... i Teheran (Dagens Arne Anka)Såg förresten på tevenyheterna nyssens hur folk i skynken (Pakistan?) som brände Valentine-hjärtan - symbol för västerländsk ogudaktighet?Ibland är det svårt att förstå sig på människor... Fantastiskt hur mycket trångsynthet som döljer sig under religionens täckmantel. Och hur mycket andeskåderi och prelaters förkastelsedomar, omgivet av svängande rökelsekar, som folk grubblar på och utkämpar sega envig om. Ack dessa gamla prästtricks, hur mycket har dessa inte jagat de arma syndarna genom ångestens källargångar! Yours Truly - uppmuntrar kärlek i alla former!Amen

Detta grodor i tutu är obetalbara! Man blir vips på gott humör! Känner mig så där som grodorna ser ut - är det någon som förstår mig?

Titta här så söta armband Ingrid har gjort - grodor i balett! Mer sådant bl.a med Valentine-teman finns på på Ingrids retroblogg http://misswink.blogspot.com/

Vem är detta? Och var? Jo, det är vår mellisdotter Astrid, som hälsar havet - eller varför inte Amerika? Bilden är från Irlands västra sida, så långt ut man kan komma. Next stop är ju USA! Det stämningsmättade fotot sitter på väggen i mitt arbetsrum, jag tittar på den varje dag. Den påminner om att livet - såsom det ändå ter sig - är underbart och fyllt av möjligheter...Ödet pillrar med pusslet, någon eller någonting väntar därute...Trevlig helg önskar jag alla läsare!

... i ett litet, litet land i norr. Kennelklubben skulle sköta hundraser och hundavel. Och det gjorde den med bravur. Ja, Kennelklubben var då, kära unga generation, inte som nu en Riksorganisation, utan en Kennelassociation. Har inte tid att förklara skillnaden, men den intelligente läsaren kan så småningom räkna ut hur det hänger ihop... Kennelassociationen bestod av SKK och anslutna special-, bruks- och lokalklubbar. Jo det hette så! Största skillnaden mot nu är SKK:s portalparagraf - att främja den ädla hundaveln. Och det gjorde man. Fram till slutet av 1970-talet då Riksorganisationen bildades av läns och specialklubbar. Balans uppnåddes i kennelvärlden, SKK centralt kunde härska genom att söndra... Det blev liksom lite mer förvaltning över det hela... Ungdomsförbundet borde väl nämnas här, men Yours Truly anser likväl att det inte hör dit; hundungdomarna lever liksom ett eget liv... De tog inte vid där vi andra kroknade, som tänkt var...










Allt var inte frid och fröjd på den tiden - mycket har förvisso blivit bättre nu... Framför allt är öppenheten större och de hemliga domstolarna är ett ont minne blott...










Det som är sämre är främjandet av den ädla hundaveln... Den förutsattes vara ett självspelande piano, men står nu inför erodering, rent av kollaps. Förvaltande brukar följa ett visst mönster; förvärva, ärva, fördärva... Vi är nu på inne på förvaltningens tredje steg; det stora fördärvet!










Vad var det som hände före 80-talet? Jo SKK var bra och välordnad, men ekonomin gick på kryckor. Botemedlet hämtades från näringslivet; direktörerna gjorde sitt intåg!










Människor som dittills sysselsatts i försäkrings-, läkemedels- och revisionsbranscherna, ägnat sig åt företagande och handel, varit hemmafruar eller redigerat diverse brokota blad, med ens blev dessa ifs hedervärda personer chefer och likställda i de senaste decenniernas SKK-ledning. Direktörerna et consortes var väldigt duktiga på förvaltning, men kanske inte så intresserade av hundar eller ivf den ädla hundaveln... Hundsporten förvaltades. Detta är på gott och ont... Ekonomin blomstrar förvisso, men främjandet av den ädla hundaveln har gått i stå! Verksamheten spretar åt alla håll... Eftersom kennelledningen inte riktigt litade på de underlydande, såg man till att hålla dessa i schack med diverse tvingande regler. Detta regelverk har nu tillåtits att växa till en svårgenomskådlig myrstack av påbud, ofta svåra att hålla sig à jour med, kanske till och med se meningen i. 2008 behandlades 426 ärenden där uppfödare brutit mot SKK:s regelverk. 426 kullar, jag blir illamående! Man kan fundera lite över det här... Jag tror inte hundvärlden är full av människor som avsiktligt utsätter sina djur för sjukdom och skada. Om man ska ha regler, som visserligen är välmenta, men vilka saknar folklig acceptans, borde man inte fråga sig om nyttan med det hela? Såvitt som är bekant har ingen utvärdering gjorts! SKK-ledningen vågar inte peta på den heta potatisen, eller är kanske inte intresserad...




Kennelpolitiken är gåtfull intill det outhärdligas gräns! Det senaste stridsäpplet är SRD-listan (se tidigare inlägg) och den nu kritiserade resebyråverksamheten för utställningsdomare. De som är satta att genomföra styrelsens beslut ang nya riktlinjer för utställningsverksamhet och domarinbjudningar kommer att få klä skott. SKK har misslyckats med att förankra det bakomliggande syftet. Har man ens försökt? Det står ingenting om saken i senaste numret av Hundsport. Ur alla språkliga arabesker går det inte att förstå andemeningen med verksamheten. SKK anses ha en skicklig ledning. Skickligheten verkar bestå i att inte göra sig skyldig till ett enda bestämt uttalande. Det går inte att bryta loss en sats, inte ens ett helt sammanhängande stycke, som kunde belysa eller representera SKK-ledningens uppfattning i denna fråga. Detta går inte an!










Hur ska det bli inför KF? Ett par dygn av antichambrerande, utbyte av tjänster mellan klubbarna, korridormygel och läckage av styrelsen närstående källor - kommer man att klara av detta? Ett styvt regisserat kennefullmäktige handlar egentligen inte om annat än att kvitta varje dyster nyhet mot minst en munter. Det är just nu svårt att hitta något som får en att hoppa upp och slå sig för pannan eller jubla och gripa efter papper och penna. Hur kunde det gå så illa? En favorit har felat.

Om Kennelklubben orkar, har intresse och framför allt mod, så får den backa mycket långt ur återvändsgränden.

... eller sceleta habendus, som de gamla romarna sa. Fredagen den 13:e och allt...
A Bad Sign? Ja, vad ska man säga? Yours Truly har iaf kastat av tagelskjortan och alla försiktighetsprinciper och investerat i en liten stickad dräkt från Oscar de la Renta. Ja! Nu anåda ska man vara ekiperad för alla eventualiteter... Tänker numera bara i termer som: I vilken klädsel är man en prydlig och diskret fondvägg till en liten vacker hund? Färgen är bra, borde gå ihop med vilken som helst av familjens hundar. Med liten puffärm till och med, som jag älskar. Är den inte söt? Tyvärr har den en stor brist; inga fickor för godis och kam... Men det går väl att lösa på något vis?

Jag behöver inte ha ågren och känna mig så kolossalt slösaktig - det hela var jämförelsevis överkomligt. I kväll ska husfadern förlusta sig på sitt håll, gå på lokal och konsert ihop med Marina och Boa. Dom får säkert en helkväll... Envar är salig på sin fason!

Splendid dag! Störtade in till staden, mötte Ingrid som tillkännagivit att hon önskade bjuda Mor på lunch! Vi tog oss till favoritstället och betade oss igenom en massa gott; huvudsakliga beståndsdelar skaldjur & vitlök - alla kommer att hata mig, men det var det värt! - liten efterrätt & kaffe. Tack så mycket, Ingrid! Så trevligt och fint... Sålunda styrkta utbröt febril aktivitet... Vi var otroligt effektiva! Lilla I dumpades utanför banken, utrustad med kort och koder, penningar rörande respektive hushåll togs ut och sattes in, etc. Därefter travade I iväg till tavelaffären med min skottetavla - litografi efter den berömda "After the walk" - med tre Raglan-champions. Mor susade iväg och tankade bilen mm - instruktioner via mobil... Jag tror det blir jättefint; dubbla passepartout, den inre i samma nyans som träden på tavlan, patinerad ram med guld, och glaset har jag glömt vad det heter, men det ska bevara färgerna. Smakar det så kostar det...

I hämtade div paket och kördes sedan hem. Nu ska jag betala räkning som hotar förfalla, för jag har ju naturligtvis inte fått betalt för jobbet än, tji likvida medel på betalningskontot! Det var bl.a därför som stadsutryckningen var nödvändig. Omöjligt att förklara för den som är stadsbo och in´t begrip... Som tur var hann vi med en massa annat också!