Det här är Ulvus Odetta Gordon 10 veckor, nu är det bara denna lilla kvar...





Släkt och vänner ansätter Yours Truly med frågor, ska du har kvar...?





Svar: det vet man inte...





Än så länge uppfyller lilla Odetta alla kriterier för kvarstanning; dels är hon underskön (alltså vacker och harmonisk för uppfödaren att vila sina trötta ögon på, vilket kanske skorrar illa, men så är det) dels är hon folklig och viftar rart på knorren åt främmande (och då förhoppningsvis även utställningsdomare). Jag trodde inte att jag kunde vänja mig vid långsvans på västgötaspets, tycker den ser konstig och påklistrad ut och liksom inte harmonierar med resten (nu svärs det i kyrkan) ivf den mer påkliknande modellen. Men den här lilla knorren är bara fööör bedårande och passar så bra till kroppen med övriga tillbehör. Dessutom har lilla O rejäla vinklar runt om, vilket mina inte brukar ha...





I alla fall har Odetta åkt upp i mattes säng, sover sött på huvudkudden och säger inte ett knäpp, vaknar med ett gäsp när husse går upp, pinkar ute och har gått i koppel för första gången. Så vi får se...





Hurusom har den här kullen varit väldigt spännande; den innehåller en ny mammalinje och så vitt en annan förstår, en kombination som ingen tidigare kommit på att göra.





Blues-kullen har i flera avseenden varit annorlunda än tidigare vgs-kullar som är födda här, det är vi överens om. För det första var valparna hela tiden väldigt tysta, man märkte knappt att de fanns. Så har de en mysko "ny" färg - ho vet vad det blir i slutändan...





Valparna visade tidigt en stor upptäckarlust och självständighet eller vad det nu är tecken på. Ingen ängslan att i samlad tropp, utan stöd från matte eller vuxna hundar, utforska även de mest avlägsna delarna av gårdens alla vinklar och prång. Ibland såg jag tre små figurer målmedvetet kava iväg långt bort... De är inte så där kolossalt kontaktberoende (läs mattefixerade), vilket jag gillar.





De valpar som flygit ur boet har anpassat sig fint - enligt rapporter från nya ägare.





Odetta har en specialité - ja, hon har flera... Först och främst har hon kunnat sitta "vackert" - dvs på bakhasorna som en hare redan från 7 veckors ålder. Det gör hon helt spontant och verkar naturligt för henne att göra så när hon väntar på något. Det här var hon ensam om att göra. Den andra saken hör ihop med röstliga resurserna. Även detta är hon också ensam om. Pappa Jack är inte skällig, men pratar och uffar när han vill (ha) något. Mamma Gerda är ovanligt tyslåten, men istället utrusad med ett häpnadsväckande grovt skall för en så liten tik, som hon använder när hon vallar (matte) vilket hon gör jämt. I lilla Odetta är dessa egenskaper kombinerade om man så får säga...





Men det är ju uthärdligt under förutsättning att allt det andra finns...





Vi får se hur det går!


***


Idagens är det första dan utan vedeldning! Fler sommartecken: igår och i morse guckade göken i väster och för en stund sedan fick tomteverkstan hastig slå igen för dagen då åskan brakade lös! Tyvärr utan åtföljande regn...


Den stundande helgen blir mer än lovligt hektisk; Roslagens BK har sin stora Kr:i H-färdstävling, så far dömer (eller annorstädes funktionerar i tre dagar) våra husdjur lär inte se röken av husse. Yours Truly har ett stort referat + en krönika kvar att tota ihop. Fast helst skulle jag bara vilja gulla med den lilla...

Världens sötaste! Ulvus Flinga Våröga 6 veckor 2006 äg Gudrun L.
Se kommentaren från Märta nedan - och svar.

Märta - du har en liten syster här, med likadan fin svansknorr som du och nästan lika söt. Hoppas att hon en dag får träffa dig och din matte.

Hälsningar från gammelmatte

I´m beside myself for emotions... Två valpar som flyger ur boet på ett par dagar - det är bara för mycket!

Igår körde jag lilla Rosetta till Arlanda. Pappa Jack var med som moraliskt stöd. Vi skulle ansluta till Rosettas blivande matte Gunilla som skulle flyga hem till Malmö med nya familjemedlemmen. Jag undrade hur det skulle gå... Valparna har garanterat aldrig varit hemifrån - förutom till veterinären - och sett begränsat med främmande människor.

Det gick fantastiskt bra!

Vi fick vänta en liten stund och under tiden kom folk från när och fjärran för att beundra den lilla västgötefamiljen; flygpersonal och vanliga resenärer - alla fick hälsa och gullas med. Jag måste säga att jag är lycklig över den lilla duktiga valpen, så nyfiken och glad trots hemsk och ovan miljö.

Så kom då Gunilla och stor kärlek uppstod! Det kändes mycket bra om än vemodigt att skiljas. Lycka till!

Idag gratuleras Ada - Ch Fennican Glada Gladiolus - vår stamtik på västgötaspets. Ada fyller tio år, är pigg och glad och har aldrig varit sjuk en dag i sitt liv! Plus har hunnit med att bli svensk utställningschampion, få betyget mycket goda vallanlag, bli 14-barnsmor samt är hedersgumma... Grattis Ada! Du är en klippa...

Denna rara 40-tals bild med tänkvärd text har jag snattat från ett inlägg på Ingrids blogg för ett år sedan. Nytt på Igurtbloggen och på Colliebloggen.

Far och jag har varit febrilt verksamma med olika projekt - varsina givetvis - och utfallet blev till ömsesidig belåtenhet. Vädret har varit underbart, vi fikade i rädgården, Viola Ponny välte min kaffemugg...

På kvällen tittade vi på en film om Alexander Solchenitzyn och sedan på en om Barack Obama. Vilka lustigkurrar vi är... Har INTE tittat på Melodifestivalen!
We must be cracking up!
... är säkert väldigt osvenska och betraktas med undran av grannar och bekanta och har inget att tala om på jobbets fikapauser.
***
PS Bildens text gäller ju så klart inte våra barn för de är vuxna nu!

foto: Anders PetersenIkväll var det en film på TV om den fantastiske fotografen Anders Petersen. Jag såg den med en viss vemodsfylld glädje. Det var ofrånkomligt att vi skulle träffas förr eller senare; vi är båda från Solna, Anders Petersen är född året före mig. Jag fick kontakt med honom via den irländske fotografen Tony O´Shea, med vilken jag arbeta i många år. Båda arbetade med ungefär samma typ av motiv och djupa svärta i bilderna. Anders Petersen är säkert den svensk med internationellt störst lyskraft inom fotokonsten, en svensk fotograf känd för sina svart-vita fotografier. Hans första bok, Cafe Lehmitz, publicerad 1978 i Tyskland, dokumenterar flera år i en bar med samma namn i Hamburg. Petersens mest spridda bild är omslagsfotografiet till Tom Waits skiva Rain Dogs från 1985.Han fotograferar människor; samhällets olycksbarn, med innerlighet och unik närhet.Jag träffade Anders Petersen bl.a i samband med lanseringen av hans fotobok ”Fängelse”, med text Leif G W Persson. Norstedts/ETC förlag, Stockholm och vi talades vid en del. Han är en lågmäld och ödmjuk person, han gjorde ett starkt intryck. Jag minns detta speciella tillfälle med värme.

Titta vilken fin romantisk bild Pernilla - världens snällaste västgötetös - har gjort med våra kvarvarande systrar Rosetta & Odetta! Tack så mycket! Lilla Rosetta flyger med nya matten till Malmö på söndag. Hon går numera under namnet Skånepilen...

Fick frågan om Yours Truly skulle till Simmatorp - SKV:s stora utställning. Nix! Dels har jag inte en aning om var S-platsen är belägen och känner inget böjelse att åka dit. Misstänker det är söderöver-nånstans...

Åker aldrig söder om Norrköping – av princip (bra dum!)... Är funtad sån... Inge å göra åt... Blir nervös å famlar efter passet när Slussen passeras...

Däremot kör jag med förtjusning å hur långt som helst norröver - där det är mil efter mil till lador och hus - samt vackra vyer och härligt folk, ja riktiga människor faktiskt som inte har någon brådska och hetsar upp sig i första taget å inte ljuger och krånglar å skor sig på andra - enligt min enkla erfarenhet givetvis. Möjligtvis, t o m rimligtvis, har jag fel däri...

Lycka till alla som ska till Simmatorp; vänner å bekanta å gamla f d vänner och ni övriga. Hoppas alla får en fin dag bland 100 västgötaspetsar!

Två systrar med spring i benen - Ulvus Odetta Gordon & Ulvus Sister Rosetta.