Den första dagen av fars pensionering blev det sorg, eller kanske dålig stämning i hemmet. Han lyckades tappa min thekopp i golvet - mörkblå med guldmönster, köpt på Indiska och med tiden öronlös och mycket älskad. Det var den ultimata thekoppen, rund och go att hålla i handen, lagom vid upptill så att drycken inte svalnar för fort, rymde precis lagom mycket för att passa Yours Truly, vars mage är ett finstämt instrument.Bara en inbiten thedrickare kan förstå vidden av förlusten...Försökte med några ersättningsmuggar.... hankade mig fram i några veckor med Norsk Kennel Klubs prismugg, den i vitt porslin med blå bård upptill - men den är för liten...Men även ett tåligt buret lidande når sitt slut!Kom att tänka på den japanska keramikskålen, eller thekoppen om man så vill. Fick den för många år sedan av fotograf Tony O´Shea och den var inskaffad på plats i Japan.Perfekt! Lagom stor, härlig känsla i handen - ett underbart hantverk som man kan sitta och titta på och kontemplera över.Japanskålen har hittills legat i sin fina träask och använts till gömme av nyckeln till kassaskrinet.Nu i kväll är den invigd.

Liten eftermiddagsbön.




Dags för liten eftermiddagsbön? Rent av smärre önskelista? Vi testar!























Fader Vår, se till Din tjänarinnas ringhet. Jag gör faktiskt så gott jag kan. Även om det smärtar mig att erkänna att ibland, men bara ibland, blir det inte så bra. Kan Du i Din allvishet ta och för en gångs skull bortse från mina ofullkomligheter och andra svepskäl. Jag är duktig och flitig, betalar mina räkningar i tid (i stort sett), gör med stor nit mina arbetsuppgifter och det i tid (också i stort sett), kommer för det mesta ihåg att gratulera dom som vi får spö av i utställningsringen, städar så mycket som jag hinner och orkar, och försöker faktiskt att vara glad eller åtminstone hövlig, även mot dem som inte förtjänar det.























Kan Du DESSUTOM kasta en blick på och NOGA överväga nedan lilla önskelista, så vore det fint!























* Först och främst önskar jag hälsa och fortsatt välgång för min lilla familj. Den består av goda och förträffliga personer, vilket Du väl vet.









* Jag vill också önska hälsa och allt gott för de personer som jag räknar som mina vänner.











* Sedan önskar jag att våra djur förblir friska och nöjda.



* Att våra ponnyer Voice, Dolly och Viola får fortsätta att må bra och trivas här.











* Jag hoppas sedan innerligt att lilla valpen Odetta utvecklas så bra som hon lovar och blir en välartad och fin västgötaspets.











* Om Gunvald får fler cert blir han champion och det skulle jag sätta stort värde på.










Ja, det är vad som står närmast för dörren.
* Det vore också jättebra om ryggen och knät fortsätter att hålla sig lugna - DESSUTOM om själva jaget kunde gå ner YTTERLIGARE fem kilo, det skulle vara fint. Då kommer nämligen Yours Truly i - OCH kan KNÄPPA - tweedblazern från Pendleton. Sistnämnda önskan dikteras uteslutande av omsorg om omgivningen, vilken sålunda ej riskerar få en knapp i ögat. Framhålles det.
* Som liten extrabonus - någon gång i framtiden - och om det inte är för mycket begärt, så skulle jag väldigt gärna vilja ha nya glasögon så att jag slipper att se dubbelt då glaset i nuvarande par är spräckt.

Det var det hele!




Amen.

Tattoo - altså tapto - kan vara Military Tattoo som bilden; en uppvisning av militärorkestrar. Det betyder också, som alla människor numera vet, tatuering, kroppspynt. En mig närstående har just nu ytterligare utökat floran av dekorationer. Det blir jättebra. Yours Truly har också tatueringar här och där. Dem tänker jag inte visa upp! Är blyg trebarnsmor som ogillar att klä av mig för offentligheten...Men några har jag faktiskt mitt i nyllet, så dem är det lite svårt att dölja!Saken är den att jag kom på att göra s.k pemanent make-up. Ja., man ska ju inte dö nyfiken... Alltså ögonbryn, ögonlockskanter och lip.line skulle fyllas i. Splendid! Trodde jag...Uppsökte en tjusig clinque i på Östermalm, undersköna damer svävande runt. Den skönaste tog sig an mitt face... Ett par timmar senare och några tusenlappar fattigare stod jag på gatan och undrade vad jag höll på med...Ögonbrynen blev toppen! Är man över 50 så har man ögonbryn som Svantes morrhår (Svante - Ingrids första marsvin) - tunna, bleka och krulliga. Nu är ögonbrynslinjen fortfarande intakt och jag kan torka svetten ur pannan utan risk för att smeta runt någon färg.Tatuera kajallinjen runt ögonlockskanten gjorde satans så ont! Kommer inte att göra om det om jag så får en miljon! Dessutom försvann färgen inom några månader, så pinan och kostnaden var rätt värdelös. Sorteras in i avdelningen Dumma Saker som Lisbeth gjort...Läppkanternas ifyllande var också värdelöst. Clinque-madamen tyckte väl att jag skulle ha större mun, fast jag noga instruerade att så inte var fallet. Kanten tatuerades en millimeter utanför, varvid Yours Truly hela den sommaren såg ut att nyss ha ätit kräftor!Detta om tattoo.

Så är man ute på banan igen...
















Det är nu snart ett och ett halvt år sedan Yours Truly ställde ut västgötaspets... Nu var det dags igen. Vi susade iväg i gryningen, Ingrid och jag. Utställningsföremålen var Jack och sonen Gunvald (med som sällskap) - fast han var ju pro forma anmäld förstås.
















De senaste veckorna borde ha ägnats åt brush-up av utställningsfärdigheterna... Nu kom ett punkterat knä i vägen, så det fick bli en sista-minuten-övning på trädgårdsbordet igår kväll. Tänkte att det får duga; pojkarna kommer i bästa fall ihåg vad de en gång lärt sig, även om det var ett tag sen.
















Detta var ett stort misstag, visad det sig!
















Domare Paul Stanton gick mycket metodiskt igenom sina 25 västgötaspetsar, intresserad och trevlig och med fint handlag med folk och fä. Han var också noga med att förklara sina synpunkter och placeringar. Jag tror detta var mycket uppskattat!
















Senaste gången vi ställde ut Jack fick han CACIB; förhoppningen var ett till sådant... Men Nix!
















Jack svävade in (som jag tyckte) gick och stod som en gud, men inte hjälpte det.! Domare Stanton deklarerade med en gång att gulleponken inte alls var "my cup of thea"! Jack fick "inte ett skit" som det heter på bloggnysvenska och blev för första gången i championklass utan CK. Ja, det kan man väl leva med. Jack är utställd officiellt 12 gånger och har alla gånger fått tilläggsmeriter (CK/Hp) utom en gång. Men helt OK när domaren som nu förklarade priset och motiverade sin uppfattning!
















Så här blev kritiken:
















"Ganska bra storlek, för kompakt kropp, mycket bra uttryck. Trång underkäke, stark hals, utmärkt förbröst, tillräcklig bröstkorg. Umärkt vinkling bak, ganska bra fram, lite lös i armbågarna. Utmärkt pälskvalitet. Rör sig parallellt bak, tungt och brett fram , behöver mer kraft i rörelserna. Utmärkt temperament. Bra resning." 4:a ch kl.
















Men först in av de mina var Gunvald i öppen klass. Gunvald har varit utställd officiellt två gånger; som junior med CK och som unghund fick han 2 ukl - "rynkor i pannan, för tjock," hm... Sen tappade matte sugen... det var slututställt med vgs för min del. Trodde jag...

Påläggskalven Gunvald fick sadla om, (berodde alltså inte på 2:an utan på andra trista omständigheter). G blev promenadhund till husse, som sådan har han fått utomordentlig kondition och dito muskulatur. Tyvärr har herrarna bara motionerat "rakt fram"....
















Gunvald sköt som en raket in i ringen, det var som att gå med en häst i grimma på första gången. "He was all over the place..."
















Yours Truly svettades violetta ädelstenar.... Jag sa: Snälla goa Gunvald, gå nu fint...
















Ungefär samma sak sa domaren, som visade sig vara överförtjust i den bångstyriga atleten. Så här blev kritiken:
















"Stor hane mycket elegant och välbalanserad, mycket vackert maskulint huvud med fint uttryck. Utmärkt förbröst, bra benstomme, fina tassar, bra välvd bröstkorg, utmärkt vinkling bak, bra päls och muskulatur. Rör sig parallellt, när han går har han en bra rygg och steglängd. Dock för det mesta mycket okoncentrerad och glad."
















Det slutade med seger i öppenklass (av 5) och 4:a bhkl - och cert!















Va! Min stora festliga gris!
















Fortsättning följer....











***











Å här kommer resten av resultaten:























Skogsbygdens Stella Starbright BIR-valp









Grålötens Zvenne znözlask BIM Bir veteran











Grålötens Tut i luren bh 2











Möllebos Jesper bh 3











Ulvus Gunvald Jackson bh 4 cert











Svedala Nicke Näckros bh 5











Skogsbygdens Flora Tiptop BIR BIG-3 (?) Bästa BlåGula Grattis!











Vargaviddernas Ebba Sprallig bt 2











Åswallens Häftiga Hedda bt 3 cert championat - Grattis!











Höckgårdens Tindra bt 4











Grålötens Zussi Zår Zkorpa bt 5 Bim veteran











Grålöten 1 uppf Hp























Det var trevligt att se gamla bekanta såväl bland hundar som människor. Fick tillfälle att växla några ord med alltid lika sympatiska Kim - och önska lycka till i stora ringen med fina Flora. Det gick ju bra...











Måste också framföra en uppriktig ursäkt till en person som blev olyckligt avsnäst... En för mig obekant med hanhund nalkades i all välmening vår lilla grupp, då vi satt utspillda precis efter nervdaller med tältresning i blåst - Ingrid kommer otvivelaktigt att ge sin version av det hela! - och minuterna före första entré i ringen. Jag sa burdust och okänsligt: Inte nuuu... Gå bort! (Fast vi ropade efter den hastigt retirerande personen: Vi är egentligen jättetrevliga! Efter bedömningen...)


















Så småning upptäcktes att det var matte till Syster Yster som råkade ut för premiärnerven... Förlåt! Kan bara skylla på disträ gamling som aldrig känner igen folk, framför allt inte när de har (för mig) ny hund, ny hårfärg och frisyr (klädsam). Ursäkta! Dessutom hade jag imma på glasögonen och har spräckt ett glas, vilket inte förbättrar närseendet...











Annars var det en superb dag med lagom sol, svalkande vind och intressant bedömning med en domare som tog uppgiften på stort allvar. Jag såg en del nytt... Kvalitén på vgs är oändligt mycket högre än när jag började med rasen för 11 år sedan - borta är kulögon och förfärliga krokiga fronter. Istället sågs en hel del hundar som är överbyggda eller har en sänkning bakom skuldrorna. Och så korta bröstkorgar (bröstben) som verkade vara Stantons speciella käpphäst. Till Gunvalds och min smala lycka är min hund utmärkt i just detta avseende, en del av en prima kroppskonstitution från mamma Minna och mormor Ada.











Det var flera år sen senaste certet - Yours Truly satt länge, länge med Gunvalds certrosett mot bröstet och njöt...










Tack Ingrid för trevligt sällskap, allt inkånkade och släpande på gepäck, samt inte minst - hjältemodig insats vid tältets uppresande!



***



PS En poäng i sammanhanget:



förra gången Paul Stanton dömde västgötaspets var 2001 Lövudden - alltså för 8 år sedan. Bästa hane och BIM blev även då Ch Grålötens Zvenne Znözlask.











 

Historisk glädjedag! För första gången sen fan var liten - dvs c:a ett halvt decennium sedan - väger Yours Truly 5 kilo mindre. Va! Fem pannor! Eja, Gud i det!

Bortfallet motsvarar ungefär en lagom tjock katt - tänk att hela dagen gå omkring och kånka på t.ex katten Ture - vilket han iofs inte skulle ha något emot, men i alla fall... Undrans på att man varit anfådd!Det kanske inte syns så stor skillnad - tja, det finns ju lite att ta av... men det känns!

Nuförtiden är ju sällan en dams ålder särskilt hemlig, men däremot vikten...

ALLT hänger på den eventuella övervikten; hållning, välbefinnande, kondis, om kläderna är välsittande eller ej, etc. Det upptäcker man inte minst när en betydande del av överhänget försvunnit. Livet blir liksom lättare...

Inte ens nattens och morgonens strömavbrott(!) - i juli! - kan förstöra det goda humöret.

Men det är man väl lite ensammen om... SemesterSverige har slagit till för full kraft! Det är folket väl unt nu när det är så somrigt och skönt så hälften vore nog. Husse är på ny sjöresa, denna gång med Ingrid och Ola plus hundar. Senaste rapporten var att det badades i havet!

Yours Truly är "hemma med barnen" och stökar, mest inne faktiskt, här är det svalt och skönt...

Kastar prövande blickar på Ingrids förra rum, som borde stå "på tur" för uppsnofsning. Detta är alltså husets sötaste rum med öppen spis och snedtak - borde gå att göra hur gulligt som helst!

Men hur GÖR man med förra innehavarens miljoner pryttlar? Alltså lämningar från tonårs- & Sturm & Restaurang-period i yngre dar... här finns allt...

Hur förfar den ömma modern med ett st discokula i taket, ett antal fjäderboor, en uppsättning anslående kreationer, samt flera hundra böcker, posters, skivor, DVD:ar, & C, & C?
Här står vetenskapen frågande.

En bild av frid och förtrolighet - våra kattbröder Viktor och Hasse i en mysstund tillsammans. Det ska mycket till för katter ska känna en sådan trygghet med varandra att de ligger med huvudena ihop.




Så är ju idealtillvaron även bland människor. För att våga ha tillit måste man känna sig accepterad, kanske till och med uppskattad för just den man är. All mänsklig samvaro kräver ett visst mått av anpassning från ömse håll för att fungera. Som till exempel i överfulla lunchrum, tunnelbanestationer, hotellvestibuler; alla sådana miljöer och platser där det är lätt att kollidera, där nervositet och ilska lätt kan urladdas. Engelsmän är bra på det här; dessa gängse, aldrig övergivna populära föreställningar om vilka som är gentlemen (gentlewomen ) - dessa vänliga konventioner som är Englands frihet och styrka. Det är de som gör allt umgänge i alla situationer mellan alla sorters människor lätt och enkelt. Det var innerst inne de som gjorde det möjligt för Londons miljoner att klara bombterrorn under andra världskriget. Konventionerna går alltid ut på vänlighet - friendliness, kindness, grace. De tycks förvärvas helt oberoende av samhällsställning, de präglar också människor som fått den uslast tänkbara skolutbildning.



Var var jag? Jo, jag har svårt att förstå människor som stannar kvar i ett förhållande präglat av misstro och terror. Kvinnor (för det är oftast kvinnor det är frågan om) som framhärdar i sitt lilla helvete och biter ihop "för husfridens skull".



Om man kommer till vägs ände, när alla andra möjligheter är uttömda - ja, då finns det, som jag ser det, ingen annan lösning än att gå. Eller i förekommande fall; fly skrikande utför trappan!



Övrigt i samhället har man ju folk på lite större avstånd, men i princip gäller samma förhållningssätt. I hundvärlden är det mycket kuckelimuck - ofta helt i onödan! Hundfolk är minsann inte Guds bästa barn mot varandra...



Man behöver ju inte sitta i knät på alla människor, men hur skulle det vara med lite respekt? Den franske upplysningsfilosofen Voltaire skulle ha sagt "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."



Precis så är det.
Föreningslivet mår alltid bäst av ett brett spectra av av åsikter; att till varje pris framtvinga total enighet i förekommande hjärtefrågor "för husfridens skull" göder bara misstro och konspirationstankar.


Låt människor ha den uppfattning de vill - man kan väl vara som folk mot varandra för det?


Så här sa den kände handlern och domaren Gerard O´Shea (se tidigare inlägg):


- Det är väldigt lätt att bli negativ mot de människor som vi har mest att göra med; dina utställningskollegor. Alla hoppas vi på bästa möjliga resultat, att ”den här domare kommer att gilla just min hund”. Så, om han nu inte gör det, varför bli arg på människorna som äger de hundar som vann över din hund? Vi är alla där för att göra exakt samma sak. Om du inte är nöjd med bedömningen så är det en sak mellan dig och domaren. Låt inte ditt dåliga humör gå ut över andra utställare. Vi är alla beroende av varandra. Utan konkurrenter står du där ensam. Hur kul vore det?Amen.

My dear husband left this morning to spend the day with our son in law, probably to do man-to man stuff, like rowing, fishing, imbibing pints and such.






Myself I did a lot of hoursework and now have plenty of time to ponder on my whereabouts...






At least there are some decent programs on the telly tonight. About time! Yesterday evening when I was looking forward to Midsomer Murder, my husband put a damp cloth on my anticipations and told me that there were only Lark in the Park from Öland (The Crown Princess Birthday) - Yuk!






These are my Summer Resolutions:






* I will knock off some more kilos and get into shape (i.e.to fit into the new tweed blazer from Knockabouts).






* I will do my back excercises without failur.






* I will be more kind to people, even those who does not deserve it.






* I will find it in my heart to forgive my enemies their multiple sins.






* I will pay my bills in time, at least befor the turn out to be red bills.






* I will try to win with grace and to accept the inevitable losses with a minimum of personal pain.






* And - after having to endure listening to the disgusting noisome neighbours´ garden parties last weekend - north, south and probably even east of our house - I have woved to never touch alcohol (at least not outdoors and after midnight).



Without the civilizing influence of work and other obligations city folks return to the wild.