Sista ordet om colle... eller kanske snarare collieklubben... med åtföljande förvecklingar? Ja, kanske... Ämnet är numera helt självskötande... En förenings makt bestäms av hur många och hur inflytelserika bundsförvantar den har. Systemet bygger på vår förmåga att hålla god min...











Bloggen är all-time-high - ligger på 20:e plats bland de 100 populäraste bloggarna (av 33.000) - även de mest kommenterade - engagerade läsare saknas inte... Är det inte märkligt att INGEN i de 60-talet kommentarer och mail som inkommit har några invändningar, utan tvärtom är tacksamma "att sanningen kommer fram"... NÅGON borde väl ha en annan åsikt/uppfattning/verklighetsbeskrivning...? Eller är det så att man inte nedlåter sig till att läsa en privat blogg? Eller i vart fall inte vill medge det? Så come on nu och var inte blyga! Jag lovar att släppa till åsiktsutrymme för avvikande kommentarer... Om inte annat så vore det intressant hur den/de resonerar när man med berått mod destruerar en hel ras...










Dagens illustration är en ny bild på WW08 CH Steadwyn Fashion N' Passions. Kan kanske tyckas mycket med två bilder på samma hund... Men hunden är utmärkt och karatäristisk och fotot rätt utsökt med perfekt fångat klassiskt collieuttryck.























***









Det är frestande att vid skildringen av människor i storslagen verksamhet hitta någon bestämd vändpunkt i deras levnadsförlopp. Fram till den har allt lyckats för dem. Mygel och tur i förening har välsignat alla deras handlingar. Men vid denna vändpunkt ändras allt. "Katten kommer ur påsen". Inget lyckas för dem längre. Denna vändpunkt når de fram till just då triumfen tycks säkrad och alldeles inom räckhåll.









För de för dagen tongivande i collieklubbens ledning syntes vändpunkten vara det nyligen timade årsmötet - för att ytterligare bekräfta denna föreställning om att lyckan slår om just i triumfens ögonblick, som en passande varning mot mänskligt övermod...









Alla kennelpolitiskt insatta vet att det finns vissa oskrivna regler som måste iakttas för ett lyckosamt långsiktigt vårdande av hjärtefrågor. I föreningen för collierasen tycks man inte ha förstått detta, eller i vart fall inte brytt sig om att leva upp till denna grad av anständighet. På ett par punkter har iögonfallande misstag begåtts:









* Inför mötet hade man helt enkelt gjort lite för mycket... Det hör till pre-årsmöte (med intrikata frågor på dagordningen) att det dras i lite tåtar, rings samtal hit och dit, styrkorna formeras... Men det här gick utanför totalisatorn... Busslastmöte, massor av nyvärvade medlemmar - uppenbarligen okunniga om rasen och obevandrade i procedurfrågor...









* Man har inte försökt dölja sitt hat eller i vart fall förakt för motståndarsidan. Alla som deltog på årsmötet, och som inte tillhör aktivistfalangen, har vittnat om att stämningen var "hatisk". Det hör till god ton att använda beslutande möten åt att väcka förslag, debattera, hävda sin ståndpunkt, lyssna på andras argument och till slut, sent om sider, fatta ett gemensamt beslut. Detta som är demokrati.









Man borde visligen avstått - pro forma - från alla härskartekniker; att förringa, osynliggöra, nedvärdera...









* man har inte brytt sig om att pedagogiskt förklara och förankra styrelsens förslag - istället drämmer man till med det kraftigaste tvingade kravet; avelsspärr och pekar myndigt på ramlagar angående djurskydd och avel, förlitande på att mötesmajoriteten kör över resten.









* Det fjärde misstaget - om det nu ska kallas misstag eller en djupt liggande brist i collieledningens personliga utrustning - är att i detta känsliga ögonblick, när allt står och väger, ett ödesval för collie - då får andra ta hand om genomförandet! Mer än halva styrelsen måste nyväljas, inklusive nyckelposter som ordförande, vice ordförande, kassör, en ledamot och en suppleant. En till stora delar ny styrelse är extra sårbar... Den sitter nu med soppan i knät och ska baxa ett kontroversiellt årsmötesbeslut genom hela maktapparaten. Förutsättningarna kunde vara bättre...









* Det sista misstaget - och allvarligaste - är att man inte såg till att vårda sig om någon after-sales-service när väl segern var vunnen. Större delen av såväl avgående som nyvald styrelse - med släp - avvek raskt från skådeplatsen. Man bemödade sig inte ens att för formens skull och av ren artighet, stanna för att höra den inbjudna världsaktoritetens föredrag om collie. Årsmötets finaste gäst fick se sitt auditorium decimeras med 3/4-delar, efter att först fått utstå de föga upplyftande förhandlingarna... Det är ej att förvåna att vederbörande var chockerad: "skræmmende og frygteligt deprimerende" och att det bästa med svenska collieklubbens årsmöte var flyget hem till Kastrup...




Man förstår att de som älskar collie och som lojalt i alla år har värnat om den snart 40-årsjubilerande rasklubben känner uppgivenhet... och skam.








Bildning och kultur, verkligt rara djur...

 

trollpackan

5 mars 2009 09:21

En väldigt snygg collie! Är den bra mentalt också? För jag har då träffat på flera collies som inte har varit det...det är då man funderar om de är sönderavlade.

Du, jag har flyttat min blogg till:
http://www.trollpackan.se

Titta gärna in!

http://www.trollpackan.se

 

Merja

5 mars 2009 13:17

Hej jag är collieägare och medlem i sck sen 15år tillbaka.
Deltog på det märkliga årsmötet, känns skrämmande att så dåligt framarbetade förslag GÅR IGENOM man undrar om de som röstat fram dessa är medvetna om vilket ansvar och vilka konsekvenser det kan bli av detta.
Men visst vore det allra enklast om de som nu är så missnöjda med rasen köpte en annan, som motsvarar deras förväntningar, istället för att ägna sig åt att försöka förändra en ursprunglig raskaraktär.

Det enda förtröstansfulla är att det ändå finns uppfödare i rasen som besitter så mycket kunskap och som arbetar med uppfödning på ett seriöst,ansvarsfullt och kvalitetsmässigt sätt, för jag vill gärna återigen ha en hund enligt FCI s standard.
Hunden som stod "modell" på Charlotte Höjers föresläsning var det någon som såg nervositet hos den hunden???

 

marianne

5 mars 2009 15:01

Hej Trollpackan! ja den snygga collien på bilden är bra mentalt vad jag vet. Har sett henne i många olika sammanhang där hon på typiskt colliemaner uppfört sig utmärkt. Aldirg backat för något, men lugn och värdig (OK, jag har sett henne busa loss också, en glad hund!) Känner dock inte till hennes MH om du med det menar bra mentalitet?
Tråkigt att du träffat collie med dålig mentalitet. Jag blir så nyfiken att få veta på vilket sätt de var dåliga och hur de uppförde sig och var du träffade dem. Jag blir ledsen vid tanken på rädda hundar.
Jag har själv nyligen sett en riktigt mentalt dålig collie i mina ögon och i omgivningens ögon. På en utställning i Oslo för ung en månad sedan dök det upp en blå colliehane med matte släpande efter sig i koppel. Han var så stressad att han inte kunde vara tyst på hela tiden, bara skällde och skrek, hoppade och slet i kopplet, utan någon som helst förmåga att koppla av och slå sig till ro. Riktigt hemskt att se en sådan hund, så stressad och upprörd och så otypisk för rasen och så störande! Han ställdes inte ut, men folk uppmärksammade honom ändå p g av den dåliga mentaliteten. "Kan ingen få tyst på den där hunden" " Fy så dåliga collie har blivit" osv var kommentarerna omkring oss. Jag valde att inte säga något alls, matte var ju så glad för sin hund och jag hade ingen anledning att göra henne ledsen. Dessutom tror jag att hon trodde att det är så där en collie ska uppföra sig....tråkigt. Dålig reklam för rasen och ett begynnande magsår på hunden?

Annat: Ja Merja visst var det en liten söt och lugn hund på bordet under Charlotte Höijers föreläsnnig, det tycker jag också.(!) Hon verkade inte nervös vad jag vet, ej heller fanns det någon som helst likhet med den skrikande hunden jag nyss refererade till. Tiken på bordet visade i mitt tycke upp vad en mentalt bra collie bör visa, värdighet, lugn och totalt orädd.

 

Anita

5 mars 2009 20:23

Jag och mina vänner brukar sätta upp utställningstälten tillsammans, det kan vara uppåt 10 collies som vi har och det är både tikar och hanar. Lugnt och tyst och sansat är det runt oss och ingen av hundarna stessar utan tycker i stället att det är skoj när vi träffas och dom får vara med på utställning. Sällan ser man en så rädd collies som beskrivs här ovanför men jag var på en utställning för inte så länge sedan med mina nya valpar för att träna dom och då såg vi en valp och en tik som var så rädd så vi trodde inte det var sant. Som tur är så såg vi att det inte var samma linjer som vi har. Visst finns det dåliga collies, det kan man inte gömma undan men man ser dom mer och mer sällan idag mot för ca 15 år sedan (åtminstone i norr). Lassiefebern förstörde mycket men det går inte att avla fram bra hundar på 1 generation utan det tar sina generationer tills dom är tillbaka igen. Börjar man stessavla för att få bra hundar direkt så kommer bakslagen och då blir det inte roligt. Lugn och sansad och avvägd avel är det man måste sikta på och sen från generation till generation förbättra och se vad som saknas till nästa generation. Om fler skulle tänka på att det inte går att ställa hur höga krav och säga att nu ska det bara avlas på sån eller sån individ då kommer det att gå rakt ner för collien igen. Låt de erfarna uppfödarna lära er nybörjare istället för att ni ska lära de erfarna. Låt inte en hund som är dålig mentalt ta och göra att ni anser att alla är det. Vi har många vackra bra collies i Sverige som vi nu kommer att tappa bort på grund av att det är så stor meningskilnad inom collieklubben att ingen från utställningssidan vill låna till brukssidan sina hundar och jag misstänker att det är lika från andra sidan. När det finns uppfödare som rent ut säger att dom gärna hade strykt en hund ur stamtavlan för det är en utställningshund. Utan den hunden hade inte den hund hon/han har i handen varit den hund det är! Varför inte titta på helheten och se vad ni har i kopplet innan ni dömer ut alla. Ett mh som är 40 min ca ska bevisa att en hund är dålig. På årsmötet kom det fram att en hund som har 2 brutna mh bakom sig är tjänstehund för polisen. Den måste verkligen vara dålig då den har brutna mh!!! Korad hundar som måste avlivas för att dom är så rädd så dom törs inte gå förbi en soptunna...ja jag har träffat en sån...men den var korad!! Hallå! Allt är inte guld som glimmar och allt är inte bara på ett sätt... det finns inte bara en sanning i avel, ha lite flexibilitet istället så går det bra!

http://www.spireans.se

 

Carina

5 mars 2009 22:49

Jag har varit helt fängslad av din blogg de sista dagarna. Tack för att du skriver så Bra! Carina

http://www.dreamwishes.net

 

Helena Persson

6 mars 2009 21:30

Man blir mörkrädd när man läser om collieklubben och om hur de agerar!
Tack gode gud att jag håller på med sheltie!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...