Slovenien, fotot visar Bodegård med en av hans vackra BIS- vinnare. Vi som genom åren haft förmånen att följa Göran Bodegård kan vara tacksamma över att han har tid, lust och ork. I dag fyller han dessutom jämnt.

Heja Doktorn! Ja må han leva uti hundrade år!

Det fanns en tid i Sverige som levererade fantastiska journalister. Vi kan kalla den Guldåldern - den generation som föddes mellan första och andra världskrigen - i runda slängar 1920 till 1940 - mellankrigsgenerationen. Det finns många exempel, men jag tar två som jag känner mig väl bekant med; Barbro Alving "Bang" och Jan Olof Olsson "Jolo". Dessa reportrar (och författare) var gudabenådade, de hade allt; språk, talang, stilistisk förmåga och erfarenheter som kunde omtolkas i snillrik samhällsanalys. De var uppväxta eller i varje fall fostrade av en generation med egna minnen av "det stora kriget", de genomlevde nästa krig. Som vuxna klev de med nyfikna svenska ögon ut i det krigshärjade men återuppbyggande Europa och rapporterade hem till folkhemmet. Guldålderns tidningsfolk var unika. Det spelar ingen roll hur många teoretiska journalistutbildningar nutidens murvlar genomgår, någon Bang eller Jolo kläcks inte bland dem.

Något liknande kan man säga om motsvarande i den kynologiska världen. Hundfolket får aldrig mer en Stig Ahlberg, Hundsports legendariske "Black Jack". Stig Ahlberg hade förresten fötterna i såväl tidnings- som hundvärld. Han började sin journalistiska bana på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, under legendariske Torgny Segerstedt. Flyttade till Stockholm och jobbade på salig Morgontidningen. Blev nattchefoch värvades som chefredaktör till Röster i Radio sedermera Röster i Radio/TV. Stig Ahlberg även skicklig uppfödare av airedaleterrier och utställningsdomare. Han var inte oväntat god vän med Jolo, de gjorde till och med lumpen ihop. En annan stor hund- och tidningsman som rätteligen bör nämnas i sammanhanget är journalisten, uppfödaren och domaren Bo Bengtson.

Svenska Kennelklubben fick fram underbara domare som är födda under eller strax efter den här tiden; några som jag närmast tänker på är fortfarande synnerligen aktiva; Reneé Sporre Willes och Göran Bodegård. Båda är internationella allrounddomare. Reneé Sporre Willes är SKK-sakkunnig i kynologiska frågor, ordförande i FCI-standardkommittén och framgångsrik uppfödare av mops, lagotto och norwich terrier, samt gjorde ett litet men ytterst minnesvärt inhopp i pekingese...

Göran Bodegård är ledamot av SKK/CS, ordförande i SKK-standardkommitté och grundlade en stam av greyhounds med världsrykte. Hur kom det sig att just mellankrigsgenerationen levererade utomordentligt folk inom så vitt skilda fält som journalistik och hunduppfödning/domare? Ja, man kan väl gissa att det delvis hörde ihop med omständigheterna...När dessa personer blev vuxna hade de inte direkt levt i skyddad verksta... I 20-årsåldern hade man redan prövat vingarna. Vårt land hade klarat sig från krigen. Efterkrigstidens unga i Sverige hade unika möjligheter att kultivera talangerna. Dagens blivande journalister och uppfödare/domare bor fortfarande hemma hos sina föräldrar... De som skaffar hund i 35-40-årsåldern kanske börjar fundera på uppfödning... 10 år senare vill de bli domare. Det går inte så bra!

I likhet med språk, simning och cykling är kynologi en färdighet som inläres bäst i unga år. Visst kan folk med ambition och flit lära sig till hyggliga kunskaper om hund, men finns inte handlaget där från början, finslipat i ett ungt och ofördärvat sinne, så blir resultatet därefter.

Det är svårt att kläcka fram bra domare nuförtiden och de blir användbara en allt kortare tid beroende på att de startar så sent i livet.... Förr kallade SKK till domarutbildning. Man visste mycket väl var talangerna fanns... Detta fina gamla foto visar exempel på "kallade" - två världsberömda svenskar, en skotsk hjorthund och en klassisk engelsk utställardam! (Stig Ahlberg var förresten också med på den Englandsresan till Windsor som SKK ordnade det året...)

Ulla Segerström dömde alla grupper & BIS på Windsor - och gav gruppen till Betsinda of Rotherwood - vilken senare blev BIS. Den mycket unge mannen är Dr Göran Bodegård, som dömde sin första CC Ch-ship redan 1971! Och så blev det ju bra också!